Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Kontrollera din galopp

Om ni förväntade er några revolutionerande tips om hur ni ska kontrollera er galopp måste jag tyvärr göra er besvikna.

Jag vill helt enkelt ge er samma tips kring galoppen som kring traven, dvs att kontrollera tempot (att ”farten” är den önskvärda och att ni kan påverka denna som ni vill) samt formen (även vid övergångarna).

Som ett tillägg vill jag även orda lite om den förvända galoppen, någon förvänd trav finns ju inte :=).

När ni galopperar är det så klart viktigt att hästen går i den galopp ni önskar även om detta nu skulle råka vara höger galopp i vänster varv, dvs det som vi ju kallar förvänd galopp.

Att rida förvänd galopp tycker i alla fall jag inte är så svårt och alla mina hästar har kunnat detta obehindrat redan som 4 åringar.

Man får börja över större ytor och skära av hörnen rejält i början och också nöja sig med kortare sträckor innan man SJÄLV bryter av (dvs innan hästen gör det av trötthet/ obalans).

När hästen lätt fattar den galopp man vill och även bibehåller densamma kan man börja träna förvänd galopp lite mer seriöst och då är det viktigt att kontrollera att hästen går på samma vis i både rättvänd och förvänd galopp.

Det ska inte märkas någon skillnad när man exempelvis galopperar i rättvänd galopp, vänder snett igenom och därefter fortsätter i förvänd. Hästen ska gå kvar i samma tempo, bibehålla sin form och bara ”rulla på”. Hästen får inte försöka slå sig fri, rusa iväg eller bryta av till trav – vanliga fel hos hästen.

Ryttaren får inte luta sig framåt i tron att detta hjälper till att ”hålla igång” galoppen- vanligt fel hos ryttaren- utan ska tvärtom sitta tungt på baken och driva med säte och skänklar, inte överlivet.

Ju mer tränad hästen är desto mer kan man variera vägarna i rättvänd och förvänd galopp och man kan också träna på övergångar mellan galopp och trav, galopp och skritt och galopp och halt mer och mer förfinat. Målet är så klart att få så snabba och mjuka övergångar som möjligt och utan exempelvis flera travsteg mellan galoppen och skritten.

Att kunna öka och minska galoppen är, som vi redan varit inne på också viktigt, galoppökningar ingår redan i de enklaste dressyrprogrammen och att kunna minska/ samla galoppen är en förutsättning för exempelvis galopppiruetterna som ni förhoppningsvis ska utföra längre fram i hästens utbildning.

Kontrollera din trav

Hur man ”kontrollerar traven”, dvs att hästen travar så som man önskar beror så klart, som mycket annat, på vilken utbildningsståndpunkt aktuell häst har.
Det kan vara lite svårt att kontrollera att hästen kan samla sig tillräckligt på en nyss inriden 3-åring tex :=) och det jag skriver nedan kan vi väl för enkelhetens skull säga att man kan applicera på en häst som är redo för att i varje fall börja tävla (dvs minst 4 år).

Ja, vad är det då man ska/bör kontrollera när man travar omkring, i övrigt lite förutsättningslöst?

Jo, TEMPOT framför allt!

Travar hästen så som den vill eller som ryttaren anvisar?

Går det för fort för ryttarens smak eller såsar hästen runt utan att riktigt acceptera de framåtdrivande hjälperna?

Oavsett vilket är det viktigt att ryttaren återtar kontrollen och att den heta hästen lugnas ner medan den slöa väcks till liv.

Hur man gör detta finns det mängder av metoder för; exempelvis skulle jag med den heta hästen inte bara trava omkring och definitivt inte över allt för stora ytor, varken utom eller inomhus utan att se till att det verkligen HÄNDER något hela tiden som fångar hästens koncentration.

Vad det är som ska hända avgör man också från häst till häst och dess utbildningsståndpunkt men att tex hela tiden rida olika vägar, byta varv ofta och även byta gångart kan hjälpa till att lugna ner en ”överhettad” häst.

Den lata hästen kan gärna få gå på lite större ytor, just för att ”inbjuda till bjudning”, känns det lite segt på en 20-meters volt lär det inte kännas kvickare på en 10-meters dito.

