Såg detta på Facebook och trodde ärligt talat först att det var ett skämt men icke….

Själv har jag aldrig haft ens det minsta anlag för svartsjuka så inget för mig….

Detta var vårt första brev i brevlådan efter flytten!

Jag har ingen aning om vem denne Tommy är och kommer att göra allt i min makt för att inte stifta närmare bekantskap med honom heller.

Jag mimade redan i första klass när de andra klasskamraterna sjöng psalmer vid vår frökens orgel (nu låter det som att jag var barn på 1800-talet….) – så mycket ateist är jag och har aldrig tvivlat.

Man kan, vilket jag gissar att många gör, bara göra sig lite lustig över brev som ovan men jag blev vid närmare eftertanke faktiskt även smått irriterad.

Att liksom ta sig rätten till ”oanmälda hembesök” tycker jag inte är ok; jag vill inte ens att mina föräldrar eller vänner bara står i farstun och ännu mindre vilt främmande människor.

Det är i min värld inte alls ett lämpligt sätt att marknadsföra sig och framför allt inte om man besöker folk som bor ensligt och kan ha svårt att ”freda sig”.

Jag har inga problem med att låta bli att öppna dörren osv men man kan ju också bli rädd när det bara dyker upp någon sådär eller så vill man inte vara ”ofin” och släpper därför in fast man egentligen inte vill.

Så tänker jag- hur tänker ni?

Nu när vi håller på att packa ihop inför vår kommande flytt hittar jag allt möjligt i gömmorna; gamla skolböcker, undanstoppade prydnadssaker och gud vet allt…

Hittade mitt senaste körkortsfoto bland en massa andra fotografier och slogs av hur enkelt det numera är att fixa foton mot tidigare.

Behöver man tex ett körkortsfoto kan man väldigt smidigt ordna detta hemifrån och för en liten kostnad i stället för att antingen försöka hitta någon fotoautomat (finns de ens fortfarande?) eller besöka en fotograf och betala en avsevärt högre kostnad.

Framför allt om man bor lite ”off” tänker jag att detta är väldigt mycket enklare; att slippa köra kanske flera mil bara för ett foto.

Jag har i alla fall själv använt mig av ”självfotografering” (läs: Henrik fick ta x foton innan jag blev något så när nöjd) och kan absolut rekommendera det!

Igår fyllde mitt favoritbarn Sigrid, Elisabets dotter 5 år!

Hon har på barns vis haft en nerräkning och informerade mig redan nyligen om att det var ”11 dagars tills hon fyllde år”, därefter 7, 4 osv….

Själv har jag under ännu längre tid än så sorterat en miljard saker som vi haft i källaren framför allt och härom dagen kom turen till ett set ”mockakoppar” enligt bild ovan.

Henrik fick dessa 10-12 koppar när han var tonåring (!) och eftersom de rymmer typ 2 matskedar kaffe har de stått oanvända sedan dess.

Jag har annonserat ut dom för ynka 60 kronor vid något tillfälle utan ett enda svar.

Plötsligt i rensningen slog det mig att Sigrid kanske skulle vilja ha kopparna att leka med; hon har en barnspis tex och dessutom brukar ju små barn gilla allt som glimmar 🙂 !

Efter att ha frågat Elisabet om råd blev det så och födelsedagspresenten blev mycket uppskattad!

Jätteroligt när till synes oanvändbara saker plötsligt kan få ett nytt liv hos någon annan tycker jag.

Som en rolig kuriosa kan jag berätta att jag själv har en liten servis i guld, till skillnad från de koppar Sigrid fick så är mina koppar, kanna och annat ”riktiga” leksaker, dvs ännu mindre än mockakopparna. Jag fick dessa guldfärgade porslinstingestar av en släkting när jag var barn och dom vill jag inte ge bort utan har som en liten köksprydnad sedan många år tillbaka (just nu nerpackade så jag kan inte visa er).

Först ett litet tips från mig; var väldigt försiktiga med vad ni beställer via nätet just nu.

En fd stallkamrat beställde kläder från ett företag ena dagen, nästa dag hade samma företag gått i konkurs! Där lär gissningsvis varken bli kläder eller några pengar tillbaka.

Så betala inget förrän du har varan i din hand!

En annan reflektion delvis på samma tema är att jag i ett par veckors tid har tänkt att detta med Coronan kommer att innebära att de som redan har pengar har möjlighet att tjäna ännu mer, ibland genom att sko sig på andras olycka så att säga. ”Den enes död….” osv…

Om det finns 10 restauranger i en stad och 5 stänger lär ju de andra 5 få mycket mer kunder.

Om någon tvingas att sälja sin bil/ häst/ whatever för att den har blivit hastigt arbetslös kan den som har råd köpa; ibland kanske genom skambud pga vissas desperation.

Så har man pengar kan man absolut göra affärer….

Efter några veckors spacklande överallt i huset börjar man se lite mer konkreta skillnader:

Så här såg hallen ut nyligen, spacklade väggar och slitna dörrar:

Nu är väggarna målade och 2 dörrar utbytta och ska målas.

Sovrummet såg ut så här nyligen:

Nu är det målat och fönsterna är bytta.

