Om man tycker att något är galet enligt nuvarande Tävlingsreglemente ges man här möjlighet att inkomma med egna förslag till 2019.

Inte vet jag om det hjälper men jag har faktiskt skickat in ett förslag om ändrade uppklassningsregler för dressyren.

Mitt förslag går ut på att man efter 10 placeringar och/ eller efter uppnådda 65% i en viss klass under ett kalenderår blir omedelbart uppklassad  ut lägre klasser det året.

Exempel: 5 placeringar i MSV B på oavsett procent och 5 ritter på minst 65% så får man inte tävla MSV C det året. Nästa år är det fritt fram igen.

Nu var detta förslag bara något jag ”drog till med”- det finns säkerligen bättre vad gäller antalet placeringar/ procent osv men jag ville i alla fall komma med en grundtanke så att säga.

Har ni någon realistiskt genomförbar tanke som ni vill föreslå?

Läser en diskussion på ett hästforum som handlar om hästtäcken.

En person påstår att hen har SEXTIO (60) täcken till sin häst?!?!?

På fråga varför svarar hen ”har man en prinsessa så har man”.

Är det bara jag som känner att det har gått liiite (läs mycket) överstyr om man har denna mängd täcken???

Och nej, ni behöver inte svara ”man gör som man vill” för det fattar jag mycket väl men någonstans känns ändå dylik överkonsumtion som… tja…nästan sorglig faktiskt.

Har man inget bättre i livet att lägga pengar på än 60 täcken…näe…

En läsare blev smått irriterad efter att ha läst detta.

Så här skriver läsaren:

”Hörrni. Dagens reflektion. Den här hypen kring Grevlundas och Agrias naturbana. ” åh hästen blir som ny efter ett pass i skogen” – vad är detta för storstadsfasoner?

Något nytt under solen?!?!

Grattis Grevlunda som har Agria och stålar att bygga egen naturbana, men alla vi andra då?

Jag hade gladeligen ridit i skogen flera av mina ridpass i skogen om riktig skog funnits.

Jag har vuxit upp med hästar och skog. Riktig skog. Med kilometer efter kilometer med grusvägar vars mittsträngar erbjöd oftast perfekta förhållanden för långa intervaller eller kondisträning för galopphästarna. Upp på bergen, över kalhyggen, in i granskogen, ut på ett fält och öka tempot.

Är det nåt jag saknar är det skogen. Men då skulle vi flytta till Småland minst (bor i Skåne).

Jag är superavundsjuk på min kompis vars häst står i Botkyrka med jättemycket lerridvägar i skog och mark.

Jag hade gärna ridit mer i naturen. Men nu bor vi som vi bor och har de förhållanden vi har, och jag är ledsen det blir mkt ridhus för min häst. Han får helt enkelt överleva. Men jag blir fortfarande matt över folk tror det är rocket science rida i natur.”

Vad säger ni läsare? Håller ni med?

Har det gått så långt med alla våra ridhus att det ÄR ”rocket science att rida i naturen”?

Jag har i alla år tyckt att tjatet om att Ulla Håkansson minsann rider ute femhundra dagar om året är lite överdrivet men kanske behöver dagens ryttare påminnelser som dessa?

Såg denna bild på Facebook och undrar vad ni tycker?

Är det ok att man som uppstallad har egna mockningsredskap som man inte låter andra låna?

Själv tycker jag att det känns lite väl ogint faktiskt och OM man inte vill att någon ska låna sakerna tycker jag inte heller att man ska ha dom framme.

Vi har i perioder haft egna redskap, framför allt kvastar som köps för egna pengar, men det har aldrig varit tal om att inte andra ska få låna.

Påverkad

För ett tag sedan såg jag ett avsnitt av serien ”Big Bang Theory” på tv där Sheldon Cooper gjorde croissanter.

Jag blev så sugen på detta att jag köpte ett paket till frukost nästa morgon.

Jag har också rätt nyligen köpt pizza till lunch efter att ha sett pizzareklam på tv och det är jag ju så klart inte ensam om- annars hade vi inte översköljts av denna påverkan av våra sinnen, eller hur?

Sedan är det ju otroligt olika hur lättpåverkad man är och vilken typ av reklam man faller för- den kan ju verkligen förekomma ”var som helst” höll jag på att säga.

Hittade en rolig sida på nätet där man verkar kunna beställa  ”allt” för att göra reklam för sig själv eller sitt företag och älskare av sötsaker som jag är gillade jag framför allt deras godissida 🙂  .

Eftersom jag har en bekant som planerar att sälja ridsportartiklar via nätet undrar jag hur ni tycker att hen bäst skulle göra reklam för sina saker på tex en mässa?

Är det genom att dela ut gratis godis eller finns det bättre saker?

Det ska ju helst inte vara för dyra artiklar och attrahera ridfolk i alla åldrar i så stor utsträckning som det är möjligt tänker jag.

Har ni själv fått någon smart liten reklampryl som ni har haft väldigt stor nytta av och vad har det i så fall varit?

Kan inte påstå att det stämmer för egen del men vet en del som har liknande prioriteringar 🙂 !

Att massor av namn folk har döpt sina hästar till kan tyckas konstiga i andras öron är väl ett faktum men en sak som jag speciellt funderar över är varför man döper hästar efter sångare/ sångerskor?

