Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Massa plus men några minus

Gaphals!

Att flytta som vi har gjort och ha hästarna hemma har tveklöst medför en massa förändringar för framför allt min del och som jag skrev nyligen så har jag nu MASSOR som jag saknat i de olika stallen jag stått i över tid (allt har så klart inte saknats överallt men det har alltid varit ”något”):

* gräshage

* stor hage

* möjlighet att ha hästen ensam eller ihop med annan

* långa hagtider

* möjlighet att ge stråfoder i hagen

* själv bestämma när hästarna ska tas in och ut

* själv bestämma vilket strö jag vill använda

* ha varmvatten i stallet och kunna duscha hästen i varmvatten

* kunna ha hunden i stallet

* harva när jag vill

* ha tillgång till både ridhus, utebana och fantastiska uteridningsmöjligheter

* möjlighet att klättra i kuperad terräng

Ja, listan skulle faktiskt kunna göras ännu längre för som jag har påtalat många gånger; det perfekta stallet existerar enligt mig inte.

Om inte annat så är det möjligt att det faktiskt existerar men på ett tok för långt avstånd och/ eller till en på tok för hög kostnad.

Jag tycker ändå att alla stall jag stått i haft vissa eller många fördelar (annars hade jag ju inte flyttat dit till att börja med) men att tex inte få ha med sig hunden, att inte få lägga ut stråfoder i en grushage, att hästarna tas in ”för tidigt” eller att uteridningsmöjligheterna är väldigt begränsade; ja det har varit sådant som ändå stört genom åren tillsammans med annat beroende på stall.

Men är då allt med det nya boendet heeeelt underbart?

Nej, ”så klart” inte även om just stall/ ridbiten för närvarande är suverän.

Men det finns enstaka negativa saker med hur vi bor nu och det återstår att se hur mycket sådant kommer att störa en framöver. Antingen vänjer man sig eller så retar man sig bara mer och mer eller så sker en förändring så att det som stör inte längre stör så att säga.

Att jag har fått länge resväg till jobbet visste jag på förhand liksom att man oundvikligen är mer bunden när man har hästarna hemma så detta är inga överraskningar.

Internet fungerar myyyyycket sämre här än i Staffanstorp där vi hade fiber och för någon som lever i symbios med sin telefon och IPad är det ett stort minus. Det finns planer på fiber även här så det kan absolut ändras.

Vi har också egen brunn och vågar innan tagna vattenprover återkommer inte dricka vattnet så just nu köper vi allt dricksvatten men jag skulle gissa att detta kommer att ändras.

En sak som stör mest Henrik är fasanen vi har runt trädgården som gör gräsliga läten tidiga morgnar, en inte så önskvärd väckarklocka kan jag säga!

Det otroliga är att även jag och min fd man hade en sådan skrikande fasan i VÅR trädgård för tusen år sedan och jag minns banne mig inte hur eller efter hur lång tid han försvann 🙂 !

På tal om fåglar har vi numera fågelskit ”överallt”; fönsterna får nya ”klickar” heeeela tiden, liksom….tja…det mesta (mina gummistövlar som jag lämnade utanför entrén härom dagen tex). Inte så kul för någon som gillar att ha det rent och fräscht!

Att vi numera bara har en toalett och att den dessutom finns på nedervåningen medan vårt sovrum är på ovanvåningen är ett större minus än jag hade förväntat mig.

Att stappla ner för en trappa i yrvaket tillstånd är liiiite olägligt och kommer säkert att bli ännu mer besvärligt ju äldre vi blir.

Alla dovhjortar som är ”överallt och ingenstans” KAN säkert också upplevas som ett stort problem framöver.

De har, ta i trä, inte rivit mina staket ÄN men jag gissar att det kommer att ske mer eller mindre frekvent och att Molly ska börja jaga någon av dom om vi missar att ha koll är inte helt osannolikt.

Ja, så här ser det ut just nu och som sagt är det inte alls säkert att det ser likadant ut om x tid eller att jag då känner som jag gör nu.

Jag tror ändå att jag kan tala för alla, både människor och djur att vi är väldigt, väldigt nöjda (om någon trodde något annat) !

