Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Luckan uppe?

Jag skriver ibland om säkerhetstänk kring hästar men har insett att vi verkligen kan tänka heeelt olika om detta.

Sådant som jag inte bryr mig det minsta om (att mina hästar alltid har gått iväg vid uppsittning tex) ser andra som en säkerhetsrisk. Och jag har många fler exempel på detta, senast ett jag tänkte skriva om idag; det här med att ha övre luckan bak på transporten stängd eller öppen.

Jag var nyligen på en middag med 7-8 hästtjejer och vi kom att prata om detta.

Jag insåg att de flesta i princip ALLTID hade luckan uppe medan jag, på fullt allvar inte har haft den uppe ens 10 gånger de 10 senaste åren.

Enda gångerna jag tar upp den övre luckan är om regnet vräker ner och jag tror att jag gjorde det en gång när jag körde och det snöade också. Men det är hur många år sedan som helst.

Tjejerna på middagen undrade om inte mina hästar blev rädda/ brydda av tex lastbilar som kör nära bakom men det har jag aldrig märkt av. Alla hästar har stått hur stilla som helst och verkat helt obrydda vid urlastning. Och har lastat sig själva i alla år.

Framför allt ”förr” florerade en myt att man var tvungen att ha luckan uppe men det stämmer absolut inte.

Däremot ska hästen vara ”förankrad” på ett sådant vis att den inte riskerar att fara omkring/ ramla ut ur transporten men det har ärligt talat inget med luckan att göra- hästar kan flyga ut genom skötardörren också under exeptionella omständigheter vilket även att komma ut genom bakluckan får räknas till.

Hur gör ni med luckan? Uppe eller nere?

Bilden föreställer för övrigt min mamma och kortet togs för över 30 år sedan (jisses!!!!!) då hon var mer än 10 år yngre än vad jag är idag (jag är 57 år gammal). Transporten är ett hyrsläp och svansen tillhör Menelli, min första häst.

Bild relaterad till Ann Hammarlund Holsts kommentar:

Bild relaterad till Elizabeth Torrisis kommentar:

Ute med meeting?

Läser denna artikel i Hippson.

Inget nytt under solen tycker jag, det mesta har jag skrivit om flera gånger.

Själv har jag under mina +30 år som hästägare inte ens åkt på en handfull meeting; mycket beroende på att tävlingsutbudet i Skåne alltid både räckt och blivit över utan att man ska behöva stalla upp hästen på en tävlingsplats.

Jag har heller inte riktigt sett tjusningen med att åka iväg så här vs kostnaden.

Och en sak som jag tycker ibland förbises med meeting är att de faktiskt utgör en förhöjd risk för både skador och smittor när man plötsligt ”föser ihop” x för varandra främmande hästar. Inte för att det (väl?) är vanligt med skador men de gånger olika smittor har brutit ut har det inte varit så trevligt precis.

Jag tror inte att nya ”vanliga hobbyryttare” kommer att åka på meeting i någon större utsträckning alls utan om de över huvud taget tävlar och inte håller sig till Pay and rides så kommer det att vara på tävlingar i närområdet.

För att man i rådande ekonomiska läge i Sverige ska åka på meeting tror jag att minst 1-2 av följande parametrar måste vara uppfyllda:

* man har god ekonomi

* man har redan innan pandemin en vana av att åka på meeeting och ser detta som en trevlig ”mini-semester”

* man har en häst som har goda möjligheter att ta med sig ett par rosetter hem från meetinget

* meetinget är en förutsättning för att man ska kunna göra några specifika kval eller delta i någon rikstäckande cup

Lösdrifts-makeover

Så här såg ladan där de föregående hyresgästerna på Ryhus hade en lösdrift ut när vi flyttade hit (portar på båda sidor om hösilagebalarna):

Jag använder ju lösdriften till att förvara halm och hösilage i och så här såg det tex ut sommaren 2022 (samma yta som på bilden ovanför denna text):

Sommaren 2023:

2022 bytte vi den ena av de två portarna på framsidan som knappt höll ihop.

Detta:

Blev detta:

I förra veckan var det dags för den andra porten att bytas ut:

Mot denna (fotad medan det snöade):


Det finns även en port på baksidan av ladan och en öppning utan port (syns på den tredje och femte bilden) som ska fixas till men det blir ett senare projekt:

Lördag- Pay and ride minsann

Att jag skriver minsann i rubriken beror på att jag de senaste veckorna i princip inför varje träning känt osäkerhet kring om jag skulle komma iväg eller inte; allt pga vädret.

