Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Ett litet livstecken från Archie

För er som är nyfikna och undrar så har jag redan fått 2 rapporter från Archies nya ryttare, en redan dagen efter att han flyttat och en för någon dag sedan.

Och utan att gå närmare in på några detaljer så tycker jag att de 2 citaten ”han verkar stormtrivas” och ”han är en toppenkille” gör att jag känner mig lugn och trygg i att försäljningen var ”rätt” och mer än så kan jag inte begära.

Archie är ju inte längre min att ha åsikter och synpunkter på och jag kan bara hoppas att han får ett fortsatt bra liv, precis som jag tycker att han hade hos mig.

Don’t overdo it!

När jag köpte Archie så var han ju otroligt snäll och hade ganska lätt för sig vilket flera människor ”varande” mig för- alltså varnade för att det är lätt att man rider för länge och kräver för mycket av en häst som ”bara går och går” utan problem.

Nu när jag upplever samma sak med Kreon, dvs att han tex har otroligt lätt för att galoppera trots att han inte kan så mycket annat ha ha får jag åter höra samma varningar.

”Rid nu inte för länge”, ”ta det nu lugnt med hästen” osv.

Jag måste säga att jag inte riktigt kan ta till mig dessa varningar för egen del även om jag vet att det finns de som absolut frestas att rida för mycket.

Själv är jag nämligen nästan tvärtom- jag ”vågar” knappt rida ens så länge som man ”ska”- för om allting fungerar jättebra så ser jag dels ingen anledning att nöta vidare och framför allt är jag livrädd för att få ett bakslag om jag pressar för mycket vilket då alltså snarare får till följd att jag sitter och ”mesar”.

Det är när det INTE går som jag vill/ tycker som jag riskerar att rida för länge- det har jag tyvärr gjort allt för många gånger i mina dagar.

I förhoppningen att ”det SKA gå” har jag suttit och ridit både mig själv och hästen så trötta att det hade varit bättre att sluta långt tidigare.

Är jag en skrytmåns?

Häromdagen fick jag en kommentar som, det måste jag erkänna, fick mig att höja på mer än ett ögonbryn.

En person sa till mig ”jag vet ingen som skryter så mycket om sina hästar som du”- detta efter att jag i SKÄMTSAM ton hade sagt något om att Kreon är så snygg.

Kommentaren gjorde mig inte bara fundersam utan faktiskt också lite ledsen eftersom den bara förstärkte de ”vibbar” jag redan tycker mig ha känt från en del andra håll i samband med mitt nya hästköp, en form av missunnsamhet eller avundsjuka eller ”jantelag”…ja…jag kan inte riktigt sätta fingret på det till 100 % men det känns väldigt trist.

Är det kanske för att vi bor i ”landet Lagom” som man inte ska få vara riktigt glad?

Det verkar som att i alla fall vissa människor tycker att man ska få vara glad bara man inte är FÖR glad för då måste man tryckas ner med små ”stick”.

Exempel:

JAG: ”Åhh..jag gillar verkligen modellen på den här hästen”

Missunnsam kommentator: Absolut, MEN (alltid detta MEN) han har väldigt tunn svans får jag säga.

Eller:

JAG: ”Så roligt att Kreon har så lätt för att gå i förvänd galopp”

Missunnsam kommentator: ”Ja, men då kanske han får svårt att lära sig byten i stället”.

Efter kommentaren om att jag SKRYTER så mycket om mina hästar försökte jag verkligen att rannsaka mig och tänka efter om jag är en skrytmåns men jag tycker faktiskt inte det.

Eftersom jag själv finner ANDRAS skryt ganska tröttsamt så brukar jag inte ägna mig åt evighetsutläggningar om hur det gått på träningar och tävlingar, inte ens när jag själv varit supernöjd men om det är att betrakta som skryt att man tycker att ens egna djur är fina, snygga och bra- tja…då är jag kanske en skrytis i alla fall?

Fast ligger det inte lite i sakens natur så att säga; att man är väldigt förtjust i sina djur?

