Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Kylskåpspolisen visar och berättar, del 1

Precis som jag här på bloggen ibland agerar självutnämnd ordpolis så har jag på jobbet gett mig själv en andra titel; KYLSKÅPSPOLISEN.Kylskåpspolisens främsta uppgift är att upprätthålla lag och ordning i de kylskåp som finns på min arbetsplats, närmare bestämt 2 stycken.

I det ena av dessa två kylskåp förvaras sådan mat som är ”gemensam”, dvs som inhandlas till den gemensamma frukost som aväts varje torsdag 08.00 och som arbetsgivaren bjuder på.

Det som blir över efter dessa skrovmål läggs alltså i kylskåpet och sedan kan den som är hungrig gå och plocka där tills allt är uppätet….typ.

Vad som försiggår i detta kylskåp ska jag illustrera med ett par väl valda bilder i del 2 av denna serie men idag tänkte jag att vi kunde börja med att ta en titt i kylskåp nummer 1, det kylskåp där var och en lägger in den mat som personen avser att äta under arbetstidens gång, främst under lunchtid men även kanske till någon frukost eller eftermiddagsfika.

Kylskåp nummer 1 fordrar ständiga insatser från kylskåpspolisen som oftast genom en omisskännlig ODÖR inser att en utrensing är av nöden.

Även om kylskåpspolisen själv är den första till att anse att man inte behöver lita blint på datumstämpeln utan faktiskt kan använda exempelvis sin NÄSA för att avgöra om något är fortsatt tjänligt som människoföda eller ej så har erfarenheten visat att mjölk som är 14 dagar gammal eller leverpastej som stått öppnad lika länge riskerar att gå till attack och anfalla den som öppnar kylskåpsdörren om inte polisen har förpassat eländet till soptunnan.

Nu skulle man kanske tycka att var och en av de anställda borde kunna städa ur sin egen gamla mat men riktigt så enkelt är det inte.

Dels så har de anställda på denna arbetsplats svååååra arbetsuppgifter att tampas med och att då hålla reda på om en korv är utgången i datum eller ej kan kanske inte anses som prio 1 i deras liv och dels så händer det mer eller mindre frekvent att folket slutar, går på semester, blir sjukskrivna eller av anda orsaker inte besöker arbetsplatsen på ett tag och då hinner det hända grejer med deras kvarglömda mat kan jag lova.

Polisen har mer än en gång hittat både konserver och annat som gick ut i datum för flera ÅR sedan (helt sant) och det är då polisens givna uppgift att ta hand om detta avskräde och samtidigt bereda plats i kylskåpet för mer dagfärska varor.

Ja, detta var lite om innehållet i kylskåp nummer 1 och imorgon ska vi rent bildligt ta oss en titt på vad som försiggår i det andra kylskåpet, lämpligen döpt till kylskåp nummer 2.

 
Här en….ska vi kalla det ”grönmögelsås” in progress…redo att anfalla! AAAAAtack!!!

Torsdag- Ullared, javisst!

Morgonen inleddes på bästa vis, både jag och Mini red på Kreon som kändes och såg fin ut.

Det blåste ganska mycket ute men eftersom vi var ensamma i ridhuset (hihi…. ganska naturligt klockan 6.30) var Muppe lugn och koncentrerad.

Efter ritten hastade jag vidare, min fd hästskötare Petra och en fd stallkamrat Marie väntade på att styra kosan mot Ullared med mig.

Jag skrattade gott åt Maries fråga om vi skulle köra trots stormvarning, Petra och jag är sådana inbitna Ullareds-freaks att tanken på att avboka detta efterlängtade event aldrig ens skulle föresväva oss:).

Med facit i hand var det, precis som vi gissade, mycket smart att köra till vårt shoppingmekka i januari- det var otroligt tunnsått med besökare och därmed också lätt att manövrera den allmer fulla kundvagnen.

Notan slutade på 3500:- dvs ungefär som vanligt och då hade en hel del saker fått följa med hem.

Köpte bl.a. ett par helskodda ridbyxor för 400:-, flera stalltröjor för 100-150:- som såg helt ok ut, ridstrumpor, en grimma för 50:-, E-vitaminer, en golvlampa, 2 sjalar, blockljus, massor av hundgodis, en vattenkokare, tusen grejer till hushållet, en mascara….ja, allt möjligt helt enkelt :).

Som vanligt tog jag många bilder som jag kommer att visa till helgen för den som vill inspireras lite.

Lycka!

Fick precis ett sms (?!?!?) om att jag har VUNNIT 2 MILJONER DOLLAR!!!!

Fatta vilken lycka!!!

Det enda jag behöver göra är att skicka ett e-mail till freemobileprize så är pengarna mina.

Guuud så roligt!!!

Ska bara publicera detta inlägg och därefter genast kasta mig på mailen!!!!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Alltså:

Finns det NÅGON i hela universum som går på detta?!?!? Tja…tyvärr finns det nog det….

Hjäääälp…jag har blivit internetkapad!

För någon vecka sedan upptäckte jag att någon hade skickat konstiga mail på engelska som såg ut att komma från min mailadress- ren skräppost typ.
 
Mailet var skickat till 3-4 facebookvänner jag har, folk jag INTE mailar med.
 
Jag tog ingen större notis om detta men häromdagen hände samma sak igen, både någon facebook-vän och exempelvis min pappa och bror (som inte har facebook någon av  dom) hade åter fått dessa skräpmail.
 
