Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Hur stavar folk?

Blir lika fascinerad varje gång jag läser att folk inte kan stava till det egna djurets ras.

Jag förstår att det finns många hundraser tex som är svårstavade för en svensk men om man själv ÄGER en sådan hund; kan man inte bemöda sig med att lära sig hur rasen stavas?

Läser om en person som blivit av med sin chihuahua….eller som personen själv skriver: CHOCHOUHA?!?!?!

Tycker för övrigt det är lika märkligt och faktiskt respektlöst om man efter flera månader/ år inte kan lära sig hur utländska kollegors/ arbetskamraters namn uttalas.

Är man osäker är det bara till att fråga tycker jag.

Har ju själv ett för många ”krångligt” efternamn (Manojlovic) men tex alla partners jag haft har omedelbart lärt sig hur det uttalas. Allt annat tycker jag är slött och som sagt respektlöst!

Ibland blir jag mörkrädd…

Frågor som den nedan får mig att undra vad vissa gjorde under mattelektionerna?!?!

”Någon som har koll? Jag ger min hund 2x50mg fenemal på kvällen kan jag byta ut det mot 1st 100mg? Har fått medicin av en som tyvärr fick ta bort sin hund.”

Fast nästan ännu mer skrämmande var ett svar från någon som uppenbarligen också sov i skolan:

”Ring och kolla med veterinär för säkerhets skull”.

15 minutes of fame

Idag funderar jag över fenomenet ”15 minuter i rampljuset” och hur ”alla” numera kan uppnå det; tack vare Facebook och andra sociala media.

Man ger någon framför en i kassakön en femma eftersom hen saknar tillräckligt med pengar till blöjor eller så hittar man en skokartong med 5 kattungar i skogen, berättar om ovan på Fejan och vips så har man fått sina minuter i rampljuset!

Bra eller dåligt?

Tja…mestadels bra och harmlöst eftersom jag tyvärr ibland nästan får känslan av att folk inte hade brytt sig om att vara dessa goda samhällsmedborgare om de inte hade chansen att få lite medial cred för det också….

Semester också

För övrigt borde det vara tillåtet att sälja sina semesterdagar billigt till ”bättre behövande” 🙂 !

Jag har haft arbetskamrater som har haft både mer outnyttjade semesterdagar och komptimmar än de både KUNNAT och…hör och häpna….VELAT utnyttja- en fullständig gåta för mig?!?!?!

Tränarridning

Läste nyligen på Linn Olssons blogg att hon ibland får kritik för att hennes tränare rider hennes häst några gånger i månaden.

Linn har börjat rida dressyr för några år sedan och har redan kvalat till MSV A- säkert mycket pga av tränarhjälp OCH att tränaren rider och so what säger jag?

Det är väl bara positivt på alla vis om man utbildar ryttare och häst så snabbt och skonsamt som möjligt?

Nej, det är bara avundsjukan som talar om man får dylik kritik menar jag som också har blivit en aning ifrågasatt för att Olof rider Vicke.

Som jag redan har förklarat flera gånger ser jag bara vinster- för mig är det verkligen ingen ”prestigeförlust” eller nåt att det tex är Olof som har lärt Vicke att byta i varje- det hade tagit mig säkert 10 gånger så lång tid om jag ens hade lyckats!

Det är väl trevligt och bra om man skapar en så välutbildad häst som man kan och med en så duktig ryttare som vill hjälpa en?

Sedan tycker jag inte att det ÄR så ovanligt med uppsutten dressyrhjälp men desto ovanligare i hoppning.

Och när jag ser hur en del amatörryttare ”tränar” hoppning på hästar som får noll stöd men desto mer ”skit” på väg mot hinderna tycker jag att det är synd!

Storstadsbor på landet

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om folk som låter sina hundar hoppa på andras ensilagebalar- av ren obetänksamhet!

Sysslar man inte med hästar eller kor förstår man inte alltid hur det där med inplastat foder fungerar, det är min gissning.

Såg något annat på Facebook nyligen som påminde mig om detta; en person som kastade en boll ut i ett sädesfält och som personens hund sedan skulle leta upp?!?

Tror inte bonden som äger/ arrenderar marken uppskattade leken men det gissar jag att hundägaren inte tänkte det minsta på?

Minns ett för mig underbart barndomsminne på detta tema:

Jag och min bästis (vi var runt 10 år gamla) var ute och gick med hennes släktingars settrar.