Landat

Min ”lilla” ponny Baltazar känns som ett lite säreget djur eller i vart fall en individ med en hel del integritet. Ingen häst man liksom bara kastar sig över sin storlek och ålder till trots….

Jag visste redan innan köpet att han kunde vara lite ”spooky” vid ridning och därför ingen ”nybörjarhäst” och fick också veta att han kan vara lite knepig att ta/ fånga i hagen om han är på det humöret men att en spann eller lite godis alltid löser problemet.

Jag är egentligen definitivt ingen ”godis-person” på det där viset som vissa häst och hundägare som alltid har något gott i fickorna och gärna delarna ut godsaker men jag bestämde mig direkt med Baltazar att inte ens försöka ta honom utan spann/ godis för att inte riskera att hamna på kant med honom innan han ens lärt känna mig.

Så den första veckan var jag helt ok med att han stod ganska långt ifrån grinden vid intaget; jag fick gå och hämta honom och det var inga problem när han såg spannen 🙂 . Men man liksom anade en grundläggande skygghet och några gånger när jag ville klappa honom så vände han demonstrativt på klacken och gick iväg.

Jag valde att ligga lågt och liksom inte tränga mig på; jag har ingen brådska med detta djur på något vis utan är egentligen endast ute efter att han ska fungera som sällskap till Vicke. Vill han inte kela får han slippa typ….

Efter den första veckan började jag märka att den lilla lurvisen blev mer och mer uppmärksam vid intaget; han kom närmare och närmare grinden och jag behövde inte gå lika långt för att hämta honom (Vicke kommer alltid fram och står i givakt ha ha).

De senaste dagarna har jag struntat i spannen och kunnat ta Baltazar ändå och igår hände något som gjorde mig alldeles varm om hjärtat:

Båda hästarna var för ovanlighetens skull ganska långt ifrån sina grindar (i alla fall Vicke står gärna nära när det börjar närma sig ”intagsdags”) men när de såg mig kom först Vicke lufsande som han alltid gör och därefter ser jag hur även lille Baltis kommer tultande i någon slags ”tralopp” och liksom skyndar sig…”glöm inte mig…jag kommer också”!

Jag tror att gossen har landat rätt bra nu; kanske har han tagit ett snack med Vickster som har informerat honom om att ”hon är rätt så ok den där människan som ibland gör lite konstiga saker…och du behöver inte ens bli riden så slappna av grabben….”?

Vem vet 🙂 …..

Inget ihopsläpp


Flera har frågat mig (fullt förståeligt) om jag kommer att släppa ihop Vicke och Baltazar.

Efter att ha studerat hästarna, funderat och även bollat tankar med en person vars åsikter jag värderar mycket och oftast instämmer i till fullo har jag kommit fram till att ”nej, det blir inget ihopsläpp”, i alla fall inte om saker och ting fortsätter som de är just nu (sådant kan ju ändras).

Men när jag tittar på hästarna ser det för mig inte alls ut som att de vill vara på samma sida om staketet. De verkar absolut inte arga på varandra eller något liknande men de tyr sig inte heller till varandra utan går mycket längre ifrån varandra än vad jag hade trott om Vicke tex som ju inte alls klarar av ensamhet till skillnad från Baltazar.

Och det är detta jag nog ska vara rädd om och inte ”förstöra” genom ett ihopsläpp; att de klarar sig så fint på var sitt håll.

Det jag riskerar om jag släpper ihop dom är att dom blir mer tighta än vad de är nu och varför skulle jag vilja det?

Ska jag stå med två hästar som gnäggar hjärtskärande efter varandra när jag rider eller har den ena i stallet för sadling eller ska jag kanske få problem med lastningen för att hästarna inte vill skiljas åt? Ska det bli ”trauma” när jag är iväg på träningar och tävlingar?

Jag är redan i ett sårbart läge med endast 2 djur och kan de fungera så här, enligt mig perfekt, som de gör just nu finns det, som jag ser det ingen anledning att ändra på detta ”bara” för att 90% av alla hästägare anser att hästar ska gå ihop.

