Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Konsten att hitta en passande sadel

Ha ha!!!
Om ni för en sekund hann inbilla er att jag skulle ha svaret på denna världsfråga (hur man hittar en sadel som passar ens häst) så bedrar ni er stort.
Och hade jag haft svaret så skulle jag inte publicerat det här på bloggen helt gratis utan snarare gjort mig en förmögenhet på att förmedla denna kunskap för dyra pengar på något annat sätt.
Nej, att jag ens tar upp frågan/ fenomenet är att jag har funderat en hel del över detta med sadlar vs hästar på sista tiden, jag har nämligen flera ryttare i min närhet som ”as we speak” befinner sig i den berömda sadeldjungeln.
Någon har anlitat en så kallad sadelutprovare som för dyra pengar besökt hästen, tagit mått osv men där historien ändå so far slutat i att hästen har fått behandling för sin onda rygg efter att ny sadel inköpts och använts i någon månad.
Och vi talar i både detta och andra fall om i mina ögon dyra sadlar (över 15.000 kronor), dvs inga ”Börjes-sadlar” som man hade kunnat förvänta sig vad som helst av.
Många är vi ”gamlingar” som minns hur det gick till att köpa sadel på stenåldern.
Man hittade en sadel man tyckte var snygg och hade råd med, man provsatt i den i affären, man köpte sadeln och sedan red man i den ”i alla sina dagar”.
Numera är det snarare regel än undantag att ryttare byter sadlar flera gånger om, får höra (upplever) att sadeln inte passar, anlitar olika sadelutprovare som alla förordar just det sadelmärke de själva marknadsför osv.
Jag får många frågor i min skalle men kan inte ge er några svar men kanske ni kan svara mig?
Är dagens hästars ryggar så mycket känsligare än hästar för säg 20 år sedan?
Var det massor av hästar för 20 år sedan som hade stora ryggbesvär?
Blir många idag pålurade sadlar som inte passar?
Blir många idag inbillade att de sadlar de har inte passar för att sadelutprovaren ska få sälja en annan sadel?
You tell me!

Konsten att leta stallplats (och behålla den), del 2

I del 2 i denna lilla serie ska jag ge dig lite tips på hur du lättast ska smälta in och trivas när du väl har hittat en stallplats där du vill ha din häst.

Mina råd är högst personliga och får därför tas med en nypa salt :), det som passar min personlighet kanske inte passar dig men så här tycker jag:

Som ny i ett stall bör man så snabbt som möjligt försöka sätta sig in i de regler, både skrivna och oskrivna som råder och de rutiner som finns.

Så fort som möjligt, och vid lämpligt tillfälle bör man också gå runt och presentera sig, det behöver inte vara något märkvärdigt utan kanske i stil med:

”Hej! Jag heter Birgitta och har precis flyttat hit med min häst Archie. Det är den där stora, bruna valacken som står i hagen närmst ridhuset”.

Hur man därefter ska prata med övriga inackorderingar är omöjligt att svara på men jag skulle vilja tipsa om att ”lagom är bäst”.

Själv skulle jag kunna prata ihjäl vem som helst men jag har så klart märkt att detta verkligen inte uppskattas av alla.

Någon vill prata i det oändliga, någon inte alls och sedan finns det allt däremellan och innan man lär känna de olika människorna bör man som sagt vara lite ”lagom”.

Min erfarenhet är att de som kommer nya och som är helt tysta uppskattas lika lite som de som genast högljutt skrävlar om allt mellan himmel och jord för precis som folk i gemen inte gillar de som helt ”tar över” så gillar de inte heller att inte alls veta vad någon tycker och tänker om något- det skapar en osäkerhet och ibland också misstänksamhet.

Ett annat big NO-NO är att som ny genast börja ha åsikter om allt från hur stallet till de enskilda hästarna sköts.

Så vida man inte uppmärksammar rent djurplågeri bör man behålla sina åsikter kring hur (illa) andra rider, fodrar, mockar osv för sig själv- annars är det lätt att man blir utpekad som en ”skitsnackare” direkt.