Så kände jag även inför dagens Pay and ride eftersom prognosen för bara någon dag sedan hotade med en massa snö. Long story short uteblev stora delar av det vita och jag kom både till och från Flyinge utan problem.

Med andra ord ägde Pay and riden rum i ridhuset där jag tränar för Nina- en väldigt bra inledning och underlättade mycket eftersom jag skulle rida MSV B:5-programmet för första gången med Frenchie.

När jag började träna på de olika linjerna för kanske ett halvår sedan var det mest skit ärligt talat men idag kändes i alla fall de första 60% av programmet fullkomligt ”uppvisningsbara”.

Efter den första galoppslutan blev det lite väl mycket Hawaii emellanåt, en del var urdåligt och en del bra men när jag efter avslutningshalten bad att få rida om det som blev misslyckat tyckte jag att det blev jättebra. Säkert eftersom jag skärpte mig 🙂 .

Jag valde också att rida med spö i stället för sporrar och petade till Frenchie lite ”för mycket” enligt hans überkänsliga skala och en hel del av det som blev dåligt berodde på ”spö-petningarna”.

Nu rider man ju inte med spö på tävling och att jag gjorde det idag var dels för att jag inte ville riskera sporrskav på hans jättetunna hårrem och dels för att jag ville ha något att ta till om jag ville ha lite mer engagemang i bakbenen.

Men summa summarum var jag jättenöjd med allt och tycker att jag nu vet ännu mer/ bättre hur jag ska rida detta program.

Och Pay and ride är verkligen så bra så här års som tävlingsförberedelse.

Perfekt att både slippa fläta och framför allt skippa tävlingskläderna utan kunna rida i andra, varmare plagg.

Att dagens arrangemang låg så pass nära Ryhus (ca 25 km) gjorde också att jag vågade köra för jag är numera långt mer försiktig än vad jag var förr när jag gav mig ut i vilket väder och vilka temperaturer som helst.

Litet strö-sparar tips, del 2

Det här är verkligen ett litet spartips med betoning på litet!

Men om ni har en häst som bajsar 90% av sitt bajs på en viss plats och denna plats dessutom är utmed en vägg eller i ett hörn av boxen så behöver ni inte strö just där.

Bibbi har jag börjat lämna denna lilla yta bar åt för hon kvalificerar sig tycker jag och dessutom har hon en mer än 12 kvadratmeter stor box.

Sedan torde ”besparingen” vara försumbar utan det blir mest lättare att skyffla upp allt bajs utan strö i vägen och att som vissa gör, strö upp en fyrkant mitt i boxen men lämna en halv meter bar yta runt hela fyrkanten ”för hästen kommer ändå att dra ut allt strö” blir i alla fall jag har sett för snålt med liggunderlag. Då måste man strö rejält och det gör inte den typen av mockare (enligt min erfarenhet).

Litet strö-sparar tips, del 1

Båda mina hästar är väldigt förutsägbara med vissa saker och det försöker jag dra nytta av om jag är lite alert.

Frenchie ställer sig och kissar säkert 7 gånger av 10 både när han ser mig vid lunchfodringen och vid intag (dvs ute i hagen) och när jag kommer in i stallet på morgonen skulle jag säga att han gör det minst 9 gånger av 10.

Att han kissar utomhus är så klart jättebra men tyvärr är jag oftast inte tillräckligt vaken och snabb själv på morgonen för att hinna ställa en hink eller bajsupplockaren under honom. De gånger jag hinner bryr han sig inte och kisset slipper hamna i boxen.

Bibbi har inte Frenchies utomhus-kissvanor men däremot kissar hon alltid i boxen direkt vid intag och numera är jag ”med” för det mesta och sätter bajsupplockaren så att den fångar upp allt kiss.

Jag slipper gärna så mycket urin som möjligt inomhus (även 2 liter om dagen blir över 700 liter om året) och ”många bäckar små” ha ha ha!

Läktardomare

Jisses så mycket hästplågeri som sköljer över oss just nu! Både Hippson och Ridsport har i flera artiklar visat väldigt bedrövliga exempel på hästfolk som beter sig rent ut sagt för djävligt åt.

Och jag tycker att det är så bra att det numera höjs arga och förkastande röster när det visas saker som jag VET att vi är många som har sett massvis av gånger tidigare genom åren men antingen inte vågat säga ifrån om eller ens fattat hur fel det är.

Men med detta sagt börjar jag känna att det på sociala medier ibland faktiskt börjar gå till överdrift när det gäller att visa korta sekvenser på diverse ritter som man hittar allt möjligt att anmärka på. Jag tycker synd om vissa ryttare som nu granskas med lupp för att ”man” ska hitta minsta lilla att klaga på/ förkasta eller rent av fördöma. Tonen är MYCKET hård ibland.