Jon Bon Jovi, Whitney Houston, Rod Stewart, Celine Dion, Mick Jagger, Bruce Springsteen, Barry White, Elvis Presley osv osv- vad tusan är grejen liksom????

Hur mycket jag än skulle ha någon av ovan personer som idol så inte tusan skulle jag döpa min häst efter dom, eller 🙂 ????

I helgen som varit har det ridits många höga klasser i Strömsholm och något som hände där fick mig att fundera- för det är inte första gången jag hör/ läser om liknande scenarion.

Lina Dolk, som skulle ha startat Biggles i SM valde att inte komma till start eftersom hästen inte ”var hundra” (hennes egna ord på hennes blogg).

Ovan finner jag inte det minsta märkligt (beslutet alltså) men däremot att så många hyllar henne för att ”hon sätter hästen i främsta rummet”, ”är en sann hästmänniska” osv.

I min värld gjorde Lina något SJÄLVKLART- inget man liksom behöver hedra som att det skulle vara något särskilt.

För av de många kommentarerna låter det som att många andra ryttare minsann skulle ha ridit in på banan med en häst som inte går rent och det undrar jag om det verkligen är så?

Till att börja med hoppas och tror jag att alla som känner att hästen är halt, om aldrig så lite, inte väljer att starta- om inte annat för att DOMAREN (eller i detta fallet DOMARNA) skulle blåsa ut en.

Och hur pinsamt hade inte DET varit?

Att sedan vissa ryttare, kanske pga blockering av nervositet eller helt enkelt OKUNSKAP inte hade MÄRKT om hästen inte kändes fräsch- det är en annan sak fast jag vill nog tro att man om man rider på SM-nivå besitter denna kunskap och känsla.

Nej, det är verkligen tråkigt och en skrämmande utveckling om det ska anses som något positivt utmärkande att/ om vi värnar om våra hästar genom att inte tävla när de är skadade- det tycker jag i alla fall.

Och detta är som sagt inte första gången jag läser om denna form av reaktioner när ryttare fattar, enligt mig, helt naturliga (och så klart kloka) beslut.

Funderade på detta fenomen nyligen- det är ju något man kan se, höra och uppleva i alla möjliga sammanhang men jag tänkte ta upp några exempel från min ”ridvärld”.

Nu hoppas och tror jag inte alltid att det sker medvetet utan en del människor utgår så mycket från sig själva att de har svårt att sätta sig in i hur andra tänker.

Det första exemplet kommer från min blogg där någon för ett tag sedan kände sig manad att påpeka att MSV C minsann var ”gamla LA”- läs: inte så värst avancerad klass att tävla (så tolkade jag andemeningen).

VARFÖR ens påpeka detta (då inlägget inte handlade det minsta om nivån på klasser etc) ?

Ja, för snart 10 år sedan fanns det 2 LA-program där skolor ingick och de hette LA5 och LA6 har jag för mig men blir det mindre ”värt” idag att tävla MSV C för att det en gång i tiden fanns liknande program som hette LA?

Nästa exempel kommer från sist jag tävlade.

Då jag påpekade för ett ryttare att det faktiskt var förbjudet att leda hästar på framridningen fick jag det märkliga svaret ”ja men det är ju en UTBILDNINGS-KLASS” ?!?!

Ehhh….för DEN ryttaren är det möjligt att MSV C är en utbildningsklass men det finns många hobbyryttare som aldrig kommer längre på tävling (eller ens så långt) så jag tycker det är ett ganska oförskämt uttalande som dessutom inte har det minsta med sakfrågan att göra.

Exempel 3 kommer från en diskussion från Facebook där vi diskuterade om det behövs ett förändrat uppklassningssystem inom dressyren för att förhindra att man kan ta ”hur många placeringar som helst” utan att bli uppklassad (något förenklat).

Några svarade ”men om du vill bli placerad är det BARA att rida bättre” och även sådana kommentarer tycker jag kan vara en form av förminskande.

Nej, det är verkligen inte ”bara” att rida bättre- det finns hästar ”man” aldrig kan slå oavsett träning och påstår man motsatsen är man om inte annat väldigt naiv.

Om tex jag och Vicke skulle möta Totilas i vilken klass som helst, även LC, skulle han slå oss om vi båda gjorde prickfria ritter- helt enkelt pga sina fysiska fördelar.

Och så de som kläcker ur sig: ”alla kan rida på 70%, det är ju bara GANSKA BRA”. Grrrrr!!!!

Ja, det finns många fler exempel- som ni vet blir jag även sur när bloggare skriver saker i stil med ”idag fick jag bara 65 % när jag tävlade men det räckte till en seger”- även detta tycker jag är att förminska de som aldrig kommer så långt.

Nu ska man ju så klart få tycka och känna vad man vill men frågan är om man alltid måste säga och/ eller skriva det på det här sättet?

Samma där; man kan så klart skita i hur det uppfattas av andra men vad gäller tex ”storbloggare” som jag ibland läser har riktiga fans som andäktigt följer varje stavelse från bloggaren hade i alla fall jag funderat på hur kommentarer som ovan kan uppfattas.

Vad säger ni läsare?

Är ovan något ni känner igen eller har ni aldrig funderat i dessa banor?

Är det jag som läser in för mycket i vissa kommentarer?