Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Billig i drift

img_1227

Nyligen beställde jag ny mat till Molly och med facit i hand inser jag att jag under tidigare år varit dum som gjort mig omaket att åka och handla detta.

Man kan väldigt lätt och fraktfritt beställa över nätet, denna gången använde jag mig av vetzoo men det finns flera andra företag som erbjuder fraktfritt foder.

Så det blir inte dyrare att beställa via sin dator men väldigt mycket smidigare då den tunga säcken levereras direkt till ens ytterdörr.

Jag fick min säck efter 2 dagar- snabbt och lätt!

För övrigt kan jag konstatera att doggy är billig i drift- förra säcken varade i 3 månader och en säck kostar runt 700:– om man väljer ett bra foder och inte köper billigaste möjliga.

Nyfiken fråga till er som har hund: var köper ni maten och hur mycket förbrukar ni?

Det blev en dyr affär!

Läser detta!

Föga förvånande att många inte vågar dra hästaffärer inför rätta eller som i två fall jag nyligen varit lite involverad i, man gör upp i godo i stället för att riskera enorma rättegångskostnader.

Att som i detta fallet driva en rättsprocess kring en 30.000-kronorshäst måste tyda på ett väldigt starkt rättspatos eller en övertro på rättsväsendet- JAG hade aldrig vågat!

Edit: enligt en bloggläsare är det fel i texten i länken och hästen kostade 300.000.

När man inte passar ihop

Fick dessa rader från en bloggläsare och jag kan inte annat än instämma, detta är något jag själv tagit upp på bloggen några gånger:

”Igår lyssnade jag på ”Ridpodden” om att välja rätt häst, och de tog bla upp att man inte ska sitta på fel häst… Att det förvisso tar ett tag att rida in sig på en ny häst men att om man känner att det är fel, om ”kemin” inte stämmer, så ska man sälja och köpa en ny. Att för proffsryttare är detta ngt helt normalt och att de önskade att även vi amatörer gjorde så. Lisen nämnde att hon ibland (i lägre klasser) tyckte att större delen av startfältet borde byta häst med varandra ;-

Idag läser jag detta via Hippson, http://horsenews.se/189346  och känner att det är precis det som det handlar om. En person som vill rida igen men inte känner sig bekväm med sin häst och därför är rädd. Och hon ”härdar ut” med sin häst hon inte matchar med (och har säkert inte alls så roligt som hon kunde ha), istället för att sälja denna till ngn som matchar den bättre och istället hitta en som passar henne…

Livet är för kort för att sitta på en häst man inte matchar eller kanske tom är rädd för…”

Ja, jag håller som sagt med och undrar vad det är som gör att många kämpar in absurdum?

Kanske är det samma sak som man ibland ser i förhållanden; par som borde separera men som stöter, blöter, nöter, försöker, lappar, lagar, hoppas och fortsätter att leva ihop tills de eller någon av dom till slut tar initiativ till en skilsmässa varefter båda eller i alla fall den ena får ett långt lyckligare liv (sett det många gånger)?

Som hästägare är man kanske fast i att det är lite tabubelagt att erkänna att man inte passar ihop/ har misslyckats, man kanske själv lever efter föreställningen att djur inte ska säljas hur som helst och dessutom är det inte alltid heller så lätt ATT sälja även om man vill, dvs man hittar ingen köpare till hästen.

Ja, det kan finnas många skäl till att man fortsätter med ett för omgivningen till synes tröstlöst kämpande och jag tycker att det är så synd- det KAN ju vara sååå roligt att ha häst nästan alla 365 dagarna om året och jag tror att många också hade utvecklat sin egen ridning på ett helt annat sätt med en mer passande häst.

Känsliga frågor?

Sitter och läser följande tråd från Bukefalos och funderar.

Förr sa man tex att ”man aldrig frågar en dam om hennes ålder” och det finns tydligen andra saker också som är känsligt att fråga om, för vissa.

Själv är jag inte det minsta hemlig med något höll jag på att säga och jag har väldigt svårt att förstå en del människors hemlighetsmakeri kring pengar tex.

På en del arbetsplatser är det tex väldigt känsligt att diskutera lön vilket jag tror kan vara hämmande för individernas löneutveckling- vet man vad andra tjänar tror jag att det är lättare att för egen del begära en rimlig lön- varken för låg eller för hög.

På min förra arbetsplats var det inget hemlighetsmakeri och jag upplevde inte detta som negativt utan tvärtom- om man tyckte att man hade för låg lön i förhållande till någon/ några andra blev man mer motiverad att försöka göra något åt det- om så byta jobb, den känslan fick jag i alla fall.

Men som sagt; alla är inte bekväma med att svara på personliga frågor och idag undrar jag om ni skulle svara på följande om en bekant/vän frågade om:

  • er ålder
  • er vikt
  • vad ni tjänar
  • vad er häst kostade då ni köpte den
  • vad er bil kostade (är det någon skillnad på att fråga om häst och bil?)

Motivera gärna varför ni skulle/ inte skulle svara på frågorna.

Skägg vs oklippta hästar

skagg

NEJ TACK!!!!!

