Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Lite djur på Kap Verde

Precis som på Gran Canaria där vi var förra vintern finns det en del katter på hotellområdet.

De är halvskygga, går att klappa om man anstränger sig lite och ser ok ut om än lite tunna.

Jag brukar undvika att titta på hästar på mina resmål- skulle de vara illa skötta, magra osv blir jag bara illa berörd utan möjlighet att påverka.

Men dessa hästar såg helt ok ut, den främsta är 22 år gammal och den bakom är en 15-årig angloarab.

Visst är det varmt för dom att stå i solen men det fläktar och jag såg ingen som ville rida så förhoppningsvis får de inte jobba för hårt.

Vi ska kolla på fler djur framöver är det tänkt- får hoppas vi har bättre tur än på vårt delfinsafari på Gran Canaria där det utlovades 97 % chans att få se delfiner men allt vi såg på 3 timmar var en fiskmås 🙂 !

När man letar stallplats- vad ska man tänka på?

Vis av egen erfarenhet finns det en hel del som kan vara klokt att ta reda på när man letar ny stallplats och innan man flyttat.

Här kommer ”tusen frågor” som jag tycker att man ska ha fått väldigt klara besked kring innan man bestämmer sig för en eventuell flytt:

Vad ingår i stallhyran och i vilken mängd?

Kan man köpa till foder/ strö och till vilken kostnad? Om stråfoder ingår- finns det analys på detta?

Vad förväntas man som inackorderad utföra för tjänster? Stalljour? Hur ofta? Kan man köpa sig fri från vissa åtaganden?

Hur ser hagsituationen ut: egen hage eller delar man med andra? Kan man själv välja om man vill ha sin häst ensam eller med andra? Finns det sjukhage eller hur löser man utsläpp vid konvalescens?

När släpps hästarna ut och tas in? Ser tiderna olika ut beroende på årstid/ ljusförhållande/ väderlek?

Hur är insektstrycket i hagarna?

Förväntas man mocka hagarna och med vilken frekvens i så fall?

Läggs foder ut i hagarna och är detta frivilligt?

Hur ser hagarna ut på vintern och hösten? Mycket lera? Görs det något för att motverka detta?

Finns det möjlighet att ha sin transport uppställd på anläggningen?

Hur ser det ut med förvaringsutrymme för ens saker? Har man tilldelade skåp/ hyllor/ plats eller är det ”djungelns lag” som råder?

Finns det möjlighet att spola/ duscha hästen? Finns varmvatten?

Finns det toalett?

Vad gäller om hästen/ man själv skadar/ förstör något? Vem bekostar lagning?

Vilken kallhyra gäller om man vill flytta hästen tillfälligt, pga bete tex?

Hur lång är uppsägningstiden och vad ska man betala om man flyttar hästen innan denna gått ut?

Hur ofta underhålls ridbana/ ridhus? Saltas det på vintern? Är underlaget ridbart även vintertid?

Får man ta dit sin egen tränare till anläggningen och vad gäller i så fall?

Finns det tider då ridhus/ ridbana är reserverad och då man inte får rida där?

Hur ser uteridningsmöjligheterna ut? Finns det vägar/ platser där man inte får rida?

Vilka regler gäller kring medföljande hundar?

Finns det fastställda ”öppettider” för stallet eller får man komma när man vill?

Vad gäller kring avmaskning? Sker detta gemensamt eller får man göra som man vill?

Som synes så finns det MASSOR man kan vilja veta och även om listan måhända tycks överdrivet lång så skulle jag vilja säga ” better safe than sorry”.

Man kan tycka att vissa saker är väldigt självklara men min erfarenhet är tvärtom att det finns nästan lika många åsikter och idéer om hur saker och ting ska skötas som det finns hästmänniskor så man kan absolut inte ta något för givet.

Sedan tycker jag att ett varningstecken att beakta är om man ständigt ser ett och samma stall annonsera ut lediga stallplatser.