Att vara ”normalt hjälpsam” utan att vara lismande och fjäskande uppskattas också och givetvis att uppfylla de krav som ställs på en som hästägare utan en massa krångel.

Finns det någon form av schema för utsläpp/ intag, fodringar osv bör man verkligen passa detta och inte komma för sent, glömma bort att komma överhuvudtaget osv.

Att hänga upp använda redskap ordentligt, tömma gödseln på anvisad plats, inte låta sina saker drälla omkring, sopa stallgången efter sig osv är också sådant som för vissa är självklarheter medan andra slarvar och därmed lätt skapar en grogrund till irritation.

I många stall finns en whiteboard- ”den feges sätt att kommunicera och leka mini-Hitler” skulle jag i många fall vilja kalla den.

En plats där man kan meddela RELEVANTA eller för den delen trevliga budskap till varandra är utmärkt men när den börjar användas just som ett ställe att spy galla över andra och till sådant som man inte vågar säga rakt ut tycker jag att man ska säga stopp!

Man blir inte poppis genom att skriva insinuanta och spydiga kommentarer till andra på tavlan- trust me- och jag brukar dessutom tänka att förmodligen ingen med vilje tex lämnar en stor bajshög på stallgången- således behöver detta inte påpekas i ett argt meddelande på tavlan.

Ja, detta var några tips- en del egenupplevda och andra inhämtade från ”tillförlitliga källor” :), hoppas de var till nytta för någon!

Konsten att leta stallplats (och att behålla den), del 1

Som utlovats i tidigare blogginlägg ska detta och kommande alster handla om hur man hittar en stallplats som man är och förblir nöjd med- mycket nöje med läsningen och kom gärna med egna synpunkter och reflektioner!

Ja, hur gör man då för att leta upp en lämplig stallplats till sitt djur?

Har man tillgång till Internet (och vem har inte det idag?) så kan man lämpligen kolla på Blocket (där det vimlar av annonser) i första hand och på Bukefalos i andra hand.

Tyvärr är annonserna inte alltid så uttömmande, ibland är de gräsligt felstavade osv och det är lätt att missa ett potentiellt guldkorn om man bara snabbt bläddrar vidare.

Mitt tips är att i varje fall skicka ett mail med kompletterande frågor och givetvis helst ringa så att man närmare kan höra vad det hela handlar om vid minsta intresse för en annons.

Innan man tar en sådan kontakt bör man ha tänkt igenom vissa frågor och också ställa/ berätta om dessa:

– Vad är jätteviktigt för mig
– Vad är sådant som jag kan ge avkall på
– Vad förväntas av mig som hyresgäst
– Vad är den totala månadskostnaden och vad ingår i denna (foder, strö, utsläpp osv)
– Hur lång uppsägningstid har man

Dessa frågor bör man sedan komplettera med sådant som intresserar just mig som hästägare och det kan ju skilja sig åt från person till person.

Några exemel:

– Finns det ridhus? Storlek? Hur ofta harvas det? Hur många brukar rida där? Är det uppbokat några speciella tider/ dagar?

– Hur är uteridningsmöjligheterna?

– Hur ser tillgången på hagar ut? Storlek? Går hästarna tillsammans eller en och en? Vilka tider för utsläpp och intag gäller?

– Är det tillåtet att ha med hund och måste den i så fall vara kopplad?

– Får man röka på anläggningen?

– Ingår det skåp eller annat där man kan förvara sina hästsaker?

– Får man ha transporten uppställd på anläggningen?

osv osv…

Om man fått de svar man önskat är det dags att boka tid för ett personligt besök så att man med egna ögon får se det som det har berättats om.

Ett annat, egentligen bättre alternativ än att leta stallplats via nätet är om man känner någon som kan tipsa en om stallplats.

Även om vi människor kan tycka olika om det mesta i livet så är det ändå en liten fördel om man kan prata med någon som kan berätta lite grann om aktuellt stall även om man sedan själv får bilda sig den slutgiltiga uppfattningen.

