Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Skillnad?

skillnad

Påminner mig om en händelse jag var med om för ett tag sedan då en kvinna berättade för mig att hon skulle spruta in Botox i ansiktet.

Jag kunde för mitt liv inte förstå varför då hon redan HADE en fin hy och jag höll verkligen inte med om att de ”linjer” hon pekade ut behövde ”åtgärdas”- jag såg dom i ärlighetens namn knappt.

Och ärligt talat såg jag inte heller någon skillnad efter Botoxen….

Man måste ingenting….

måste

Kolla på det här trädet!

Snacka om att ”tänka utanför boxen” ha ha ha.

Och det är väl inte riktigt sant det där med att ” man måste ingenting” men det finns absolut saker man inte måste göra om man inte vill- det gäller ”bara” att våga stå för det vilket i alla fall jag har lättare och lättare för ju äldre jag blir.

Min erfarenhet är att man sällan och aldrig kan göra ALLA nöjda så det bästa är att i alla fall försöka göra sig själv nöjd!

Konstnärer

Vad tycks om dessa konstverk 🙂 ?

Jag var enligt mina släktningars utsagor ett mycket välartat litet barn men även jag lekte konstnär när jag var liten och målade på tapeten bakom en gardin.

Det är nog det enda ”olydiga” jag gjort som liten flicka 🙂 !

Dagens undersökning: av öl och Red Bull blir man idiot

….eller MILJÖBOV i alla fall 🙁 !

Igår cyklade jag en lite annorlunda sträcka med Soya- mer in mot bebyggelsen i Staffanstorp så att säga medan jag i vanliga fall håller mig till ensliga grusvägar kring vårt hus.

Jag noterade snabbt att det låg pant-burkar överallt i dikena och bestämde mig för att forska i detta på hemvägen.

Och låt mig säga så här gott folk: här finns det pengar att tjäna 🙂 !

Trots att jag inte samlade upp alla burkar eller ens ansträngde mig för att liksom ”gräva” i gräset så fick jag på bara några minuter ihop 10 kronor!

Rubrikens konstaterande kommer sig av att av dessa 10 burkar så var nästan samtliga öl och Red Bull-burkar, alla utspridda på en sträcka på kanske 2 kilometer så dom låg inte tillsammans utan en och en.

Ja, sorgligt är det…..

Annars gissar jag att för mycket ätande av Mc Donalds-mat också förstör hjärnan för är det något jag tycker man också ser väldigt ofta utmed vägarna så är det just deras bruna påsar med de små kartongerna spridda omkring 🙁 !

Konståkning och hjälm?

Härom dagen slötittade jag på en amerikansk långfilm vars handling var förlagd till konståkningsvärlden.

För att göra en lång historia kort ramlade den konståkande huvudrollsinnehavarinnan på isen, slog huvudet, blev blind men kunde efter lite träning à la ”det kan bara hända i en Hollywood-film” genomföra ett tävlingsprogram i världsklass utan att publiken märkte att hon var blind förrän hon snubblade över blommor och nallar som de slängde ner på isen av hänförelse efter avslutat åk.

Nåväl…filmen fick mig att fundera över hur det kan komma sig att konståkare tävlar utan hjälm.

Borde inte risken vara ganska stor att de ska ramla och slå huvudet på den hårda isen?

Tränar man också utan hjälm? Någon som vet?

Vilken underbar historia!

bild

Strongest Dad in the World by Rick Reilly

Eighty-five times he’s pushed his disabled son, Rick, 26.2 miles in marathons. Eight times he’s not only pushed him 26.2 miles in a wheelchair but also towed him 2.4 miles in a dinghy while swimming and pedaled him 112 miles in a seat on the handlebars – all in the same day.

Dick’s also pulled him cross-country skiing, taken him on his back mountain climbing and once hauled him across the U.S. on a bike. Makes taking your son bowling look a little lame, right?

And what has Rick done for his father? Not much – except save his life.

This love story began in Winchester, Mass., 43 years ago, when Rick was strangled by the umbilical cord during birth, leaving him brain-damaged and unable to control his limbs.

”He’ll be a vegetable the rest of his life,” Dick says doctors told him and his wife, Judy, when Rick was nine months old. ”Put him in an institution.”

But the Hoyts weren’t buying it. They noticed the way Rick’s eyes followed them around the room. When Rick was 11 they took him to the engineering department at Tufts University and asked if there was anything to help the boy communicate. ”No way,” Dick says he was told. ”There’s nothing going on in his brain.”

”Tell him a joke,” Dick countered. They did. Rick laughed. Turns out a lot was going on in his brain.

Rigged up with a computer that allowed him to control the cursor by touching a switch with the side of his head, Rick was finally able to communicate. First words? ”Go Bruins!” And after a high school classmate was paralyzed in an accident and the school organized a charity run for him, Rick pecked out, ”Dad, I want to do that.”