Ovasett ålder ska hästen kunna både öka och minska på begäran även om graden av detta kan variera. Viktigast är att man får en reaktion oavsett vilket man begär, dvs vill man att hästen ska öka tempot så ska den också göra detta, dock utan att bara röra benen fortare vilket är ett vanligt fel på framför yngre/ outbildade hästar.

Att hästen går i det travtempo vi önskar är alltså mycket viktigt liksom att vi snabbt både kan sätta igång hästen i trav och bryta av till skritt eller halt.

Formen då vi kontrollerar detta är lika viktig som då hästen travar ”rakt fram”, dvs hästens form får inte förändras bara för att vi tex gör en galoppfattning ur trav eller gör en avsaktning (det som kallas övergångar).

Jag ser ibland ryttare som nästan uteslutande travar under lättridning men givetvis bör man även kunna sitta ner på hästen när man travar.

Tycker man att det är enklare kan man träna på detta genom att släppa stigbyglarna.

Man kan också börja med att variera mellan lättridning och nedsittning (vilket också kan få igång den slöa hästen som oftare har lite mer bjudning under lättridning) så att man rider lätt när man blir för trött för att sitta ner eller det blir för skumpigt. Allt eftersom man tränar upp sig (och hästen) kan man sedan börja sitta ner längre och längre sträckor.

Ja, detta var lite om vad man kan träna på i trav när man rider i sin ensamhet, inga direkt avancerade övningar men ack så viktiga för det fortsatta arbetet.

Kan man inte trava i det tempo man vill, inte sitta ner på hästen osv lär det bli svårt att göra just mer avancerade saker från hästryggen.

Första tävlingsbidraget!

Första bidraget till tävlingen ”världens fulaste vinterskor” kommer här och är inskickat av Linda.

Jag håller med om att dessa ”klassiker” är jättefula och mina tankar går osökt till de ”skor” Kalle Anka (icke att förväxlas med Anna Anka och hennes säkerligen exklusiva skodon ha ha) brukar ha i de tecknade serierna :=).

TACK FÖR BIDRAGET LINDA!

Lite om arbetslöshet, dvs varken hund eller hästinlägg

Inte ens hästfolk som (väl?) sällan och aldrig har tid/ lust att glo på tv har väl kunnat missa den enorma känslostorm hos svenska folket som den frispråkiga Anna Anka har väckt.

De flesta tycks ha en åsikt om denna kvinna som verkar säga allt som faller henne in utan att tänka efter en sekund och majoriteten (?) anser väl att Annas åsikter är helt uppåt väggarna och att hon inte har en aning om vad hon snackar om.

Ni har säkert hört uttrycket ”även en blind höna kan hitta ett korn” och jag skulle också vilja säga att även en ANKA kan hitta något ätbart då hon i alla fall IBLAND kan yppa något med (en viss) sanning i .

Hörde häromdagen Ankan yttra sig vad gäller svenskars slöhet och hon uppmanade folk att ta ett extrajobb i kassan på ICA och sedan köpa det dom vill (en Gucci-väska tror jag hon nämnde) i stället för att gnälla över att de inte har pengar.

Och där måste jag säga att Ankan enligt mig är på absolut rätt spår!

Läste en artikel i tidningen igår där en svensk man i min egen ålder spydde galla över arbetsförmedlingen och över de insatser (dvs INGA) de gjort för att GE honom ett arbete, dvs enligt honom hade han fått NOLL hjälp trots att han hade varit arbetslös i FLERA ÅR.
Enligt sig själv sökte mannen olika arbeten inom ekonomi-sektorn (vad nu det betyder).

Jag blir så otroligt irriterad över denna bortskämda och ”GE MIG”-mentalitet där man kräver att ANDRA ska ordna allting åt en utan att man själv ska behöva lyfta ett finger.

Jag är övertygad om att det finns en hel del arbeten att ta om man verkligen VILL arbeta men det är väl där skon egentligen klämmer: att ”folk” i allmänhet inte vill ta vilket jobb som helst.

