Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

I 9 fall av 10 (om lastning)

Jag vill inte hävda att det alltid är så som det står i bilden ovan men oftast.

Det finns absolut hästar som har jätteproblem med att gå in i/ stå i släp oavsett vem som håller i grimskaftet men de är i tveklös minoritet, det är min erfarenhet i alla fall.

Merparten av gångerna när en häst ”krånglar” är det ett handhavandefel, dvs människan gör något som orsakar problemet och då är det detta man måste ändra- inte hästen. Tycker jag.

Nedan en beskrivning från en ”hästhandlare” som berättar på Facebook och jag är inte en sekund förvånad över något….:

Sanningens ögonblick, såhär ligger det till.
Att sälja häst är inte en dans på rosor, det är kul men även motgång och problem på vägen som ska lösas.
Ofta får man höra att man sålt något man inte sålt, inte för man inte sålt det man utlovat utan för det man sålt har blivit förstört efter en kort tid i annans ägo och vems skyldighet är det då egentligen att fixa problemet ?
Inte mitt kan man tycka, men jag blir så illa tvungen.

Jag väljer att kalla hästen för Gallerix.

I december 2017 köpte jag Gallerix i Belgien, en fin allroundhäst.
Jag sålde honom direkt till en ridskola jag sålt en del hästar till.
Jag lastar honom i en stor 12 hästars lastbil i Belgien där han springer in direkt för att påbörja färden till Sverige.
Väl framme i Sverige så anländer han till mitt stall tillsammans med mina 11 andra hästar. Dagen efter skall jag leverera honom till ridskolan och lastar honom då själv i min lilla B kortsbil utan problem.
Tiden går, han springer på ridskolan och gör sitt jobb. Han är lite för pigg och skulle behöva jobba mer för sin brödföda än han gör och beslutet tages i Juni 2018 att han ska lämna ridskolan av den enkla anledningen att han är lite för pigg för dom mest orutinerade ryttarna.
Givetvis så tar jag han åter eftersom ridskolan är en lojal kund.
Ägaren till ridskolan lastar honom i sin vanliga hästtransport helt själv utan hjälp och kör ut honom till mig.
Några dagar senare så kommer han på annons, och det dröjer inte många timmar innan han är såld.

Sagt och gjort. Besiktning etc avklarat.
Kunden kommer och hämtar hästen, i en vanlig hästtransport där han går rakt in sedan kör dom hem igen.

Frid och fröjd kan alla tänka, alla glada.

Det går ca 1v sen hör dom av sig, hästen är helt vild. Den är hingstig, skriker hela tiden och slår med frambenen.
Jag blir förvånad, ja att den gnäggar konstant ja det gör den, men absolut inte hingstig eller slår med frambenen.
Den har trotts allt sprungit på en ridskola i 6 månader?
Efter lite diskussion så kommer vi överens om att dom får byta hästen, eftersom dom nu blivit rädda för den.
Under tiden diskussionen pågår så har dom själva lastat den en gång i en vanlig transport och kört ut den på bete, eftersom dom endån inte vågar rida eller hantera den.

Bytesdagen kommer.
Vi får ett meddelande, dom har försökt lasta hästen i 4h men den går inte in.
Jag blir förvånad, vad händer?
Dagen efter ett nytt försök, 5h med samma resultat som dagen innan.

Veckan efter kommer ett stort transport bolag som transporterat hästar i 40 år i Sverige, med stor lastbil. Den går inte in.

Jag förstår ingeting.

Ny diskussion går igång, jag menar på att dom får ringa ut veterinär som ger lugnande om dom inte klarar av att lasta.
Helst av allt skulle jag själv vilja köra och hämta den, bara för att visa att de skulle ta mindre än 5minuter för mig att lasta den. Men 4h enkel väg och andra anledningar så gick det inte att pussla ihop.
Nytt försök, veterinär kommer ut och ger lugnande. Perfekt, problemet löst tänker jag!
Men inte, nu är hästen inne i transporten men får fullständig panik och är ute igen.
Panik? Gav dom lugnande dos till en kanin?
Det känns som vi aldrig kommer till ett slut .. 20 minuter senare ringer telefonen igen, hästen är inne dom är på väg!

Hästen kommer, jag har sålt den direkt igen och den ska iväg.