Det är väl därför man har köpt dom och därefter valt att behålla dom?

Och varför ses det automatiskt som SKYTSAMT om man berömmer det som tillhör en själv, varför ska man alltid hålla så himla ”låg profil” och inte förhäva sig?

För mig är det ytterst märkligt om man har en hund eller en häst som man själv tycker är värdelös, dålig, trist, dum, ful men det är kanske mitt sätt att tänka som det är fel på?

Mina försäkringar…eller rättare sagt DINA försäkringar!

Idag tänkte jag skriva lite om ett nytt försäkringsbolag som jag har kommit i kontakt med: DINA FÖRSÄKRINGAR.

Jag hade faktiskt aldrig ens hört talas om detta bolag förrän en god vän rekommenderade det i samband med en diskussion om hästförsäkringar och när jag stod i begrepp att köpa Kreon ringde jag dit för att förhöra mig närmare om villkoren.

Av all information jag fått, både över telefon och i skriftlig form kan jag inte annat än att tro att jag har gjort en mycket bra affär då jag bytte från Kreons ursprungsbolag IF till Dina försäkringar- sedan får jag bara hoppas att jag inte förbisett någon ”fälla” eller dylikt.

Jag kan knappt tro att det kan skilja så mycket mellan olika bolag men Kreons försäkring blev…tro det eller ej…över 10.000 kronor (!!!!) billigare per år genom att jag valde Dina försäkringar.

Jag har valt en kombination av A1 och A2 samt utökad veterinärvård och hos Dina försäkringar kan man bara välja en självrisk, 1800:– och därefter ersätts 80 % av ens kostnader. Medicin ersätts med upp till 3.000 per försäkringsperiod.

Eftersom Kreon inte utnyttjat sin försäkring hos IF fick jag inte heller någon karens vid bytet av bolag- det är ju annars det som avskräcker en del från att byta.

Summa summarum skulle jag verkligen rekommendera er att dels se över era försäkringar i allmänhet och hästförsäkringen i synnerhet- det kan finnas ganska många tusenlappar att spara.

Jag minns då jag och maken skulle köpa vårt hus och jag kollade hem och villaförsäkringar. Även där skilde det för snart 10 år sedan flera tusen mellan den billigaste (Länsförsäkringar, ca 3000) och den dyraste (Skandia, ca 6000) försäkringen så det lönar sig helt klart att vara lite om sig och kring sig.

Tips när du ska köpa/ sälja häst, del 4

Mitt sista råd/ tips till de som ska köpa/ sälja häst är framför allt riktat till KÖPAREN och jag vill minnas att jag har tagit upp det vid något tidigare tillfälle även om det tål att upprepas.
 
När det gäller provridningen; försök verkligen att rida mer än en gång.
 
Jag vet att det är svårt/ ”omöjligt” om man kanske har åkt från Norrland till Skåne men man kanske faktiskt kan komma överens med säljaren om att man tar in på ett billigt vandrarhem om inte annat och försöker rida 2 dagar i rad?
 
Är man väldigt rutinerad och vet exakt vad man söker kan man absolut göra bra köp efter bara en kort stund i sadeln men hur många av oss är det?
 
Att jag tycker att man ska prova flera gånger beror bland annat på det jag var inne på i ett tidigare inlägg när jag berättade om hur det gick till när jag själv såg Kreon första gången; jag tyckte att han hade en URUSEL trav vilket jag verkligen inte tycker idag.
 
Samma sak med Heron; han var så otroligt ”oriden” när jag kom första gången att han bar sig väldigt istadigt åt- ett beteende han slutade med i princip DIREKT, bara han fick några ridpass i kroppen (han var bara 4 år vid inköpet och knappt riden).
 
Så man kan verkligen inte alltid lita på första intrycket- det vill jag mena i alla fall!
 
Mer än en provridning gör också att man har möjlighet att prova hästen på lite olika sätt, det är ju oftast inte så då man endast rider en gång att man både rider ett dressyrpass, hoppar x antal språng och rider ut- allt samtidigt och det är det väl få hästar som orkar göra BRA med en ny ryttare på ryggen.
 