Är man utbildad socionom som jag ska man inte BEHÖVA ta ett städjobb utan då är det ok att gå arbetslös i några/ flera år, så är jag övertygad om att vissa resonerar. Man ska liksom inte behöva ”byta ner sig” även om det innebär att man måste förlita sig på andra för sin försörjning (A-kassa, försörjningsstöd osv).

Vissa hävdar ju också bestämt att man ju SJÄLV har tjänat ihop till sin A-kassa men jag ifrågasätter om det verkligen ger en rätten att välja och vraka med vad man vill arbeta?

Kan, för att förtydliga och bekräfta mina teorier berätta om 2 vänner som båda är gifta med män födda utomlands:

Bägge vännernas makar fick mer eller mindre så fort de satte fötterna på svensk mark och utan att i princip kunna ett ord svenska arbete som tidningsutbärare (detta oberoende av varandra).

Visst kan det vara otroligt slitsamt att stiga upp mitt i natten för att arbeta men behöver man pengar så….

Konstigt att dessa 2 karlar kunde få jobb direkt, utan en sekunds tidigare arbetslivserfarenhet från Sverige och utan att kunna språket om det nu KÖAR av arbetslösa svenskar som ”tar vilket jobb som helst” (vilket ALLA mina klienter sagt innan man börjat dissikera detta påstående lite närmare och det visat sig vara en riktigt ”sanning med modifikation”).

Visst finns det säkert de som söker massor av arbeten dagligen, som springer på ändlösa intervjuer och gör ALLT i sin makt för att få ett arbete men jag vill tyvärr påstå att denna skara är långt mindre än vad den kunde (och BORDE) vara.

Vill man ha pengar får man helt enkelt bita ihop och jobba även med sådant som är jobbigt, tråkigt, smutsigt, you name it; det har jag själv gjort i många, många år (stallarbete på en ridskola med mockning av ca 20 boxar/ dag) och jag lever och har hälsan OCH har kunnat satsa på en dyr hobby och unna mig det jag vill kring denna.

Tävling: världens fulaste vinterskor!

Som jag berättade i ett blogginlägg den 3 december (Snygg OCh varm…och aldrig förenas de två…eller?) är jag långt ifrån en modeikon när jag vandrar omkring i stallet, framför allt inte nu på vintern.

Om man ens kan KÄNNA IGEN mig med mössan djupt nerdragen i pannan och med en jacka som ser lätt uppblåst ut så är det snarare tur än skicklighet skulle jag vilja påstå.

Efter att ha tillbringat 2 timmar pulsande i snö under den senaste whippet-träffen fick jag inse att mina ridskor av traditionell modell inte var lämpade för denna sortens utevistelse och om jag inte hade begripit det talade nog mina dubbla par strumpor som man kunde vrida ur sitt tydliga språk.

Varma vinterskor för stallmiljö och hundpromenader behövde inköpas akut och helst så billigt som möjligt!

Tyvärr verkar det inte tillverkas vinterskor för mina ändamål som ser något så när normala/ snygga ut eller så var jag aldeles för sent ute och allting var redan uppköpt (mest troligt) för det enda jag fann efter idogt letande var nedanstående skor. Det fanns dessutom endast ETT ENDA par kvar och dessutom i min storlek så man får ju ändå säga att jag hade en viss tur i oturen.

Men min fråga är nu:

Har ni någonsin sett så här fula vinterskor…..för det har INTE jag!

Tack och lov är funktionen ungefär 100 gånger bättre än utseendet men ändå….

Om ni har sett fulare skor tycker jag att ni ska ta ett kort på dom och skicka till mig (maila på bm6610@hotmail.com).

Kontrollera din väg!

En av fördelarna med att stå uppstallad på ridskolan och rida på morgonen var att där finns en person som är ännu mer morgonpigg än jag- mannen som sköter underhållet och harvningen av ridhuset!

Således var det nästan alltid nyharvat när jag kom för att rida vilket var väldigt trevligt till skillnad från då denna person var ledig och man såg hur ridhusbottnen såg ut efter en hel dags lektionshästs-trampande.

Om man inte harvar ridskolans ridhus på en dag är det oftast nästan ett DIKE utmed spåret, så pass mycket rider man som lektionsryttare i svansarna på varandra och det är i sak inte helt konstigt; är man orutinerad blir det ju ofta på detta vis.

