Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Ordpolisen i tårar!

Som den trogne bloggläsaren vet har vi flera gånger diskuterat det här med språket, stavning osv på bloggen.

Jag är själv mycket intresserad av det skrivna ordet och anser nog att jag behärskar det svenska språket tämligen väl för att vara avkomma till två invandrare som kom hit i vuxen ålder :=)!

För ett tag sedan hittade jag en blogg som nästan fick mig att gråta och då var det inga glädjetårar som fälldes kan jag lova.

Jag kan bara hoppas att detta barn (en tonåring) medvetet skriver så här på sin blogg och ingen annanstans för detta var i ärlighetens namn ett av de värsta exemplen på hur man kan förstöra det skrivna ordet totalt!

Sedan måste jag säga att jag känner mig tveksam för detta är långt ifrån det enda exemplet på att barn numera inte tycks kunna skriva- jag ser det i hur många ungdomsbloggar som helst!

Kan barn idag inte skriva, stava och uttrycka sig eller driver dom med oss vuxna?

Vad tror ni?

Läs och rys:

Heloww
idao har jag vatt på stranden me xx hadde as ball det kom typ två blattar o börja fråga hur gamla vi va o då sa vi 25 o han bara : oh fan då e det ju typ olagligt att bara prata med er!’
Han va 19¨!!!!!!
o imon ska vi ti stranden igen o det e dom som äger kiosken så dom kommer typ värsta va helt konstiga, iaf vilka ser man i kämpinge imon då ?

Ordpolisen tar till orda igen och var tog skrivstilen vägen?

En tonåring som jag känner (inte Sally, hi hi) startade nyligen en blogg och efter att ha läst de få inläggen hon skapat hittills är jag mer än lovligt förskräckt.

Lär sig inte ungdomar att stava nuförtiden?

I mer eller mindre varje mening fanns det felstavade ord och det är inte några ”avancerade” sådana det handlar om utan helt vanliga ord som man använder dagligen och som är lättstavade.

Fast nu ska jag inte bara klaga på ungdomar för när jag senare samma dag läste en vuxen persons hästblogg kom felstavningarna som ”skjutna ur en kanon”:

ducktig, offta, ryckta, byxer, mej osv osv! Fruktansvärt!

Jag kan faktiskt bara hoppas att denna person kan skylla på någon form av ordblindhet för annars är det mer än lovligt uselt. Ursäkta!

Tyvärr vet jag också att människor som skriver så pass illa kan ha svårt för att bli tagna på allvar, i alla fall om de inte uttryckligen förklarar att de lider av dyslexi då man brukar ha större förståelse.

Själv kan jag också tröttna på att läsa text med en mängd felstavningar, evighetslånga meningar utan punkt osv och det är synd för kanske missar jag på så vis något intressant eller lärorikt?

Läsningen av ovanstående bloggar blev annars tyvärr bara en påminnelse om hur illa ”folk” stavar idag, jag som ofta läser annonser på Blocket kan konstatera att i princip varannan annons (framför allt de som rör hästar) innehåller felstavningar, syftningsfel, märkliga särskrivningar osv.

Detta med den utbredda förstörelsen av den skrivna ordet har fått mig att fundera på flera olika saker:

1. Det kanske inte är så att det blir vanligare och vanligare att gemene man inte kan stava? Det har kanske alltid varit så men tidigare varit mer dolt eftersom det inte fanns internet som översvämmas av diskussionsforum, bloggar, annonser osv där ordfattigdomen avslöjas?

2. Är det egentligen VIKTIGT att kunna stava ”rätt och riktigt” (upps…det rimmade)?

Om jag skriver ”kansje”, ”hest” eller ”värkligen” så vet väl ändå alla vad jag menar?

3. Är det också så att folk idag inte heller kan RÄKNA eftersom man numera till och med har kalkylatorer i mobiltelefonerna? Får barnen lära sig huvudräkning i skolan och är detta något man sedan använder sig av?

4. Finns det någon som kan skriva skrivstil nu för tiden? Är DET något man får lära sig i skolan? Varför skrev man skrivstil förr i tiden?