Man kan absolut argumentera att ”har man inget att dölja så….” men dels vet jag att alla filmklipp inte har lagts upp av den som kritiseras och dels tycker JAG att sekund-korta sekvenser kan ge en missvisande bild av whatever.

Alla hästar kan tex bli mkt spända i vissa miljöer och då är det inte alltid lätt att tex inte ta tag i hästen lite för mycket i korta stunder. Ingen ursäkt men en förklaring. Och att främlingar på nätet ska sitta och tycka en massa om detta känns inte så smakligt för mig, nej.

Kan i sammanhanget nämna att jag på ett forum för ett tag sedan såg en diskussion där vuxna hobbyryttare hade lagt upp filmer på när de själva red.

Alltså…jag har aldrig utgett mig för att vara en stilryttare själv, det VET ni som har läst bloggen länge, men en majoritet av filmerna tyckte jag visade urkass ridning som jag aldrig i livet hade visat upp på sociala medier.

Och i samma forum kan man sedan sitta och hacka på ryttare som deltar i OS, VM osv !?!?

Och nej, jag menar inte att man inte ska få klaga på andra bara för att man är kass själv men liiiite mer nyanserade diskussioner hade i alla fall jag önskat så att inte snart sagt varenda ryttare som filmas ska sågas jäms fotknölarna.

Lätt eller svårjobbat med hästar

Känner ni igen er?

Jag tycker bilden är rolig och ofta när man tycker att något är kul är det för att det finns ett större eller mindre mått av igenkänning i situationen.

Fast faktiskt känner jag inte alls igen mig för egen del; kanske för att jag innan jag hade eget stall alltid bara har haft en häst i taget att ta hand om och både nu och då har stått på ”enkla”, lättjobbade anläggningar.

Den gången jag akut flyttade till ett stall som visade sig vara så svårjobbat att jag tillbringade oproportionerligt lång tid med att bara mocka till och rida en häst flyttade jag därifrån efter bara 2 månader. Jag minns fortfarande hur jag stod och grät i duschen efter ett stallbesök (av pur leda) och så ska det absolut inte vara!

Men jag förstår också att vi alla har väldigt olika gränser för hur mycket vi både orkar med och tycker är ok kring allt med att ha häst.

Jag vet tex en hästägare som lägger så många timmar per vecka på att bara preparera sin utebana så att den blir ridbar att jag för egen del inte hade orkat ens hälften utan att tröttna.

Andra lastar och kör sin häst till ridhus flera gånger i veckan med flera timmars total åtgång per vecka och några varken kan eller vill rida långa perioder pga vädret och har eller har inte ständigt dåligt samvete pga detta.

För mig var mitt miniridhus avgörande för flytten till Ryhus eftersom jag är en utpräglad inomhusryttare som dessutom vill rida 5-6 dagar i veckan året runt. Och det hade jag aldrig kunnat göra här i vissa perioder utan ridhuset.

Jag tycker också att jag har ett väldigt lättarbetat stall med gödselstacken bokstavligen utanför stalldörren och med strö och stråfoder som jag har organiserat så att det är lätt att hantera.

Och det är sådant jag tror ”sliter ut” en del hästägare och då menar jag inte bara rent fysiskt utan även psykiskt; om mycket är svårjobbat och tar tid. Få av oss har obegränsat av det sistnämnda och när man hela tiden måste stressa eller avstå pga tidsbrist tror jag att det är lätt att man ledsnar.

Pinsamt ”sparande”

Sitter och läser denna, enligt mig, riktigt pinsamma artikel i Expressen.

Visst; allting är relativt och alla kan behöva spartips, även tex en miljonär gissar jag (?) men att skriva om hur denna kvinna ”sparar” är ett hån mot de som verkligen kämpar och då pratar jag inte om människor i u-länderna som en ytterlighet utan om folk i allas vår närhet.

För jag kan inte vara ensam om att märka att folk i gemen har fått det tuffare ekonomiskt?

Inte bara ser och hör jag om hästägare som säljer sitt djur med planen att ”sluta med hästar” (pga ekonomin) utan det gäller även de som inte har djur- även de har mindre i plånboken!

Matpriserna tycker jag själv har skenat rejält och då är varken jag eller Henrik några gourméer och vi köper aldrig ”dyrt” kött tex. Men ändå har våra matkostnader nästan fördubblats på 1 år!!!

Så nej Expressen….slopa sådana här artiklar och tipsa om vettigare saker som många fler kan relatera till. Tycker jag.