Yeah, right. How was Dick, a self-described ”porker” who never ran more than a mile at a time, going to push his son five miles? Still, he tried. ”Then it was me who was handicapped,” Dick says. ”I was sore for two weeks.”

That day changed Rick’s life. ”Dad,” he typed, ”when we were running, it felt like I wasn’t disabled anymore!”

And that sentence changed Dick’s life. He became obsessed with giving Rick that feeling as often as he could. He got into such hard-belly shape that he and Rick were ready to try the 1979 Boston Marathon.

”No way,” Dick was told by a race official. The Hoyts weren’t quite a single runner, and they weren’t quite a wheelchair competitor. For a few years Dick and Rick just joined the massive field and ran anyway. Then they found a way to get into the race officially: In 1983 they ran another marathon so fast they made the qualifying time for Boston the following year.

Then somebody said, ”Hey, Dick, why not a triathlon?”

How’s a guy who never learned to swim and hadn’t ridden a bike since he was six going to haul his 110-pound kid through a triathlon? Still, Dick tried.

Now they’ve done 212 triathlons, including four grueling 15-hour Ironmans in Hawaii. It must be a buzzkill to be a 25-year-old stud getting passed by an old guy towing a grown man in a dinghy, don’t you think?

Hey, Dick, why not see how you’d do on your own? ”No way,” he says. Dick does it purely for ”the awesome feeling” he gets seeing Rick with a cantaloupe smile as they run, swim and ride together.

This year, at ages 65 and 43, Dick and Rick finished their 24th Boston Marathon, in 5,083rd place out of more than 20,000 starters. Their best time? Two hours, 40 minutes in 1992 – only 35 minutes off the world record, which, in case you don’t keep track of these things, happens to be held by a guy who was not pushing another man in a wheelchair at the time.

”No question about it,” Rick types. ”My dad is the Father of the Century.”

And Dick got something else out of all this too. Two years ago he had a mild heart attack during a race. Doctors found that one of his arteries was 95% clogged. ”If you hadn’t been in such great shape,” one doctor told him, ”you probably would’ve died 15 years ago.”

So, in a way, Dick and Rick saved each other’s life.

Rick, who has his own apartment (he gets home care) and works in Boston, and Dick, retired from the military and living in Holland, Mass., always find ways to be together. They give speeches around the country and compete in some backbreaking race every weekend, including this Father’s Day.

That night, Rick will buy his dad dinner, but the thing he really wants to give him is a gift he can never buy. ”The thing I’d most like,” Rick types, ”is that my dad sit in the chair and I push him once.”

There comes a time in life, when you walk away from all the drama and people who create it. You surround yourself with people who make you laugh, forget the bad, and focus on the good. So, love the people who treat you right. Think good thoughts for the ones who don’t. Life is too short to be anything but happy. Falling down is part of LIFE…Getting back up is LIVING…Have a great life.

Märker ni skillnad?

Jag ska verkligen inte ropa hej och det är ganska lång tid kvar på vintern men nog tycker jag att det märks att denna måste ha varit en av de mildaste på väldigt länge.

Om inte annat syns det på våra uppvärmningskostnader, läs: elräkningen som dimper ner varje månad.

Den är numera ungefär halverad mot tidigare vintrars och det gör ju ganska mycket på sig om man betalar 3000 eller 1500 i månaden tex.

Märker ni samma skillnad hos er?

Dagens (tv)fråga

Är det bara jag som är förundrad över hur urusla tv-programmen oftast är när det är helg i allmänhet och ”storhelger” i synnerhet?

Och kom nu inte och säg att det är då man ska göra annat än att glo på tv för hur det än är så finns det många människor som av olika anledningar inte kan/ vill/ orkar träffa folk utan sitter hemma i sin ensamhet.

Och skulle man ha mer tid (läs: ork) att titta på tv på vardagarna då trots allt en del av befolkningen har ett arbete att gå till tidigt nästa morgon?

Nej, jag fattar det inte….bra tv-serier klockan 21.00 eller ännu ”värre” kl 22.00  på vardagarna och sedan när det är helg så kör man det tretusende avsnittet av America´s Funniest Homevideos eller visar någon Indiana Jones-film från 1700-talet.

Polisskolan-filmerna undrar jag om det finns en enda levande själv som orkar titta på- hur många miljarder gånger har DOM visats?

Nu ska jag erkänna att jag inte precis TITTAR på tv utan mer har den på som lite bakgrund när jag sitter med datorn i knät men jag tycker synd om de som inte har så mycket annat att roa sig med än tv:n och förstår som sagt verkligen inte hur man lägger upp tv-programmen, Gör ni?

1=3

år

Jag vet inte om det är åldern men jag har noterat att det numera är så att om jag säger att något hände för 1 år sedan så är det snarare 3 🙂 ! Så lita aldrig på mig i det avseendet.

Möjligen blir det rätt om jag blandar in djuren för dom vet jag SÄKERT hur gamla dom är så ibland vet jag exakt när något har hänt om jag vet hur gammal tex Soya var vid tillfället.