Vad som däremot förvånade mig en del var att jag härom dagen möttes av…ja, inte riktigt samma sak för här saknades diket men ändock ett väldigt upptrampat spår i ”mitt” nya ridhus där det inte förekommer någon ridskoleverksamhet över huvud taget.

Min konklusion kan inte bli annat än att även ”privatryttare” tycker mycket om att rida runt på spåret för över allt annat såg underlaget heeelt annorlunda ut.

Efter denna utvikning kommer jag till dagens tips vad gäller KONTROLL när du rider och det är ju då precis som rubriken förtäljer VÄGARNA du rider som ska kontrolleras.

Jag borde kanske ha fetstilat DU i meningen ovanför i stället för ibland kan man, när man betraktar ett ekipage undra vem det är som EGENTLIGEN väljer vägen; hästen eller ryttaren?

För att verkligen kontrollera att hästen följer ens hjälper och inte väggen bör man under ett ridpass inte bara rida olika rörelser och rida på volten utan då och då rida innanför spåret och då känna efter att hästen verkligen är rak och går så långt innanför spåret som man själv bestämmer.

En mycket grundläggande sak som man lär sig redan som nybörjare men som ”folk” ändå slarvar med är ”rakt spår- rak häst, böjt spår- böjd häst.

På det raka spåret ska hästen titta på milimetern rakt fram och inte, som är så vanligt, gå lite inåtställd framför allt efter en hörnpassning. Eller visst….hästen kan mycket väl gå inåt eller utåtställd även på det rakta spåret men då ska det vara för att ryttaren vill detta och inte för att hästen viftar med huvudet var den vill.

Så dagens tips blir att vara restriktiv med ren spår-ridning (”runt-runt” utan att öva någon rörelse typ skolor), inte bara för att undvika att förstöra ridbottnen just där utan framför allt för att kontrollera att du kan rida hästen var du vill och inte där den helst vill gå!

För hästen är det oftast lättast att ”luta sig ” mot en vägg och det är ju inte det som hästen har lättast för och som gör att den vill undvika arbete som vi ska öva på utan motsatsen, eller hur?

Sedan kan man ibland BEHÖVA väggen som hjälp när man introducerar en ny rörelse, som skolorna tex men det är en helt annan sak…….

Kontrollera din kontroll av….ny serie blogginlägg för den som vill träna i stället för att vintervila

Uppslag till mina blogginlägg får jag verkligen i alla möjliga och omöjliga sammanhang och nu senast när jag red i morse. Jag ska inte avslöja VAD det var som fick mig att få en ny bloggidé (än) men så här tänker jag:

För några dagar sedan fick ni tipset att ”kontrollera er serpentin”.

Jag tänkte nu ta detta ett steg längre och ha en hel serie med olika tips på vad man kan kontrollera att man har kontroll över :=).

Personligen tycker jag att tiden kring jul och nyår, då man ju är ledig vare sig man vill eller inte höll jag på att säga är utmärkt för att förbereda hästen inför en ny tävlings eller för den delen TRÄNINGS-säsong.

Har man, som i mitt fall, låtit hästen gå på sparlånga i några/ flera veckor med hel vila, delvis vila och/ eller annat varierat arbete kan det vara dags att kontrollera vissa saker inför det nya ridåret.

Med serpentin-övningen kunde ni enligt mig kontrollera att hästen har en jämn bjudning och är lika följsam i båda varven utan varv efter varv med lösgörande arbete.

I kommande blogginlägg ska jag tipsa er om hur ni kontrollerar andra saker när ni rider i stället för att bara planlöst driva runt längst med ridhusväggarna (men det är det väl aldrig någon som gör, eller :=)).

Så: under de kommande säg 14 dagarna kommer ni FÖRUTOM det sedvanliga dravlet från undertecknad kring hennes förvirrade öden och äventyr med Arch och Soya även att få läsa inlägg med rubrikerna:

– Kontrollera din väg
– Kontollera din trav
– Kontrollera din galopp
– Kontrollera dina byten
– Kontrollera dina vändningar
– Kontrollera din halt och ryggning

Spännande va :=)?

