Jag hävdar ju ständigt att hästvärlden är så himla liten och när jag nu sitter och läser en startlista inför helgens tävling bekräftas detta till fullo 😄 !

I en klass på 37 startande visar det sig att:

• 1 ryttare står uppstallad på min anläggning
• 2 ryttare HAR stått uppstallade på min anläggning
• 2 ryttare rider regelbundet på min anläggning
• 1 ryttare är en mångårig bloggläsare som jag träffat IRL
• 2 ryttare har hållit till på samma ridskola som jag tidigare
• 1 ryttare har jag jobbat ihop med hos en fd tränare

Ovan utgör en fjärdedel av ett stort startfält och det finns även andra ryttare som jag mycket väl vet vem dom är.

Hur är det när ni tävlar?

Känner ni många/ de flesta/ några/ nästan ingen?

Ett ämne som vi diskuterat tidigare och som en bloggläsare bad mig att ta upp igen:

Hur tycker ni att man ska resonera kring täcken som går sönder i hagen och där man med säkerhet vet vem som tagit itu det?

Ska marodörens ägare bekosta lagning eller rent av ett nytt täcke eller får alla ”skylla sig själva” och laga sin egen hästs täcken?

Där kan man ju så klart göra som man vill eller rättare sagt som man BESTÄMMER i förväg tycker jag- så blir det inga sura miner eller förväntningar på något som kanske inte infrias.

Personligen är jag av åsikten att man som hästägare får ansvara för den egna hästens täcke men att man som sagt också tydligt uttalar detta INNAN man eventuellt släpper ihop sin häst med någon annan.

Jag hade själv för ”tusen” år sedan en häst (Heron) som bet itu hur många täcken som helst för sin hagkompis och tillika boxgranne.

Hästarna verkade de trasiga täckena till trots älska varandra och den andra hästens ägare ville verkligen att våra hästar skulle gå tillsammans trots att hon ständigt fick köpa ny utrustning till sitt djur.

Nu var just denna kvinna miljonär så hon hade liksom tveklöst RÅD att handla täcken i parti och minut och jag var själv väldigt tydlig med att jag INTE hade det eller ens ville köpa täcken åt hennes häst.

Så i vårt fall var vi överens och våra hästar fick fortsätta att gå tillsammans men hur resonerar ni?

Old photo of Finnish cavalry practicing

Jag har skrivit om detta förut och jag kunde konstatera det under den senaste dressyrtävlingen igen; dagens (tävlande) dressyrhästar skiljer sig såååå mycket från de som fanns på banorna för 15-20 år sedan.

Jag minns ju hur otroligt fin andra ryttare tyckte att Heron var (rent utseendemässigt, några gångarter att häpna över hade han inte) och det VAR han men medan han då kunde vara kanske 1 av 2-3 fina hästar i en klass så skulle han idag vara en av 10 i en klass med 15 startande, även på LA/ MSV C-nivå.

Det är samma sak med Vicke som både jag och de flesta domare anser är fin/ flott/ snygg- jag ser hur många andra hästar som honom varje gång jag tävlar.

Det är bara att konstatera att de ”stabbiga, kortbenta halvblodens” tid är förbi, nu är det långbenta djur med smäckra halsar och rejäla muskler som dansar fram.

Utvecklingen har onekligen gett oss i alla fall VACKRARE hästar tycker jag och i de flesta fallen även mer rörliga och elastiska.

Positivt på det stora hela men trist läge om man har en häst med alldagligt utseende och ordinära gångarter- då får man verkligen kämpa även i de lättare klasserna medan man när jag började tävla mycket mer kunde lyckas ”bara” hästen var lydig och gjorde det den skulle på rätt plats.

Är detta något ni också sett eller håller ni inte alls eller bara delvis med mig?

Om ni fick drömma helt fritt och utan någon som helst hänsyn till KOSTNADEN; hur skulle er ultimata uppstallning se ut?

Så som ni har det nu eller vad skulle ni ändra på?

Skulle ni kanske vilja ha en egen gård?

Stå på en stor anläggning?

Stall centralt eller i ”obygden”?

Jag måste faktiskt säga att jag tycker att min nuvarande anläggning är näst intill optimal för mig; det enda jag saknar är större hagar och längre hagvistelse (med fodringar ute).

Men annars är jag hur nöjd som helst och skulle tex inte byta bort min stallplats ens mot ett eget stall vilket tidigare var en dröm.

Nu har jag insett hur mycket jobb det är med eget; ett jobb som jag liksom inte ser skulle ”löna” sig för mig på några vis, varken ekonomiskt eller på andra sätt.

Jag tycker att jag har lagom med stallkamrater som jag träffar lagom mycket; vill jag rida ensam kan jag göra det och vill jag snacka med folk i stallet kan jag göra det.

Jag slipper bekymra mig om foderinköp, om att tömma gödselstacken, harva ridhuset, vattna detsamma, skotta snö, laga hagar och massor av annat som man måste göra med eget stall så ja…jag personligen är hur nöjd som helst.

Jo…fick jag önska en sak till så skulle det vara att Olof kom till stallet och höll träningar så att jag slapp köra men annars är jag som sagt mycket nöjd.

Hade jag haft en skog i direkt anslutning till vår anläggning hade jag nog ridit ut liiite oftare- tycker långt mer om den miljön än grusvägar utan ett träd i sikte….

Bilden är tagen i somras då jag och en bloggläsare med make träffades för att rida ut men dit fick jag transportera Vicke.

Nu är ju detta i mycket en dressyrblogg så det är kanske varken representativt eller föga förvånande att de som svarade på gårdagens fråga om på vilket sätt man motionerar hästen inte verkar rida ut speciellt ofta.

Idag undrar jag över just detta med uteridning: ni som rider ut max 2 gånger i veckan; VAD beror detta på, alltså att ni inte rider ut oftare?

Är det för att ni tycker att det tråkigt, prioriterar ni annat och varför i så fall, är er häst dum att rida ut, har ni dåliga ridvägar eller vad är skälet?

Själv rider jag mycket sällan ut mer än 2 gånger i veckan och skälen är flera av de ovan uppräknade; jag tycker att det är tråkigt (eller i alla fall TRÅKIGARE än att rida dressyr i ridhuset) , vi har trista ridvägar (plana grusvägar) och jag vill satsa mer på ”ren” dessyrträning eftersom jag tävlar i denna gren.

Alla hästar jag ägt exklusive Kreon har varit väldigt snälla och ”behagliga” att rida ut på, Vicke kan titta till på enstaka saker men där är gramanen en jättebra hjälp, men som sagt: JAG tycker att det är ganska tråkigt.

Synd egentligen för jag tror inte att det finns något som sliter mindre på hästar än GENOMTÄNKTA uteridningspass, dvs på ok underlag och jag undrar hur många timmar per dag man skulle behöva rida ut för att liksom överanstränga en normalt tränad häst. Vääääldigt många gissar jag och långt fler än vad normalryttaren hade orkat med 🙂 !