Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Rekommendation vs mångas verklighet

Sitter och läser följande om hag(o)vänner och blir lite matt.

Råden i sig är det väl inga större fel på utom att jag aldrig i livet skulle försöka i 3 år (!!!!!) – se sista meningen, men jag undrar hur många hästägares verklighet eller rättare sagt HAGAR som ser ut så att dessa rekommendationer kan följas?

Som ni väl vet utgår jag i hagfrågor ofta från Skåne och de stall där jag, mina vänner och bekanta har häst och få av dessa ställen, om något, erbjuder milsvida hagar och/ eller möjlighet att rumstera om bland hagarna efter tycke och smak.

Så i mitt fall har jag vad gäller hagkompisar valt ”better safe than sorry” snarare än ”hagkompisar är alltid bättre för hästen än att gå ensam”.

Nu HAR mina hästar nästan alltid gått med sällskap i alla fall men banne mig inte till vilket pris som helst.

Decima var tex rädd för att komma för nära andra hästar (fruktansvärt jobbigt på framridningarna to say the least….) och jag såg ingen anledning att tvinga på henne en kompis när hon så tydligt visade att hon trivdes bra ensam.

På bete gick det bra att ha henne med ett fåtal lugna och snälla hästar- där var ytan tillräcklig för att hon skulle kunna hålla sig undan.

Kreon fick också gå ensam- han hade jagat hästar ur hagen hos sin uppfödare och jag tyckte inte att det var lämpligt att prova på vår anläggning, i samråd med uppfödaren som kände sin häst väl.

Övriga hästar har fått gå med andra när det ”har passat”- inte alltid så lätt på anläggningar där hästar flyttar in och ut och där man kanske inte har samma syn på hagvistelsen som sina stallkamrater.

På ridskolan var jag tex lite ”känd” för att vilja ha min häst ute i ”alla väder” medan andra kunde se både regn, snö och annat som hinder. Nej tack till sådant för mig och då sköter jag mig hellre själv.

Leon är till dags datum en ultimat hagkompis till Vicke och hans ägare och jag tycker exakt lika kring just hagen.

Hästarna är bästa vänner på alla vis men skulle det bli problem av vilket slag det än må vara skulle jag inte tveka en sekund att sära dom åt.

Som sagt är jag better safe than sorry och det står jag för.

Jerringpriset

Jag tänker inte lägga mig i debatten huruvida rätt person vann eller ej men enligt uppgift kunde en och samma person rösta flera gånger (hur många gånger som helst, eller) !?!?!

Låter märkligt och orättvist i mina öron och risken är att det då inte blir representativt och att röster om ”fusk” hörs.

Synd och onödigt tycker jag.

Var, när och hur?

Idag tänkte jag att vi kunde tänka tillbaka lite och berätta om hur det kom sig att vi började rida och var detta ägde rum?

Själv hade jag varit intresserad av hästar i många år när jag började rida som tonåring.

Jag hade dessförinnan läst en massa hästböcker (Jill, Britta och Silver osv) och det fanns en tid (herregud…jag kan verkligen minnas det i detalj trots att det snart är 40 år sedan….) då ett av mina största nöjen var att gå till en närbelägen kiosk för att se om senaste numret av Min Häst hade kommit ut.

När jag var närmare 15 år dristade jag mig till att börja rida på ridskola; samma som en klasskamrat red på sedan flera år tillbaka.

Jag tänkte att jag kanske skulle framstå som löjlig om jag började rida så pass ”gammal” (ha ha …allting är relativt) men min klasskamrat försäkrade mig att det skulle gå bra och det gjorde det ju.

Innan jag började på ridskolan hade jag vid några enstaka tillfällen deltagit i gratisaktiviteter (hette de ”kul i fem” eller minns jag fel????) under tex sportloven (man fick rida på någon ridskola i Malmö)  men annars var min praktiska erfarenhet av hästar väldigt liten.

Hur som helst så började jag rida på ridskolan som jag sedan förblev trogen tills jag flyttade till nuvarande anläggning (jag tävlar fortfarande för samma klubb), först en gång i veckan men ganska snabbt blev jag skötare på en ”privathäst” och började vara i stallet 7 dagar i veckan 🙂 !

Minns för övrigt hur minutiöst jag putsade min enkla ridutrustning efter varje ridlektion- från början min mammas gummistövlar (!), en Jofa-hjälm i sammet, beiga ridbyxor i något nylonaktigt material och mina ridhandskar.

Jag satt och tog bort allt flock från hjälmen, skrubbade stövlarna i duschen…ja, du milde tid om jag hade ägnat samma omsorg om mina grejer idag ha ha ha.

Men nu får ni berätta; hur var det för er?