Jag kommer i dessa inlägg inte att snegla det minsta på vad ANDRA skrivit i ämnet utan enbart skriva utifrån mina amatörmässiga erfarenheter.

I princip allt som jag skriver om kan man träna mer eller mindre avancerat på även med en ung häst eller om man inte är så rutinerad själv, det är väl bara bytena i princip som kan undantas från detta.

Förhoppningsvis leder läsningen till att andra kommer med SINA tips och/ eller ifrågasätter/ förkastar eller höjer det jag skriver om till skyarna :=).

Inläggen kommer att publiceras lite då och då, dvs jag garanterar inga dagliga uppdateringar men det är bara att hålla utkik framöver!

Mina barn och andras ungar eller…har jag gjort bort mig nu IGEN???


Med facit i hand en typisk kvinnlig pose som karlen Arch inte vet hur han ska tolka :=)

Redan i blogginlägg från den 12 februari 2008 (Tillbakablickar; den utdömda hästen som blev ung på nytt) vittnade jag om hur klantigt jag tog fel på en utdömd polishäst och en mycket fin tävlings-dito.

Och i dagens blogginlägg bevisade jag än en gång hur väldigt ”icke-observant” jag är vad gäller andras hästar.

Otroligt nog har jag lyckats lära mig namnen på övriga 6 hästar i ”mitt” nya stall (och även skilja på de likartade namnen Tulle och Tage) men att skilja tex de 2 bruna stora hästarna som står i stallet åt skulle jag svårligen göra om jag såg dom på håll i hagen.

I morgonens inlägg publicerade jag ett kort på Archie och en skimmel som jag påstod var VALACKEN Aramis (en för övrigt SKITSNYGG häst som jag sett på nära håll flera gånger).

Pinsamt nog var det dock inte alls Aramis som var förevigad på kortet utan STOET Vera som jag bara kan skylla på hade täcke på sig och som jag aldrig studerat närmare.

Ja, det är jag i ett nötskal.

Whippetägarna som deltagit på våra träffar kan säkert vittna om samma förväxlingar med deras hundar.

Jag har behövt månader på mig att skilja hundar åt och att lära mig deras namn medan andra direkt verkar snappa upp både hundars namn och utseende.

Även här får jag kanske skylla på att min egen hund är den i särklass lättaste att känna igen eftersom INGEN annan hund är svart (eller så snygg *GARV*) men jag borde nog ändå vara lite mer ”vaken” känner jag :=).

Broddstressad och blogghästar

I nästa vecka är det dags för Archie, som skos var 7:e vecka, att få nya skor.

Jag kommer att be hovslagaren att sätta på skor som på bilden ovan, dvs med 2 små broddar som inte går att skruva ur.

Polisrytteriet har sådana broddar på sina hästar året runt (vi har förresten samma hovslagare :=)) och själv tycker jag att de räcker till för den ridning jag ägnar mig åt.

Dels är det ju inte så ofta man behöver broddar i mina trakter (må jag inte ångra dessa ord….) och dels är jag ju ingen uteridningsmänniska av stora mått.

Jag kan som en jämförelse nämna att de hästar som gått med broddar pga ”vinterväglag” (dvs inte när de tävlat hoppning på gräs :=)) på ridskolan de senaste decennierna kan räknas på i princip ena handens fingrar; så ovanligt är det med broddar där.

Vet inte hur läget är i nya stallet som ju ligger mer på landsbygden men själv kommer jag som sagt att nöja mig med dessa små broddar.

Snösulor tycker jag över huvudtaget inte är intressant då jag läst för mycket negativt om dessa. De är jättebra när det finns ordentligt med snö men hur ofta har vi det i Skåne (åter igen…..må jag inte få ångra dessa ord).

Här smälter snön oftast bort inom några dagar eller ibland rent av några timmar och då är det tydligen väldigt lätt att få tappskor om man rider med snösulor.

Hur som helst så är min strategi att sätta på broddar för då behöver man dom oftast inte medan man utan dessa lär ångra sig många gånger om (min tidigare erfarenhet).