Här kan det tex vara av intresse att veta om det sker stora in och utflyttningar i stallet vilket för mig är en liten varningsflagga.

Jag var tex och tittade på ett stall där typ 10 av 15 inackorderingar hade flyttat på mycket kort tid och det säger något tycker jag. Att så många lämnar ett stall är enligt min uppfattning inte bara en tillfällighet utan då ligger det annat bakom och hade man ringt på en sådan annons hade man troligen inte fått veta något av stallägaren gissar jag.

Oavsett om man hittar ett stall via annons eller på rekommendation bör man, när man kommer dit för att titta ta reda på vilket ”klientel” som har sina hästar där.

Är det uteslutande hopp eller dressyryttare, ”skogsmullar”, tävlingsfanatiker, en salig blandning av allt möjligt eller vad?

För vissa spelar detta roll och för andra inte men min erfarenhet är att det till viss del ligger något i uttrycket ”lika barn leka bäst”. Inte för att alla behöver vara tränings-narkomaner tex men kommer man som ensam ”skogsmulle” kan man ibland känna sig lite utanför, sakna någon att rida ut med eller uppleva att man betalar för en del ”faciliteter” som man egentligen inte har behov av (ridhus, speciella kraftfoder osv).

Även som ensam dressyrsatsande ryttare kan det kännas tråkigt om hela stallet är fullt av promenadryttare, då har man ingen att diskutera och utbyta träningstips med och planera och åka på tävlingar med.

När man har besökt stall som man är intresserad av, jämfört dessa med varandra och förhoppningsvis hittat något som passar anser jag att det bästa är om man kan förhandla sig till en ”provmånad”, dvs att man står i stallet på prov denna tid.

Det finns vissa stall med upp till 3 månaders uppsägningstid och skulle man efter någon vecka märka att man inte trivs kan det bli rätt så kostsamt innan man kan flytta.

Att jag skriver om en provmånad beror på att det ju tyvärr är så att hur bra något än verkar ”på pappret” så kan verkligheten visa något helt annat och det kan man i vissa fall inte förutse hur noga man än har varit i sitt urval.

Utifrån andras erfarenhet har jag förstått att det inte är helt ovanligt att ”guld och gröna skogar” utlovas innan man kommit med hästen medan dessa skogar inte ens visar sig vara en liten skogsdunge när man väl är på plats.

Det kan också visa sig att man inte alls trivs med övriga inackorderingar eller att det när man kommit på plats börjar dyka upp oskrivna regler som man inte alls fått veta i förväg och som man inte heller kan förlika sig med.

Ett mycket intressant fenomen som jag har stött på (även i arbetslivet tyvärr) är människor med vad jag kallar ”den lynniga personligheten” och kan man som jag inte uthärda dessa människor kan man också se sig nödd att flytta.

Människor med ”den lynniga personligheten” kännetecknas av att man aldrig vet ”var man har dom”- ena dagen är de sprudlande pratsamma (kanske i kombination med att vara allmänt glada) medan de nästa dag är buttra, tysta och man går omkring med känslan av ”vad är det nu jag har gjort”.
Min erfarenhet har visat att det inte alls behöver vara något man själv har gjort (snarare tvärtom) för att detta surdegs-beteende ska uppvisas men det gör det inte desto mindre tråkigt och ibland rent av obehagligt tycker jag.

För många år sedan tränade jag frekvent på en anläggning där stallägaren hade denna personlighetstyp och det var verkligen inte roligt att aldrig veta vad man skulle mötas av, särskilt som man kom dit som ”gäst” och jag kan som ett annat exempel på fullt allvar berätta att jag en gång i tiden avstod från en mycket, mycket attraktiv stallplats just eftersom jag visste att även den stallägaren hade en lynnig personlighet.

Nå…detta var ett litet sidospår, man kan givetvis råka ut för även andra personligheter som man inte klickar med, man kan känna sig utfryst, påhoppad, rent av mobbad och allt möjligt annat och det är ju inte heller något som man kan veta i förväg.