Obs…jag tror absolut inte att det finns något SAMBAND hos gemene man men precis som jag inte gillar oklippta hästar gäller exakt samma sak för orakade män 🙂 !

Det slog mig härom dagen då vi diskuterade klippta vs oklippta hästar; jag tycker liksom oavsett BEHOVET att det är mycket snyggare med en klippt häst än en oklippt dito så det är nog ”tur” att jag inte har tex fölston- jag hade säkert klippt ett sådant också bara för att slippa den fula raggen.

Och det var faktiskt en av få saker jag tänkte att jag hade haft svårt att accepetera när jag nätdejtade: en skäggig karl 🙂 !

Medan måttlig skäggstubb kan vara snyggt och sexigt kan jag inte alls se detta hos en skäggig man, tycker enbart att det ser ovårdat ut eller för tankarna till någon sektledare ha ha ha.

Så klart är smaken som baken och tur är väl det men jag vill för egen del påstå att de fåtal män som har ett snyggt skägg (ja, det ÄR skillnad på hårkvalité även vad gäller ansiktshår)  hade varit ÄNNU snyggare rakade. Och många gånger sett flera år yngre ut.

Bara ett tips till er män (som ju säkert läser en hästblogg……).

Snacka om kvalité!

Att kvalité kan löna sig i det långa loppet fick jag bevis på vid en tävling nyligen.

Jag kom i samspråk med en konkurrent och vi kom att prata om hennes ridjacka som jag tyckte mig känna igen sedan ”urminnes” tider.

”Är det samma ridjacka eller har du fortsatt att köpa likadana ridjackor som den då vi tävlade hoppning för tusen år sedan” undrade jag nyfiket.

Jodå…det visade sig att jackan har runt 20 år på nacken (!!!) och det är verkligen inget fel på den ännu!

Kan ni slå det rekordet 🙂 ?

Så kan det gå- om hästtandvård

Läst på Facebook:

”VARNING – angående tandvård av hästar
Angående tandbehandling av våra hästar i Orranäs Stall

För ca två veckor sedan bokade vi en sk hästtandtekniker för att kolla ett antal hästars tänder i stallet. Vi blev vilseledda vad gäller personens kompetens, då hon muntligt omtalades som ”hästtandläkare”. Även begreppet ”hästtandtekniker” som hon kallar sig själv, uppfattades av oss som att yrket utövades av en person med legitimerad djursjukvårdsutbildning. Det har visat sig att så var inte fallet..

Det vi råkade ut för i Orranäs stall är att fem hästar har blivit felaktigt behandlade, de har fått sina tänder mycket hårt nerslipade alldeles i onödan. En häst behandlades också för en tandfraktur.  Allt gjordes utan smärtlindring eller sedering. Fem hästar vars mun och tandhälsa varit utan problem tidigare. Ytterligare en häst med kroniska tandproblem som regelbundet sköts av veterinär på klinik, behandlades utan att ägaren vare sig var tillfrågad eller närvarande, den var alltså inte med på listan för tandbehandlingen. Hästen fick så ont efteråt att ägaren var tvungen att akut åka till Kalmar för att få behandling och smärtlindring. Tre hästar hade kortvariga ätproblem efter tandbehandlingen och ytterligare en drabbades av svår kolik eftersom han helt slutade att dricka och äta.

På inrådan av Länsveterinär konsulterades en veterinär med vidareutbildning i hästtandvård som kom och undersökte de behandlade hästarna. Hon konstaterade och dokumenterade skadorna. Alla hästar behandlas just nu med Metacam i 14 dagar pga pulpit (inflammation i tändernas pulpor).

Efter en felaktig tandbehandling enligt ovan, kan hästar uppvisa olika symtom, eller inte visa något alls. Många gånger kan hästägaren uppleva en klar förbättring vid ridningen eftersom hästens ev problem som den hade innan tandbehandlingen också är åtgärdat och detta är ju litet lurigt…
Tyvärr är ägaren lyckligt omedveten om vad som har hänt i hästens mun. Helt andra symtom kan komma upp långt senare pga hästen måste anstränga sig mycket vid tuggningen. Symtom som; dålig bjudning, trötthet och håglöshet är vanliga. Andra symtom kan vara nacke/ käk och ryggbesvär. Eftersom grovfodret tuggas sämre kan även kolik och magsår uppstå. Dessa sjukdomar/ symtom kan uppträda från en månad till flera månader senare. Vid det tillfället är det inte så lätt att koppla ihop symtomen med den tandbehandling som gjordes långt tidigare.”

Givetvis förfärligt och som jag ser det så är det bästa/säkraste sättet att undvika dylika incidenter att anlita en veterinär som är duktigt på tänder för alla behandlingar i hästens mun alternativt att anlita någon ”hästtandläkare” som finns en veterinärklinik.

Det finns ju en del ”tandtekniker” och allt vad de kallar sig som åker runt på eget bevåg höll jag på att säga (alltså utan veterinärassistans) och för mig känns det allt för osäkert att anlita någon sådan framför allt efter att ha läst en skräckhistoria som den ovan.

Men alla tänker inte som jag; det var många som efter att inlägget hade publicerats ville veta namnet på tandteknikern och jag undrar vad man ska ha det till om man själv avser att anlita en veterinär?