5. Finns det fortfarande folk som skriver brev för hand eller använder alla dator? Jag märker ju på mig själv att min handstil inte är lika snygg som den varit förr eftersom jag nästan aldrig skriver något just för hand- handen är knappt van att hålla pennan längre stunder än det tar att skriva små korta meddelanden på lappar, anslagstavlor osv.

Ja, en del konstiga frågor som virvlade runt i min skalle ett tag…..kanske ni har svaret på några?

På blodigt allvar (varken hund eller hästinlägg)

Jag använder sällan bloggen som ”reklam” eller för att propagera för sådant som inte har med hundar och/ eller hästar att göra men idag vill jag göra en undantag.

Jag läste i förra veckan att man i Skåne hade fått ställa in flera planerade operationer på grund av blodbrist och sådant gör mig både ledsen och förbannad.

När man väl gick ut i media och vädjade till allmänheten fick man ett enormt gensvar vilket så klart är jättebra men några operationer hann ändå ställas in och det är ju dessutom själve f..n tycker jag att man måste gå ut och be om sådant som borde vara självklart.

Om jag ser till mig själv hade jag blivit förtvivlad om en operation jag hade inplanerad blev uppskjuten pga en sådan här, lätt avhjälpt, sak.
Redan att man ska opereras är väl för de flesta mer eller mindre ångestfyllt, och att sedan behöva ställa in operationen och vänta på en ny gör nog inte att man mår bättre.

Om till och med jag, en bekväm egoist, har orkat masa mig iväg till i dagsläget 40 blodgivningar (jag har alltså gett blod i ca 10 år) så finns det säkert många fler som skulle kunna göra en insats.

Och skyll inte på sprutskräck för är det någon som är rädd för just detta så är det undertecknad!

Ända sedan jag kan minnas har jag haft en panisk rädsla för sprutstick och jag minns (idag generat…) hur det gick till då jag fick min första p-spruta.

Det gjorde inte det minsta ont men jag hade arbetat upp en sådan skräck dessförinnan så när sprutan väl var given blev jag fullständigt och bokstavligt yr i huvudet.

”Du milde tid…hur ska jag komma ut ur rummet utan att låta bli att hålla mig i alla möblerna på väg ut” minns jag att jag tänkte.

Jag tyckte själv att jag överreagerade på det lilla sticket och ville inte visa något men som tur var såg sköterskan att jag var helt vit i huvudet och beordrade mig att sätta mig ner en stund.

Sedan dess har jag inte fått några svimmnings-attacker och även om den nål som används vid blodgivning är typ 10 gånger så tjock som den som används till p-sprutan så har jag alltså klarat av att ge blod i ett decennium.

Nej, det finns inget att skylla på om man kan ge blod (det är ju inte alla som uppfyller de regler som detta är förknippat med) och en dag är det kanske man själv som behöver det…så tänker jag och förhoppningsvis ännu fler efter att ni läst detta :=)!

http://www.geblod.nu/main.aspx?PageId=1

Lite om arbetslöshet, dvs varken hund eller hästinlägg

Inte ens hästfolk som (väl?) sällan och aldrig har tid/ lust att glo på tv har väl kunnat missa den enorma känslostorm hos svenska folket som den frispråkiga Anna Anka har väckt.

De flesta tycks ha en åsikt om denna kvinna som verkar säga allt som faller henne in utan att tänka efter en sekund och majoriteten (?) anser väl att Annas åsikter är helt uppåt väggarna och att hon inte har en aning om vad hon snackar om.

Ni har säkert hört uttrycket ”även en blind höna kan hitta ett korn” och jag skulle också vilja säga att även en ANKA kan hitta något ätbart då hon i alla fall IBLAND kan yppa något med (en viss) sanning i .

Hörde häromdagen Ankan yttra sig vad gäller svenskars slöhet och hon uppmanade folk att ta ett extrajobb i kassan på ICA och sedan köpa det dom vill (en Gucci-väska tror jag hon nämnde) i stället för att gnälla över att de inte har pengar.

Och där måste jag säga att Ankan enligt mig är på absolut rätt spår!

