Pratade nyligen med en bekant som har medryttare och vi kom in på det här med att en del medryttare tyvärr bara verkar se hästen som ett träningsredskap, kanske för att djuret inte tillhör dom själva?
Vi hade båda erfarenheter av ovan; jag dock inga för egen del (har aldrig haft medryttare) men däremot har jag sett det på håll så att säga.
Minns en medryttare som några av oss lite skämtsamt kallade för ”Maratonryttaren”- denna person kunde rida dressyrpass på uppemot 2 timmar, dessutom på en häst som inte var van vid sådan ridning.
Det värsta tyckte jag faktiskt inte var de långa passen i sig även om de var illa nog utan att medryttaren inte var ärlig mot ägaren utan ville få det till att låta som att hon inte alls hade ridit så länge (vi började ta tid på henne efter ett tag….).
Nu hände inget med denna häst på grund av medryttarens rejäla motion men i ett annat fall vet jag faktiskt en häst där ägaren var övertygad om att medryttaren hade ridit itu hästen som sedermera fick tas bort.
Denna medryttare var så uppeldad över att hästen kunde gå i både piaff och passage att detta var det enda hon red hela passen igenom.
Och hästen som inte var van vid så ansträngande ridning klarade det inte….
Sedan vet jag medryttare som har hoppat utan ägarens tillåtelse och blivit påkomna av andra- också det givetvis väldigt tråkigt.
Ofta har man ju en medryttare för att man själv inte hinner rida/ vara i stallet vissa dagar så det är väldigt svårt att veta vad som utspelar sig mellan ens häst och medryttare så vida det inte finns andra vittnen tex eller att man ständigt hittar genomsvettiga schabrak eller rejält med intorkad svett på hästen (vilket också förekommer…).
Men detta är ju en avart av att ha medryttare- det kan också fungera hur perfekt som helst och man kan hitta medryttare som nästan älskar hästen mer än man själv- det har jag tack och lov också exempel på.
Vad är era erfarenheter av medryttare? Mestadels bra eller dåliga?
Senaste kommentarer