Har ni stött på Crowd funding inom ridsporten och vad tycker ni om det?

Började fundera efter att ha läst detta inlägg.

Det började för något år sedan då en fälttävlansryttare behövde pengar för att köpa loss en häst hon tävlade och jag har sett det enstaka gånger sedan dess och med olika reaktioner från omgivningen.

Medan vissa tycker att det är oförskämt att tigga pengar för sitt nöje ser andra det som att man hjälper någon att förverkliga sina drömmar samtidigt som man dessutom får göra vad man vill med sina pengar.

Jag tror att de negativa reaktionerna i alla fall delvis beror på (bortsett från ren avundsjuka måhända?) att fenomenet som nämnts är relativt nytt inom häst-Sverige och att den som då ber om pengar sticker ut extra mycket….”vem tror hen att hen är” typ.

Hade tex alla tävlingsryttare haft någon slags Crowd funding-konto kopplat till sin licens eller inte vet jag där man lätt kunde sätta in pengar hade det kanske inte varit så märkvärdigt?

Vad tror och tycker ni?

Silverbjälke är en kontroversiell internetpersonlighet som vissa älskar att hata och andra gillar mycket.

Själv tycker jag både bu och bä om hens olika texter- en del håller jag inte alls med om medan andra är så ”spot on” att de hade kunnat vara skrivna av mig.

Här ett sådant exempel:

”I aug – sep märks tydligt vilka elever som fick för sig att deras hästar skulle ha semester bara för att de själva skulle resa…

Om man i 11 månader är nitisk kring hagtider, intag, foderburkarna, höpåsarnas vikt, träning, regntäcken, innetäcken, flugtäcken, luvor……. tja typ manisk allt kring hästen

Att ändra precis allt i ett vanedjurs vardag från en dag till en annan är inte alltid ett smart drag.

Vad får en att tro den kommer anpassa sig utefter när flygbolaget har bra pris på resor ?

Den kommer säkert anpassa sig till sommarbetet ganska bra inom någon vecka men räkna inte med att allt fungerar som du vill två veckor efter betet. Och ta inte för givet att alla hästar älskar bete bara för att du vill ha semester.”

Jag har genom åren gjort många dylika reflektioner och skakat förundrat på huvudet mer än en gång.

Det kan tex handla om hästen som hårdbantats med en strikt diet 11 månader för att därefter tillåtas glufsa i sig obegränsat med gräs eller om det djur som hela vintern stått med 3 täcken för att vid första solstråle den svala våren ställas helt avklädd i snålblåsten i liten grusruta utan mat (för att kunna hålla värmen).

På tal om oplanerat bete var nog det värsta exemplet den hästägare som samma dag som hästen skulle köras till ett sådant passade på att avmaska den?!?!

Tror säkert att detta var mycket uppskattat av betesägaren….

Nej, ibland tycks all tidigare överdrivna petighet och minutiösa (läs: många gånger obefogade) skötsel av hästen kunna bytas ut till dess raka motsats?!?!

Själv skulle jag vid egna utlandsresor gärna släppa Vicke i en stor hage med massa gräs eftersom han ändå ska vila men jag VÅGAR helt enkelt inte göra sådana stora förändringar för dels så kort tid och dels då jag själv inte finns tillgänglig för att hålla koll. Dessutom skulle jag behöva flytta honom från anläggningen för att få tillgång till ovan och bara det är ju förenat med en omställning som kan utgöra en potentiell risk.

Och jo…de flesta hästar både överlever och klarar allt möjligt som vi människor utsätter dom för alldeles utmärkt men har man som jag tex haft en häst med den fruktansvärda och lömska sjukdomen fång- tja…det sätter absolut sina spår kan jag säga om man inte redan varit nojjig sedan tidigare.

Vad säger ni om Silverbjälkes text- är hen ”ute och reser” eller finns det både korn och nävar av sanning?

Om man inte vet hur hästar funkar kan man lätt bli förvirrad- tex om man ser dessa 2 rackare.

De går varje sommar på bete i Staffanstorps utkant och jag ser dom flera gånger om dagen på väg till och från stallet.

Trots att hästarna har gräs upp till knäna står dom väldigt ofta och hänger så här i ena hörnet av hagen där det är mycket nerbetat.

En icke-hästperson skulle ju lätt tro att det är det höga gräset som är det mest attraktiva och att hästarna skulle gå och äta på detta mest hela tiden men vi som har sett hur det går till vet att det är det korta gröna som attraherar mest och att hästar också pausar i sitt glufsande för att bara stå så här och se halvt världsfrånvända ut 🙂 .

Läste på en Facebook-sida för Staffanstorpsbor att någon tyckte synd om hästarna som saknade skydd för solen och värmen men dels bor vi ju i Sverige där det aldrig blir några ökentemperaturer precis och dels finns det något träd längre bort som skulle kunna ge visst skydd men där är hästarna aldrig…..

Härom dagen kom jag att tänka på den serie med inlägg som jag publicerade för några år sedan och som alla hade rubriken ”Dagens samvetsfråga”.

Man fick 3 alternativ som man skulle förhålla sig till och det var ofta väldigt intressant att läsa hur olika människor tänker och resonerar.

Idag undrar jag om det finns något speciellt inlägg från denna blogg som ni minns; med glädje, sorg, förvåning, ilska eller vad vet jag?

Finns det något inlägg som särskilt har fått er att ändra åsikt i en fråga?

Har ni lärt er något nytt som ni ser det, förkastat något ni tidigare trott på?

Eller läser ni ”bara” och sedan glömmer lika snabbt?

Finns det något som ni skulle vilja att jag tog upp eller finns det rent av inlägg som ni inte alls gillar att läsa här?

Såg detta fina 2-hästars stall hos Stensäters ryttarförening!

Idag undrar jag på vilka grunder ni valde att tävla för en specifik klubb?

Berodde det på att det är den avståndsmässigt närmaste klubben i förhållande till ert stall eller finns den andra bevekelsegrunder?

Själv är jag så….tja konservativ eller vad jag ska kalla det så jag har alltid tävlat för samma klubb.

Från början var det inte så konstigt för jag hade hästarna uppstallade på klubbens anläggning i över 20 år men även sedan jag flyttade till nuvarande stall har jag fortsatt att tävla för ”min” klubb.

Egentligen ”tjänar” jag inget på det- det kanske finns andra klubbar som jag hade haft större glädje av att tävla för- min klubb har i princip inga aktivt tävlande dressyrryttare och det var evigheter sedan vi hade några lag i allsvenskan tex.

Inte heller ordnas det några dressyrrelaterade clinics eller träningar och den senaste lokala/regionala tävlingen vi hade i dressyr skulle jag gissa ägde rum för gott och väl 10 år sedan.

Ska jag ange en fördel så är det att min klubb inte har det minst krav på att man ska delta i några obligatoriska aktiviteter- läs: ställa upp som funktionär på olika tävlingar.

Och ja, jag vet att det är funktionärerna som gör att vi som tävlar kan göra just detta men jag är allergisk mot tvång och vill inte känna att jag MÅSTE  ställa upp x timmar/ dagar  ”bara” för att få tävla för just min klubb.  Och mitt intresse för hopptävlingar sedan jag själv slutade att tävla i denna gren är i princip obefintligt.

Men som sagt: varför valde ni just er tävlingsklubb och vad är fördelarna med ert val som ni ser det?