Inlägg i kategorin Blogg/lästips

Internetråd

En bloggläsare som har en egen blogg har skrivit ett inlägg som nästan ordagrant kunde varit skrivet av mig.

Har förundrats över vilka råd man efterfrågar på nätet och skulle själv aldrig göra på detta viset!

Håller ni med?

Anna Hassö funderar

Pratade nyligen med en arbetskamrat om varför man tycker att vissa saker är så himla roliga; i vårt gemensamma fall Tiffany Persson tex 🙂 !

Och vi var överens om att det beror på att det bakom galenskaperna och det överdrivna och tillspetsade finns lite eller  ganska mycket sanning och igenkänningsfaktor trots allt och precis så kände jag när jag läste denna lustifikation av Anna Hassö!

Tiderna förändras….

…och vi med dom och tur är väl det!

Även om jag känner mig ung och säkert betraktas som barnslig av en del kan jag ändå se tillbaka på ett 30-årigt hästägande och jämföra ”nu och då”.

Detta kloka inlägg av Anna Hassö som jag har tävlat mot många gånger får mig att minnas hur det var i början av min hästägarkarriär.

Det som försiggick på ridskolan där jag hade häst i över 20 år (alltså var jag NÖJD så läs inte detta inlägg som ”skitsnack” utan så som det faktiskt var) hade nog inte accepterats av de flesta hästägare idag men då var många hur belåtna som helst.

Jag har tidigare berättat hur maxgivan av hö var 5 kilo- vi hade hästar som gick svår hoppning uppstallade hos oss och kunde de prestera på denna foderstat (med 4 kilo havre därtill) så vem var ”promenadryttarna” att ifrågasätta?

Jag var under många år i princip ensam om att köpa till stråfoder till mina hästar men även jag var en överutfodrare av havre.

Mina hästar åt oftast 4 kilo av detta kraftfoder liksom många hästar som reds långt mindre/ lättare än min.

Idag är jag försiktigare- vi har mycket bra stråfoder på nuvarande anläggning och har man haft en häst med fång blir man mer noga med fodret.

Vad gäller hagvistelse minns jag hur det i början av min hästägarkarriär inte var några bekymmer med detta trots att vi bara hade EN hage och en gruspaddock till över 50 hästar?!?!

Ingen använde hagen helt enkelt (!?!?!) så jag och en annan hästägare (en galopptränare vid namn Hans Swärd) delade broderligt på den- jag hade den halva dagen och han halva?!?!

Att folk sedan satt och rökte till häst, att de flesta alltid red utan hjälm, att barrering förekom helt öppet (minns järnskenan tydligt) – det kan vi prata om vid ett annat tillfälle….

Inte det minsta roligt

Sitter och läser detta på Hippson och gissar att inlägget var tänkt att läsas som roligt?

Ser dock att det av kommentarerna på FB betraktas som mest respektlöst framför allt och kan inte annat än instämma.

Jag har själv sett vissa hästmänniskor förvandla sina bilar till soptippar men är det något att skylta med och skoja om?

Varför framhålla att man minsann är duktig på att rulla upp lindorna fint medan man inte respekterar en ALLERGISK partners vilja att hålla bilen ren från hästsmuts?

Kanske inte så konstigt att jag hört att killar ”varnar” varandra för att bli ihop med hästtjejer om man blir behandlad på detta viset?

Nä skärpning ni som inte vet hur man håller rent.

Det är inte svårt att lära sig och blir så mycket trevligare för er omgivning om inte annat….

Rekommendation vs mångas verklighet

Sitter och läser följande om hag(o)vänner och blir lite matt.

Råden i sig är det väl inga större fel på utom att jag aldrig i livet skulle försöka i 3 år (!!!!!) – se sista meningen, men jag undrar hur många hästägares verklighet eller rättare sagt HAGAR som ser ut så att dessa rekommendationer kan följas?

Som ni väl vet utgår jag i hagfrågor ofta från Skåne och de stall där jag, mina vänner och bekanta har häst och få av dessa ställen, om något, erbjuder milsvida hagar och/ eller möjlighet att rumstera om bland hagarna efter tycke och smak.

Så i mitt fall har jag vad gäller hagkompisar valt ”better safe than sorry” snarare än ”hagkompisar är alltid bättre för hästen än att gå ensam”.

Nu HAR mina hästar nästan alltid gått med sällskap i alla fall men banne mig inte till vilket pris som helst.

Decima var tex rädd för att komma för nära andra hästar (fruktansvärt jobbigt på framridningarna to say the least….) och jag såg ingen anledning att tvinga på henne en kompis när hon så tydligt visade att hon trivdes bra ensam.

På bete gick det bra att ha henne med ett fåtal lugna och snälla hästar- där var ytan tillräcklig för att hon skulle kunna hålla sig undan.

Kreon fick också gå ensam- han hade jagat hästar ur hagen hos sin uppfödare och jag tyckte inte att det var lämpligt att prova på vår anläggning, i samråd med uppfödaren som kände sin häst väl.

Övriga hästar har fått gå med andra när det ”har passat”- inte alltid så lätt på anläggningar där hästar flyttar in och ut och där man kanske inte har samma syn på hagvistelsen som sina stallkamrater.

På ridskolan var jag tex lite ”känd” för att vilja ha min häst ute i ”alla väder” medan andra kunde se både regn, snö och annat som hinder. Nej tack till sådant för mig och då sköter jag mig hellre själv.

Leon är till dags datum en ultimat hagkompis till Vicke och hans ägare och jag tycker exakt lika kring just hagen.

Hästarna är bästa vänner på alla vis men skulle det bli problem av vilket slag det än må vara skulle jag inte tveka en sekund att sära dom åt.

Som sagt är jag better safe than sorry och det står jag för.