Bara en stund efter detta kunde jag inte längre läsa nya mail från min I-phone och ytterligare någon timme senare kunde jag över huvud taget inte komma in på min mail, varken från I-phonen eller hemmets dator.
 
För att göra en omständlig historia (som involverar support via Halebop över nätet och besök i en Telia-butik) något kortare visade det sig att mitt konto spärrats av Hotmail för att man upptäckt ”tvivelaktig verksamhet” (Hotmails egna ord) och jag behövde därför bevisa att kontot var mitt och byta lösenord för att jag skulle kunna återfå det. 
 
Ni som har Hotmail vet säkert att man, om man vill byta lösenord måste svara på en ”säkerhetsfråga” och dum som jag var, fast det tänkte jag givetvis inte på DÅ, formulerade jag min fråga som ”vad är de 8 sista siffrorna på mitt VISA-kort”.
 
Denna fråga tyckte jag var listig för typ 10 år sedan men har sedan dess inte reflekterat över att jag bytt ut kortet vid minst 2 tillfällen. Och inte sjutton skrev jag ner det ursprungliga kortets siffor någonstans.
 
Ja, ja…man kan ”komma runt” även detta genom att svara på trettioelva andra frågor som Hotmail ställer kring ens konto, typ ”nämn några av de adresser du senast mailade till, nämn några rubriker på de mail du skickat, nämn några mappar du själv skapat till ditt konto” osv.
 
Och låt mig säga så här….det är banne mig inte lätt att minnas exakt vem man mailat till och vilka rubriker man använt, i alla fall inte för mig som inte använder hotmailen så ofta.
 
Nåväl…till slut lyckades jag vässa hjärnan så pass att jag kunde svara på Hotmails frågor och få tillbaka mitt konto- tills vidare ska jag väl tillägga.
 
För när jag frågade min närmaste kollega om hon hade hört talas om att sådant här händer så berättade hon att det hade hänt både henne och hennes sambo så risken är väl som sagt att det kommer att hända IGEN :(.
 
Inte för att jag har några statshemligheter som är värda att dö för eller ens kämpa sig blodig för att återfå men man vill ju ändå slippa sådant här mycket onödigt extraarbete.
 
Vad säger ni läsare: har ni varit med om något liknande?

Om Birgitta 12 år skulle flippa ut lite?

När jag körde från stallet i mörkret härom dagen och som så ofta mötte en ”osynlig” människa som gick på 70-vägen fick jag en galen idé som jag nästan tyckte att det var synd att jag inte har förverkligat…ÄN ska jag kanske tillägga *EVIL GRIN*.
 
För ett tag sedan såg jag att man på Netto sålde reflexvästar för ynka 10 kronor (!!!) men eftersom jag har 2-3 stycken hemma så tänkte jag ”näää…man kan inte bara handla och handla….bara för att det är billigt…”.
 
Vad jag BORDE ha gjort är att jag borde ha offrat en hundring, fått 10 västar och kunnat ROA mig grundligt.
 
Hade jag haft västarna hade jag i fortsättningen och så fort jag såg någon stryka omkring utmed vägarna kunna genskjuta människan med bilen, stoppa dom, hoppa ur och ge dom världens utskällning för att de utsätter mig för att bli en potentiell fotgängar-mördare och som en sista ”lök på laxen/ grädde på moset” KASTA en reflexväst rakt i nyllet på dom!
 
Hah!!! Tror ni att det hade uppskattats? Jag tillåter mig att tvivla men nog hade det känts bra för Birgitta 12 år i alla fall.
 
Och vad skulle de eländiga människorna göra?
 
Polisanmäla mig för en PÅSTÅDD (utan vittnen he he…)  träff av en mjuk reflexväst för att de är korkade nog att inte själva begripa att de ska ha den på sig?
 
Hmmm…tål att tänkas på….tål att tänkas på……..

Plötsligt händer det!

Då och då säger jag liksom säkert många andra ”tänk om man vann en miljon/hundratusen/ femtio trilijoner” eller whatever.
 
Och drömma går ju men steg 1 för att ens kunna ha chansen att vinna något torde väl vara att man till att börja med spelar/ köper en lott.
 
Själv gör jag nästan aldrig detta, inte bara för att jag inte tycker att jag har råd utan också för att jag så ofta glömmer bort det.
 
Men vid ett tillfälle när jag var på hembesök hos en klient berättade denne att han vunnit 100.000 kronor på Postkodlotteriet.
 
Detta imponerade så stort på mig att jag faktiskt beställde en prenumeration på en lott så sedan dess dras det automatiskt 150:– från mitt och makens huskonto för detta ändamål.
 
Och se där…..undernas under! Efter mer än 1 års gambling kom det ett mail idag som förkunnade att maken och jag hade vunnit: HELA 150 kronor!!!!!
 
Nu gäller det bara att fundera länge och väl på vad vi ska göra med denna hisnande summa!

En affärsidé?

Jag tror nog att det redan finns fast jag aldrig hört någon som utnyttjat sig av denna tjänst:

Varför inte köpa in en REJÄL lövsug och sedan åka hem till folk och städa upp deras trädgårdar när det sista lövet har singlat ner?

Så tråkig som lövkrattning är så hade jag gladeligen betalat för att någon snabbt skulle befria mig från plågan, i alla fall om det var relativt billigt.

Så alla arbetslösa: här har ni en enkel syssla som ni kan ta betalt för.

TROR jag i alla fall….vad tror ni?