Läste en artikel i tidningen igår där en svensk man i min egen ålder spydde galla över arbetsförmedlingen och över de insatser (dvs INGA) de gjort för att GE honom ett arbete, dvs enligt honom hade han fått NOLL hjälp trots att han hade varit arbetslös i FLERA ÅR.
Enligt sig själv sökte mannen olika arbeten inom ekonomi-sektorn (vad nu det betyder).

Jag blir så otroligt irriterad över denna bortskämda och ”GE MIG”-mentalitet där man kräver att ANDRA ska ordna allting åt en utan att man själv ska behöva lyfta ett finger.

Jag är övertygad om att det finns en hel del arbeten att ta om man verkligen VILL arbeta men det är väl där skon egentligen klämmer: att ”folk” i allmänhet inte vill ta vilket jobb som helst.

Är man utbildad socionom som jag ska man inte BEHÖVA ta ett städjobb utan då är det ok att gå arbetslös i några/ flera år, så är jag övertygad om att vissa resonerar. Man ska liksom inte behöva ”byta ner sig” även om det innebär att man måste förlita sig på andra för sin försörjning (A-kassa, försörjningsstöd osv).

Vissa hävdar ju också bestämt att man ju SJÄLV har tjänat ihop till sin A-kassa men jag ifrågasätter om det verkligen ger en rätten att välja och vraka med vad man vill arbeta?

Kan, för att förtydliga och bekräfta mina teorier berätta om 2 vänner som båda är gifta med män födda utomlands:

Bägge vännernas makar fick mer eller mindre så fort de satte fötterna på svensk mark och utan att i princip kunna ett ord svenska arbete som tidningsutbärare (detta oberoende av varandra).

Visst kan det vara otroligt slitsamt att stiga upp mitt i natten för att arbeta men behöver man pengar så….

Konstigt att dessa 2 karlar kunde få jobb direkt, utan en sekunds tidigare arbetslivserfarenhet från Sverige och utan att kunna språket om det nu KÖAR av arbetslösa svenskar som ”tar vilket jobb som helst” (vilket ALLA mina klienter sagt innan man börjat dissikera detta påstående lite närmare och det visat sig vara en riktigt ”sanning med modifikation”).

Visst finns det säkert de som söker massor av arbeten dagligen, som springer på ändlösa intervjuer och gör ALLT i sin makt för att få ett arbete men jag vill tyvärr påstå att denna skara är långt mindre än vad den kunde (och BORDE) vara.

Vill man ha pengar får man helt enkelt bita ihop och jobba även med sådant som är jobbigt, tråkigt, smutsigt, you name it; det har jag själv gjort i många, många år (stallarbete på en ridskola med mockning av ca 20 boxar/ dag) och jag lever och har hälsan OCH har kunnat satsa på en dyr hobby och unna mig det jag vill kring denna.

Beckmörk och omständig- svar till Minstral och Moa från ordpolisen!

När jag skrev om olika stavningar osv i helgen reflekterade jag över att en annan bloggskribent vars blogg jag läser sporadiskt konsekvent stavar becksvart/ beckmörkt med Ä.

Jag blev lite konfunderad eftersom skribenten påstår sig vara väldigt språkintresserad och slog upp ordet på nätet.

Jag vet inte hur många träffar jag fick på BÄCKSVART men läste inte tillräckligt noga till vilka sidor ordet hänvisades. Hade jag gjort det (sorry för mitt felaktiga svar till dig i tidigare inlägg Minstral) hade jag sett att det är i privata bloggar ”folk” använder stavningen BÄCKSVART vilket därmed inte betyder att stavningen är korrekt.

Efter att nu har konsulterat Svenska Akademiens Ordbok så får jag bekräftat det jag alltid trott: det heter BECKSVART och inget annat och syftar till BECK= mörk och seg massa som utgör återstod vid destillation av tjära.

Så var det med det och jag ska genast in och ändra tillbaka till rätt stavning av ordet i mina egna inlägg (som jag felaktigt ändrade i helgen)!

Och orden omständigt och omständligt kan båda användas enligt samma ordlista som svar på din fråga Moa.