Dessa bilder måste ni klicka på för att kunna se lite större!

På den första har jag precis varit med en kompis på Jensen sport (mycket välkänd butik för många skåningar och gubben ”håller på” ännu så vitt jag vet) och köpt min första hjälm. Jag tyckte att jag var SKITCOOL (notera mitt ansiktsuttryck  ha ha ha) !!!!!!

På den andra bilden tagen utanför ridskolan vid en paddock som vi då använde som hage och där polisrytteriets byggnad numera finns förevisar jag mina ”nylon-ridbyxor” som jag verkligen slet ut till sista tråden minns jag 🙂 !

Tala med hästar

En lite rolig konversation utspelade sig mellan mig och en annan hästägare nyligen då jag hjälpte till med ett konstrande djur:

Ägare (lite imponerad): kan du tala med hästar?

Jag: nä…men jag kan läsa dom 🙂 !

Och så är det tror jag när tex dessa djurkommunikatörer påstår sig tala med våra skyddslingar; de läser ”helt enkelt” (fast det inte är enkelt för alla) djuret och berättar sedan utifrån detta vad djuret ”sagt” för ägaren.

Sedan är det väl skit samma egentligen vad man kallar det så länge man uppnår önskade resultat och inte lurar någon. Tycker jag.

Skillnad

Ha ha…jag kan absolut tycka att det går till överdrift ibland när man analyserar allt foder och väger upp detta på brevvåg till (promenad)hästen samtidigt som man stoppar vad som helst i sin egen mun.

Så klart inget fel i analyserat foder, tvärtom, men man måste även se till individen, vilket arbete den utför och på vilket sätt och också vilka förväntningar man har på den.

Dessutom finns det en inte oansenlig del ryttare som hade mått bättre om de   fokuserade på nyttigare mat åt sig själva- inte bara ur viktaspekten utan för orka mer. Det hade deras hästar absolut också dragit nytta av….

Vilken provridning!

Vad sägs om denna provridning som jag läste om på Facebook:

”hästfolk”
Har ju hört detta negativa ord många gånger genom åren.
tills för ett tag sen hade jag aldrig stött på någon otrevlig hästmänniska,tvärtom alla har varit urgulliga.
Känner att jag måste dela med mig av detta!

Letade för ett tag sedan medryttarhäst och fick kontakt med en kvinna, hon hade annonserat lite till och från på vår lokala facebookgrupp.
tänkte väl inte så mycket mer på det än att det är svårt att matcha rätt.

Så jag kontaktar henne, hon börjar genast skriva med hjärtan osv inblandat, efter en kort beskrivning av mig själv skriver hon att hennes häst kommer älska mig..

hon frågar om jag kan tisdagen eller onsdagen den veckan Och jag svarar att det går bra vilken dag som helst.
vi bestämmer onsdagen.

måndag kväll får jag sms kan du tisdag istället.
jag svarar nej tyvärr.
får ett sms tillbaka där hon skriver jag tyckte du sa att du kunde både dagarna?
Redan där fick jag en dålig magkänsla men jag svarar endå ja fast nu har jag bestämt annat.

sedan kan hon onsdagen endå och skriver rida får du göra själv min häst kommer älska dig.

jag svarar att jag inte vill rida själv på en okänd häst som beskrivs pigg och glad.

jag kommer dit på onsdagen och hon står och röker och röker.
vi hämtar hästen som är lite svårfångad i hagen vilket den inte skulle vara enligt beskrivning.
hon får tag i hästen till sist.

vi binder upp den och hon tänder en ny cigg och jag borstar av den , när jag är klar börjar hon gå igenom hästen och skäller på mig för jag lämnat lera på knäet och säger att den kan få skav… sedan lyfter hon svansen och gör en rengöring av könsorganen och berättar att man alltid måste få bort all smuts även där för leran ger skavsår.
jag säger lite skämtsamt ja jag har ridit kallblod innan men det är väl lite känsligare med fullbloden.

då håller hon en föreläsning om att tidigare hästägare jag varit medryttare hos varit dumma i huvudet som inte lärt mig att göra ren hästen ordentligt.
alla hästar får skav inom en månad om man inte tar bort all lera.

