….men ord och handling går liksom inte alltid hand i hand…if you know what I mean….

Dagens fundering som ni kan ägna er åt och helst svara på också 🙂 är följande:

Om ni inte hade ägnat er åt ridning/ haft häst: vad tror ni då att ni hade lagt er tid på till vardags?

Så som mitt liv ser ut i dagsläget (med nattjobb där passen är över 10 timmar långa) gissar jag att jag hade blivit mer förslappad helt enkelt och mest suttit framför tv:n eller nätet.

Har inga direkta övriga intressen som lockar faktiskt.

Jag hade säkert rest mer men det är ju inget man gör till vardags precis.

Kanske köpt en hund?

Jag undrar om folk är medvetna om ovan när de slänger allt möjligt i naturen?

Mc Donalds-påsar är en klassiker i mina trakter och hur man tänker när man slänger bajspåsar på marken har jag alltid förundrats väldigt över…

I detta inlägg tar ponnymamman upp ett ämne som jag har avhandlat flera gånger tidigare; det faktum att vissa tror att man sparar pengar genom att ha eget stall medan jag och en del andra som är insatta hävdar att så mycket sällan är fallet.

Jag blir ibland nästan chockad faktiskt över hur en del stallägare kan upplåta stallplatser för inga pengar alls (typ runt 1500:–/ månad inklusive foder och strö) och jag hävdar med en dåres envishet att det INTE går att ha hästen hemma mycket billigare än så.

Inte om man räknar in ALLT- och det är ju det hästägare sällan gör när de tycker att stallhyran är för dyr.

Inte bara glömmer de att det säkerligen finns någon på anläggningen som mer eller mindre jobbar gratis med diverse underhåll och skötsel av allt utan de tänker inte heller på allt som man faktiskt behöver för att driva runt ett stall.

Varken el, vatten, hagmaterial, skottkärror eller en miljon andra saker är gratis och allt går ju faktiskt sönder förr eller senare och måste ersättas = inget som den enskilde inackorderade oftast betalar.

Jag minns att jag räknade väldigt löst på vad det skulle kosta mig att ha hästen hemma om jag köpte egen gård och det blev som sagt inte ett dugg billigare men däremot låååångt mer tidskrävande.

För ”någon” (läs jag) måste ju se till att gödselstacken töms, foder beställs och hämtas, hagar lagas, snö skottas bort på vintern, allt som går sönder ersätts osv.

För egen del hade jag inte tyckt att det var ”lönt” att ha eget stall utan i alla fall en egen vettig ridbana och har man en sådan; tja, då tillkommer ännu mer arbete och utgifter för man måste rimligtvis ha någon form av fordon för att sköta underlaget ordentligt.

Och har man en stor häst som äter något kilo kraftfoder och i vart fall 10-15 kilo ensilage/ hö om dagen så blir det snabbt pengar av det hela.

Att det sedan finns andra vinster med ett eget stall är jag fullständigt övertygad om men just ”penga-besparingen” ställer jag mig som sagt extremt tveksam till- generellt.

Så snart detta gräs…..

…har torkat och förvandlats till hö är det dags för oss att kunna utnyttja vår temporära gräsbana för ridning.

Väldigt skönt att ha en extra plats att rida på med stor yta även om underlaget kan bli väl hårt ibland.

Årets höskörd från just detta fält kommer att bli rekordlåg på grund av torkan men vädrets makter styr man tyvärr inte över.

Ibland skojar jag om att det finns orättvisor även vad gäller våra hästar- på bilden ser ni Optico, en av Vickes boxgrannar, 20 (!!!) år gammal och med ben som en unghäst.

Inte en tillstymmelse till några gallor som vissa andra (hej Vicke!!!) när vid sin barm och som ni kan se är det inget fel på hans smidighet heller 🙂 !

Detta blad-plockartrick har gossen ägnat sig åt i flera år- väldigt smart sätt att få lite extra föda va 🙂 ?

Har ni börjat få diverse flygfän i och kring stallet/ hagarna?

Vi har inte ”en myra” än så länge och jag njuter så länge det varar.

I och för sig har vi alltid relativt flygfä-fritt men jag brukar ändå sätta på Vicke ett insektstäcke under delar av sommaren.

Sedan har vi mycket svalor i stallet och frågan är hur stor deras förtjänst är att vi har så flugfritt?

Jag brukar alltid reagera (för att inte tala om mina hästar) om jag besöker andra anläggningar där det brukar vara långt mer flugor som irriterar enormt (eftersom man är så ovan).

Ibland anklagas vi dressyrryttare för att vara fegisar som stänger in oss och hästen inom ridhusets 4 väggar och sällan lämnar detsamma.

Idag tänkte jag att vi kunde diskutera hur det står till med vårt mod för jag kan inte påstå att ”anklagelsen” enligt ovan och enligt min erfarenhet är heeeelt gripen ur luften även om den absolut inte gäller alla ryttare, vare sig de främst rider dressyr eller inte.

Men många vittnar om att de tex har blivit fegare med åren eller när de har fått barn, att man undviker vissa moment i ridningen som att kanske galoppera de dagar hästen känns spänd eller att man helst inte rider ut.

Någon vågar/ vill inte hoppa för att man tycker det är läskigt, andra har olika avrastningsritualer innan de sitter upp osv.

Är detta något ni känner igen och tycker ni att ni har ändrat er över tid? Var ni modigare förr och om ja, vad har orsakat att ni är mer försiktiga idag? Har ni bara blivit mer medvetna om vad som kan hända om olyckan är framme eller HAR olyckan varit framme?

Själv började jag inte rida förrän jag var 15 år gammal så jag har aldrig haft någon period av ”rida barbacka i full galopp på knappt inrida ponnyer” som en del vittnar om att de har ägnat sig åt i sin barndom.

Jag har faktiskt aldrig varit för att rida snabbt och bockande och brallande hästar har alltid skrämt mig så jag har aldrig velat rida sådana djur och har ju också väldigt medvetet köpt snälla hästar (så långt man nu kan veta att en unghäst är eller kommer att bli snäll).

Sedan jag ramlade av och hade ont i min nacke i flera månader har jag blivit försiktigare med att hoppa- jag gör det fortfarande men på ännu lägre höjder än tidigare.

Annars känner jag mig inte som någon fegis direkt utan tycker väl att jag rider som jag alltid har gjort- utan direkta restriktioner men med användandet av sunt förnuft.

Om det blåser full storm tex så rider jag inte ut och inte heller ger jag mig ut i miljöer som jag vet är väldigt skrämmande för min häst.

Upptäckte tex förra sommaren att Vicke är otroligt rädd för kor på nära håll och efter 2 incidenter där han blev fullständigt okontaktbar och faktiskt farlig så känner jag idag att det liksom inte är läge att tvinga honom att acceptera kor utan jag väljer hellre att rida där kor inte befinner sig så nära oss att vi inte har alternativa vägar att tillgå.

Men nu vill jag höra om era erfarenheter!