Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Stallet- ett minisamhälle i sig och hur ska man förhålla sig som ny?

Just nu pågår det en hel del förändringar på min arbetsplats- flera kollegor har kollektivt smittats av graviditetsviruset och vi har aldrig haft så många arbetskamrater som ska gå på föräldraledighet mer eller mindre samtidigt. Trevligt för de berörda så klart men det innebär också att vi måste nyanställa med allt vad det innebär och just jag har råkat ha oturen att få byta teampartner aldeles för många gånger den senaste tiden. Otroligt jobbigt tycker jag och jag hade en väldigt intressant diskussion med några arbetskamrater härom dagen kring just fenomenet med nya kollegor.

När vi pratade om detta drog jag paralleller med min stallflytt för ungefär ett halvår sedan eftersom jag mycket tydligt kunde se precis samma mönster i ett stall som på exempelvis en arbetsplats.

Som alltid då man ”rör om i grytan” och introducerar nya människor i en grupp så finns det de som tycker att detta är jätteskoj- de är alltid pigga på förändringar och tar varje tillfälle i akt att förnya så mycket som det går- vad det än handlar om.

Sedan finns det de konservativa- bakåtsträvarna som helst inte ser att någonting rubbas och som också kan uppleva en nykomling som ett ”hot” mot den rådande ordningen och de regler som alla har lärt sig att inrätta sig efter.

Avslutningsvis finns det människor som är mer eller mindre ”neutrala”- de är varken positivt eller negativt inställda utan struntar antingen i vilket (lite absorberade av sig själva och/ eller av sina arbetsuppgifter- ”sköter sig själv och skiter i andra”) eller vill vänta med att fälla omdömen/ känna något särskilt innan de hunnit känna nykomlingen på pulsen lite mer.

När man kommer ny till ett ställe; vare sig det gäller ett stall eller en arbetsplats bör man innan fundera lite på vilket första intryck man vill ge och kanske också tänka på att inte vara så ”” direkt.

Det tar och ska få lov att ta tid att lära sig alla oskrivna regler, hur de olika personerna i gruppen är och vad de gillar/ ogillar och det är dessutom så att alla inte har samma intresse av att prata om sådant som inte direkt har med arbetet/ stallet att göra. Ingen kan veta allt detta på bara några dagar och därför får man vara lite försiktig med vem och hur man ”anfaller” sina kollegor/ stallkamrater.

Bullrar man in med buller och bång och dessutom har en massa idéer om förändringar kring saker som de andra har gjort på ett heeeelt annat sätt ”i hundra år” riskerar man att genast få en massa ovänner och tyvärr kan det första intrycket man gör sedan ta lång tid att sudda bort.

Min erfarenhet är också att man inte alltid kan lita på det första intrycket någon ger, vissa människor finner varandra direkt medan det för andra tar mycket längre tid att hitta varandra och i vissa fall så går man helt enkelt inte ihop hur lång tid som än förflyter.

Jag brukar råda ”nya” att vara vänliga och korrekta mot alla men att undvika just att vara för ”på” utan att mer försöka smälta in steg för steg.

Den strategin tillämpade jag själv när jag var ny i mitt nuvarande stall och vet man bara med sig att man har uppfört sig hyggligt och korrekt så kan man också lämna eventuella surkartar åt sitt öde- man kan helt enkelt inte gilla eller gillas av alla!

Är det något fel på min hund? Och VAD gör hästar i boxen?

Är det något fel på denna slöfock?

 

Blev lite fundersam när jag läste nedanstående inlägg på ett hundforum:

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?p=13426600#post13426600

Skribenten vet inte vad hon ska ta sig till med sin hund. Hon är arbetslös och hemma hela dagarna och har med andra ord rätt bra koll på vad hunden gör under dygnets timmar.
För det mesta – ingenting…Och skribenten tycker så synd om sin hund.

Själv är jag bara ett stort frågetecken och undrar VAD hon (skribenten) egentligen tycker att hunden ska ”göra” när den inte är ute och blir rastad?

Ska hunden sätta sig och titta på tv? Bläddra i en tidning? Vanka av och an i huset?

Eller är den MIN hund det är fel på som just inte gör mycket mer än ligger ihopkurad och vilar/ sover i en soffa/säng inomhus?

Faktum är att alla mina hundar (sammanlagt 4 stycken) uppvisat samma laid-backbeteende och det har jag bara varit glad över då jag INTE vill ha en hoppande, skällande, dräglande hund som far rundor i huset.

Jag kan bli lika förundrad över hästägare som ibland kan säga att det inte är så noga med hagvistelsen för ”min häst står ändå bara och HÄNGER i hagen”.

”Jaha…vad brukar den göra i boxen då” frågar jag då raljerande. ”Övar din häst på skänkelvikningar där kanske eller gör den något annat vettigt”.