Om man också får möjlighet att studera hästen i sin ”närmiljö” är detta långt bättre än att man möter upp säljaren i ett ridhus där hästen skrittar runt, sadlad och klar.
 
Att se hästen i boxen, på stallgången, hur den är att sadla och tränsa, borsta och lyfta ben på, spola av, gå med till och från hagen osv kan vara nog så intressant- särskilt om man inte är en så van ryttare/ hästmänniska.
 
Jag tyckte i alla fall själv att det kändes tryggare att ha sett Kreon i stallet, longerad och tömkörd flera gånger liksom riden och att jag själv släppte in och ut honom i hagen vid massvis av tillfällen.
 
En häst som är över 170 cm, fullvuxen och stark vill i alla fall JAG veta så mycket som möjligt om- jag som dels är en fegisryttare och som dels har haft så otroligt snälla hästar själv.

Tips när du ska köpa/ sälja häst, del 3

Innan jag sålde Archie hade jag bara 2 spekulanter som de facto kom för att provrida medan det var säkert sammanlagt 20-25 stycken som ringde och/ eller mailade och förhörde sig om det fanns någon video att se osv.
 
Bortsett från att det ÄR svårt att sälja häst idag så tror jag faktiskt att min 100%-iga ärlighet bidrog till att inte fler ville titta IRL och en presumtiv köpare tackade mig särskilt översvallande för just min ÄRLIGHET.
 
När spekulanter ringde hymlade jag inte med att Archie haft fång och att han därmed också fått livstids reservation på fång och fångliknande sjukdomar vilket begränsar möjligheterna att försäkra honom ganska mycket (han får bara A1-försäkras för max 40.000 tex).
 
Även den video jag hänvisade till (samma som ni fått se här på bloggen i april och som en del ”sågade”) tycker jag är MER ärlig än om jag hade lagt mig vinn om att filma tretusen sekvenser och sedan klippt ihop 10 där Archie ”råkade” visa sig okarakteristiskt flott eller dylikt.
 
Kan som ett sidospår berätta att de gånger jag ser videoklipp på saluhästar från tex auktionen i Verden (i Tyskland) undrar jag alltid hur många gånger man PROVAT att få till den där MEGA-travökningen som slutligen blir det som visas och hur mycket hästen jagats av någon som inte syns i bild.
 
Både vad gällde Archies fång och ”kassa videon” förklarade jag förvisso HUR fången uppstått, läkt ut osv och VARFÖR filmen ser ut som den gör (den filmades i slutet av ett ganska ansträngande dressyrpass då hästen redan var trött och var ej gjort i något försäljningssyfte) men jag tror absolut att detta också var orsaken till att merparten av de som hörde av sig ”backade ur”.
 
Och det var precis det jag ville!
 
Jag ville inte bygga upp en massa luftslott och falska jätteförväntningar hos någon som ska slösa sin tid och sina pengar på att därefter slösa min tid och mina förhoppningar och komma och titta på en häst som inte alls motsvarar det köparen vill ha.
 
För givetvis kommer sanningen ifatt en och biter en i svansen, även OM jag skulle ha försökt att ”mörka” tex fången så finns det ju svart på vitt i Archies försäkringspapper.
 
Och även om jag skulle ha påstått att Archie hade superbjudning, hade jättelätt för skolor eller vad jag nu skulle ha fantiserat ihop så skulle ju den som kom för att provrida upptäcka motsatsen inom några minuter.
 
Så ordstävet att ”ärlighet varar längst” tycker jag absolut stämmer – det är både mest juste mot eventuella köpare och besparar en själv otroligt mycket onödigt arbete (och att bli idiotförklarad).

Tips när du ska köpa/ sälja häst, del 2

När jag höll på med att försöka sälja Archie kom jag i kontakt med ett fenomen som jag tidigare faktiskt inte stött på men som egentligen inte borde vara något konstigt.
 
