Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Dagens I-landsproblem: jag vill inte åka på semester + skivbyte

Någon som har lust att resa på en all-inclusive-resa till Gran Canaria i stället för mig?

Jag som alltid har tyckt mycket om att resa känner för en gångs skull att jag nog hellre hade stannat hemma faktiskt.

Nu är resan både bokad och betald sedan länge och att ställa in den hade gjort både maken och svärmor (som ska med) ledsna så det känns inte som ett alternativ men jag jublar som sagt inte.

Jag hade hellre tillbringat tiden i stallet lekandes med den säkert uttråkade Archie men måste samtidigt också inse realistiskt att det finns andra människor som är kapabla att ta hand om honom.

En del av mig förstår också att det säkert är bra för mig att komma bort efter dessa veckor av bekymmer och att skingra tankarna i en annan, trevlig, miljö är nog helt rätt medicin.

Jag brukar mest slappa på våra semestrar; äta tonvis med god mat, läsa mycket, sola, bada och shoppa så förhoppningsvis kommer tiden att gå snabbt och jag kommer att återvända utvilad och glad.

Den skånska vintern har ju sällan och aldrig visat upp sig från någon speciellt lockande sida (inte för mig i alla fall) vilket är en stor anledning till att vi brukar välja att resa bort denna period.

Som vanligt har vi valt ett hotell med tillgång till både gym och internet så skulle vädret vara helt uselt så ”sitter man inte i sjön” i alla fall.

Jag har en hel del fördigskrivet material så ni får ingen jul-semester från bloggen om ni inte vill och jag är fortsatt tacksam för inlägg/frågor och dylikt.

Känns det förresten inte som att det är dags att ”byta skiva” lite nu på bloggen? Det har kanske, av för MIG naturliga orsaker, blivit lite väl mycket ”fång-snack”? Jag lovar att behandla lite andra teman under min semester så det är bara att hålla utkik!

Och om någon undrar VAR exakt vi tar vägen så är det bara att klicka här:
http://www.apollo.se/Travelling+with+apollo/Catalogue/Spanien/Gran+Canaria/Playa+del+Inglxs/Playa+del+Ingles/Hotel/Eugenia+Victoria.htm?Search=True&CountryTrackerId=2772&Season=Winter&DestinationTrackerId=30342

SNÖ!

Jag påbörjar installeringen på hotellet.

På väg mot middagen.
Efterrätten!

Kvällspromenad!
Så här fint såg Örenäs ut i dasgljus. Dags för hemfärd…..
Varje år och ungefär vid den här tiden drabbas Skåne och skåningarna av något som verkar förvåna dom lika mycket varje gång: SNÖ!
Igår kom den första snön till mina trakter och som vanligt utbröt kaos mer eller mindre direkt.
När man ser den första snöflingan börjar många att köra i 20 kilometer i timmen, som bäddat för långa köer, vansinnesomkörningar och avåkningar.
Jag och maken hade sedan länge beställt en ”romantisk övernattning” på Örenäs slott som ligger i närheten av Landskrona (5-6 mil från där vi bor) men vi höll på att aldrig komma dit pga snön och bilköerna. Ja, det hade väl varit en romantisk afton att få övernatta i makens Volvo, fastkilade i en snödriva *SKRATT*.
Som tur var kom vi fram helskinnade och kunde njuta av en trevlig kväll utan att behöva fundera över hur vi skulle komma hem.
I morse hann jag tänka att det var en himla tur att tävlingen i Bollerup var förra helgen och inte denna, dom trakterna är (ö)kända för att drabbas hårt vid minsta snöflinga.
Förr-förra vintern fick jag skjuta på 3 (TRE!!!!) bokade veterinärtider på kliniken i Bollerup just pga vädret och jag trodde att jag skulle bli tokig till slut.
Igår innan vi åkte iväg var jag och Archie ute och vandrade (jag tömkörde) med snön piskande i våra ansikten. Idag hoppas jag på bättre väder.
Stelheten kvarstod då tyvärr tämligen oförändrad, dvs mycket korta steg i kanske 50-100 meter och sedan ”full fart” .
Vet inte hur det var i morse då stallchefen släppte ut hästarna i min frånvaro så jag är lite spänd inför vad som ska möta mig i eftermiddag.

Mördar-Birgitta vs mördarsniglar!

Idag fick jag en fråga om mördarsniglar från en läsare (Prick). Frågan finns att läsa under inlägget ”Vita ridbyxor…..” från i helgen och den fick mig att minnas mitt första möte med detta skadedjur.

Historien har mycket lite att göra med HÄSTAR men jag berättar den ändå….

Förra året läste jag flera artiklar i dagspressen om så kallade mördarsniglar och hur de förökade sig lavinartat till många trädgårdsintresserades fasa.
Jag hade ingen tidigare erfarenhet av dessa kryp och minns att jag blev smått förfärad då jag läste om hur trädgårdsentusiaster högg ihjäl sniglarna utan pardon, hur sniglarna dränktes i öl, frös ihjäl i frysar osv. Det kändes lite väl….barbariskt…och jag hade svårt att förstå hur ett sådant litet djur kunde framkalla sådana mord-instinkter.

Sedan gick det en kort tid och jag frågade en arbetskamrat hur ”Archies morötter” artade sig.

Arbetskamraten hade året dessförinnan skänkt Archie en stor påse morötter, sådana som arbetskamraten hade odlat själv men som blivit lite för krokiga och svårskalade varför hon skänkte dom till min glupske häst. Och jag hoppades givetvis på samma utdelning igen.

Detta år berättade dock arbetskamraten med sorg i rösten att MÖRDARSNIGLAR hade ätit upp ALLT i hennes trädgård, den var fullständigt skövlad.

Beskrivningen var mycket målande och fick mig inte bara att känna sorg över Archies uteblivna dessert, jag började också frukta för angrepp på MIN trädgård.

När jag så några veckor senare (efter mycket regnande) fick se den första snigeln på mitt territorium glömde jag alla tankar om barmhärtighet utan drog mig i stället till minnes de avrättningsmetoder som jag läst att andra hade tillämpat.

Raskt fick jag fram en trädgårdshacka och utan att tveka en sekund klöv jag en mördarsnigel i två delar. Och inte bara EN mördarsnigel utan samtliga artfränder som påträffades den närmaste tiden, säkert 20 stycken i alla fall (jag har förstått att 20 sniglar är en ”mild bris” mot vad andra råkat ut för).

Hade någon INNAN jag blev snuvad på Archies morötter och erfarit rädslan över en skövlad trädgård berättat att jag med berått mod skulle hugga ihjäl sniglar hade jag skrattat alternativt förkastat idén som befängd men detta är bara beviset för att ”a woman has got to do what a woman has got to do”. Ingen ger sig på varken Archie eller trädgården ostraffat!

PS. I år har jag inte sett en enda snigel. Kanske har ryktet spridit sig i snigelkretsar: ” den som går till Birgitta kommer inte levande därifrån”! Eller så var det bara en ovanligt blöt sommar förra året :=)?

Hur ser jag ut?

Efter en diskussion på ett annnat forum om hur vi som bara träffas över nätet egentligen ser ut kommer här en relativt nytagen bild som visar hur denna skribent ser ut :=).
 
Bilden är tagen i november förra året då vi är på väg till Lanzarote. Håret har hunnit växa någon centimeter men annars ser jag ut så här!