Visst förekommer det ”ruljangs” på inackorderingar av så att säga helt naturliga skäl så som flytt, att hästen säljs eller tas bort osv men man ska ändå ta sig en ordentlig funderare om ”folk” ständigt väljer att flytta från ett visst stall.

Beror det på kostnad, knepig stallägare, dåligt skött anläggning eller vad?

Har jag förresten missat något av vikt?

Alkoholskämt

Man är ju olika känslig för allt som florerar på nätet och bryr sig olika mycket- säkert pga det man har med sig i bagaget så att säga.

Jag blir skitsur när folk postar bilder på plågade djur på Facebook tex även om syftet är att tex promota någon djurättsorganisation.

Jag VET att det finns massor av djur runt om i världen som far hur illa som helst men jag vill verkligen inte SE det.

Annat som kanske tycks långt mer harmlöst är den mängd av olika skämt/ roliga bilder som florerar kring alkohol där man liksom vill ge sken av att det är roligt att göra all möjlig idioti i fyllan, att det är kul när man dricker hur mycket som helst och hur ofta som helst osv.

Som socialarbetare om inte annat vet jag hur otroligt mycket elände alkohol ställer till med och kan liksom inte tycka att ovan är kul.

Ja, det finns annat som kan missbrukas också, som mat tex men mat måste alla äta medan ingen BEHÖVER dricka sprit.

Har ni reflekterat över detta? Är jag lite överspänd?

Finns det saker ni inte tål på samma vis på nätet?

Ännu en affärsidé

Gick nyligen med i en Facebook-grupp som handlar om vilka aktuella hästprylar som säljs på Gekås.

Noterar att flera erbjuder sig att handla åt andra till en kostnad av runt 30 spänn .

Själva handlade jag gratis åt vänner och bekanta förr men slutade då önskemålen gjorde att jag knappt hann handla åt mig själv….

Och jag brukar alltid ha tidsbrist oavsett…

Blev faktiskt förvånad över vilka krav en del ställde- det skulle jag aldrig ha mage att göra själv utan hade bara beställt saker som är väldigt lätta att hitta och som tar liten plats.

You too?

I meetoos fotspår vittnar massor av kvinnor, både enskilt och i olika yrkesgrupper om sexuella trakasserier de utsatts för.

Även ridsporten har följt efter vilket jag tycker är bra för givetvis har där också förekommit och förekommer en ibland verkligen inte ok jargong och uppförande.

Jag undrar om det finns någon i min ålder som har sysslat med hästar sedan ungdomen som INTE kan vittna om i vart fall NÅGOT ” otillbörligt beteende”- jag kan det inte.

Minns hur det var när jag var runt 20 och ihop med en avsevärt äldre man som jobbade i olika stall på Jägersro.

Otroligt mycket ”sexsnack” i stallen, porr-almanackor på väggarna i fikarummen och relationer som man verkligen kunde fundera över.

Jag blev själv tagen på brösten av en stallanställd fast han mycket väl visste att jag var sambo och det var han också för den delen! Och detta skedde liksom ” från ingenstans” så jag fann mig inte ens!

I den vevan köpte jag min första häst och en på ridskolan inackorderad hästägare som var en skicklig dressyrryttare erbjöd sig att hjälpa mig.

Han passade vid något tillfälle på att ta mig i skrevet under förevändning att han skulle rätta till min skänkel!?!?

Jag var runt 21, han runt 60 och gift sedan länge….

Sedan talades det i alla fall på den tiden mycket om flera av de manliga hoppryttarna i Sveriges elit, hur de trots att de hade sambo/ fru vänstrade till höger och vänster men huruvida detta var sant, skedde med allas samtycke osv har jag ingen aning om.

Men helt klart behöver mycket komma upp till ytan och alla behöver också bli medvetandegjorda kring vad som är ok och inte.

Jag hoppas och tror att tjejer och kvinnor har en annan medvetenhet idag och förhoppningsvis också mer skinn på näsan än ”på min tid”?

Vad är era tankar och erfarenheter?

Rabatt…eller inte

Ni har säkert inte missat detta relativt nya fenomen; ”Black Friday”.

