Det verkar ligga i den mänskliga naturen att vilja tävla eller på olika sätt mäta sig med varandra och hästägare är banne mig inget undantag.

Det blir väldigt uppenbart när man läser allehanda hästägar-relaterade frågor på nätet; genast ramlar det in svar som vill visa ”se här vad duktig just jag är….bättre än många andra eller rent av BÄST”.

Det är ingen måtta på hur många timmar man har hästen i hagen (ju fler desto bättre så klart), hur mycket stråfoder man ger (helst 20 kilo eller fri tillgång), hur tidigt respektive sent man fodrar (”se på mig….jag  morgonfodrar klockan 5 och kvällsfodrar 24 och har inget liv…hurra…” typ osv.

Nu läser jag en tråd där frågan handlar om hur man hinner med fler än en häst och heltidsarbete och duktighetsmaffian är igång igen!

”Jag har man, 3 barn, heltidsarbete, 2 extraarbeten, 3 mil till jobbet och 5 hästar som jag tränar och tävlar” och liknande redogörelser läser jag och känner bara ”fyyyy”, ”hej utbrändhet” och ”varför”.

Även om det var gratis skulle jag inte vilja ha 3 hästar eller fler att rida dagligen och jag undrar också hur det egentligen står till med den påstådda skötseln och träningen av så många djur?

Jag vill trots mitt stora intresse ha tid även för annat och även kunna lägga pengar på annat.

Blir inte det minsta imponerad av detta tävlande i vem som lägger mest tid på flest hästar- om någon tycker detta är ett bra liv och något att eftersträva så fine men jag ställer inte upp i tävlingen!

Som hästägare kan man glädjas åt de för normala människor mest konstiga ting…

Som när hästen kissar en jättepöl i hagen i stället för i boxen 😁😁😁!

Hittade denna prislista av en hovslagare på nätet på tal om våra tidigare diskussioner om ouppfostrade hästar och att hovslagare lämnar yrket av just denna anledning ibland.

Jag tycker det är både utmärkt och sorgligt att man ska behöva ta betalt för att hantera besvärliga hästar men vad är alternativet om ägaren själv inte förmår/ begriper att göra hästen tillräckligt foglig?

Man kan ju så klart som hovslagare välja att inte sko sådana djur- ett val min egen hovslagare gjort redan för många år sedan.

Han vill inte riskera varken skador eller inkomstbortfall orsakade av dessa och jag förstår honom till 100 %.

Sedan är det inte så lätt när man kanske är ny i branschen och försöker bygga upp en kundkrets- då kanske man tvingas sko hästar man egentligen inte vill befatta sig med men då ska man i alla fall ha lite ekonomiskt kompensation för besväret tycker jag.

För det tar ju både längre tid och är mer riskfylld att försöka jaga omkring en dum häst på stallgången än att sko en snäll häst som inte rör en fena under tiden.

Själv har jag aldrig haft bekymmer med svårskodda hästar men det tror jag framför allt beror på mitt urval av häst- jag har helt enkelt valt att köpa väluppfostrade hästar som i de flesta fall dessutom redan varit skodda tidigare när jag köpte dom.

Dessutom är jag alltid med de första 2-3 skoningarna i alla fall så att jag vet hur hästen beter sig och kan lugna en eventuellt upprörd häst (har aldrig inträffat vad jag kan minnas).

På tal om morgonens inlägg om trumling av ojämna underlag:

Hittade denna ringvält för 2000:- (begagnad). Frågan är bara om en människa orkar dra den? Vad tror ni?

Edit: fick denna bild av en bloggläsare och detta är tror jag det optimala redskapet!

Edit: hittade denna ringvält för 2000:- (begagnad). Frågan är bara om en människa orkar dra den? Vad tror ni?

Nu går vi ju mot tristare vädertider enligt mig och jag finner både gyttjiga hagar och frusna diton väldigt plågsamma.

Ja, inte för min personliga del så klart men för Vickes och det beror ju till stor del på hans eländiga sulor.

Att stå i väldigt blöta hagar dagligen främjar ju inte hovarnas kvalité precis och när detta leriga sedan fryser på och blir till ”knöggel”….ja, då reagerar han med sulömhet och blir halt.

En lösning på det sistnämnda problemet hade i min värld kunnat vara att man, precis innan marken fryser på trumlar densamma på något vis och på så sätt slätar ut den så att det knöggliga försvinner = blir lättare för hästen att gå  på.

En stor svårighet med denna lösning är dock  till att börja med att tajma in exakt när denna trumling är optimal att göra då det inte får vara för geggigt och det samtidigt är så att det oftast är på sent på kvällen/natten det fryser på och sedan ha något att trumla med.

Jag har hittills inte funnit någon görbar lösning på dessa 2 saker då jag själv saknat något lämpligt att trumla med och knappast kan begära att stallägaren ska ge sig ut mitt i natten och platta till frusna hagar med tex en traktorskopa.

