Läser att Patrik Kittel gav en clinic nyligen som jag tyvärr missade- det hade varit roligt att vara där.

Referatet tycker jag innehåller både kloka och för mig självklara kommentarer och det jag fäste mig lite extra vid är hur länge ett ridpass à la Patrik Kittel pågår.

Där är det inte tal om att riva av ett pass på 40 minuter- något jag tycker har blivit ”inne” bland vissa ryttare att förespråka de senaste åren menandes att ”man inte ska sitta och nöta ihjäl hästen”.

Nej, det ska man givetvis inte- en trött häst presterar inte bra men att som vissa förespråka korta ridpass som mer regel än undantag- det köper inte jag i alla fall.

Framför allt våra hobbyhästar som tävlar lätta klasser rids i allmänhet så himla lite och står/ går så lite i ibland väldigt små hagar att det minsta man kan begära är att de i alla fall motioneras uppsuttet och/ eller för hand runt en timme om dagen.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört ”försvaret” att ”min häst gör allt jag vill under 30-40 minuter och då tycker jag att det räcker” men enligt mig innebär detta resonemang att man sällan tänjer på gränserna- precis det Patrik Kittel förespråkar att man ska göra för att komma någon vart.

Dessutom menar jag att man kan SKRITTA ”hur länge som helst” även om hästen nu råkar gå som guds gåva till mänskligheten i trav och galopp i 20-30-40 minuter.

Nej, vill ni veta MIN provocerande åsikt så är det för att folk inte har tid/ ids rida mer än 40 minuter som de kommer med kommentarer enligt ovan och visst…har man inte tid så har man inte tid men att liksom skylla på att detta är det bästa för HÄSTEN- nix pix…det håller jag inte alls med om.

Vi som håller på med dressyr är tydligen ena riktiga lyxlirare, i alla fall enligt denna artikel :).

Efter att ha studerat min senaste uträkning av mina inkomster kontra utgifter kan jag inte tvärneka faktiskt….

Noterade att det var många som läste gårdagens repris som handlade om hur jag träffade min man.

Ett tips när ni inte har något att göra/ läsa är att gå in i kategorin TILLBAKABLICKAR och läsa de äldsta inläggen.

Om jag får säga det själv är de oftast de roligaste (om man gillar min typ av humor) och där finns mycket läsvärt….tycker jag.

Där kan man både läsa om hur det har gått till när jag har köpt mina hästar, diverse sjukdomar och missöden de har råkat ut för och så klart allt möjligt annat som det ibland har känts som bara kan hända just mig :)!