Som ni förstår kan man i ett så här kort blogginlägg inte beskriva alla apsekter i ett stallsökande och inte råda kring allt men om jag ändå ska försöka mig på en sammanfattning så skulle det vara:

Försök att ta reda på så mycket som möjligt i förväg, gärna genom ”kontakter”, och försök också att vara så ärlig och tydlig med dina krav och förväntningar gentemot stallägaren redan innan du flyttar dit så är risken för obehagliga överraskningar som minst tror jag.

Så…det blev långt det här men jag hoppas att ni orkade läsa för nästa gång ska det handla om dig själv och hur du förhoppningsvis får en trivsam stallatmosfär som gör att du både vill och får stanna kvar som hyresgäst!

Sommar-tider= flytt-tider

Efter att ha läst annonser på Blocket i några dagar tycks det mig som om sommaren är den stora flytt-tiden för många hästägare eller snarare sagt deras hästar.

Var och varannan annons erbjuder stallplats, jag har faktiskt aldrig varit med om maken till utbud och frågan är om det finns tillräckligt med hästar för att fylla alla dessa stallplatser?

Troligen inte men det möjliggör också en stor omflyttning på gott och ont.

På gott eftersom man som hästägare kan välja och vraka och inte behöver stanna på ett ställe där man inte trivs och på ont eftersom överetableringen samtidigt också gör att det i vissa stall är svårt att få ”stabilitet” (och hästar är trots allt vanedjur) om det hela tiden kommer och går nya hästar (och deras ”tillbehör” dvs ägare, ryttare med flera).

Som näringsidkare med vilja att göra rätt för sig kan man också känna det hopplöst att konkurrera på samma spelplan som de som tar stallhyreintäkterna och stoppar dom rakt ner i fickan- det säger sig självt att de sistnämnda kan erbjuda helt andra priser på sina tjänster eftersom ingenting beskattas.

Det finns otroligt mycket att ta i beaktande när man letar stallplats tycker jag och även en hel del att tänka på när man väl är på plats och har installerat sig så att säga.

Diskussionsforum på näten är fulla av frågor i ämnet (”vilken av dessa 2 stallplatser tycker ni att jag ska välja?”) och många öser också galla och frustration över stall där de står, stallkamrater de avskyr eller stallägare som de inte begriper sig på. Bara för att nämna några av de otaliga exemplen.

Själv har jag under mitt mer än 20 åriga hästägarskap haft lyckan (för det är så jag ser det) att endast ha haft häst uppstallad i 2 olika stall vilket också för mig är ett bra betyg på dessa för trivs man brukar man inte flytta så vida inte andra omständigheter gör att man måste (om man tex byter bostadsort).

Jag tänkte i 2 kommande blogginlägg (publiceras i nästa vecka) tipsa om både vad man ska tänka på när man letar/ hittar stallplats och vad som kan vara bra att tänka på när man väl har flyttat dit.

Som vanligt är det kul om ni kommenterar!

Magra beteshästar- usch så bedrövad jag blir!

Läser i senaste numret av Ridsport att Länsstyrelsen i år fått ovanligt många anmälningar om magra hästar på bete.

”Ökningen av anmälningar om magra hästar har varit över hundra procent om vi jämför med förra året. Samtliga fall vi åkt ut på har varit befogade säger Sofie Norrman på Länsstyrelsen i Stockholms län.

Sofie Norrman tycker att det verkar råda brist på kunskaper bland de som har hand om hästarna……Ofta har fallen gällt äldre hästar som inte klarat sommarens påfrestningar och fallit ur.

Sofie Norrman tror att det i en del av fallen rör sig om hästägare som vet att hästen borde avlivas men som inte kan förmå sig att ta steget.

Vi har haft en tuff vinter och på det följde en tuff sommar. Det har varit väldigt mycket insekter också i länet, det kan vara svårt även för yngre hästar”.

Ja, vad ska man säga efter att ha läst en så bedrövlig artikel och sett ännu bedrövligare bilder som illustrerar den.

Jag kan inte bli annat än ledsen och beklämd.

