Måste säga att denna artikel och undersökning känns som mycket närmare sanningen än att Peder vann Jerringpriset för att ”svenska folket hade talat” och han var mest populär osv…

Peder vann för att hästfolket mobiliserade sig och det var/ är tillåtet att rösta FLERA GÅNGER per person. Och ja, för mig ÄR det en skillnad och dessutom mycket märkligt (att man ska få rösta flera gånger alltså).

Jag som själva varande ”hästmänniska” fattar mer än väl vilken prestation Peder gjort men gemene man gör inte alls det på samma vis och jag är dessutom övertygad om att fler vet vem tex Sarah Sjöström är än Peder.

Just sayin’ .

Med hästfolket skriker högt så fort man bara andas ett ifrågasättande…..

Pratade med en god vän om det här med att vara hästägare och hon sa att hon hade svårt att förstå hur man klarade av det rent tidsmässigt och ekonomiskt.

Jag svarade att dessa två parametrar inte alls var ett lika stort bekymmer för mig som något långt värre; den ständiga/ konstanta oron!

Jag har hört föräldrar säga samma sak om hur det är att ha barn och måhända är jag en aning (he he) överspänd men jag oroar mig banne mig för allt möjligt kring Vicke ständigt.

Till största delen handlar det om oro att han ska bli sjuk/ skadad på något vis och som hästägare vet man också hur förödande detta kan bli och hur allt man tränat mot, kämpat för osv kan bytas ut mot att man står hästlös från en minut till en annan nästan.

Och jag tycker inte det blir lättare, inte i mitt fall i alla fall med en häst som bara blir värd mer och mer pengar och som jag är längre och längre ifrån att kunna ersätta om något skulle hända honom.

Jag och min vän hann inte mer än prata om detta förrän jag läser om ”storbloggaren” Linn Olsson vars blogg jag följer sedan kanske 1 år tillbaka.

Hon var nyss på samma nivå som jag med Vicke; kvalade till MSV A förra hösten precis som vi.

Och nu …..hästen utdömd pga en hastigt påkommen skada och Linn i fullt förståeligt bottenlös sorg.

En hemsk påminnelse om hur sårbart det är att ha just ridning som sport och hästen som ”verktyg”.

Ja fy tusan….

Läser följande inlägg på Facebook från en bekant:

”Vad är det för fel på vissa människor???

Granne 1 startar upp gräsklipparen så fort hen ser att vi ska ha träning på banan 😡 Kul för betalande elever att inte höra undervisningen som ges 👎😢 Vilket resulterat i färre hemmmaträningar & minskad inkomst!

Granne 2 verkar göra allt precis ALLT för att jag inte ska passera hens gård med varken bil eller häst 😡🔥
Nu blev det en rejäl avåkning in i hens TAGGTRÅDSSTAKET då hen precis bakom mig random börjar vädra sängkläder 👎😢 Vet ni, hen gör precis vad hen vill på sin gård & taggtråd är bra för då kanske jag håller mig borta!?

Men va? Dessa människor har själva valt att bo på landet med djur inpå knuten, passar det inte – ISOLERA DIG I SKOGEN för faan!!!!

Rädd, ledsen & upprörd!”

Ja, för mig är sådant här beteende…tja egentligen inte obegripligt men i vart fall fullständigt livsfarligt ibland även om människor som gör på detta viset nog inte ser det så (eller så bryr de sig inte).

Tänk om ryttaren i exemplet ovan hade omkommit vid avramlingen?

Är det verkligen värt att ha det på sitt samvete bara för att man tycker sig ha rätt att göra vad man vill på sin tomt?

Påminner mig om en gång då jag vänligt bad en peson som klippte med en motorsåg om hen kunde avbryta jobbet medan jag skrittade förbi (fanns ingen annan väg att ta och det skulle ta max 1 minut).

Personen RYCKER PÅ AXLARNA och fortsätter sågandet !?!?!?

Tack som fan liksom!!!

Nej, jag undrar också varför vissa inte isolerar sig i skogen…..

Sitter och läser ett inlägg från en 4-barnsmamma vars partner klagar på att hon tillbringar för mycket tid i stallet (hon har hästen helinackorderad) eftersom han tycker att hon ska vara hemma och sköta hushållet instället.

Vid en första anblick kan man lätt tänka ”herregud….lever hennes man på 1800-talet…vilken djävla inskränkt typ” men enligt min erfarenhet är detta långt vanligare än man tror.

Jag vet många som gett upp sitt hästintresse pga partnern och jag har lika många gånger undrat hur frivilligt detta egentligen har skett….

Och jag blir ledsen när jag läser hur ”partners” (99% män) försöker härska, ge dåligt samvete osv när kvinnan har ett eget intresse.

Tyvärr ger de flesta kvinnor med sig, medvetet eller omedvetet. För att skona familjen, för att slippa bråk förminskar man sig själv, låtsas att det inte spelar någon roll att man själv får dra tyngsta lasset medan mannen får fortsätta med SIN hobby, att hänga med polarna eller bara slöa hemma som en jättebebis.

Ibland smyger sig detta på och vips så sitter man där…..

Jag skulle aldrig acceptera det för egen del men många tar hänsyn till barn, ekonomi, vad omgivningen tycker osv och stannar kvar i kvävande förhållanden.

Usch!