En del dörrar återstår att byta/ göra vid:

En del är bortom räddning:

Den här ytterdörren ska målas:

Och den här blev utbytt:

….mot den här skönheten:

När allt är målat ska alla golv slipas och klinkers ska läggas i hallen. Det kommer att göra stor skillnad.

Fortsättning följer!

Som jag har berättat flera gånger tidigare är jag i princip helnykterist och då är det kanske inte så konstigt att jag faktiskt aldrig någonsin besökt Systembolaget (vilket lustigt namn förresten…det har jag aldrig reflekterat över förrän nu när jag skrev det 🙂 ).

Men igår var det dags; jag ville köpa en liten gåva åt en person och eftersom jag genom lite detektivarbete (kollade en bild hen hade lagt ut på Facebook där personen hade ovan öl framför sig vid ett restaurangbesök) anade vad som skulle uppskattas blev det ett besök och inköp!

Ett fenomen jag tror jag har skrivit om tidigare och som jag har noterat en hel del gånger under årens lopp är hur en del hästtjejer behandlar sina partners.

Jag vet inte om det beror på att de är vana vid att ”bestämma” över hästar och kanske känner sig bossiga pga det (?) men när man hör hur de pratar om och med sina respektive så får i alla fall jag en fadd smak i munnen.

Dessa tjejer/ kvinnor verkar tycka att det är coolt och häftigt att liksom raljera, visa omvärlden att ”i det här förhållandet är det minsann jag som är bossen”, de pratar ibland om och till partnern som att denne är mindre vetande osv.

Har sett och hört en hel del av detta IRL och faktiskt också på nätet och jag skulle själv aldrig tolerera att varken bli tilltalad eller framställd på detta vis.

Jag har flera gånger tänkt ”hur står XX ut” och en tid därefter har förhållandet faktiskt tagit slut. Nu vet ju inte jag på vems initiativ osv men en sak är ganska klar; att bete sig så borgar i vart fall inte för evig kärlek så att säga.

Nu hände det igen; en person jag följer på sociala medier meddelade nyligen att hennes förhållande tagit slut.

Många beklagade osv medan jag bara har väntat på att mannen skulle ”slå näven i bordet” och tacka för sig.

Ibland har jag hört att dessa ”dörrmattor” till män av andra har beskrivits som ”för snälla” och det är sorgligt om det liksom ska ses som något negativt och som kan utnyttjas.

Det borde i stället hyllas; man kan aldrig vara för snäll så länge det inte missbrukas tycker jag!

Idag fyller min älskade pappa 80 år- en imponerade ålder!

Medan min mamma och moster, den sistnämnda med hjälp av Google translate (det ni!!!) följer bloggen noga så brukar jag uppdatera min pappa kring vad som händer i mitt liv med en massa bilder i mail skrivna på svenska som han besvarar på serbiska (det är enklast för oss båda) 🙂 🙂 🙂 !

Eftersom vi inte alltid har möjlighet att träffas så ofta tycker jag att mailandet är en bra kontroll för mig så att pappa inte håller på att bli senil tex…ja, skratta ni men jag tycker det är hur smart som helst.

Skrift kan vara väldigt avslöjande, det vet jag från andras olika erfarenheter.

Hur som helst; härom dagen skickade jag bilder på min målning och skrev något i stil med att jag höll på att kräkas av utmattning varpå min kära pappa skriver; ” men jag kan kanske komma och hålla målarfärgen (burken) till dig så får du lite hjälp i alla fall”.

Nej…jag hade givetvis inte en tanke på att skicka ut min far på ett dylikt uppdrag i dessa Corona-tider men tanken var ju fin i alla fall ❤️!

På tal om mina föräldrar tycker jag att de representerar två viktiga lärdomar i livet som jag själv försöker ta med mig;

De har alltid, i alla lägen och under alla år stöttat och hjälpt mig på alla vis de kunnat även om ingen av dom har den största plånboken. Och det är ofta praktisk hjälp som är ovärderlig och att man vet att man kommer att få den och våga fråga.

Sedan är mina föräldrar skilda sedan en miljon år tillbaka men är ändå varandras bästa vänner; hur fint är inte det?

Jag tycker ibland att en del par pratar så illa om varandra efter många års förhållande och jag brukar för mig själv tänka att om person X varit så genomusel under så många år; varför har man då stannat? Det måste väl ändå en gång i tiden ha varit något bra om man har valt att hålla ihop under en längre tid?

Nu vill jag inte gå så långt som att påstå att jag är min fd mans bästa vän och vice versa men kan vi så hjälper vi varandra och kan man avsluta ett förhållande utan hat och bitterhet kommer man att leva ett långt behagligare liv.

Att en del människor verkar tänka med r*ven har jag ansett länge och nu i dessa ”Coronatider” kommer det fram ännu fler bevis på ovan.

Jag var och handlade på Granngården igår och överallt i affären var det skyltat att man skulle ”hålla avstånd”.

Kassörskan stod bakom plexiglas iförd handskar.

Ändå kommer ett ungt par och ställer sig nästan mot min rygg i kön och då röt jag faktiskt ifrån!

Vad är det man inte begriper?

Så; detta gissar jag kommer att bli det nya ”skammandet” ; att folk likt mig blir förbannade på den omgivning som inte har vett att hålla avstånd!