Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Olika falla ödets lotter

Några av oss diskuterar på nätet vad en normalinkomsttagare kan unna sig och en person påstår att hen känner familjer som lägger 100.000 på en semesterresa.

Jag tillåter mig förvisso att ifrågasätta hur vanligt detta är, bara för att man känner någon som….behöver det ju inte betyda att detta är vanligt förekommande.

Hur som helst….jag funderar lite på ovan medan jag scrollar vidare i mitt facebookflöde när jag ser en annons som också får mig att fundera.

Det är en person som bla vill sälja en lite använd mascara för 10 kronor.

Ibland kan jag undra vad som döljer sig bakom en sådan annons.

Och ibland tror jag faktiskt att en del människor har det så illa ställt att de där 10 kronorna gör skillnad….

Vill du ha ett Vicke-syskon?

Blev tipsad om annonsen av en läsare; det är alltså Vicks mamma som är mamma till detta föl!

Hoppstammat hingstföl söker nytt hem

e. Hip hop ue: Quite easy
En perfekt kombination för den som vill ha allt: hopp, gångarter och trevligt temperament.

Fin, sportig typ med långa ben och balanserade gångarter med plus för galoppen. Förväntas bli 165 +

Verkas regelbundet och leds ibland fram och tillbaka till stallet. Men enkel i all hantering. Väldigt social och är först fram för att hälsa när man kommer och står gärna och myser med en i hagen. Trygg i sig själv och har alltid varit väldigt självständig.
Transporterad, verkad, vaccinerad och har pass. Ansluten till breeders.
https://www.blup.se/sv-SE/horses/312112-callisto-s-swb

Ring eller skicka PM vid intresse!
Sandra
073 777 89 75

Fråga från en läsare om tränarval

“Hej Birgitta!

Jag har nyligen köpt min första häst och vill börja träna dressyr.

I stallet där jag står tränar de flesta hoppning och har inga tips på tränare.

Hur hittar jag en bra dressyrtränare?“

Jaaa du…det var en bra fråga!

Jag förundras ibland över att ”vem som helst” erbjuder sina tjänster inom allt möjligt som har med hästar och ridning att göra, man tar emot hästar för träning och tävling, ger lektioner osv trots enligt mig mycket begränsad egen erfarenhet och meriter.

Känner man inte till personerna är det inte lätt att veta vad som döljer sig bakom en ibland fin marknadsföring där det i skrift låter väldigt tjusigt och ”avancerat”.

Och det är ju tillgång och efterfrågan som styr så man kan absolut åta sig alla möjliga uppdrag så länge det finns någon som är villig att betala för ens tjänster.

Om man anser att meriter och tävlingserfarenhet är viktigt (och där är man väldigt olika och det är ju dessutom så att en skicklig tävlingsryttare inte per automatik är en bra lärare) så finns tack och lov 🙂 TDB (Tävlingsdatabasen) som inte ljuger.

Där kan man se vad som faktiskt döljer sig bakom påstådda prestationer och så får man dra sina egna slutsatser utifrån det.

Mitt tips vad gäller att hitta tränare är annars att prata med andra om vem de tränar för.

Är de nöjda? Vad är det som gör tränaren bra enligt dessa personer? Vilken ”approach” har tränaren? Är personen sträng, krävande, rolig, kan personen sitta upp på hästen vid behov, håller den tiden, blir lektioner ofta inställda osv.

Och här måste man avgöra vad som passar en själv.

För vissa är det viktigt att verkligen ha en teamkänsla med tränaren; de vill snacka en massa både före och efter träningen, bli bekräftade, har massa frågor, vill planera både daglig ridning och alla tävlingar med hjälp av tränaren medan andra inte tar så allvarligt på träningarna och så finns det allt där emellan.

En del föredrar tränare som är väldigt stränga och nästan skäller ut dom medan andra vill ha en lååångt mjukare inställning hos läraren. Osv.

Känner man ingen som tränar dressyr är det så klart inte så lätt att fråga 🙂  och skulle man fråga vilt främmande människor på olika nätforum finns en stor risk att man får lika många olika tips och åsikter som svar.