Personligen tror jag tyvärr att många använder sommarbetena som en slags inte bara tidsmässig utan i lika stor utsträckning ekonomisk livlina.

Man har kanske egentligen inte riktigt varken tiden eller pengarna för att hålla häst(ar) men tycker att man köper sig en tidsfrist genom att ”dumpa” djuret/ djuren på bete där de inte ”behöver” så mycket tillsyn och ”äter gratis”.

Att hästar sedan inte alltid kan lämnas mer eller mindre vind för våg på detta vis är väl artikeln ett tydligt exempel på.

Så klart får man se till att stödfodra om det behövs, har man inte resurser till detta ska man enligt mig inte ha häst, så enkelt är det i min värld.

Smickrad och tackar för gratisreklam

Idag låg ett nytt nummer av Ridsport i brevlådan och det är alltid lika spännande att se vad det skrivs om i denna publikation.

Vissa gånger står det i princip inget av intresse, andra gånger hur mycket som helst och sedan kan det vara allt däremellan.

Som boende i hästtäta Skåne finns det alltid folk/ tävlingsplatser/ händelser man känner igen; så även denna gången.

Bland annat var det en bild på ”min” ridskola på sidan 6, ett tävlingsreferat där Ebba omnämndes i bild och text och så tipsade en veterinär som jag anlitade ”förr i världen” om hur ”boxvilan blir bättre för hästen”.

Roligast av allt var att JAG var omnämnd i en artikel som handlade om hästbloggar.

Eller, omnämnd och omnämnd, min blogg var en av dom som gavs som exempel på hästbloggar där skribenten skriver om sin vardag OCH försöker locka till debatt.

Hur dom helst var det roligt att bli uppmärksammad och det vore ännu roligare om den genererade ännu fler läsare som bidrar till ännu mer debatter och roliga/ trevliga/ inspirerande kommentarer.

Ett skämt, eller?

Som ni kanske minns fick jag för några månader sedan för mig att jag ville ha en häst till och annonserade därför efter en foderhäst.

De svar jag fick då var inte särskilt intressanta, mest halvskadade eller för lite utbildade hästar erbjöds och jag har sedan dess mer eller mindre lagt planerna på ytterligare en häst åt sidan.

Insåg just idag att jag trots mer än 2 veckors semester inte har känt suget efter att rida mer/ ytterligare en häst en enda gång och då ska jag nog lyssna på det budskapet.

För hur ska jag då känna när jag jobbar och när höstvindarna och vinterkylan dyker upp?

Nej, jag tycker fortfarande att det skulle vara roligt att åka och träna och tävla med 2 hästar men tyvärr innebär en ”fördubblad hästhållning” så mycket mer än just detta, saker som tar både tid och som framför allt kostar pengar.

Nu hinner jag med Archie väldigt lätt i mitt liv och jag har samtidigt en god ekonomi, med en häst till så skulle båda dessa aspekter av hästägandet förändras vilket jag inte tror att jag innerst inne är intresserad av.

Nåja, man ska aldrig säga aldrig så dyker ”rätt” häst upp så kan jag mycket väl ompröva dagens beslut men idag kan jag inte påstå att jag längre aktivt söker efter en häst till.

Jag hann inte mer än konstatera detta förrän nedanstående sms dök upp i telefonen och jag vet ärligt talat inte om det är någon som driver med mig eller inte.

Det finns ju lika många åsikter som det finns hästägare och allting är väl relativt så helt säker är jag inte.

Läs och säg vad ni tror:

Hej. jag såg din annons på buke. Jag har ett halvblod på 13 år han kan skänkelvikning och galoppombyte är på börjat. Han kan även lite fram och bakdelsvening. Hör gärna av dig. Mvh xx

(Jag ska kanske tillägga att jag i annonsen skriver att jag söker en häst på minst LA-nivå för en seriös tävlingssatsning).