Nä… tänkte väl det…

Och i mina ögon ”hänger” en häst bättre i hagen än i boxen för utomhus får den i alla fall frisk luft och möjlighet att SE lite ”action” (kanske) :=).

Men lika lite som jag vill ha en omkringfarande hund inomhus lika lite vill jag ha en dito häst i hagen!

Auktionshysteri?


Ibland är det nog lätt att dras med i mass-hysteri….

Igår hade jag lösa planer på att besöka en cykelauktion:

http://www.malmo.se/Medborgare/Stadsplanering–trafik/Trafik–hallbart-resande/Gang–och-cykeltrafik/Cykelauktioner-2010.html

i hopp om att hitta en billig cykel.

Vis av mina misstankar kring Tradera (mer om detta längre ner) frågade jag dock en kollega som hade varit på en av dessa auktioner tidigare om det var lönt att åka dit och hans bestämda svar var NEJ!

Enligt kollegan bjöd ”folk” hutlösa priser för skitcyklar och han kunde inte förstå varför? Man hade kunnat hitta långt billigare exemplar på Blocket enligt honom och jag tror säkert att han hade rätt och det var därför jag inte åkte iväg heller.

Min teori är att folk dras med i någon slags ”auktionshysteri” och bjuder långt mer än vad de hade tänkt från början och/ eller utan att objektivt tänka efter om priset är rimligt.

Kolla på nedanstående annons:

http://www.backontrackshop.se/product.asp?product=21

I denna nätaffär kan man alltså köpa en ryggvärmare för 685:–. Betalar man med kort kostar det inget mer, vill man ha postförskott kostar det 55:– extra.

På Tradera säljs just nu en exakt likadan ryggvärmare för 620:– + en fraktkostnad på 60:–. priset kan ju stiga ytterligare dessutom, auktionen är inte slut än.

http://www.tradera.com/Back-On-Track-Ryggvarmare—–NYTT–auktion_302360_109276366

Vari ligger logiken?

Märkliga sammanträffanden i Birgittas liv, del 763

Igår fick jag 2 klubbtröjor- ni vet sådana där sweatshirts med ens klubbs emblem på!
Som vanligt, när jag är inblandad, var gåvan ett lite märkligt sammanträffande à la ”den lilla hästvärlden”.
Trots att jag och maken inte bor i Malmö sedan snart 7 år tillbaka har jag fortsatt att vara patient på den vårdcentral som jag då tillhörde.
Den ligger nära ridskolan och tämligen nära jobbet och eftersom jag varit nöjd med den service jag fått där genom åren har jag inte sett någon anledning att byta.
Redan för många år sedan ”avslöjade” den sjuksköterska som vanligtvis ger mig min p-spruta (det är därför jag går dit några gånger om året) att hon också var hästägare- till en islandshäst!
Vi har därefter genom åren haft korta samtal kring hästar i allmänhet och våra djur i synnerhet men mer än så har det inte varit.
När jag besökte henne sist frågade hon om det inte var så att jag var medlem i Malmö Civila Ryttareförening och det fick jag ju tillstå att jag var.
Och då visade det sig att hennes granne hade gett henne (sjuksköterskan) 2 klubbtröjor från just min klubb då denna (grannen) slutat rida.
Tröjorna var hur fina som helst men ”givetvis” känns det ju märkligt att gå omkring med en annan klubbs tröja än den man tillhör, det tyckte ju både jag och min sköterska.
Så hon undrade helt sonika om jag ville ha tröjorna och det ville jag.
Båda passade hur bra som helst och annars var min plan B att ge dom till Sally, som dels är mindre än jag och dels då tävlar för samma klubb.

Redan ”regelbrott” enligt TR

Vad var det jag sa för någon månad sedan….

Jag tror det när jag ser det…typ…

Jag blev ju lite glad när jag läste om följande ändring i dressyr-TR:

”Senast kl 18.00 fem dagar före aktuell tävling ska det finnas preliminära startlistor tillgängliga. Detta är en förändring som säkert många ryttare uppskattar, men som samtidigt ställer större krav på arrangörernas framförhållning”.

Idag är det TISDAG, jag ska tävla på FREDAG och inga starlistor står att finna någonstans….

Favort i repris- vi är bäst :=)!

Nu är det inte just denna pokal jag ”vann”- min är på gravering och upp-putsning inför årsmötet då jag än en gång ska baxa hem den :=).
Härom dagen fick jag ett brev från min klubb, Malmö Civila Ryttareförening som lät meddela att jag även i år tilldelats ”Lilla Dressyrpriset” för mina och Archies insatser på dressyrbanorna förra året.
Priset delas alltså ut till bästa ekipage i lätt klass och jag blev glatt överraskad att våra placeringar räckt så långt.
Att jag lyckades knipa priset ännu ett år säger kanske mer om dressyrintresset inom klubben än om min eventuella skicklighet men jag prenumererar ändå gärna på denna stora, fula men för mig ändå åtråvärda pokal.
Archie fick den förra året också och även Heron och Decima har några inteckningar var (av 15 inteckningar har jag 7 med 3 olika hästar) så det är som sagt väldigt roligt!