Om man vet var någon/ några tränare håller träningar kan man åka dit och sitta på läktaren och se och höra några träningar.

Kanske inte om träningarna är förlagda hos tränaren själv 🙂 men ibland finns det ju träningar hos olika ryttarföreningar.

Har man inget annat alternativ så kan man faktiskt också ”provträna” och se vad man tycker om tränaren.

Det är ju inte hugget i sten att man måste fortsätta att träna för en viss person bara för att man har gjort det x gånger- det bestämmer du som kund.

Ett tips är att ge träningen några gånger innan du bestämmer dig.

Jag har själv upplevt att man i början med en ny tränare kan uppleva lite av en ”smekmånadsperiod”- plötsligt får man ny input och tycker att det nya känns sååå rätt och bra 🙂 .

Man kanske också upplever motsatsen; den nya tränaren är inte alls imponerad över ens upplevda ”skicklighet” 🙂 och man känner sig kass och får inte träna på det man själv tycker.

Minns en tränare jag hade för en massa år sedan.

Jag hade en häst som startat en del St Georges och där jag hela första lektionen fick trava och galoppera runt på fyrkantsspåret eftersom hon inte tyckte att min häst var rak nog.

Redan den andra eller tredje träningen blev det seriebyten men jag kunde lika gärna ha tänkt ”äh…vad är det här för trams” den första gången…och aldrig återkommit.

Den tränaren hade jag i flera år 🙂 .

Hoppas du hittar en tränare som passar dig och undrar du något mer så återkom!

Tjära nån då!

Vet inte om ni minns att Vicke började klia sig något förskräckligt kring november förra året?

Jag har fortfarande ingen aning om varför men det höll i sig i flera månader (!!!), han var helt avskavd på delar av pälsen pga kliandet och jag provade flera olika preparat och strategier.

I år tänkte jag mota Olle i grind och har köpt både tjärschampo och en tillhörande olja  och om man läser om dess universaleffekt så känns det ju lovande.

Jag har inte märkt av någon kliande än men funderar på hur jag ska applicera oljan eftersom tjärdoft är något av de äckligaste lukterna jag vet och om det ska tränga in i mina händer….huuuu!

Antar att det är gummihandskar som gäller?

Har ni någon erfarenhet av oljan och/ eller hur man får bort äckliga dofter från just händerna?

Som ett snöre

Jag förstår att man i sin iver att få veta samt en övertro till Internets allsmäktiga kunskapsbank ställer alla möjliga frågor men ibland måste jag ändå svara “hur långt är ett snöre” när folk frågar.

Inte ovanliga frågor är tex ”hur mycket hö går åt i ett stall med x hästar”, ”vad ska jag ge min häst för att den ska bli piggare”, “är det bra att klippa en häst”, ”vad är rimligt att betala i stallhyra”, ”vad ska man betala som medryttare” osv.

Många gånger heeeelt omöjligt att svara på för en lekman som inte har en tiondel av alla fakta, som aldrig sett hästen/ stallet/ whatever osv.

Eller när folk tar en suddig bild på en häst och frågar vilken sadel som skulle kunna passa….ryyyys…

Borde nästan vara straffbart

`

Avdelning ”man blir fan mörkrädd”:

Häst står i kollektivstall där den inom loppet av en månad nästan slår omkull en person som ska leda den till hagen, hugger en annan person i armen vid kraftfoderfodring i boxen och anfaller den förstnämnda personen fullständigt oprovocerat i hagen när personen vänder ryggen till efter att ha gett hästen hö på marken. Personen får ett rejält bett i ryggen!

Båda personerna är MKT vana hästmänniskor och inget särskilt inträffade samtidigt som ovan incidenter (andra hästar som provocerade, något som kunde ha skrämt hästen osv).

När hästen flyttar till nytt stall (och efter att flera hästägare i föregående stall uttryckt att de ej vill/vågar hantera hästen) säger hästägaren INGET om hästens tidigare beteende?!?!

Hur fan tänker man?

Troligen VÅGAR man inte berätta hur oberäknelig hästen är av rädsla att inte få ny stallplats men kom igen; tänk om det blir en ny incident med allvarlig utgång?!?!

