Min absoluta favoritbild på Vicke och Leon och som verkligen sammanfattar deras vänskap lär jag tyvärr inte få chansen att fotografera fler gånger.

Leon flyttade till en annan anläggning för några dagar sedan- tråkigt för både Vicke och mig.

Jag kommer inte att leta ny hagkompis åt Vicks- skulle det liksom plötsligt dyka upp en optimal match så kanske, kanske men jag tycker att vi har kommit för långt och skulle riskera för mycket nu ”bara för att” när jag ”vet” att Vicke funkar hur bra som helst att ha ensam i hagen. Och det går ju alltid hästar precis intill…

Måhända egoistiskt men det står jag för- jag ser absolut fördelar med att ha hästar tillsammans men det KAN också bli små eller rätt allvarliga skador och jag riskerar som sagt inget hur som helst.

För övrigt går nästan inga hästar här ihop (nu bara 2 andra) så det är inte så att folk köar efter sällskap till sina djur.

Jag är glad för tiden Vicks och Leon fick ihop (över 1 år) och så får vi se vad som händer framöver!

Sist jag tävlade delades ett segertäcke ut till vinnaren.

Från sekretariatets sida ville man därför att förstapristagaren skulle ta emot detta till häst- detta hade även meddelats i ryttarmeddelandet.

Det visade sig då prisutdelningen närmade sig att vinnaren redan hade lastat in hästen i transporten och vi som skulle få rosetter stod dyngsura och ville gissningsvis bara åka hem.

Då blir man glad när sponsorn säger ”nä….du behöver inte lasta ur för min skull”!

Jag förstår att man ska visa sponsorer uppskattning men har alltid varit lite avog mot prisutdelningar till häst för egen del.

Jag ser det som en potentiell skaderisk för alla inblandade och tror ytterst få hästar liksom ser nöjet i att lämna transporten för att galoppera något varv medan folk (förhoppningsvis) klappar i händerna lite 🙂 .

Nej, heder åt denna sponsor som insåg att det var bättre att lämna hästen i ett torrt fordon framför att släpas ut i ösregn för en handfull åskådare, om ens det. Hästvänligt tycker jag!

På tal om alla fullständigt orealistiska önskemål en del köpare har eller för den delen när säljare marknadsför sin ordinära häst som guds gåva till mänskligheten 🙂 !

Jag vet inte om det är en tillfällighet eller en tilltagande ökning av diverse incidenter där bilar och hästar har varit inblandade och där ryttare hävdar att de jagats av bilar, nästan prejats av vägen, att förare tutat och/ eller gasat häftigt vid passerande av hästar osv.

Jag läser om det ganska ofta på Facebook tex och undrar vad i hela världen det beror på?

Blir dagens icke-hästmänniskor mer och mer okunniga om hur så stora djur fungerar eller VET dom detta mycket väl men stör sig så mycket att de skiter i vilket?

För mig är det fullständigt obegripligt hur man VÅGAR bete sig illa på detta vis för oaktat allt annat så kan man ju faktiskt få en annan människas liv på sitt samvete.

Tänk om någon ramlar av och omkommer för att en förare tex gasat som en dåre samtidigt som han passerat ekipaget!

Hur ska föraren förklara detta och dessutom leva med det?

Jag har för egen del hittills varit ganska förskonad från ”trafik-incidenter” och det är jag så klart mycket tacksam över.

Och jag FÖRSÖKER verkligen att undvika att rida på trafikerade vägar men ibland är det nödvändigt.

Något av det värsta jag varit med om var då jag var ute och tömkörde min mycket snälla häst Archie.

När jag skulle gå/ tömköra över en 70-väg utanför vårt stall var en bil tvungen att stanna till och vänta tills vi hade passerat den några meter breda vägen.

Att behöva vänta i säkert 10 sekunder förargade tydligen föraren så pass att han kände sig manad att vrålgasa precis när vi hade kommit över vägen vilket fick Archie att ta ett rejält hopp framåt.

Hade jag inte haft ett stadigt tag om tömmarna kunde jag lätt ha tappat honom men det tror jag inte bilföraren hade brytt sig det minst om.

Nej…jag undrar som sagt hur man tänker när man utsätter ryttare för mycket farliga situationer; fattar man inte det farliga eller vill man visa något och i så all vad?

Vad tror ni?

Har skrivit om detta förut och ser det ibland på Facebook tex:

Folk som i oförstånd använder ensilagebalar som tex uppställningsplats när de ska fota hundar.

Är det ens egna balar man riskerar att sabba så fine men jag hade som stallägare inte blivit glad om det hände mig!

Nog för att många som inte själva har ett intresse de brinner för förundras över den tid, pengar och engagemang som vi hästmänniskor ägnar våra fyrfotningar men jag vill absolut ha annat i livet också!

Är väldigt glad för att Henrik accepterar ”hästeriet” fullt ut dessutom- det är det ju långt ifrån alla partners som gör.

Receptet på en lyckad semester om ni frågar mig ska innehålla en massa sol, strand, sömn, slappande, sex, skratt, skämt, samvaro, snack, surfande, sötsaker, sevärdheter!

Nu är just denna resan ssslut men semestern fortsätter tack och lov!

Tror minsann att även djuren har haft det bra under vår resa.

Fått rapport från hundpassarna att de undrar om vi inte kan stanna borta några dagar till 🙂 , precis som jag misstänkte.

Vicke skojar med Anneli genom att rulla sig varje dag och låtsas bli rädd för olika saker på deras promenader.

Hon har verkligen tagit väl hand om honom så jag tror inte att jag är saknad precis…