Redan i morse var min plan att sätta på vanliga broddar i avvaktan på de permanenta eftersom vi just nu har väldigt mycket snö även om jag tycker att det är ett jäkla pilleri med detta projekt (rensa broddhål, gänga osv).

Steg till och med upp lite tidigare för att slippa stressa med detta men när jag väl skulle ta fram broddarna i stallet insåg jag att de ligger i ett skåp hemma i förrådet.

Jag suckade trött och övervägde att köra hem efter broddarna (det tar bara 3 minuter) men som tur var tittade jag på skorna innan för att hur broddhålen såg ut.

Och här avslöjas det hur ofta jag kratsar hovarna…PINSAMT sällan…..för när jag lyfte på den första hoven kunde jag konstatera att skorna inte hade några broddhål.

Uppsss!!!!!!! Så obeservant är jag!

Uteritten gick trots det utan problem och vi kunde både trava och galoppera i snön. Härligt!

Efter uteritten var det dags för utsläpp och här står Archie och diskuterar med en annan bloggskribents (Aramis) häst:

Archie:

Ja, våra ägare är väl för roliga med sina bloggar.

Aramis:

Ja, tänk så mycket strunt flickorna orkar skriva om.

Archie:

Fast ju mer de skriver desto mindre tid har de att dressera oss, eller vad tror du?

Aramis:

You wish my friend…you wish….

En allt annat än djääävla hund! (Både hund och hästinlägg)

På denna bilden är Archie bara några dagar gammal och redan hundvan!

Vilken gullig ”omfamning” (ehhh…)! Archie, några veckor gammal och ”härdad”! Jag har alltid inbillat mig att det är just dessa första hundkontakter som gjort honom så accepterande mot hundar.

Igår när jag tömkörde Archie i ridhuset och såg Soya ligga centimetrar ifrån den volt på vilken han galopperade så flott kom jag att tänka på hur Soyas första ridhusbesök avlöpte.

Minns ni?

Jag skrev surt på bloggen om den lilla odågan som på alla vis försökte störa mig och Archie när jag red eller tömkörde honom.

Hon skällde som en idiot, försökte dra den stackars hästen i svansen, jagade honom och var allmänt vidrig allt medan gossen godmodigt traskade på.

Ärligt talat är jag övertygad om att följande konversation hade kunnat utspinna sig på den tiden, i alla fall om hästar kunde tala :=):

Birgitta, irriterad ägare:

”Håller du inte på att bli galen på den där jäkla APAN, förlåt, jag menar HUNDEN som jagar dig hela tiden”

Archie, med mild blick:

”Vilken hund????”

Birgitta, nu förundrad ägare:

”Menar du att du inte har varken hört eller sett det svarta monstret som hänger dig i hasorna”

Archie, förvånat och uppriktigt:

”NÄÄÄÄÄ. Jasså!!!! Jaha!!! Där ser man! ”

Hade inte Archie varit så snäll hade jag aldrig vågat fortsätta ha med Soya i ridhuset (otroligt nog har hon aldrig sagt ett PIP vid uteritter eller försökt att jaga Archie en meter då) men tack och lov så kunde jag efter några hörsel-skadande gånger med otäckingen konstatera att något hade botat henne fullständigt för numera är hon knäpptyst och jagar aldrig sin häst.

Nej, numera ligger hon antingen nonchalant utslängd var som helst i ridhuset (orden ”AKTA DIG” betyder fortfarande ingenting för henne) eller så går hon omkring om undersöker gud vet vad.

Även när andra hästar är i ridhuset låter hon dom vara och jag tror inte hon har missat en lektion med Sally och Mulle- min lilla hjälptränare!

Förresten:

På tal om ”djävla hund” och den granne som kallade sin hund för ”din djävel” härom dagen (se blogginlägg från den 15 december):

Visst låter det hemskt när folk pratar så till sina djur?

Nog för att jag kunnat bli vansinnigt arg på mina djur genom åren men att kalla tex Archie för en djävel finns liksom inte på världskartan.

Vi hade förr en hästägare i stallet som då och då SKREK ”DITT SVIIIIIN” till sin häst och det lät så hemsk att man blev gråtfärdig.

Detta konstaterat av en som tyvärr alltid varit lite för förtjust i att svära men där går verkligen min gräns….