Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Dagens (djurförsäkrings)fråga

Jag gissar att ingen av er vågar ha hästen oförsäkrad- har genom åren faktiskt bara stött en person vars pålle inte var försäkrad men hen var å andra sidan mångmiljonär och hade följaktligen lätt kunnat betala för all veterinärvård ur egen ficka.

Själv är jag otroligt tacksam att det går att veterinärvårdsförsäkra både häst och hund- vid sjukdom kan det snabbt springa upp i ofantliga summor även om det handlar om en liten hund och inte en 600-kilos häst, det fick jag erfara med Soya om inte annat.

Även mediciner kan bli kostsamma- framför allt om djuret får en kronisk sjukdom som Soyas epilepsi och därför tecknar jag numera alltid försäkringar där även viss ersättning för detta ingår.

Idag undrar jag om ni även har andra djur än hästen veterinärvårdsförsäkrade och vilka i så fall? Hunden? Katten?

Ni som inte har någon försäkring; hur har ni resonerat?

Jag hade som sagt aldrig vågat låta bli att försäkra även om det kan kännas som en djungel när man ska jämföra olika avtal och priser hos alla bolag som har poppat upp.

Sist gjorde jag det lätt gör mig och googlade på hundförsäkringar och hittade då till denna sida.

Som synes är det just nu ett nytt bolag, Svedea som ligger i topp sett till pris kontra villkor.

Jag hade inte Soya livförsäkrad och har gjort samma val med Molly eftersom båda köptes ”rabatterade” eftersom de var vuxna vid köp och de pengarna känner jag att jag både kan ha och mista så att säga om det värsta skulle hända.

Har man däremot köpt en hund för säg 15.000 (ingen ovanlig summa idag) kanske man vill försäkra sig om att direkt kunna köpa en ny- så som jag resonerar med hästen.

Min stjärna

img_1454

Minns ni min lilla julstjärna som jag köpte för ett år sedan för en spottstyver på Citygross och som jag bestämde mig att ha som mission att se hur länge den kunde överleva?

Nåväl; så här ser den ut nu dvs den har växt och frodats en hel del under de gångna 12 månaderna.

Kräver en hel del vatten och fick ”bo borta” när jag och Henrik var på Kreta i somras men den verkar ha bestämt sig för att stanna.

Mer om forskning kring benskydden

Kände att detta skulle bli en för lång kommentar så det fick bli ett eget förtydligande inlägg i stället 🙂 !

Jag är i sak absolut inte emot forskning, herregud…det faller nästan på sin egen orimlighet om man skulle vara det.

Men jag tycker att det är viktigt HUR forskning presenteras och hur underbyggd den.

Jag blir lite rädd när jag direkt efter att ”benskyddsforskningen” publicerades på Facebook tex läser många inlägg där ”man” (många skribenter) näst intill idiotförklarar de som använder benskydd.

OM denna forskning får genomslag tycker jag att det skulle vara intressant om man kunde forska på om förekomsten av slag/ sår/ diverse andra skador ökat pga MINSKAT benskyddsanvändande.

För tyvärr tycker jag att hästvärlden ofta är väldigt onyanserad, mycket är svart eller vitt.

Man är en idiot om man klipper hästen, använder täcke, skor den och dylikt tycker ena motpolen medan den andra tycker precis samma sak om de som låter hästen gå barfota och utan täcke. Inga nyanser utan fördömanden rakt av.

Inga reflektioner över att det som passar en häst kan vara förödande för en annan osv.

Jag ser samma risk om ”man” nu får för sig att det är så farligt med benskydd att de nästan slutar att användas.

Och jag hävdar med en dåres envishet att senskador är extremt ovanliga hos ridhästar och ”en piss i Nilen” om man jämför med tex kolik och fång där man verkligen borde lägga energi på att utbilda hästfolk med hjälp av forskning.

Enligt mig är det också ganska vanligt med slag och sår på hästars ben så att ta bort ett enkelt och billigt skydd ”bara” pga än så länge enligt mig rätt vag forskning- det känns inte ok.

Men kanske gör jag en höna av en fjäder och kanske går denna forskning samma öde till mötes som mycket annat; de flesta fortsätter att göra som de alltid har gjort?

Katt på hett plåttak

Jag har många gånger sett mina katter, framför allt Hatten sitta så här på vår gödselstack.

img_1461

Så klart har jag förstått att det blir varmt av gödseln….

img_1460

….men jag har faktiskt aldrig känt efter HUR varmt det blir.

img_1463

När jag väl gjorde det insåg jag att det var jättevarmt….

img_1465

…nästan så att man själv skulle sätta sig där för att få upp värmen 🙂 !

Forskning vs verklighet

Forskning i all ära men jag undrar ändå hur många av er som känner till ett enda fall där en häst fått en konstaterad senskada pga överhettning orsakad av benskydd?

På de 35 år jag sysslat med hästar har jag ALDRIG hört om ett enda fall och då känner jag ändå till hästar som stått med stallbandage merparten av dygnets timmar i flera år.

Dessa hästar har varit högpresterande och utan antydan till senskador.

Att ben BLIR varma(re) av benskydd hyser jag inte det minsta tvivel om- det känner man ju lätt men att det skulle öka risken för senskador tillåter jag mig att i alla fall tvivla på.

Annars borde man ju rimligen höra talas om sådana hästar då och då i alla fall?

Det var ambitiöst!

På tal om en diskussion på nätet om man åker och tävlar oavsett vem som dömer läser jag följande:

”Nja jag har väl några som jag inte tycker dömer rättvist (som jag oftast ändå får rätt bra poäng för, men som andra som har hästar med nosen i backen och som inte får till rätt galopp kan få högre).. Har ett par sådana, men det sporrar mig till att ta i lite mer.

Jag för ett excel-ark över alla mina starter med alla domare där jag skriver vad de olika domarna är noga med, något speciellt de gillar eller inte gillar.
Hur min känsla var kontra procenten etc.

Det gör att jag är förberedd oavsett vilken domare som dömer och kan anpassa ritten därefter!
Oftast kan jag rida som vanligt för nästan alla domare, men vissa måste jag vara mer noggrann på vissa saker.”

Det var ju väldans ambitiöst må jag säga….exel-ark….

Man skulle kanske bli mer noga med sådant?

Att däremot ”anpassa” min ritt beroende på domare tycker jag låter….tja…inget jag skulle göra i alla fall.

Något ni känner igen eller tar ni varje tävling som den kommer?

Djur på avbetalning

Varje gång jag läser om folk som har sålt tex en häst på avbetalning och sedan….oj…surprise….inte fått sina pengar bla bla bla…ändlös historia med tusen problem vill jag bara dunka huvudet i väggen och fråga mig hur dumma/ naiva människor är?!?!?

Kanske är jag överdrivet cynisk och misstänksam med jag hade never ever sålt ett djur, eller något annat heller för den delen, på avbetalning.

Har jag väl bestämt mig för en affär vill jag att den ska avslutas så fort som möjligt och dessutom skulle jag aldrig våga lämna ifrån mig något som inte är betalt.

Hur resonerar ni?

Hade ni vågat sälja ett djur på avbetalning?

Har ni KÖPT ett djur på avbetalning?