Ordpolisen ger er mer att fundera över samt rolig läsning

Igår fick jag en kommentar från Sofia på bloggen:

”Ja har alltid haft svårt för att både stava o läsa. (Älskar T9 på mobilen) Kan inte spela Buzz för ja hinner inte läsa frågan innan alla har tryckt 😉 Ja skrev alltid ”hade” me två d o läste naturreservat som nessarturesservat 😉 Sen är det många som säger övan på istället för ovan på. Har hört att det kan vara dialektalt. Vet du ngt om det?”

När jag i min iver att svara Sofia så utförligt som jag kunde googlade på ”övan på” hittade jag denna roliga sida (och, ja Sofia: jag tror att ”övan på” är dialektalt (skånskt):

www.sprakmakargatan.se

Och jag kopierar här helt fräckt lite roligheter från denna språksida (jag har skrivit någon enstaka kommentar i texten- mina kommentarer är i kursiv fetstil):

”För två år sedan uppmärksammade jag ett par svenska ord här i bloggen som många medvetet eller omedvetet förvränger/använder felaktigt. Ibland kan dessa felsägningar bli mycket irriterande att lyssna på (om de förekommer ofta). Vissa ord med felaktig form är således återkommande och verkar ha fått spridning i svenskan. Med glimten i ögat presenterade jag en tio-i-topp lista på de mest irriterande “ordfelen” i svenskan. Då såg den ut så här:

Plats nr 10: Data istället för dator. Exempel: Nu ska jag formatera om min data.
Plats nr 9: Interjuva istället för intervjua. (Barn kanske kan komma undan med denna variant- men inte vuxna!)
Plats nr 8: Intressangt istället för intressant.
Plats nr 7: Situationstecken istället för citationstecken.
Plats nr 6: Gamlare, ungare, dåligast istället för äldre, yngre, sämst.
Plats nr 5: Åtminstonde istället för åtminstone.
Plats nr 4: Igentligen istället för egentligen.
Plats nr 3: Omständigt istället för omständligt- detta hade jag faktiskt ingen aning om. Har alltid sagt det förstnämnda och tycker omständligt låter väldigt ”fel”.
Plats nr 2: Medans istället för medan. (Det finns faktiskt inget ord i svenskan som heter medans, punkt slut.)
Plats nr 1: Motivation istället för motivering. Exempel: jag väljer dig till mitt lag med motivationen att du är bäst!

Idag kom jag på att jag faktiskt glömt bort att lägga till ett språkfel i listan…en talspråklig variation som får mig att rysa av obehag (ungefär i samma omfattning som om någon skulle dra sina långa naglar mot en griffeltavla). Ny på listan…och direkt in på första platsen kommer följande “ordfel”: Ändån istället för ändå. Exempel: jag har inte så mycket pengar…men jag köper strumporna ändån.” Jag undrar om inte detta är typiskt skåningar att säga så?

Ordpolisen har ordet!

Igår skrev jag om både uttryck som borde kasseras eller moderniseras och vad jag anser om de som inte strör tillräckligt till sina hästar.

Jag berättade ju om ett ställe där familjen hade valt att inte strö alls till de hästar som stod i spilta och när jag ändå tänkte på dessa människor kom jag ihåg hur roligt jag hade åt att de sa german-tygel om gramantyglar.

Det kan både vara roligt, konfunderande och ibland rent ut sagt pinsamt när folk missuppfattar vad saker och ting heter eller hur ord ska uttalas :=).

En manlig bekant jag kände för många år sedan trodde på fullt allvar att det hette ORGANS (orgasm), ett ord jag hörde honom säga flera gånger under de år jag kände honom så det kan inte ha varit fel på min hörsel :=)!

Att en av mina första klienter då jag började arbeta för ca 20 år sedan ibland ringde om bad mig att lägga ner en ”rekvisita i respetionen” (dvs en rekvisition i receptionen) hade jag en viss förståelse för då denna person hade ett dokumenterat begåvningshandikapp men mer förvånande var det att jag samtidigt hade en kollega som på fullt allvar trodde att det hette legimitation (legitimation).

Arbetskamraten brukade också vända på bokstäverna på ett annat längre ord som jag av ren pinsamhet har förträngt helt men jag minns att mina tår kröktes varje gång hon sa orden, fullständigt omedveten om hur fel det var. Och ingen vågade rätta henne….inte jag heller…

En annan arbetskamrat hade för vana att säga ”inte jag hellre” vilket också fick mig att rysa…det heter så klart ”inte jag heller” men ”jag äter hellre tårta än blodkorv”.