Ska man ha på sitt samvete att man vetat men inte velat säga?!?

Usch för sådant beteende!!!!

Mer om haghysteri

Då och då dyker de upp; inläggen där man tävlar i vem som har sin häst ute i hage längst och där en del hästägare skuldbeläggs och sågas med fotknölarna för att de, enligt andra, gör ”fel”.

Läste nyligen ett inlägg författat av en person som sökte stallplats men förfärades över att det ”överallt” var ”utsläpp när det börjar bli ljust och intag innan mörkret faller” som gäller= för få timmars hagtid enligt skribenten.

Och som vanligt blev det ingen hejd på de som ville leka Bror Duktig och berätta att hos dom, där går hästarna minsann ut klockan 5 och tas in 22….typ…

Jag är sååå trött på detta onyanserade snack!

Ja, har man eget stall kan man så klart göra som man vill och då hade min häst också gått ute på liknande vis.

Men nu gällde diskussionen stallplats och många stall bygger på ett kollektivt ansvar eller att en avlönad person sköter in och utsläpp.

Jag undrar hur många hobbyryttare som hade varit intresserade av  att åka ut till stallet 5 på morgonen för att släppa ut 5-15 hästar innan jobbet eller köra tillbaka klockan 20-22 för att göra detsamma?

Enligt min erfarenhet; ytterst få!

Och även om intresset fanns; hur säkert är det att hantera x hästar i mörker?

Enligt min erfarenhet är inte alla hobbyryttare särskilt erfarna ”hästmänniskor”, ibland är aktuell häst deras första egna efter x år på ridskola och osäkerheten kring att hantera andras hästar kan vara stor.

Och när osäkra människor hanterar andas hästar kan det bli problem, problem som ökar vid tex mörker.

Och nej, alla stall har inte belysning som ett fotbollsarena.

I inlägget jag läste ondgjorde man sig också över att en del personer ville ”hålla kväll” tidigt och så fick man gudbevars inte tänka och känna som hästägare.

Man ska leva för sin häst och hela ens liv ska kretsa kring dess välbefinnande. Punkt.

Jag som trots allt lever vääääldigt mycket för min häst, tycker jag själv i alla fall, måste sucka igen.

Att kräva att inackorderingsstall ska drivas så som man hade gjort på den egna gården är inget annat än en löjlig utopi; många stallägare bedriver redan ren välgörenhet utan vilken massvis av hästägare hade fått sälja sina bebisar- låt oss vara tacksam för det!

Jag håller inte med

Känns som att denna tjej ville ha sina 15 minuter i rampljuset genom att skriva trams.

För mig blir det löjligt att dra slutsatser utifrån en tävling och jag håller inte alls med efter 30 års tävlande.

Visst kan man uppleva dressyrtävlande olika men det blir mycket vad man gör det till tycker jag.

Och man är också på tävlingen av olika anledningar och med olika inställning.

En del vill placera sig, andra tävlar mot sig själva. Några är jättenervösa, andra inte.

För vissa är tävlandet vardagsmat, för andra något väldigt speciellt som man förberett sig för jättemycket och länge.

Vissa vill “socialisera”, de pratar med allt och alla, andra går in i sin bubbla.

Och så vidare och så vidare…….

Har ni en plan?

Som vi har diskuterat många gånger förut kan hästlivet mycket snabbt förändras åt alla möjligs håll.

Idag undrar jag om ni har en plan eller tankar kring hur ni skulle göra om ni väldigt hastigt och oplanerat miste er häst?

Skulle ni köpa en ny häst eller lägga hästägandet på hyllan, permanent eller under väldigt lång tid?

Skulle ni kanske bli medryttare i stället?

Hur skulle ni finansiera ett nytt hästköp?

Själv har jag sedan länge lagt undan pengar till en ny häst; ni vet….”better safe than sorry”.

Att jag sedan verkligen inte VILL ge mig ut i hästletardjungeln är en annan sak och jag hoppas verkligen slippa detta under många år.

Men det är skönt att kunna om jag skulle vilja så att säga.