Hundarna bokstavligen DROG ut oss i ett sädesfält och det kändes som att FLYGA! Vilken härlig känsla!

Vi sprang allt vad vi kunde och det var helt underbart men mindre underbart tyckte bonden fick vi höra i efterhand…

Och alla som ”vadar” ut i rapsåkrarna för att få en bild på sin häst med allt det gula runt om? Absolut snyggt men dumt!

Mot allt ovan kan man så klart invända att EN hund/ häst knappast gör någon större skada men det är inte poängen tycker jag.

Poängen är att odlad mark ÄGS av ”någon” och att det inte är upp till andra, vilt främmande människor att avgöra om man ska beträda den- med eller utan djur.

Allemansrätten i all ära men den gäller inte överallt liksom!

Och jag tänker alltid att man i sådana här exempel måste tänka ”hur hade det sett ut om alla/ många gjorde XX….”.

Om hela vår anläggning började fota sina hästar i rapsåkrar, låta hundar leka i havrefälten osv….

Annat i livet?

Pratade med en hästägare som väljer att sälja sin häst; hen har numera fått andra prioriteringar i livet som kostar och då finns inte utrymmet riktigt.

Detta fick mig att fundera och min fråga är vad ni skulle göra utan häst?

Finns det saker ni försakar för att kunna ha häst?

Jag har faktiskt ingen aning om vad jag hade satsat på i stället; jag har inga direkta hobbys mer än hunden och hon är mycket billig i drift.

Kanske hade jag rest mer? Fast där sätter ju även antalet semesterdagar gränser…

Tycker tack och lov inte att jag behöver försaka något i vardagen pga hästen men visst kan man alltid köpa dyrare mat, kläder osv. Men som sagt inget jag saknar.

När hästeriet blir ett problem

Läser ibland inlägg på exempelvis Bukefalos som handlar om partners (100% män) som har negativa åsikter om sambons/ fruns ”hästeri” och vill att detta ska dras ner på eller rent av upphöra.

Inte sällan när man har skaffat gemensamma barn men även utan att sådana finns med i bilden och med argumentet att partnern önskar mer tid tillsammans och att hästen/ hästarna tar för mycket tid.

I sak kan det ju låta gulligt (?) men jag blir ändå smått rabiat när jag läser dylikt för inte sällan har partnern själv något intresse som det minsann inte ska ges avkall på eller lika illa; partnern har INGET vettigt för sig utan sitter liksom bara och väntar på att hästtjejen ska komma hem!

Usch säger jag och tycker synd om dessa kvinnor som medvetet eller omedvetet måste göra oönskade val för att blidka partnern.

Ser ju ofta även i min omgivning hur hästpersonen ”tvingas” (?) sälja hästen medan partnern fortsätter med sitt/ sina intressen som vanligt efter att man skaffat barn.

Så klart kan det ju vara så att man SJÄLV tappar intresset/ känner sig färdig med/ vill ta en paus från hästeriet men jag anar många gånger uttalade eller outtalade önskemål/ krav från partnern.

Själv har jag alltid varit övertydlig med mitt tids och pengakrävande intresse när jag inlett ett nytt förhållande men ibland har gnäll ändå smugit sig på över tid.

Och absolut har man rätt att ändra sig även i ett förhållande-  det man var ok med i början kan skava mycket efter x år.

Henrik är än så länge mer än ok med Vicke; dels tycker han om djur i största  allmänhet och dels påverkar mitt hästintresse honom inte sååå mycket eftersom jag utövar det på dagtid när han ändå är på jobbet.

Dessutom betalar jag allt kring Vicke själv och skyller aldrig på pengabrist när/ om han vill att vi ska hitta på något tillsammans- också viktigt tror jag.

Är ovan något ni känner igen? Har ni haft partners som velat att ni skulle minska ner på hästtiden eller har acceptansen varit 100 %-ig?

Restresor- ett minne blott?

Ni som är i vart fall +30 minns säkert hur man för säg…10 år sedan kunde läsa annonser om ”sista minuter resor” i tidningarna.

Vågade man åka ospecificerat kunde man få en resa för en tusenlapp eller två!

Det känns som att detta koncept är, om inte borta så i alla fall förenat med helt andra priser, eller?

De erbjudanden jag har sett har i alla fall kostat betydligt mer- måhända pga en hitills ”dålig sommar” då folk i allmänhet kanske betalar rejält bara för att komma bort?

Vad är er erfarenhet?

Har ni åkt ”sista minuten” någon gång?