Hur som helst kom jag att prata om ovanstående med en annan hästägare nyligen och döm om min förvåning då jag fick höra att denna människa var ännu knäppare än jag 🙂 som bara ägnat tid åt att fundera på ovan- hen hade inte nöjt sig med att tänka utan hade också försökt att lösa problemet och vet ni hur?

Jo, genom att gå runt i hästens inte allt för stora hage (men ändå…..) och stampa marken slät?!?!?!? Tidskrävande???? Javisst!!!!

Blev faktiskt lite lättad då jag hörde denna story för ibland tänker jag att jag är den enda i hela världen som lägger så mycket (oftast onödig) tid på att oroa mig för min häst, fundera ut mer eller mindre knäppa lösningar osv. Men jag är alltså inte ensam- det finns i alla fall minst en person till ha ha ha!

Efter lite drygt 8 (!!!) år på Grevie hästcenter flyttade jag igår Vicke till ett närliggande stall (ligger 1 km därifrån och ännu närmare mitt hem, jag har 2 km dit).

Nu är ju just avståndet den minsta anledningen till flytten även om avstånd till stall är en väldigt viktig parameter för min personliga del- jag tycker inte om att köra bil och att tex ligga och köra 30 minuter eller mer för att komma till stallet finns inte på min karta.

Nej, i stället har jag efter många månaders grubblande valt ett stall med fler (3-4) timmars hagtid och framför allt möjligheten att lägga ut stråfoder där.

Vicke är en häst som kan och bör äta en hel del mat ( han är trots allt 173 cm och tränas 6 dagar i veckan på relativt hög nivå) och jag vill gärna att han konsumerar en del av dagsgivan i lugn och ro utomhus i stället för att som i dagsläget, och när gräset är slut, mest stå och hänga vid grinden.

I vintras löste jag sysselsättningen utan gräs genom att dagligen släpa ut stora mängder av grenar och sly till hagen eftersom vår stallägare hade beskurit flera träd och det fanns massvis att ta av- det räckte faktiskt i flera månader åt Leon och Vicke.

I år behöver träden dock inte beskäras och ärligt talat var det ganska ansträngande att ägna sig åt grensläpning varje dag.

Nåväl….vi får se vad både jag och Vicke tycker om flytten efter ett tag- det är naturligtvis väldigt viktigt för mig att detta blir till det bättre för oss båda men än är det för tidigt att säga något om den saken.

Jag skulle så klart inte ha flyttat om jag inte trodde att det kommer att bli bra men samtidigt är jag också realist och beredd på det mesta.

Jag har aldrig stått i ett så litet stall förut ( det finns plats för 4 hästar och just nu står där 3 inklusive Vicks) och tänker att det kan finnas både fördelar och nackdelar med detta.

Det blir, gissar jag, mer sårbart med så få hästar/ personer men också lättare att komma överens när det inte finns så många viljor att beakta.

Men vi får se.

Jag lovar att rapportera mer detaljerat när vi varit på plats ett tag.

För övrigt kommer jag att fortsätta att rida i ”mitt” gamla och mycket uppskattade ridhus- det tar ca 10-12 minuter att skritta dit och det passar ju utmärkt eftersom jag alltid har varit väldigt slarvig med fram och avskrittning 🙂 !

Vet ni vad bilderna ovan fick mig att tänka på?

Jo, som rubriken lyder: ”ouppfostrade hästar”- ett ämne vi berört flera gånger.

Jag har som ni kanske vet otroligt svårt för när hästar tillåts göra lite som de själva vill i hanteringen och tycker det är illa nog när det drabbar deras ägare men så klart ännu värre när ”oskyldiga” drabbas och/ eller stallpersonal som ska hantera hästen dagligen.

Jag tycker verkligen inte att det är personalens uppgift att uppfostra andras hästar- en häst måste tex enligt mig gå att leda på ett normalt vis utan risk för att man blir översprungen om man väljer att stå i ett inackorderingsstall.

Har också sett och hört om hästägare som blivit både knockade och sparkade (vid tex hovkratsning) utan att de knappt har reagerat utan bara sagt med yttepytte förmanande röst ”men Brunte lille….”.

Tro mig…hade Vicke sparkat mig så hade han nog fått mer än att höra några väl valda ord- han hade fått sig en rejäl smäll och det är också så hästar uppfostrar varandra (sagt till er som eventuellt ryser av tanken på att man ger hästen en smäll).

Men jag är mycket tydlig med detta även när det gäller andras hästar; skulle någon häst sparka eller bita mig så kommer den att få en smäll- var så säker. Det tror jag ger en långt bättre effekt än att prata förmanande faktiskt.

Men vad tycker ni?

Är det ok med liiiite nafsningar tex och var går gränsen? Hur bestraffar ni en häst som sparkas/ bits? Gör ni skillnad på er egen och andras hästar?