Jag har ju genom åren skojat om att jag borde åka ut och lastträna hästar mot betalning.

Nu läser jag på Facebook att det finns en tjej som gör just detta; 700 kronor för 1,5 timme kostar det.

Då är eller börjar det bli dags att lösa tävlingslicens inför 2017 och precis som tidigare år är jag larvigt (?) skrockfull och löser bara endagslicens!

För massor av år sedan sa en luttrad hästägare som varit med i leken i ”tusen år” ungefär så här till mig:

”Lös inte licens förrän i absolut sista minuten- man vet aldrig vad som händer”.

Det var på den tiden man inte behövde ha löst licens för att kunna anmäla sig (på den tiden POSTADES anmälningarna) utan det räckte att kunna visa den när man kom till tävlingsplatsen men då var man å andra sidan tvungen att lösa årslicens direkt och kunde inte ”dela upp den” så som man kan nu.

Ja, jag vet att det är tramsigt och SKULLE hästen bli långvarigt så sjuk att man inte kan tävla är utlagda pengar för en licens säkert ”det lilla” i sammanhanget men jag är som sagt skrockfull….

Min älskade tävlingspartner!

Med Internets frammarsch och tillgången hos (väl?) i princip alla hushåll blir man varse hur hjälplösa/ korkade/ lata/ bekväma/ okunniga (det är bara att välja) en del människor är.

Jag är medlem i en hel del Facebooksidor och där kan man läsa alla möjliga frågor som jag verkligen skakar på huvudet åt.

Var har det sunda förnuftet tagit vägen?

Eller ens sinnen (lukt/syn/ smak)?

Har man helt mist förmågan att söka information på annat sätt än att fråga andra internetanvändare eller ids man inte kolla upp något själv?

Här några random exempel:

* Är det någon som vet när City Gross i Staffanstorp stänger idag?

*Kan man frysa julskinka?

*Kan jag äta en nötchokladkaka som har stått framme i någon vecka?

*Kan man ha potatis till köttfärssås om man inte tycker om pasta?

* Behöver jag ringa efter veterinär när min häst har fått ett pyttesår som den inte är det minsta halt av?

* Vilken sadel tycker ni att jag bör köpa utifrån den här bilden tagen på min häst på 50 meters håll när den betar i hagen?

Nytt år…nya möjligheter 🙂 !

Jaha; det börjar bli dags att sammanfatta det gångna året som varit ett av de bättre i livet så långt.

I  januari var jag precis nyinflyttad i min fina lägenhet på Aspvägen i Staffanstorp (flyttade in några dagar innan den 1/12)……

….när jag och den här underbara mannen blev ett par. Vi lärde känna varandra i november och efter lite snirkliga vägar blev det alltså vi två.

Vi har sedan dess bland annat hunnit med 2 härliga resor; dels till Kreta i juli…..

…och till Gran Canaria nu i december:

Vi köpte världens bästa Molly i juli….

….efter att jag var tvungen att ta bort finaste Soya i april:

Vi flyttade också ihop, officiellt den 1 september även om jag började bo hos Henrik redan någon månad tidigare och….

…i samband med detta blev det lite målning och fix hemma, allt väldigt bra gjort av Henrik.

Vi hann båda också fylla 50 i oktober men jag kan lova er att vi ofta är barnsligare än många tonåringar!

Vicke fick hagsällskap av Leon i våras och de har sedan dess tillbringat i princip alla dagar ungefär som på bilden.

Grabbarna trivs också ypperligt när de får ”gå på tur” tillsammans och det har blivit en del sådana under året.

Sådana här har det också blivit några stycken av under året, både i LA:3 och MSV C:1, inte så många som jag hade önskat och hoppats på men…

…vi har i alla fall kunnat börja tävla MSV B på godkända procent och har lämnat LA-stadiet helt sedan i våras.

Samma dag som Soya togs bort föddes anläggningens föl Kaching som numera går på lösdrift i en annan del av Skåne….

….och mitt fosterbarn Messy såldes under hösten.

Sam som numera är 2 år kom tillbaka efter att ha gått på lösdrift sedan han var föl och hans inridning är påbörjad och artar sig utmärkt.

Gullis fortsätter att göra skäl för sitt namn….

…medan Hatten har börjat göra honom sällskap som Skånes mest välnärda (läs: feta) katt.

Jag är fortsatt vanvettigt förtjust i dom och Hatten har äntligen (tog bara typ 4 år…) börjat inse att det är väldigt mysigt att gosa när den där crazy-catlady-människan dyker upp .

Olofs och mitt samarbete fortsätter vilket jag är extremt nöjd med och jag kan bara hoppas att det förblir så och att de mål vi gemensamt har satt upp för mig och Vicke kan uppfyllas.

Avslutningsvis önskar jag bara att vi alla får vara friska så ska det nog ordna sig med allt annat också!

Idag funderar jag över vad, om något, som gör att vissa hästar blir väldigt pigga vid vila medan andra inte påverkas alls.

Att dra ner på kraftfodret eller inte påverkar säkert men är det annat också?

Jag skulle tycka att ju bättre kondition hästen har desto större risk för att få en massa överskottsenergi men i alla fall Vicke är definitivt inte ett exempel på detta.

Jag skulle tveklöst säga att han är minst en av 3 med bäst kondis på anläggningen men när han tex bara hade gått i hagen i en vecka när vi var på Gran Canaria var han snarare väldigt lugn första dagen han motionerades än något annat.

Sedan har jag sett hästar som regelmässigt rids långt mindre som blir helt galna vid vila och knappt går att hantera….

De springer mycket i hagen, taktar och är allmänt ”vilda” vid intag osv.

Kan det vara så att den vältränade hästen tycker det är skönt att ta det lite lugnt när möjlighet ges eller är det ett förmänskligande tänk?

Är det rena slumpen som avgör?

Handlar det om hur väluppfostrad/ välhanterad hästen vanligtvis är?

Vad tror ni och hur är era egna hästar?

Kan de vila några dagar utan att ni märker någon skillnad eller blir de rejält på tårna?

Är det påverkat av årstiderna dvs värre vid kyla?

Drar ni ner mycket på kraftfodret eller vidtar ni andra åtgärder? Berätta!