Bra för oss konsumenter, alltid hittar man något att fynda tänker jag.

Men jag måste säga att Djur&Naturs erbjudande om 50:– rabatt vid köp för 200:– kändes minst sagt pinsamt.

När man läser det finstilta så gäller rabatten INTE för:  ströprodukter, utsäde, produkter för professionell växtodling, ensileringsprodukter, spannmål, foder i bulk, produkter i storsäck och fat. 

Ehhhh…. ursäkta mig men det är väl till 90 % detta folk köper där. Ok att de har ett litet sortiment av annat också men i alla fall jag åker främst dit för att köpa foder….

Den rabattkupongen åkte i soporna…

Har ni gjort några fynd idag?

Hemska dagar

I söndags, ”från ingenstans”, såg jag blod i urinen, väldigt tydligt dessutom.

Jag blev ganska skärrad och det blev ju inte bättre när jag googlade på just ”blod i urinen” och kunde läsa att det överallt rekommenderades att man skulle ta kontakt med sjukvården mer eller mindre direkt och även om det bara hade synts vid ett tillfälle.

Tydligen är det så att just blodet, förutom att vara symptom på många olika farliga och ofarliga saker även är en av få saker som är ett tecken på urinblåsecancer och det är därför man ska ta det på så stort allvar.

Jag var först på plats på vårdcentralen måndag 08.00 och efter att ha fått träffa en läkare lyckades jag också böna mig till en tid för njurröntgen och uroskopi ( undersökning av urinrör och urinblåsa) redan på onsdagen och igår- i vanliga fall kan man få vänta i någon vecka på dessa undersökningar som båda är ”standardrekommendationer” om man sett blod i urinen.

Men jag förklarade att jag var väldigt orolig och att jag också ska resa utomlands snart och hur kul är det att få en hel semesterresa förstörd för att man oroar sig för att man kanske har fått cancer i värsta fall?

För att göra en lång historia kort vet jag nu, efter några gräsligt nervösa dygn och ovan undersökningar att jag har en njursten i vardera njure- dessa kan repa vävnaden så att den börjar blöda.

Jag blödde för övrigt i 3 dagar och blödningen upphörde märkligt nog en timme innan jag skulle åka till röntgen.

Mina 2 stenar är 4 och 5 mm i omkrets och tillräckligt små för att man ska låta dom vara tills de eventuellt ger besvär.

Det kan också hända att jag kissar ut dom, så som jag har gjort med njurgrus vid 3 tidigare tillfällen med många års mellanrum ( första gången för 14 år sedan).

Lättnaden över att det ”bara” var njursten var enorm- visst är det ohyggligt smärtsamt om man får ett anfall men detta är relativt lätt att åtgärda och går givetvis inte att jämföra med cancer på långa vägar.

Men får ni någon gång blod i urinen: kolla absolut upp det- det kan rädda ert liv även om det låter dramatiskt!

Motivationsbrist

Nu har jag läst flera inlägg om motivationsbrist hos ryttare- väldigt vanligt så här års.

Den gemensamma nämnaren brukar ALLTID var brist på vettiga ridmöjligheter i allmänhet och ridhus i synnerhet.

Man måste rida i någon knölig/ gyttjig hage eller fram o tillbaka på en liten grusväg och då fattar jag absolut att motivationen tryter- det hade den gjort omedelbart i mitt fall och definitivt i mörker och kyla.

Samtidigt förstår jag inte varför man utsätter sig för ovan?

Gissningsvis har man helt andra mål än jag tex och värderar annat högre än vad jag gör.

För mig är ju tillgång till ridhus prio 1 tex och inga hagar i världen skulle tex kunna ersätta att jag inte kan rida ”ordentligt” året runt.

Skulle inte vilja må kasst pga motivationsbrist, ha dåligt samvete för att hästen inte rids regelbundet eller för den delen tvinga ut mig för att rida under vilka förhållanden som helst.

Ridning är det roligaste jag vet och det vill jag att det ska förbli!