Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Anna Hassö funderar

Pratade nyligen med en arbetskamrat om varför man tycker att vissa saker är så himla roliga; i vårt gemensamma fall Tiffany Persson tex 🙂 !

Och vi var överens om att det beror på att det bakom galenskaperna och det överdrivna och tillspetsade finns lite eller  ganska mycket sanning och igenkänningsfaktor trots allt och precis så kände jag när jag läste denna lustifikation av Anna Hassö!

Mer om resor

Jag har nyligen avslutat 10 dagars semester och även om jag inte hade planerat in något särskilt så njöt jag för fullt.

Och på tal om semester; vad brukar ni göra på er ledighet?

Reser ni bort eller föredrar ni att stanna hemma?

Tycker ni att det här med att ha djur (häst eller andra djur) påverkar er lust att resa?

Själv är jag väldigt glad över att ha en sambo som VILL resa; det har alltid varit ett av mina intressen även om det har fått stå tillbaka en del genom åren och av olika anledningar (för dålig ekonomi i ungdomen, ointresserade partners osv).

Jag ska inte förneka att både hund och häst påverkar mitt resande; inte så att jag AVSTÅR från att resa men att vara borta mer än en vecka skulle tex i dagsläget kännas som ganska svårt.

Att hitta folk som tar hand om djuren i några dagar/ en vecka är mycket enklare än att tex resa bort i 2 hela veckor så det ska mycket till för att jag skulle göra det.

Sedan handlar det för mig till viss del också om vad det är för resa man ska/ vill göra; åker man på en sol och bad-resa tycker jag att en vecka är fullt tillräckligt och skulle inte tycka att det var värt att vara borta dubbelt så lång tid.

Jag och Henrik har sagt att vi hellre åker utomlands 2 gånger om året à en vecka än reser iväg i 2 veckor en gång; i alla fall till de resmål som vi hoppas kunna genomföra det närmaste året.

Sedan finns det absolut resmål där 2 veckor hade varit mer lämpliga eller vad man ska säga; ska man tex resa runt i Asien tror jag att en vecka hade blivit för kort.

Om läsarkommentarer

I helgen träffade jag en bloggläsare på tävlingen där jag deltog med Vicke och hen började spontant berömma mig för mitt sätt att hantera kommentarer från mina läsare; även sådana som hen menar bara verkar vara ute efter att ifrågasätta för ifrågasättandes skull eller där man ”spelar dum” bara för att få chansen att skriva lite.

Jag har faktiskt hört detta tidigare och en del undrar hur jag orkar bemöta det mesta utan att tröttna.

Som jag har skrivit om flera gånger förut tycker jag att just kommentarerna är ”halva bloggen” och utan dom, dvs feedbacken oaktat karaktär hade jag säkert lagt ner den.

Jag tycker det är intressant att diskutera, höra andras åsikter och kanske omvärdera mina egna.

Jag vet att det finns bloggare som både måste godkänna alla kommentarer innan de publiceras (vilket kan ta flera timmar) eller helt sonika raderar sådant som de inte gillar men så vill jag inte driva min blogg.

Jag tror inte ens att jag har låtit bli att publicera mer än max 10 kommentarer över lika många år- folk får stå för sina åsikter även om de inte delas av mig eller om de tycker jag är knäpp på olika vis.

Jag försöker alltid att svara om jag kan, att som vissa bloggare skylla på tidsbrist känns bara drygt och förmätet då många frågor inte ens tar en minut att besvara.

Tja så resonerar jag!

Mer om foderanalyser

För nyfikenhetens skull ställde jag på ett hästforum på Facebook frågan om hur många som tar en stråfoderanalys och därefter gör en foderstatsberäkning utifrån denna.

Av hitills över 100 inkomna svar är det som jag misstänkte en salig blandning av de som gör en beräkning på grammet och de som varken tar analyser eller räknar.

Man har vitt skilda åsikter i frågan; en del skulle aldrig våga vara utan analys och vissa tycker det är onödigt eftersom de fodrar med ögat, tar ensilage från många olika fält, ändå inte litar fullt ut på vad tabeller säger, kan se på ett foder vad det innehållet osv osv.

Vissa ger fri tillgång på stråfoder året runt och med flera hästar i samma hage torde det vara svårt att veta hur mycket på kilot varje häst sätter i sig.