Hejdå sadeln! Birgitta säljer sin sadel och blir nostalgisk…

Min gamla trotjänare….
Som ni kanske minns köpte jag en ny hoppsadel vid årsskiftet; en luftstoppad Wintec, dvs en syntetsadel.
Min tidigare misstänksamhet mot denna typ av sadlar till trots är jag hittills mycket nöjd och jag kan ju säga att det var väldigt skönt att ha just denna typ av sadel vid söndagens uteritt i hällande ösregn.
Till skillnad mot exempelvis min dressyrsadel (Amerigo Classic) som är hyper-känslig mot regn (minsta regndroppe gör märken i sadeln som man får putsa bort nooooga) så var det bara att ta en handduk och lite hastigt svepa över syntetsadeln efter avslutad ritt. Mycket tidsbesparande och man behöver inte oroa sig för fläckar, mögelangrepp osv.
Efter Wintec-köpet insåg jag att det inte fanns någon direkt mening att behålla min gamla Stübbenhoppsadel, dels passar den inte Archie optimalt och dels tar den ju rätt mycket plats, särskilt som vårt sadelkammarutrymme är begränsat.
Förvisso hade jag kunnat ta hem sadeln och ha den i vårt förråd men en sadel måste ju ändå tittas till och putsas på då och då vare sig den används eller inte och att ägna tid åt detta med en ca 40 år gammal och sliten sadel hade jag i ärlighetens namn inte lust med.
För att så snabbt som möjligt (hah…) bli av med sadeln satte jag ut en annons på Blocket där jag begärde 1000:– för sadeln men trots att några mailade och ställde diverse märkliga frågor om sadeln fick jag den inte såld.
En märklig fråga kan jag tex tycka är ”är sadeln nyligen genomgången av sadelmakare”.
Tja…om jag hade lagt pengar på detta hade jag knappast begärt 1000:– för en märkessadel utan i varje fall minst det dubbla.
Någon mailade helt enkelt ”finns sadeln kvar” och när jag svarade ”ja” hördes de aldrig mer av.
Hur som helst så sänkte jag priset till 800:– men sadeln förblev ändå osåld i ca 3 månader och ända tills igår då en tjej kom och tog den utan att knappt ägna den en blick.
Då kändes detta nästan lite väl ”abrupt” fast jag hade väl i ärlighetens namn inte tänkt att hålla en avskedsceremoni för sadeln heller.
Det otroliga med tjejen som köpte sadeln var att hon direkt hon såg mig frågade ”har du köpte en häst av Bengt Ohlsson någon gång” och det fick jag ju medge att jag hade- Décima för 12 år sedan!!!!
Åter igen besannades uttrycket ”alla känner apan….” för tjejen hade tydligen jobbat som hästskötare hos Bengt när jag var där för att köpa Dessan och även om jag inte skulle ha kommit ihåg henne om det gällde liv och död så mindes hon tydligen mycket väl mig eftersom hon sa att hon hade tyckt sig känna igen redan min röst i telefonen?!?!?!
Ja, världen är som sagt liten….framför allt i Skåne.
Liiiite konstigt kändes det som sagt ändå att bli av med sadeln, framför allt när jag minns tillbaka på allt som vi faktiskt upplevt tillsammans.
Denna sadel köpte jag av en stallkamrat (den var redan då mycket gammal) för över 20 år sedan (!!!) och i början av Herons hoppkarriär.
Jag hade dessförinnan hoppat och tävlat i en ”allround-mot-dressyr”-sadel vilket bara bevisar att man kan vänja sig vid i att både rida och hoppa i ”allt” :=).
Med Stübbensadeln debuterade jag i både LA och MSV hoppning med Heron, jag hoppade in både Décima och Archie med den och även de har tävlat (Archie dock bara på pay-and-ride) med mig sittandes i just denna sadel.
Även om sadeln inte fått vara med på särskilt många prisutdelningar eftersom jag undviker dessa av princip utan nästan alltid kommer till fots så har den säkert tagit minst 50 rosetter åt mig från LD till MSV B- en riktig trotjänare med andra ord.
Nåväl…allting har en ände och korven har två så nu är det dags för någon annan att använda min sadel.
Tjejen som köpte den skulle ha den vid inridning av en 3-åring- väldigt smart att då ha en så här lite mer sliten sadel tycker jag i stället för att riskera att förstöra något finare och dyrare.
Själv får jag väl vara nöjd med att ha fått tillbaka ungefär en fjärdedel av sadelns inköpspris efter mer än 20 års användning även om jag inte är en lika bra businessmänniska som en bekant som för ett tag sedan köpte en sadel från en affär som hade utförsäljning för ca 2500:– och som kort därefter sålde den för det dubbla på annons! Det kallar jag affärssinne :=)!