Mer full i skratt blev jag för något år sedan då en bekant på tal om nötter upprepade gånger refererade till cashew-nötter som ”KA-SHEEE-VA”-nötter! Eh????

Mer förståeligt är kanske om man tror att citron-fromage uttalas ”FROMASJE” vilket en äldre arbetskamrat ofta sa eftersom hon älskade denna efterrätt.

När man är barn är det inte heller lätt att veta hur saker och ting ska uttalas och jag minns att jag och en av mina klasskamrater flera år senare hade super-kul åt att hon trodde att drycken 7-Up (Seven Up) hette SJUPP (sju-upp)!

Likaså trodde hon att det medel hon hällde i sitt akvarium ”Aqua Safe” skulle uttalas AGUA SAAAFE.

Själv hade jag inte stött på huvudbonaden keps när jag var liten så första gången jag läse om någon som hade keps på sig trodde jag att det skulle uttalas TJEPS!

Ja, som ni ser finns det en otrolig mängd roliga exempel och ni kan säkert bidra med ännu fler.

Även sättet att skriva förändras ju ständigt och framför allt sedan internet blev var mans egendom.

Medan man använder smilies och konstiga stavningar på ord i var och varannan mening (jag oxå :=)) på nätet så skulle i alla fall jag inte drömma om att använda det om jag tex skrev ett brev som skulle postat ”traditionellt”.

Personligen håller jag stenhårt på formalia då jag tex skriver mina journalanteckningar eller ska skriva till någon myndighet men samtidigt gillar jag att man i alla fall på nätet kan FÖRSTÄRKA ett ord eller en mening genom fetstil eller stora bokstäver.

Ni som läst bloggen länge har säkert noterat att jag är förtjust i vissa uttryck (ypperligt, perfektion) och att jag älskar både (parenteser), fetstil och/eller STORA BOKSTÄVER :=)!

Säkert irriterande för en del men alla har vi vår egen stil och bara alla förstår vad vi menar så är det inte så farligt tycker jag så länge man tex inte skriver LÅNGA TEXTER MED ENBART STORA BOKSTÄVER eller ännu verre stavar fell hella tiden och dess utom har svårt för att sär skilja orden koreckt så att allt blir en enda lång svår läst sörjja!

Telefon-beteende eller ”dagens i-landsproblem” samt ”I love my I-phone”

Min nya älskling!

Har ni tänkt på hur otroligt vanligt det är att folk idag, även den minsta lilla skitunge, har mobiltelefon. Om någon inte har det tycker man nästan att det är lite konstigt….

Jag minns att jag tyckte att det var lika konstigt eller snarare misstänksamt när jag ringde till klienter för 20 år sedan och de hade telefonsvarare. ”Vad skulle de ha den till” liksom….Skumt…!

Fast även om nästan alla idag äger en mobil så är det långt ifrån alla som använder den som jag tycker att en mobil ska användas :=).

Här kommer således Birgittas 5-i topp saker att reta sig på hos andra mobilägare:

1. Folk som äger en mobil med som aldrig använder den. Inom denna kategori hittar man tex min mamma som slår på sin mobil ungefär 3 gånger om året. Jag undrar än idag varför hon egentligen har den? En form av ”falsk marknadsföring” liksom…..

2. Folk som förvisso har sin telefon påslagen men som ändå aldrig finns i närheten när den ringer. Dessa personer har dessutom nästan alltid valt en hjärngenomborrande ljudsignal som andra (läs: jag) ska tvingas lyssna på, allt medan telefonägaren själv befinner sig ”god knows where”.

3. Människor som aldrig har en krona på sin mobil, dvs som inte kan ringa ens det kortaste samtal eller skicka ett sms. Ohyggligt småsnålt kan jag tycka, framför allt när det handlar om vuxna, heltidsarbetande människor. Hur svårt kan det vara att lägga undan tex 200 kronor som man laddar sin mobil med? Man behöver ju faktiskt inte prata upp pengarna omedelbart men visst vore det bra att kunna ringa ett viktigt samtal då och då utan att behöva be att få låna andras telefoner?