Ett ordentligt bete flera månader om året kan ju också påverka matintaget och även här måste det väl vara svårt att veta vilka mängder som stoppas i gapet?

Ja, intressant det där!

Själv skulle jag aldrig förkasta en analys men ändå ta den med en större eller mindre nypa salt.

Jag tycker att Vicke ser helt fantastisk ut faktiskt och det ska mycket till för att jag tex skulle dra ner rejält på hans stråfoder- oavsett vad en analys påstår.

Dofter

Igår var Henrik och jag på bio och med risk för att låta som Birgitta 78 år så förtogs mycket av besöket av att en annan besökare fullständigt STANK av gammal cigarettrök. Ni vet så där riktigt inpyrt….

Detta fick mig att fundera över hur vissa dofter är mer socialt acceptabla så att säga; cigarettdoft är en sådan, parfym ännu mer även om det kan orsaka väldiga obehag för vissa.

Skulle man däremot komma ridklädd till en biograf tror jag att folk skulle reagera mycket mer på lukten liksom om man kom i arbetskläder om man jobbar i en ladugård.

Oavsett vilket är det så tråkigt när andras dofter förstör- minns för något år sedan då en karl tog av sig skorna på bion och det inte heller luktade hallon precis…

Man kan så klart säga till om just avtagande av skor men vad gör man när en persons alla kläder stinker av rök?

Vad kostar hästen hemma?

Ni som har er häst/ hästar hemma- har ni koll på vad denna/ dessa kostar er per månad?

Vad ingår i dessa kostnader?

Hur mycket foder och strö går åt?

Vad som fick mig att börja fundera på detta var när jag nyligen kollade på ett högproteinfoder och såg att kilokostnaden var 20 kronor?!?!

”Vem köper så dyrt foder” tänkte jag för mig själv- det måste ju finnas långt billigare alternativ.

Och just kraftfodret är väl det där man kan spara in pengar tänker jag- med bra grovfoder så klart.

Tiderna förändras….

…och vi med dom och tur är väl det!

Även om jag känner mig ung och säkert betraktas som barnslig av en del kan jag ändå se tillbaka på ett 30-årigt hästägande och jämföra ”nu och då”.

Detta kloka inlägg av Anna Hassö som jag har tävlat mot många gånger får mig att minnas hur det var i början av min hästägarkarriär.

Det som försiggick på ridskolan där jag hade häst i över 20 år (alltså var jag NÖJD så läs inte detta inlägg som ”skitsnack” utan så som det faktiskt var) hade nog inte accepterats av de flesta hästägare idag men då var många hur belåtna som helst.

Jag har tidigare berättat hur maxgivan av hö var 5 kilo- vi hade hästar som gick svår hoppning uppstallade hos oss och kunde de prestera på denna foderstat (med 4 kilo havre därtill) så vem var ”promenadryttarna” att ifrågasätta?

Jag var under många år i princip ensam om att köpa till stråfoder till mina hästar men även jag var en överutfodrare av havre.

Mina hästar åt oftast 4 kilo av detta kraftfoder liksom många hästar som reds långt mindre/ lättare än min.

Idag är jag försiktigare- vi har mycket bra stråfoder på nuvarande anläggning och har man haft en häst med fång blir man mer noga med fodret.

Vad gäller hagvistelse minns jag hur det i början av min hästägarkarriär inte var några bekymmer med detta trots att vi bara hade EN hage och en gruspaddock till över 50 hästar?!?!

Ingen använde hagen helt enkelt (!?!?!) så jag och en annan hästägare (en galopptränare vid namn Hans Swärd) delade broderligt på den- jag hade den halva dagen och han halva?!?!

Att folk sedan satt och rökte till häst, att de flesta alltid red utan hjälm, att barrering förekom helt öppet (minns järnskenan tydligt) – det kan vi prata om vid ett annat tillfälle….

Drömtränaren?

Om ni vann/ fick en valfri lektion på er egen häst för vilken tränare ni ville i hela världen (nu drömmer vi fritt) vem skulle ni välja och varför?

Själv hade jag nog valt Carl Hester eftersom han dels är bevisat skicklig på att både rida och lära ut och dels verkar vara väldigt trevlig som person.

Mitt andrahandsval hade varit Kyra som jag tror detsamma om.

Vem väljer ni?