Jag kan förvisso själv också anse att det är det bästa men jag vill samtidigt göra det bästa av MIN situation och både minimera skaderisk och risk för ”flockbundenhet”.

Dessutom finns en annan risk när gräset sinar och jag ska fodra med ensilage ute; risken att Baltazar sätter i sig 15 kilo foder på samma tid som det tar myran Vicke att äta 5 kilo och det vill jag absolut inte.

Inte heller vill jag ge fri tillgång i hagen; jag känner Vicke och vet hur han hade grisat ner stora delar av hagen, trampat ner foder som han sedan hade ratat osv.

Nej, det blir nog fortsatt var sin hage för pojkarna och om de beter sig så som de gjort hittills så blev det exakt så som jag hoppades!

Kontaktinfo

Härom dagen satte jag upp detta tillägg (mitt telefonnummer) till själva elstängsel-skylten!

Min tanke är att förbipasserande ska veta vem de ska kontakta om de av någon anledning ser något som kräver åtgärd.

Även om jag är hemma stora delar av dagen så vill jag ju givetvis inte känna mig fjättrad vid hästarna utan att kunna åka iväg och som vi alla vet kan djuren skada sig, staketet kan rasa osv.

Jag ställde följande fråga på Facebook:

Om någon förbipasserande skulle upptäcka exempelvis en skada på er häst/ era hästar i hagen och personen inte känner er; har ni något uttänkt för HUR personen skulle komma i kontakt med er? En skylt på hagen med ert telefonnummer tex?

Det var intressant att läsa hur många som bara tyckte att ”här känner alla varandra så alla vet vilka hästar som är mina” typ.

För mig är detta ett mycket märkligt resonemang av flera anledningar.

Dels för att man förutsätter att den som ”ser något” är en granne och dels för att man också verkar förutsätta att det alltid finns grannar hemma på dagtid.

Men det kan ju lika gärna vara så att det är en förbikörande person som ser whatever, en person som inte alls känner till bygden så att säga och hur ska man då veta vem man ska ta kontakt med?

Själv tycker jag att min egen åtgärd är väldigt enkel; den garanterar så klart verkligen inte att någon faktiskt tar kontakt men då har jag gjort vad jag har kunnat i alla fall.

Relaxed

Ibland sägs det att en bild säger mer än tusen ord…

Dessa bilder visar en mycket positiv sak för mig som jag varken väntat eller hoppats på men det gör mig inte desto mindre glad:

På snart 7 år har jag aldrig sett Vicke våga/ vilja lägga sig och vila i hagen (den enda gången han har setts ligga ner hade han lite förstoppning och mådde inte helt bra).

Att han låg ner igår (innan tävlingen så det var inte pga trötthet) utan att vara sjuk tolkar jag som att han vågar sänka garden; högvaktspositionen kan för en stund ersättas med total avslappning och han TRIVS!

Harvningstips

”Change up the pattern each day so that the tractor doesn’t create compaction. Be sure to not always drive on the rail. Here are some suggested patterns.”

Hittade denna bild med text på nätet- bra för oss som gillar att harva hi hi!

Som ni vet är harvning en liten vurm hos mig och det är det en del stallägare och många stallkamrater som har uppskattat mycket.

I ett stall jag stod ville stallägaren sköta denna syssla själv men gjorde det så sällan att det i stället bidrog till att jag valde att flytta!

Men oftast är det som sagt uppskattat och jag tycker att det är synd att inte fler orkar engagera sig i denna syssla.

Det är inte det minsta svårt och sällan tidskrävande och hjälps man åt gagnar det alla och framför allt hästarna som slipper trampa runt i ibland långt ifrån optimala underlag som sliter onödigt mycket.

Vet inte vad denna brist på engagemang beror på; det varierar troligen men jag gissar att ren lathet är en faktor faktiskt men också att man är osäker, inte bryr sig, inte reflekterar eller inte vill ”blanda sig” och riskera att stöta sig med stallägaren eftersom man är rädd att erbjuden hjälp ska uppfattas som kritik?