Om ni får välja fritt- vilket väljer ni: rundbal eller fyrkantsbal vad gäller ensilage och halm?

Vad har ni i dagsläget och varför?

På vår anläggning har vi småbalshalm i ”mitt” stall och fyrkantsbalar av både halm och ensilage för övrigt.

Personligen föredrar jag fyrkantsbalar då jag tycker att de är lättare att ta av.

Från mitt och makens hus kan man, även med dålig syn och/ eller i dito väder se ”min” anläggnings ridhus.

På ena långsidan om det ligger vår grusbana och på sidan närmast vårt hus ligger våra gräshagar varav den hage Vicke brukar gå i är den närmast ridhuset.

I morse efter stallbesöket och när jag klev ur bilen hemma tittade jag bort mot ridhuset och hajade till; jag kunde banne mig inte bara se själva byggnaden utan en mörk prick  bredvid det; Vicke!

”Otroligt att kunna se sin egen häst så här” tänkte jag.

När jag några timmar senare var ute och cyklade med Soya insåg jag mitt misstag.

”Pricken”  jag trott var Vicks var i själva verket…..ehhhh….en stor hög med asfaltkross utanför hans hage.

Pinsamt….lova att inte berätta något för det vackra djuret……ståtlig häst….hög med asfaltkross…..inte RIKTIGT samma sak kanske…..

Jag följer Carl Hester på Facebook och tycker att han verkar vara en väldig sympatisk person.

Och när jag läser smeknamnen på hans hästar undrar jag om inte han också är lite barnslig ibland 🙂 ?

Nip Tuck kallas Barney

Dances with Wolves kallas Golly

Valegro kallas Blueberry

Fine Time kallas Bruno och

Utopia kallas Uti

Jag har hört om ganska många som råkat ut för ovan vid provridning av hästar- tack och lov har jag aldrig upplevt det själv.

Däremot minns jag en häst jag provred i samma försäljningsstall där jag köpte Décima.

Hästen sades vara otroligt snäll trots att den bara var 4 år, dock föll den mig inte i smaken av andra orsaker.

När jag skulle köpa Décima fick jag höra att detta djur bara någon dag efter min provridning slängt av en av ryttarna som jobbade på anläggningen…..hihi…tur att det inte var jag…

I morse försökte Vicks tala om för mig att vi skulle AKTA OSS- det fanns en MÖRDARE utanför ridbanan!!!!

Vid närmare påseende kunde jag konstatera att ja, det stod en stol där den inte brukar stå men den skulle inte hoppa in och äta upp oss även om Vicke inte alls var lika säker som jag.

Och den här gången SÅG jag i alla fall vad det var han trodde skulle äta upp honom.

Annars är det 99 gånger av 100 så att det även finns mördare gömda utmed den ena kortsidan i ridhuset och de måtte gömma sig väl bland den halm vi har staplad där för jag har då aldrig lyckat se någon…..

Till Vickes försvar får jag säga att typ alla hästar utom Kreon, som kunde glo på allt annat i världen, brukar ha åsikter om huruvida man verkligen ska passera denna kortsida utan att först oja sig i X antal varv så han är i alla fall inte ensam- långt därifrån.

Men man kan bli liiiite (läs MYCKET) trött på detta gloende när det som sagt inträffar trots att hästen har passerat denna kortsida uppskattningsvis 5 miljoner gånger vid det här laget.

Har era hästar någon sådan ”spooky” plats där hästätare gömmer sig?

Idag undrar jag hur er inställning till hagvistelse ser ut; dvs tycker ni att hästarna ska gå ute i alla väder, oavsett?

Finns det väder som ni inte släpper ut i och/ eller tar ni in hästarna tidigare vid en viss väderlek?