En presumtiv köpare ville att vi vid en eventuell affär skulle ta ett blodprov på Archie för att utesluta att han var dopad och det hade jag givetvis inget emot.
 
Köparen berättade om erfarenheter av hästar som skickats upp till en ridskola köparen kände till i Norrland där det visat sig där hästarna fått smärtstillande och dylikt och det hade ibland blivit dyrköpta erfarenheter.
 
Att transportera en häst från Skåne till Norrland kostar idag med transportfirma ca 8.000- tur och retur således över 15.000 och då kanske någon chansar på att ”går det så går det”.
 
Problemet med dessa dopingprov är att de enligt i alla fall min veterinär kostar flera tusen kronor- kanske inget man bara betalar sådär rakt ut ur fickan.
 
Men den köpare jag pratat med hade en lösning även på detta:
 
Man låter en veterinär ta ett blodprov på hästen man vill köpa och sedan ber man samma veterinär att SPARA provet, dock utan att skicka det på analys.
 
Först om man misstänker att något är ”galet” med hästen efter x dagar/ veckor skickar man iväg provet och betalar och är allt frid och fröjd så gör man det inte och sparar kostnaden.

Så träffade jag Kreon

Eftersom många varit nyfikna och frågat tänkte jag idag berätta, om inte alla detaljer så i alla fall relativt kortfattat om hur det kom sig att jag köpte Kreon:

Redan när jag annonserade ut Archie bestämde jag mig för att INTE börja läsa annonser eller åka och titta på andra hästar innan han var såld- andras erfarenheter hade lärt mig att det kan ta många månader innan man får sålt sin häst och att då hinna hitta x antal hästar som man vill köpa men inte KUNNA göra det måste ju kännas hur frustrerande som helst.

Ja, så gick mina tankegångar när jag besökte NN dagar efter annonseringen och hon sa att hon precis hade fått hem en häst som var till salu och som hon tyckte att jag skulle köpa.

Visst kunde jag titta på hästen tyckte jag, den stod ju ändå på plats men då jag såg den riden av en välridande tjej tappade jag intresset på typ 5 sekunder.

Kreon STRUTTADE omkring i en fullständigt gräslig symaskinstrav och även om galoppen var fin så tänkte jag i mitt stilla sinne att en häst med så urusel trav ville jag VERKLIGEN inte ha.

1-2 dagar senare frågade NN om jag inte skulle rida på Kreon trots allt och det gjorde jag, i ett ridhus utan speglar.

Jag kunde därför inte SE något men min KÄNSLA sa mig att jag absolut inte satt på en symaskin, tvärtom travade hästen hur normalt som helst.

Jag frågade också NN hur det såg ut och hon bekräftade att strutt-traven var borta och därmed var mitt intresse väckt.

För Kreon kändes rak och följsam, inte det minsta unghäst-vinglig och verkade snäll och med lagom bjudning.

Att han symaskinstravat så illa i början måste ha berott på han precis kommit till stallet och kanske var nervös och spänd för jag har aldrig någonsin mer sett denna trav och tror inte jag får se den igen heller.

Jag red Kreon ytterligare någon gång och longerade också för att själv se hur han rörde sig innan jag slutligen meddelade att jag ville köpa honom men då återstod fortfarande problemet med att jag redan HADE en häst, Archie.

Veckorna gick, jag blev mer och mer nervös att Kreon skulle hinna bli såld och var sååå glad då NN åkte för att hålla kurser och tävla på meeting; ”bra…då hinner hon inte visa honom för någon på x dagar” tänkte jag alltid.

Och jag måste säga att både NN och Kreons ägare varit mer än justa mot mig- de visste hur mycket jag ville ha honom och NN har också hela tiden tyckt att han skulle PASSA mig så de har inte precis jagat spekulanter utan faktiskt väntat på mig.

Archie hann också nästan bli såld till vad jag tror hade varit en PERFEKT köpare som dock drog sig ur ”fem i tolv” och det var verkligen en enorm TUR att NN, genom sina kontakter, lyckades hitta en ny köpare ytterligare veckor senare.

