Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Bra eller dålig quick-fix?

krubb

Idén som sådan om man har uttömt allt annat och hästen är kollad så som i artikeln är väl fiffig men tyvärr brukar sådant bara dölja ett underliggande problem inte lösa det.

Men jag vet av erfarenhet att det kan vara känsligt att påtala för hästägare att deras hästar krubb-biter, om de inte själva är medvetna om det så klart, och det är ju trots allt de flesta.

Har ni haft hästar i ert stall med olika ovanor (krubbitare, luftsnappare, vävare) utan synbar anledning eller har man alltid kunnat härleda ovanan till tex för lite utevistelse och/ eller stress?

På tal om ovanor minns jag att vi hade en privatägd häst på ridskolan som vandrade och den gick upp ett rejält dike i sin hage av allt gående fram och tillbaka.

Hästen verkade helt enkelt inte kunna komma till ro trots att den bara fick vara ute i några timmar och frågan är om det bästa för denna häst var hagvistelse under stress eller att faktiskt stå lugnt i boxen?

Smart affärsidé?

Vad tror ni om denna affärsidé?

I sak tror jag absolut på den men frågan är vad det kostar?

Kanske mest lönsamt om man är några i samma stall som vill anlita ”vägaren”?

Vad hade ni kunnat tänka er att betala för tjänsten?

Och som en sidofråga; har ni koll på vad er häst väger och när vägde ni den senast och var gjordes detta?

Jag har inte vägt Vicke på minst ett år och brukar passa på när jag är på den klinik jag anlitar.

Tycker annars att det är bra att hålla koll på hästens vikt, framför allt om man försöker göda upp alternativt banta den.

Fula träns…eller?

mick

Noterade nyligen att träns som det ovan och dylika börjar bli allt vanligare även på dressyrtävlingar.

Det ska bli intressant att se om mina åsikter om deras utseende följer hur det har varit med mycket annat i livet; saker jag initialt har tyckt har varit fula har jag efter en tid lärt mig att tycka om och till och med köpt själv.

Vad säger ni kära läsare; hiss eller diss på ”icke-traditionella träns” 🙂  ? Och då menar jag utseendet, inte funktionen.

Också inspiration

En bloggläsare nämnde nyligen hur hon inspirerades av att titta på dressyrtävlingar på hög nivå och det kan jag absolut relatera till.

Samma sak när jag har varit på clinics för tex Kyra- minns att jag första gången blev helt galen av ridlust och bara ville hem och rida livet ur stackars Heron 🙂 !

En annan inspirationskälla upptäckte jag nyligen på årets första tävling och det är att rida fram samtidigt med ekipage som ska tävla en avsevärt högre klass.

Att som i mitt fall rida fram tillsammans med Charlotte Haid Bondergaard och andra som skulle tävla Intermédiaire gav faktiskt inspiration och en känsla av att ”nu får jag skärpa till mig- det går inte att hasa runt här bland proffsen” 🙂 !