Hur mycket jag än värderar den begränsade hagvistelse vi har på anläggningen (runt 6-7 timmar/ dag) så finns det tveklöst väder som jag inte vill ha Vicke stående utomhus i men då handlar det om ”extrema” varianter som mycket hårda vindar, hällregn, snöstorm och rejäl hetta parat med högt insektstryck.

Nu inträffar ju väder som ovan väldigt sällan tack och lov men jag är alltså inte främmande för att varken hålla Vicke inne hela dagen eller ta in honom i förtid- hellre än att riskera något vid tex storm eller att liksom tycka att han ska stå ute bara för sakens skull så att säga.

Just Vicke har jag vid något tillfälle själv hämtat in från hagen under pågående hällregn och jag är tämligen säker på att han bara har varit GLAD över att få komma in (han har stått och sett helt världsfrånvänd ut med huvudet nere i marken) medan jag vet att det finns hästägare som liksom tycker att hästarna är ute så lite ändå så att de gott kan stå ute oavsett väder.

Sedan tycker jag att det är skillnad om man tydligt SER att hästarna inte bryr sig om det väder som råder- om de ser ut att njuta, om de småäter, står och sover osv eller om de står ihopkurade vid ingången och verkar vilja gå in så fort de ser en människa.

I det sistnämnda fallet har jag faktiskt svårt att förstå ”hage till varje pris” men om ni kan och vill får ni gärna förklara det för mig.

Men hur resonerar ni?

När jag ser denna bild kommer jag att tänka på min gamle häst Heron.

Han hade verkligen talent men behövde inte direction- när jag löshoppade honom kunde han mycket väl hoppa även hinder som inte ingick utan som stod uppställda någon annanstans i ridhuset- inte alls för att han var ”trög” eller ville slinka undan (för därefter hoppade han lekande lätt själva löshoppningshinderna) utan för att han tyckte att det var så himla kul och verkligen ”a piece of cake”.

Ja, jag fick mig många goda skratt åt den spelevinken och själv strålade han av självförtroende och spex.

Givetvis är det inget annat än FÖRFÄRLIGT med den skogsbrand som härjar i Västmanland men jag kan inte låta bli att känna en viss glädje mitt i eländet.

Läser så många erbjudanden om hjälp av olika slag på Facebook; privatpersoner som både vill ställa upp med att hämta hästar i sina transporter och inhysa desamma.

Det är skönt att se att det fortfarande finns medmänsklighet och vilja kvar i denna många gånger egoistiska värld….

Hamnade i en diskussion huruvida det är något speciellt med tjejer som har häst- det påstods att de generellt är mer bortskämda än ungdomar/ unga vuxna som inte har häst.

Och när jag funderade närmare på saken var jag tvungen att erkänna att det nog kan uppfattas så.

Jag har genom åren stött på ganska många unga människor (och en del som varit både 30 år och äldre) där föräldrarna fortfarande sponsrar hästintresset på olika vis trots att föräldern själv varken har eller har haft något eget intresse av ridning och/ eller hästar.

Att det är föräldrarna till ”hästägaren på pappret” som betalar stallhyran var inte ovanligt varken på ridskolan eller den anläggning där jag står nu och detta även om hästägaren arbetar och har inkomst.

Och betalar inte föräldrarna hela stallhyran och kanske till och med allt därtill (hovslagare, försäkring mm) så betalar de delar av kostnaden för hästen, utrustningen eller vad vet jag.

Själv kan jag inte bestämma mig för om jag ska vara avundsjuk på denna typ av sponsring eller jag ska anse den smått patetisk- å ena sidan hade det inte suttit fel med detta extratillskott och å andra sidan hade jag skämts över att någon annan betalar för MITT intresse.

Och nu har jag inga barn och är inte till fullo insatt i hur pass mycket föräldrar hjälper vuxna barn som INTE har häst men nog ÄR det ovanligt att man liksom bidrar till ett vuxet barns intresse med flera tusen per månad, eller?

Får väl skylla på att de flesta ligger och sover när jag brukar rida 🙂 !