Så sammanlagt har jag nog väntat på Kreon i gott och väl över en månad men nu står han i stallet och det är jag mycket glad och tacksam över!

Tips när du ska köpa/ sälja häst, del 1

Jag vet inte hur era erfarenheter ser ut vad gäller veterinärbesiktning inför ett (förhoppningsvis) stundande hästköp men själv upplever jag att det är relativt vanligt att hästar inte ”går igenom” utan större eller mindre anmärkningar.

En bloggläsare har fått backa på 2 efter varandra planerade hästaffärer, båda hästarna hade för mycket/ för stora anmärkningar vid sina besiktningar.

En vän som tävlade sin häst på en ganska hög nivå fick också tummen ner hos veterinären och samma sak var det när jag skulle sälja Decima som hade en liten böjprovsreaktion på ett bakben, något jag givetvis inte hade en aning om (då skulle jag aldrig ha låtit besiktiga henne utan behandlat i stället).

Hur som helst, för att slippa samma scenario med Archie och på det sättet kanske förlora en bra köpare och i stället bli stående med en häst som först måste behandlas och vila i x antal veckor valde jag att göra något som jag skulle vilja rekommendera alla säljare att göra: besiktiga hästen innan du ens annonserar ut den!

Visst är det en extra kostnad men då vet du till en början var du står så att säga och slipper lägga tid och allt annat som en försäljningsprocess innebär om hästen sedan inte ens GÅR att sälja pga någon ”dold” hälta eller vad det nu skulle kunna vara.

Som KÖPARE hade jag också attraherats av att redan i annonsen kunna läsa att hästen nyligen är besiktigad ua.

Jag har hört mer än en sann historia om köpare som åkt halva Sverige för att på plats hos säljaren direkt kunna konstatera att det utannonserade djuret är synligt halt!

Även om säljaren själv är både blind och döv och har missat detta (fast jag undrar hur många som har så dålig koll EGENTLIGEN och hur många som rent ut sagt försöker luras) så är man alltså lite mer på den säkra sidan om man vet att hästen nyligen kollats av veterinär även om i alla fall jag aldrig hade nöjt mig med detta utan även låtit besiktiga hästen vid köp och då av en veterinär jag själv valt eller i alla fall godkänt.

Man ska aldrig säga aldrig….och inte ljuga heller för den delen, del 1

Jag vet inte var jag har fått det ifrån men jag är väldigt skrockfull när det gäller VISSA saker.

Det finns sådant jag verkligen undviker att påstå (även om det skulle råka vara 100 % sant) och att fabricera ens den oskyldigaste vita lögn kring annat undviker jag in i det sista- inte bara för att jag i alla tider varit övertygad om att en LÖGN ALLTID KOMMER FRAM.

Det kan ta 5 minuter eller 5 år men enligt min erfarenhet avslöjas alla lögner förr eller senare vilket om inte annat är EN anledning att jag själv faktiskt aldrig ljuger.

Men för att återgå till det skrockfulla så är jag väldigt försiktig med vad jag ”stoltserar med” livrädd att detta ska ”back-fire” omedelbart.

Minns en diskussion vi hade på nätet för flera år sedan som handlade om tappskor.

Jag min dumma åsna basunerade klämkäckt ut att detta var något som jag aaaaaldrig drabbades av och ni kan ju tänka er hur många skor hästen hade på fötterna efter ett hagintag bara dagar därefter!

Och när jag var ännu yngre var jag vid ett tillfälle hembjuden till en kompis för att äta pizza.

Jag tackade först ja men ångrade mig därefter och ringde och sa att jag hade fått punktering på min bil!

Varför jag hittade på något så urbota korkat kan man ju undra- men åter igen kan ni ju gissa vad som hände mig på motorvägen mellan Malmö och Lund på väg till en föreläsning (jag studerade på den tiden) kort därefter.

Jag ska INTE skryta om att jag INTE haft punktering varken förr eller senare efter denna incident som ägde rum för över 20 år sedan- det vågar jag verkligen inte :)!