Jag har i bakhuvudet att dom inte lyckats lasta den, men jag vet även att den varit genomsnäll innan.
Oavsett vilket, så ska hästen stå i min lastbil på mindre än 10 minuter. Det ska gå snabbt och vara smärtfritt!
Vi börjar lasta, hästen kastar sig och reser sig, inte i panik. Utan den sätter sig bara på tvären. Glöm det, in ska den och snabbt ska det gå!
Snabbt ska det gå av den anledningen att hästen har fått ta över helt, och det är felet. Det ska inte vara en stor grej att gå in i en transport/lastbil, det ska vara smidigt o enkelt.
Vi bestämmer, det finns inga diskussioner, vi bestämmer! Hade jag haft en pisk, hade den fått ett rapp i röven så hade problemet varit löst, ja ni läste rätt.
Inget jävla daltande här, det är hästar. Hästar kan bli farliga om dom får ta över, precis som denna gjort.
Men jag hade ingen pisk, tänk snabbt!
Jag ställer lastbilen mot stallgången så den inte kan gå vid sidan, på med en tröja.
Två sekunder senare var hästen inne och stod och åt höet som inget hade hänt.
Vi vann, jag vann. Och det tog inte mer än 10 minuter att lasta den och hästen fick en bra upplevelse av händelsen.

Men, vem är det då egentligen som är skyldig till allt som hänt?
Är det hästhandlaren som varit oseriös?
Är det köparen som varit okunnig?
Har det bara blivit en dålig matchning?
Vem ska hängas vem ska frias?
Och vem ska betala för det förstörda materialet ?
För helt ärligt, denna hästen kommer aldrig ta mig mer än 5 minuter att lasta.
Men på nästa ställe kanske problemet börjar igen, för att den en gång fått lära sig skit.

Är det verkligen vi hästhandlare som är så odugliga eller kanske, har vi försökt göra vårt bästa?

Ofta vill folk reklamera, ha pengarna tillbaka etc, men låt säga denna skulle gått i retur. Skulle jag då köpt den tillbaka för fullpris när den inte var som när jag lämnade den? Givetvis hade köparen tyckt det, för den var ju inte snäll o lasta som jag sagt. Men jag hade ju hävdat att den visst är snäll o lasta och vägrat köpa tillbaka skadat gods för full pris.
Ord mot ord.
Jag förstår hur privatpersonen tänker, men förstår ni hur vi måste tänka?

En tankeställare såhär bara…

Lägg gärna er kommentar om vad som är rätt och fel.

Ingen som ska hängas här, köparen i detta fallet var väldigt bra att ha att göra med. Inlägget är mer tänkt som en tankeställare på vad som egentligen kan ligga bakom ett dåligt ord, ett dåligt rykte etc.

Mer om foderkrisen

Ja, om den rådande foderkrisen finns det massor att säga …..

Och man hade banne mig behövt en kristallkula att titta i för att veta hur man ska agera.

Många har inte vågat/ velat ha is i magen utan har agerat á la ”better safe than sorry” vilket har resulterat i olika lösningar vars resultat vi kommer att få se framöver.

Några har hamstrat mer stråfoder än de behöver, kanske också för att sälja vidare och i dessa spår anklagats för att tillämpa ockerpriser och rida på andras olycka.

Vissa har importerat foder från andra länder och jag läser om både bra och misslyckade affärer.

Misslyckat får man väl kalla det om det man trodde var bra foder vid balöppning hemma visade sig vara otjänligt, mögligt foder eller i något fall halm i stället för ensilage.

En köpare blev rejält lurad vad gäller vikten på balarna; hon trodde att hon hade betalat för 600-kilos balar som efter kontrollvägning visade sig väga mellan 350-400 kilo; en ”viss” skillnad minst sagt….

Sedan har jag läst om folk som fått balar stulna ute på fälten, någon som tom hade skördat (!) någon annans gröda och stackare som fått massvis av balar sönderskurna (!) av någon/ några illvilliga personer!

Vissa har panikköpt massvis med lucern för 15-20 kronor kilot som backup och deras foderkostnad lär ju gå i taket om detta blir huvudfödan i vinter.

Andra hamlar löv, går med lien utmed väg och åkerkanter, har fått slå stråfoder på lånade fält som inte använts på flera år.

På tal om år har jag en bekant som fick stråfoder som legat på någons loge gratis- detta är runt 10 år (!) gammalt men hästarna äter det!

Sedan har vi de som köpt importerat stråfoder och som kommer att ha problem med slutprodukten så att säga; gödseln!

En del bönder kommer inte att ta emot gödsel från importfoder av rädsla för vad den innehåller; detta är redan aviserat men frågan är hur många som importerat som tänker på/ bryr sig om detta nu?

Och skulle det plötsligt bli väldigt gynnsamt väder för hötillväxt undrar jag hur många som kommer att stå med foder köpt för rejält överpris medan de hade kunnat köpa detsamma långt billigare om de hade vågat vänta?

Läste att någon klokt skrev att det i dessa kristider lär bli en hel del ”räddningshästar” som lär få stryka med och det håller jag inte alls för osannolikt.

