Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Skrivet

Stallmöten

Härom dagen hade vi stallmöte på anläggningen- en odramatisk historia där stallägarna gav en kort information om ett fåtal punkter och där vi som hästägare gavs möjlighet att ställa frågor och ta upp sådant som vi eventuellt hade på hjärtat.

Idag undrar jag hur det fungerar i era stall, stora som små?

Har ni stallmöten? Hur ofta? Varför inte? Bra eller dåligt?

Själv har jag varit med om sammankomster av alla de slag under mina mer än 25 år som hästägare, en del vettiga och givande, andra oproffsiga med härskartekniker utan skådat like där hästägarna blev totalt överkörda och där till slut ingen mer än glappkäftade Birgitta vågade öppna munnen.

Värsta mötet jag upplevt var ett där jag från ingenstans fick ett sådant personangrepp slängt i ansiktet att varken jag eller någon annan fann sig- det ångrar jag än idag att jag lät passera ens i efterhand.

Men i sak är jag för att man träffas och får chansen att dryfta sådant som rör alla eller många i stället för att det ska gnällas i det tysta.

Sedan får man väl acceptera att det alltid kommer att finnas de som tycker en massa i det tysta eller i slutna grupper men som inte säger ett ord när de väl får chansen. Inget unikt för stall och hästmänniskor…..

Skrivet

Tjuvlyssnat i cafeterian

På en tävling nyligen satt det några kvinnor bredvid mig i cafterian.

Den ena kvinnan berättade en historia som lät så otrolig (?) att jag nästan undrar om den var sann?

Enligt berättelsen skulle en islandshästsägare plötsligt tyckt att hästen kändes väldigt konstig att rida.

Samma sak nästa gång hen red och hen ville då låta veterinärundersöka hästen.

Det visade sig att det inte var något fel på hästen dock- ägaren hade ”bara”råkar ta in fel häst från hagen och hästen som kändes ”konstig” hade inte varit riden så länge…..

Nog för att jag har tagit fel häst mer än en gång men SIN EGEN?!?!?! Näää……

Skrivet

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Relativt ofta händer det att inlägg jag skriver till bloggen och som JAG tror ska rendera kommentarer och åsikter inte alls gör det medan andra, mer ”oansenliga” alster får mycket mer uppmärksamhet från er läsare.

Här kan vi verkligen tala om en bloggare som missbedömt läget 🙂 .

Har nog aldrig läst så mycket kritik från läsare kring ett tips som i detta fallet!

Skrivet

Vad är det med vissa karlar?

image
På tal om inlägget för några dagar sedan om ”gatu-pissande” karlar

Vad får jag se på dagens tävling om inte det på bilden ovan.

En karl som ställer sig och just pissar – typ 100 meter från ridhuset där det finns fullt fungerande toaletter (och ingen kö).

Hur många KVINNOR hade gjort samma sak? INGEN om ni vill veta vad jag tror!

Skrivet

Puss på mulen?

Jag läser ganska ofta att ryttare, även vuxna sådana, pussar på sina hästar och det är dagens fråga: gör ni också det?

Själv pussar jag nog aldrig på hästen och mycket  sällan på hunden- kanske för att jag vet var hennes nos har varit ha ha.

Men hur gör ni?

Skrivet

Nytt sätt att få 15 minuter i rampljuset

Har noterat ett nytt sätt att få sina 15 minuter i rampljuset:

Man gör en ”god gärning” men nöjer sig inte med det utan postar givetvis hela händelseförloppet på Facebook och hoppas att ”alla” ska tycka att man är såååå duktig/ klok/ modig/ whatever.

Missförstå mig rätt; jag har definitivt inget emot att folk tar hem tiggare på middag,  avbryter mobbing, förhindrar en våldtäkt eller ingriper när de ser annat de brinner för/ vill förhindra osv men måste man alltid klappa sig själv på axeln via FB ?

Skrivet

Mitt nya fodrings-system eller…..

…..alla sätt är bra utom de dåliga 🙂 !

Som jag nämnde för några dagar sedan har vi två hästar i ”mitt” 7-hästars stall som vid varje morgonfodring tävlar om vem som kan sparka hårdast i väggen.

Ibland hinner jag inte stänga bildörren förrän jag hör hur de kör igång och det är så klart inte bra- varken för hästar eller väggar.

Jag brukar verkligen försöka att skynda mig och ge dessa 2 bankare sin mat först men många gånger hinner jag alltså inte göra det i tystnad hur mycket jag än anstränger mig.

För någon dag sedan slog det mig att jag kunde prova en ny approach och den har än så länge resulterat i total stillhet:
Jag fodrar dessa 2 hästar I MÖRKER för att först därefter tända belysningen och ge resterande djur deras mat.

Detta låter sig ju göras eftersom vårt stall är så litet att jag nästan på centimetern vet var allting finns och alla hästarnas höpåsar hänger direkt utanför deras boxar.

Således är det inte så risky att arbeta i mörker och kan det ge mig tystnad gör jag det gärna.

Skrivet

Vilken konkurrens väljer du?

Om du har att välja mellan 2 tävlingar som ligger exakt lika lång från din anläggning och där förutsättningarna kring det mesta är identiska bortsett från att konkurrensen är mycket tuffare på den ena tävlingen jämfört med den andra; vilken tävling väljer du då?

Ser du det som en utmaning att ”klå” så duktiga ekipage som möjligt, om möjligt eller väljer du att ”safe-a” och åka till den tävling där du tror att du har störst chans att placera dig?

Själv var jag under lång tid mästare på att hitta ”konkurrens-svaga” tävlingar i obygden och åkte hellre till dessa än till sådana där jag ”visste” att jag riskerade att möta typ hela Skåne-eliten.

Med Vicke bryr jag mig i dagsläget inte alls om sådant- vi befinner oss fortfarande på stadiet att vi mer tränar på att få till avslappnade ritter och har inte i rosettfajtandet att göra så jag väljer mer tävlingar utifrån avstånd och om jag vet/ gissar att miljön på tävlingsbanan inte kommer att stirra upp honom.

Så har jag att välja på en tävling där jag vet att det tex finns en massa att glo på precis runt banan eller ett ställe som är helt ”avskalat” så väljer jag det sistnämnda. Än så länge i alla fall.

Med Heron fanns det också en domare som jag aldrig åkte och tävlade för men inte heller detta bryr jag mig om längre- jag tycker att dagens domare över lag är väldigt kunniga och dömer rätt och rättvist.

Men hur går era tankar när ni väljer tävlingsplatser?