Hingstvisningen på Tullstorp i bilder

Att ha besökt Jan Brinks superflotta anläggning Tullstorp Dressage Stable utanför Hässleholm får väl nästan anses ingå i ”dressyrallmänbildningen” :=) så i år fann jag för gott att äntligen avlägga visit efter att ha missat de många föregående hingstvisningarna av olika anledningar.

Som synes var det ganska många fler än jag och min dressyrtävlande kompis Susanne som hade valt samma utflyktsmål idag- såg bland annat min hästskötare Lina i publiken samt en del konkurrenter från tävlingsbanan :=).

Visningen inleddes med att Jan Brink, här på Okeanos höll ett litet välkomsttal och sedan red en kortare uppvisning på just denna hingst.

Nästa hingst på tur var den 5-årige hingsten Flash Dancer som reds av Minna Telde (vilken ryttarkropp säger jag bara…och vilken sits….suck… en klar 10-poängare om jag får säga min mening).

Flash Dancer ägs och är uppfödd av en dressyrryttare i min egen ålder, Iwona Majewska, som jag som kuriosa tävlade mot första gången redan på ”Heron-tiden”. Vilken lycka det måste vara att äga en sådan här häst som faktiskt blev min favorit av de 10-talet hingstar som visades.

Flash Dancer, alltså enbart 5 år gammal var inte bara snygg utan rörde sig utmärkt samt verkade väldigt ”skön” att sitta på. Såg också ut att ha en perfekt mun och Minna bara ”flöt omkring” på honom, otroligt mjukt och harmoniskt.

Nu undrar ni säkert vad denna bilden föreställer och det ska jag säga er: detta var vad som förutom Flash Dancer imponerade mest på mig idag: underlaget i ridhuset.

Det var någon form av hårdpackad sand (?) på vilken inte ett hovavtryck var lämnat när alla hingstarna var färdigvisade!

Måste vara väldigt dyrt och kanske svårskött tänker jag för annars hade man nog sett detta underlag på många anläggningar?

När visningen av Okeanos, Flash Dancer, Santiago, Chirlon, Hohenstaufen II, Bellagio, Saigon, JJ Rayban och Briar med avkommor var slut fick man gå runt på anläggningen och jag och Susanne passade på att besöka både det runda hingststallet och det ”vanliga” (läs: rektangulära) stallet.

Som förväntat rådde minutiös ordning, ovan en bild på delar av sadelkammaren i hingststallet.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Tullstorp som utflyktsmål nästa år för er som inte tog chansen i år, uppvisningen var lagom lång och det bjöds frikostigt på dricka och korv för de hungriga efteråt :=).

Mitt löfte till mig själv: programträning!

Fick ett mail härom dagen där en av mina vänner med entusiasm konstaterade att hon borde delta i programträningar oftare- hon hade precis varit iväg och det hade varit mycket givande.

Som ett sammanträffande hade jag faktiskt tänkt i ungefär samma banor redan dagen innan hennes mail kom, detta med anledning av att en ryttarmamma i stallet pratat om att vi kanske skulle kunna ordna något sådant arrangemang längre fram.

Som jag redan nämnt flera gånger är jag oerhört slarvig med att träna på just program och det kan man ju verkligen ifrågasätta med tanke på att jag utger mig för att vara en tämligen fanatisk dressyrtävlare.

Borde man inte som sådan träna på program rätt ofta?

Tja…om man ändå vinner allt man ställer upp i så kanske inte behovet föreligger men är det så för mig, dvs att jag är en notorisk vinnarmaskin? Knappast!!!!

Med andra ord är det hög tid att jag tar mig i kragen angående detta och det är tyvärr inte första gången jag försöker att disciplinera mig i detta sammanhang.

Men nu LOVAR, LOVAR, LOVAR jag skärpning, bot och bättring!

För om man redan på hemmaplan tycker att det inte går så bra när man rider igenom programmen (det är väl därför jag undermedvetet undviker det) – hur ska det då gå på tävling?

Där (på tävling) drabbas jag plötsligt av någon form av övertro ”det blir säkert bra…..” men det blir det ju inte alltid.

Nej som sagt, nu ska här tränas program så det står härliga till!

Bara jag äntrar ridhuset ska Archie av sig själv fatta galopp, vända upp på medellinjen och sedan göra halt vid X för att därefter gå hela program innan jag ens fått på mig ridhandskarna. It´s a promise!