Tips till en uppfinnare (för ridhus)

På tal om vindnät till ridhus i föregående inlägg har jag länge tyckt att någon borde konstruera följande:

Ett ridhus där man kan veva in taket (som på en cabbe) så att hela ridhusbottnen blir vattnad helt gratis och utan jobb vid regn.

När underlaget sedan är tillräckligt vattnat vevar man ner taket igen.

Vore inte det något :)?

Ofräscha snobbar

Härom veckan gjorde jag en intressant reflektion.

I alla år (5 kanske) som jag har åkt till Ullared har jag erbjudit stallkamrater att handla åt dom.

En del har blivit jätteglada, andra har avböjt av olika skäl och några har mer eller mindre sagt rakt ut (eller i förtäckta ordalag) att de aldrig skulle handla annat än ”kvalité”- läs: snordyra märkesgrejer à la Pikeur, Horseware och dylikt.

Jag har nästan fått känslan att en del av dessa snobbar skrattat lite föraktfullt åt mina ”fynd” och att de tänkt att de aldrig skulle nedlåta sig till sådana avslöjande billighetsköp.

Och det är väl gott och väl att man har olika tycke, smak och plånbok för den delen men nu kommer vi till det jag inte begriper.

Samma människor som tycker att det är såååå viktigt med rätt märke på schabraket, hjälmen eller täcket kan mycket väl ta dessa ting och bara slänga iväg dom lite varstans i stallet.

Dessa dyra och fina saker kan ligga skitiga, ihopknycklade, illaluktande och/ eller trasiga- DET är det minsann inte det minsta noga med.

Noterade i vintras förvånat hur en äkta snobb klädde sin häst när den skulle gå ut i hagen.

Visst var täcket typ 5 gånger så dyrt som mina Ullareds-diton men vad hjälpte det?

Av 5 spännen var 3 trasiga och täcket höll knappt ihop trots en del provisoriska lagningar.

Givetvis jättebökigt för stallpersonalen att sätta på men vadå? Huvudsaken är väl att det är av rätt märke, eller?

Nä- jag må handla billigt men mina grejer är i alla fall alltid hela och sköts som de ska- oavsett märke och pris!

Den nya lagen närmar sig

På flera håll i massmedia har man uppmärksammat det som jag skrev om i bloggen redan för flera månader sedan, dvs de nya reglerna för ute respektive inne-vistelse för hästar som börjar gälla från den 1 augusti.

De nya hästhållningsreglerna säger

• Stallinredning ska tåla hästsparkar.

• Boxväggar, boxdörrar och skiljeväggar mellan spiltor ska vara utformade så att hästarnas sociala behov tillgodoses.

• Hästar ska dagligen få möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.

• Hästar får inte stå uppstallade i spilta mer än 16 timmar per dygn.

Det ska bli intressant att se om reglerna kommer att innebära någon förändring för våra hästar i realiteten eller om detta bara är en ”pappers-produkt” som svårligen går att kontrollera eller som det ens finns resurser att lägga på att kontrollera.

Som den cyniker jag i många fall är tvivlar jag på att det kommer att bli några större revolutioner, i alla fall i privatstallen.

Ridskolorna kanske dels inte vågar vara lagbrytare och dels kanske har en annan kontroll på sig, vad vet jag, men vem ska kontrollera vad som sker ute i buschen och om alla hästar har fått vara ute i tillräckligt stora hagar varje dag?

Missförtå mig inte; jag tycker att lagen är ett utmärkt steg i rätt riktning mot att hästar ska få vara ute mer och kunna röra sig fritt men jag tvivlar som sagt på att det går att kontrollera så att den efterlevs.

Och vem ska avgöra om en hage är tillräckligt stor för att en häst ska kunna ”röra sig fritt i sina naturliga gångarter” i den?

Kanske borde man angett någon form av minimi-mått för rasthagar också, precis som man har gjort med takhöjd i stall osv?

Ja, ja…inte vet jag men vi får väl se om vi märker någon skillnad om några dagar eller inte…

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/nu-slapps-hastarna-loss_4268861.svd

http://www.vf.se/nyheter/allman/friare-hastar-med-nya-lagar