4. De som av ren snålhet eller slöhet aldrig svarar på ett sms! Otroligt irriterande att inte kunna få ett kort svar på en ibland enkel fråga utan att man till slut ändå måste ringa personen.

5. De som byter mobilnummer lika ofta som jag byter…..tja…ni fattar…Dessa personer går det aldrig att få tag på för när man ringer på det man tror är deras nummer så är det så klart utbytt och en helt annan person svarar förvirrat och undrar vad man vill!

Själv har jag haft samma nummer sedan tidernas begynnelse eller i vart fall minst 10 år och jag fattar inte vad det är som är så svårt med det. Man kan faktiskt ta med sig sitt gamla nummer även när man byter operatör eller abbonemangsform (vilket jag gjort vid något tillfälle).

De som undrar om mitt I-phone-köp blev till belåtenhet ber jag läsa rubriken en gång till :=)!

Jag är med andra ord supernöjd och tror idag inte att jag någonsin kommer att köpa en ”traditionell” mobil igen.

Jag använder I-phonen hela tiden och orkar inte ens slå på datorn hemma utan läser i stället mail och annat via telefonen. Jag publicerar också era kommentarer via den, skriver kortare inlägg och tar en massa meningslösa kort.

Jag använder också telefonen som väckarklocka, studerar väderleksprognosen osv osv.

Dock skulle jag bestämt avråda från att gå omkring med telefonen utan något skyddande hölje och jag köpte redan samma dag ett snyggt läderfodral på Jula för 99:–.

Utan skydd anser jag att det är som att gå omkring med rör nitroglycerin dinglande i näven= tappar man ”skiten” så blir det allt annat än trevligt :=).

Tiggeri! (varken hund eller hästinlägg)

Minns ni att jag för länge sedan i ett blogginlägg berättade om hur jag som barn och delvis även som tonåring skrev superpinsamma insändare till bland annat Kvällsposten och Sydsvenskan där jag hade (oftast negativa) synpunkter på allt möjligt (bla olika tv-program om jag minns rätt :=)).

Jag har för övrigt sparat ALLA insändarna men man kan verkligen undra VARFÖR eftersom jag aldrig skulle få för mig att läsa dom igen; så pinsamma minns jag till och med nu, 30 år senare att de var :=).

Jag har sedan ungdomens dagar inte ägnat mig åt denna form av författarskap även om jag någon sällsynt gång och i ”stridens hetta” har hunnit tänka ”detta skulle man banne mig skriva en insändare om”.

Men så kommer man hem, besinnar sig och har framför allt tusen vettigare saker att göra än att skriva klagovisor och så faller allt i glömska….

Fast igår kunde jag faktiskt inte hålla mig och skrev snabbt ihop en sur/ arg insändare på lunchrasten då jag faktiskt skulle vilja väcka en debatt i just denna fråga.

Det handlar om rent och skärt TIGGERI, dvs människor som står/ sitter på gator/utanför affärer med mössor/ burkar och frågar förbipasserande efter pengar.

Ett storstadsfenomen får jag hoppas men inte desto mindre störande!

Jag vill kunna gå och handla i favoritaffären utan att antastas av tiggare men som det är idag har jag nästan börjat undvika att gå in just där eftersom det alltid står en tiggare och blockerar vägen.

Som själv varande socialarbetare sedan mer än 20 år tillbaka vet jag att det inte finns någon som helst anledning till att tigga varken pengar eller annat av sina medmänniskor; det finns en socialtjänstlag som garanterar att man i alla fall får ”mat för dagen” och jag upplever det som sagt som ytterst irriterande att vissa har valt denna form av ”extraknäck”.

För givetvis skulle ingen stå och tigga utanför samma affär månad ut och månad in om det inte ”lönade” sig!

Det är således egentligen inte mest tiggarna jag är arg på utan de människor som ger dessa pengar för det är ju därför de fortsätter att stå där!

Finns det förresten ingen lag som förbjuder tiggeri (har för mig det?)?

Men visst…polisen har säkert bättre saker för sig än att jaga tiggare….det får man väl hoppas i alla fall…