Det finns hästsamlare och hästräddare som får eller köper hästar väldigt billigt och som själva lever ur hand i mun och när foder blir långt dyrare än vad de har råd med lär man ringa efter nödslakten eller gå ut på gödselstacken med eget/ grannens vapen- det är vad jag tror. Och det är väl en välgärning ibland….

Sist men inte minst finns det faktiskt också de som suttit lugnt i båten hela tiden; de som lyckats odla ihop tillräckligt med eget foder eller de som hann köpa till ordinarie pris innan helvetet bröt ut.

Ja, vi får se vad som händer….än återstår lång tid innan nästa sommar….

Ny sadel

I förra veckan köpte jag en ny sadel!

Jag hade haft köpet i åtanke sedan i våras och nu slog jag till och bytte in min 7 år gamla Oracle mot en Olympia (Equipe).

Jag provred i Olympian redan veckan innan på en träning för Olof (hans sambo är sadelutprovare), red i den igen i fredags på träningen och bestämde mig därefter.

Jag vill absolut inte påstå att jag i och med sadelköpet ”har fått en ny häst” även om man absolut kan känna så i samband med ett sadelbyte, därtill har jag alltid älskat min gamla sadel och den har också legat jättebra på både Vicke och hans föregångare Kreon.

Men 7 år sätter sina spår och framför allt så hinner utveckligen gå framåt även om min man helt berättigat frågade ”hur mycket kan man utveckla en sadel egentligen”.

Men det kan man, och dessutom har denna nya sadel singelkåpor till skillnad från min gamla.

Så skulle jag få något betalt för min sadel kunde jag inte vänta hur länge som helst och som alla hästmänniskor vet är just sadeln oftast en av de dyraste investeringarna.

Det jag kan säga är bra med den nya sadeln är att den placerar mig bättre; jag kan inte ”fara omkring” på samma vis och det kan bara gagna min inte så eleganta sits 🙂 .

En sexshop att minnas

Denna veckan är det festival i Malmö, för 33:e året i rad.

Det innebär att man kan strosa runt ännu mer på fler bilfria gator men det påverkar också trafiken så tillvida att vissa gator stängs av vilket för min del tex innebär att jag måste köra en delvis annan väg till och från jobbet.

Under en av de första dagarnas detour körde jag förbi en gammal bekant och drog lite på smilbanden 🙂 !

För ”tusen år sedan”, eller i alla fall över 20 var jag tjänstledig från mitt ordinarie socionomarbete och hade en projektanställning vars syfte var att få ut fler invandrarkvinnor i arbetslivet.

Projektet drevs av ett företag vars kontor låg vägg i vägg med en affär som jag på den tiden helst inte ville synas kring och jag gick alltid med snabba steg in och ut från kontoret.

Jag tänker på Grottan som enligt sin hemsida specialiserat sig på sexleksaker och sexiga underkläder.

På samma hemsida står att läsa: ”Grottan är en institution bland Malmös sexbutiker. Man startade redan 1967 och har legat på det smått klassiska läget vid Värnhemstorget sedan 1983. Nämner du Grottan i Malmö så vet alla vilken butik du menar, men inte många skulle erkänna att de varit där. Vilket är en spännande paradox eftersom Grottan gått strålande i alla tider.”

Och så tror jag säkert att det är för många, i alla fall i min generation.

Dagens unga tycker säkert inte att det ”är något” att gå in i en ”sexshop” och handla vuxenleksaker medan många i min ålder hade tyckt att det var ganska ”skämmigt”, eller är det jag som tänker som en tant 🙂 ?

Nu när man kan beställa ”allt” över nätet behöver man inte stå vid en fysisk kassa och skylta med sina inköp tänker jag men åter igen; det kanske säger mer om mig än om andra ha ha ha?

Argusögon

Hi hi…så ÄR det oftast!

Och samma med Olof vilket så klart är jättebra för man lär sig inget av ”medhårssmekande”.

Jag minns hur jag under en träning för länge sedan ropade till Olof ”ser du allting” 🙂 ???

Vi pratade också om detta nyligen då jag lite ”dömt” honom pga hans kön om jag ska vara ärlig.

Inte som tränare alls men min erfarenhet är att män inte lägger märke till tex ett par nya ridbyxor, nya boots osv på samma sätt som kvinnor.

Men Olof 🙂 ! Han såg direkt när jag hade köpt ett par nya tyglar tex trots att de är mycket lika de gamla!

Att han sedan inte BRYR sig om jag skulle matcha lindorna med min tröja är något annat men som han påpekade är det hans jobb att se detaljer.

Och så ska det ju vara med dressyrdomare också vilket jag tycker att det ÄR.

Det är mycket sällan jag ifrågasätter de bedömningar jag får vilket jag tyckte var vanligare för….säg 20 år sedan.

Men idag har domarkåren ”uppgraderats” känns det som och många tävlar eller rider i vart fall själva och/ eller tränar andra.