Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
På onsdag kommer restriktionerna gällande Covid att försvinna och jag tycker att det ska bli ”intressant” att se hur/ om detta påverkar smittspridningen.
Min personliga upplevelse är att jag aldrig under hela pandemin upplevt att jag känner till/ hört om så många som är smittade som i detta nu så jag kommer inte att ”börja leva som vanligt” så som jag hör att många planerar att göra omgående.
Jag vill först se ”vad som händer”- har jag delvis anpassat mitt liv efter Covid i 2 år (jisses….) så kan jag göra det ett tag till.
Jag ser och hör att många redan har slutat bry sig lite grann och har man tex barn förstår jag att det kan kännas näst intill omöjligt att skydda sig när de har så många oskyddade kontakter i skolan.
Andra har redan haft mild Covid och tycker inte att det är så farligt och tja….det finns massor av olika resonemang kring detta.
Mitt eget liv har mest begränsats vad gäller utlandsresor; annars har jag jobbat som vanligt, tränat och tävlat så ofta jag velat, vi är ute och äter 1-2 gånger i veckan osv så jag känner inte att jag just nu verkligen längtar efter att göra whatever som jag hindrats från pga pandemin.
Det är en hel del månader kvar till sommarsemestern och då hoppas jag innerligt att denna skiten är över.
Den flockimmunitet som det talats så mycket om borde verkligen inträda innan dess så många som redan varit sjuka och jag ska vara ärlig och säga att hade jag vetat säkert att jag skulle få Covid ”som en lätt förkylning” som många (felaktigt) tycks tro att alla får om de vaccinerat sig så hade jag banne mig försökt att bli smittad bara för att ”ha det gjort”.
Men dels vet jag så klart inte hur just jag skulle drabbas och jag har om inte annat mina hästar att ansvara ensam för och vill givetvis inte heller av väldigt många andra orsaker bli sjuk…vem vill det?
Om jag bortser från det rent egoistiska perspektivet vill jag inte heller smitta min omgivning så jag kommer som sagt inte att räkna ner dagarna till 9/2 och jag hoppas att även andra dämpar sig och använder sunt förnuft.
För ett tag sedan diskuterade vi automatare på bloggen och vi var många som såg dessa som, om inte guds gåva till mänskligheten, så i alla fall något vi aldrig vill byta ut till manuellt växlade bilar.
Men vad säger ni om elbilar?
Äger ni en eller skulle ni vilja köpa en? Varför/ varför inte?
Jag har ingen egen erfarenhet alls och har hittills inte heller känt någon lust att byta/ prova.
När vi hade en gasdriven bil på min förra arbetsplats upplevde jag inte detta som en fördel, tvärtom men detta är många år sedan.
Kanske är det lättare att ladda elbilar än vad det var att tanka gas och kanske har elbilen andra fördelar som jag inte känner till?
Hittade denna artikel nyligen och blev ändå lite förvånad! Att nästan alla bilar i USA är ”automatare” visste jag så klart men att bara 1 procent av bilarna där har manuell växellåda trodde jag faktiskt inte, om nu uppgiften stämmer.
Jag har i alla fall föredragit och också själv ägt automatare i massvis av år och skulle ärligt talat absolut inte köpa en manuellt växlad bil idag.
Och intressant nog verkar alla som någonsin ägt en automatväxlad bil resonera likadant som jag; i alla fall i min bekantskapskrets.
Men visst är det lite märkligt att det skiljer så mycket mellan oss i Europa och USA?
Vad kör ni själv för bil och spelar det någon roll tycker ni?
Härom dagen kunde jag äntligen befria mig från ett dåligt samvete jag haft ett tag; jag planterade om 2 garderobsblommor som vi har i sovrummet.
Och låt mig säga så här; om ni har misslyckats med varenda krukväxt ni någonsin har provat att hålla vid liv så köp denna blomma!
Mina garderobsblommor hade vuxit så mycket trots minimal skötsel att de inte gick att få ut ur sina porslinskrukor; jag var tvungen att krossa dessa (!!!) för att få loss innanmätet.
Synd på fina krukor och när jag väl hade blottlagt deras inre kunde jag konstatera att det inte fanns ett korn jord kvar, bara en miljard rötter!
Jag skar loss typ hälften av rötterna med en kniv och planterade om blommorna i nya krukor eller rättare sagt så skapade jag 3 nya och mindre växter av de 2 stora.
Kanske inte världens finaste blommor men som sagt; oförstörbara!
Härom dagen hittade jag ett trevligt utflyktstips som jag blev sugen på eftersom det är i vårt närområde.
Ringde för att kolla hur Coronaanpassat det var- det är det INTE för ”restriktionerna är ju borttagna nu”.
Med andra ord ska alla 56 platserna i en buss fyllas.
”Men det är ju frivilligt att åka med”!?! Ehhhh…..no shit!
Men trist att man ordnar sådana ”familje-event” och skiter helt i att Corona-spridningen definitivt inte har upphört i Skåne.
Och som sagt fattar jag att det är upp till var och en vad man vill utsätta sig för men varför kan vi inte alla försöka att dra åt samma håll så att säga?
Den 19 maj planterade jag dessa tagetes så här- jag hade brist på krukor och tyckte det kunde vara en kul grej i trädgården.
Den 19 augusti, dvs exakt 3 månader senare frodas blommorna fortfarande jättefint i denna natur-kruka medan blommor jag satt i andra, ”riktiga” krukor gått ett smärtsammare öde till mötes.
Tillhör du de som fortfarande har samma emailadress som ”för tusen år” sedan?
Jag har faktiskt det och skulle idag kanske inte välja just bm6610 som adress. Bm6610 kommer av att jag då hette Manojlovic i efternamn och jag är ju född i oktober 1966.
Men jag har i alla fall en hyfsat harmlös email, tycker jag själv i alla fall när jag reagerar på adresser som wondergirlbeauty, nissepisse, horsewoman, suparen och dylikt 🙂 🙂 🙂 !
Hade jag tex skickat in en jobbansökan hade jag inte använt mig av adresser som dessa då jag misstänker att en del arbetsgivare uppfattar en som mer oseriös än rolig så att säga?
Den sista biten hem till oss kör man in på en grusväg som är några kilometer lång (vi bor längst bort).
I måndags morse kunde vi konstatera att någon tyckte att det var en god idé att dumpa dessa sängar bara kanske 100 meter från ”stora vägen” (en asfalterad 70-väg)!!!
Kan man bli annat än förbannad när man ser sådan nedskräpning undrar jag?
Jag är bortom förvåning för är det något jag lärt mig i livet så är det att allt är möjligt men just dumpningar som dessa är ganska obegripliga!
Dels för att det finns utmärkta återvinningscentraler i närområdet där det är GRATIS att kasta möbler och dels för att jag har svårt att förstå hur man VÅGAR stanna till och göra denna olagliga handling?
Jag skulle i alla fall dels skämmas livet ur mig om jag blev påkommen och dels vara rädd för påföljder men givetvis så är det så att man bara inte GÖR på detta viset oavsett vad! Usch!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer