Inlägg i kategorin Blogg/lästips

Rekommendation vs mångas verklighet

Sitter och läser följande om hag(o)vänner och blir lite matt.

Råden i sig är det väl inga större fel på utom att jag aldrig i livet skulle försöka i 3 år (!!!!!) – se sista meningen, men jag undrar hur många hästägares verklighet eller rättare sagt HAGAR som ser ut så att dessa rekommendationer kan följas?

Som ni väl vet utgår jag i hagfrågor ofta från Skåne och de stall där jag, mina vänner och bekanta har häst och få av dessa ställen, om något, erbjuder milsvida hagar och/ eller möjlighet att rumstera om bland hagarna efter tycke och smak.

Så i mitt fall har jag vad gäller hagkompisar valt ”better safe than sorry” snarare än ”hagkompisar är alltid bättre för hästen än att gå ensam”.

Nu HAR mina hästar nästan alltid gått med sällskap i alla fall men banne mig inte till vilket pris som helst.

Decima var tex rädd för att komma för nära andra hästar (fruktansvärt jobbigt på framridningarna to say the least….) och jag såg ingen anledning att tvinga på henne en kompis när hon så tydligt visade att hon trivdes bra ensam.

På bete gick det bra att ha henne med ett fåtal lugna och snälla hästar- där var ytan tillräcklig för att hon skulle kunna hålla sig undan.

Kreon fick också gå ensam- han hade jagat hästar ur hagen hos sin uppfödare och jag tyckte inte att det var lämpligt att prova på vår anläggning, i samråd med uppfödaren som kände sin häst väl.

Övriga hästar har fått gå med andra när det ”har passat”- inte alltid så lätt på anläggningar där hästar flyttar in och ut och där man kanske inte har samma syn på hagvistelsen som sina stallkamrater.

På ridskolan var jag tex lite ”känd” för att vilja ha min häst ute i ”alla väder” medan andra kunde se både regn, snö och annat som hinder. Nej tack till sådant för mig och då sköter jag mig hellre själv.

Leon är till dags datum en ultimat hagkompis till Vicke och hans ägare och jag tycker exakt lika kring just hagen.

Hästarna är bästa vänner på alla vis men skulle det bli problem av vilket slag det än må vara skulle jag inte tveka en sekund att sära dom åt.

Som sagt är jag better safe than sorry och det står jag för.

Mer självklar forskning

Jag är av åsikten att man ibland forskar på för mig självklarheter och här är ytterligare ett exempel 🙂 !

Att hästar svarar bättre på en morotsbit än att man kliar deras manke har jag vetat i urminnes tider och brukar också skoja om ibland eftersom alla mina djur har varit matglada.

”Kunde man få Heron att förstå att ju bättre han gick i dressyr desto mer godis skulle han få så hade han gått svår dressyr inom en vecka” minns jag att jag skämtade om redan för snart 30 år sedan 🙂 !

Och för förtydligandets skull: nej, jag tycker INTE att forskning är onödigt men hade ibland önskat att det forskades på mer relevanta ting.