Läste i morse att Whitney Houston har avlidit, föga förvånande skulle jag vilja säga men sorgligt ändå.

Whitney har sedan många, många år tillbaka varit en av mina favoritartister tillsammans med Michael Jackson och jag har haft förmånen att se båda uppträda IRL vilket jag har berättat om på bloggen tidigare.

2 minnen kommer för mig när jag tänker på denna begåvade kvinna varav jag redan har berättat om det ena förut men jag tycker själv att det är ganska roligt så ni får gott läsa det igen.

Det första minnet är från när jag åkte och tittade på Menelli, stoet som jag räknar som min första egna häst (jag köpte en häst innan henne men lämnade tillbaka den efter bara några dagar).

På vägen till säljaren spelade jag Whitney Houstons skiva ”för fulla muggar” och jag kan merparten av texterna än idag trots att det är mer än 20 år sedan.

Det andra minnet är från när jag och dåvarande sambon var i Göteborg för att närvara vid en konsert med Whitney:

Denna skönsjungande människa framförde ”I will always love you” utan ett instrument som uppbackning (och är det någon som har röst till det så var det väl hon) varpå en karl i publiken VRÅLAR (i en i övrigt knäptyst arena) på den mest svensk-brytande engelska ni bara kan tänka er:

”Wittniiii…..ajj laaaav joooo”.

DÅ skämdes jag å karlens vägnar för uppenbarligen hade han inte vett att göra det själv :=)!

För någon vecka sedan upptäckte jag att någon hade skickat konstiga mail på engelska som såg ut att komma från min mailadress- ren skräppost typ.
 
Mailet var skickat till 3-4 facebookvänner jag har, folk jag INTE mailar med.
 
Jag tog ingen större notis om detta men häromdagen hände samma sak igen, både någon facebook-vän och exempelvis min pappa och bror (som inte har facebook någon av  dom) hade åter fått dessa skräpmail.
 
Bara en stund efter detta kunde jag inte längre läsa nya mail från min I-phone och ytterligare någon timme senare kunde jag över huvud taget inte komma in på min mail, varken från I-phonen eller hemmets dator.
 
För att göra en omständlig historia (som involverar support via Halebop över nätet och besök i en Telia-butik) något kortare visade det sig att mitt konto spärrats av Hotmail för att man upptäckt ”tvivelaktig verksamhet” (Hotmails egna ord) och jag behövde därför bevisa att kontot var mitt och byta lösenord för att jag skulle kunna återfå det. 
 
Ni som har Hotmail vet säkert att man, om man vill byta lösenord måste svara på en ”säkerhetsfråga” och dum som jag var, fast det tänkte jag givetvis inte på DÅ, formulerade jag min fråga som ”vad är de 8 sista siffrorna på mitt VISA-kort”.
 
Denna fråga tyckte jag var listig för typ 10 år sedan men har sedan dess inte reflekterat över att jag bytt ut kortet vid minst 2 tillfällen. Och inte sjutton skrev jag ner det ursprungliga kortets siffor någonstans.
 
Ja, ja…man kan ”komma runt” även detta genom att svara på trettioelva andra frågor som Hotmail ställer kring ens konto, typ ”nämn några av de adresser du senast mailade till, nämn några rubriker på de mail du skickat, nämn några mappar du själv skapat till ditt konto” osv.
 
Och låt mig säga så här….det är banne mig inte lätt att minnas exakt vem man mailat till och vilka rubriker man använt, i alla fall inte för mig som inte använder hotmailen så ofta.
 
Nåväl…till slut lyckades jag vässa hjärnan så pass att jag kunde svara på Hotmails frågor och få tillbaka mitt konto- tills vidare ska jag väl tillägga.
 
För när jag frågade min närmaste kollega om hon hade hört talas om att sådant här händer så berättade hon att det hade hänt både henne och hennes sambo så risken är väl som sagt att det kommer att hända IGEN :(.
 
Inte för att jag har några statshemligheter som är värda att dö för eller ens kämpa sig blodig för att återfå men man vill ju ändå slippa sådant här mycket onödigt extraarbete.
 
Vad säger ni läsare: har ni varit med om något liknande?

Då och då säger jag liksom säkert många andra ”tänk om man vann en miljon/hundratusen/ femtio trilijoner” eller whatever.
 
Och drömma går ju men steg 1 för att ens kunna ha chansen att vinna något torde väl vara att man till att börja med spelar/ köper en lott.
 
Själv gör jag nästan aldrig detta, inte bara för att jag inte tycker att jag har råd utan också för att jag så ofta glömmer bort det.
 
Men vid ett tillfälle när jag var på hembesök hos en klient berättade denne att han vunnit 100.000 kronor på Postkodlotteriet.
 
Detta imponerade så stort på mig att jag faktiskt beställde en prenumeration på en lott så sedan dess dras det automatiskt 150:– från mitt och makens huskonto för detta ändamål.
 
Och se där…..undernas under! Efter mer än 1 års gambling kom det ett mail idag som förkunnade att maken och jag hade vunnit: HELA 150 kronor!!!!!
 
Nu gäller det bara att fundera länge och väl på vad vi ska göra med denna hisnande summa!