(jag har haft häst i många år själv och aldrig upplevt detta och aldrig sett någon vits med att borsta ben när man ska ut och rida i lera.)

jag svarar att ja det är ju olika alla tycker inte som du.
hon tänder då cigg nr 3 !

sedan ska vi rida och hästen är ja ett fullblod !
vilket inte stod i hennes annons.
inget ont om fullblod men inte alla människor har mentalitet att rida dom.
i annonsen framgick att det var en häst som var pigg och framåt men som alla kunde rida.

hon går bredvid mig och jag får inte ta i tygel absolut inte, jag skrittar en bit och provar travar och hästen är bara allmänt otäck.
jag gör halt och den står och studsar och studsar. Till sist blir jag så trött så jag släpper tygel och låter den hem och skiter i ägaren som går en bit bakom, tänker inte sitta där på en studsande okänd häst.
på vägen hem hetsar hästen som sjutton i sista backen.

jag hoppar av med lättnad.

under tiden vi ridit har hennes andra medryttare fått sitta på en bänk i kylan och väntat då hon tydligen ska rida efter.
när jag tagit av sadel springer hon fram med en rädd min och rättar till chabraket med orden ägaren blir så arg om det är knöligt…

ägaren kommer meden cigg i käften och jag säger direkt att det inte är något för mig och hon börjar tjafsa med mig om att hästen är ju såå snäll men jag skulle inte använda tyglarna när jag travade.
jag svarar att jag tänker inte trava på långa tyglar på en okänd häst som är påväg att explodera.
då säger hon jamen då skulle du korta tyglarna rejält och rycka till jag kontrar då med att jag fick absolut nyss inte använda tyglarna osv.
till sist efter att jag ett par gånger förklarat att det är för mycket häst för mig så säger hon ja ja jag trodde du gillade pigga hästar.
jag svarar att ja jag har ridit mycket pigga hästar men denna häst är något helt annat, de pigga för mig är det som bara vill framåt.
denna är mer typen som kräver en riktigt duktig ryttare.
absolut inget fel på hästen , och säkert toppenfin med rätt ryttare.
men inte någon som vill ta avslappnande turer i skog och mark.

det kommer även fram att det varit massor och provridit och alla säger att hon är för pigg och vi jävla ridskoleryttare beskriver ägaren oss som..

jag frågar den andra medryttare hur det går för henne, sådär svarar hon.
verkade dock mer rädd för ägaren.

Lite långt men jag var tvungen att skriva av mig.
har varit medryttare i tio år på x antal hästar och aldrig stött på en sån här människa innan.

 

Har ni varit med om några galna provridningar?

Kan jag vara rak med dig?

Är det bara jag som reagerar på de ibland mycket märkliga direktöversättningarna från engelska till svenska?

”Kan jag vara rak med dig” tycker i alla fall jag låter ganska märkligt och ännu konstigare blir det att läsa ”vi har alltid varandras ryggar” ?!?!?!?!

Eller: ”Vi har alla tjippat in och köpt den här till dig”?!?!

Har ni fler exempel?

Velar ni?

Jag är våg och om man tror på horoskop så sägs det ibland att ”vågen är velig” alternativt ”vågen väger” (dvs väger olika alternativ för och emot och fattar ett beslut därefter).

Jag tycker själv att jag är allt annat än velig; jag fattar mina beslut oerhört snabbt och ångrar dom i princip aldrig och under denna snabba tid har jag också hunnit att väga olika alternativ för och emot.

Eftersom jag är som jag är kan jag tycka att det är jobbigt med veliga personer som antingen aldrig tycks bestämma sig eller som bestämmer sig och sedan ändrar beslutet ”hundra gånger” om.

Jag har en sådan person i min bekantskapskrets och ska jag vara ärlig så tar jag numera allt personen säger med en nypa salt och lyssnar ibland knappt för erfarenheten har lärt mig att det som gäller idag kan vara fullständigt förändrat inom några dagar och så kan det hålla på i en aldrig sinande ström.

Jag har också slutat att engagera mig och ge personen råd annat än om det verkligen efterfrågas för mitt råd kan tas emot med tvärsäkerhet och entusiasm (”gud vilket bra råd…ja, så ska jag verkligen göra”) och så vet man att inom kort är det något helt annat som gäller…

Annars finns det absolut värre saker än att vara velig men enda gången jag faktiskt medvetet avslutat en vänskap så berodde det på personens velighet; det sög helt enkelt för mycket energi från mig att ständigt behöva revidera MINA planer utifrån personens ”klyddande” eftersom jag oftast var inblandad när det skulle ändras hit och dit. Det passade helt enkelt inte mig och där är man ju olika.

Hur är ni som personer?

Upplever ni själva att ni velar och stör det er (eller andra?)?

Fattar ni snabba beslut eller funderar ni länge?

Ångrar ni ofta beslut, stora som små?

Sann täckesnarkomani

Oj vilken sann film he he!

Nåja…kanske bara en aningens överdriven 🙂 !

Kom att tänka på den friska promenadhäst i sina bästa år jag såg i ridhuset för ett tag sedan.

Oklippt men med ridtäcke i ridhuset I PLUSGRADER ?!?! Why oh why 🙂 ?

Tja…täcket var snyggt i alla fall….