Inlägg i kategorin Dagbok

Torsdag- massage

Igår fick Vicke besök av en massör för en genomgång så idag fördriver han tiden så här:

Som synes finns det fortfarande en hel del gräs kvar i hagarna så den stödfodring jag påbörjade för ett tag sedan avbröt jag efter bara någon dag eftersom i princip allting lämnades orört.

Och kunde hösten vara som den är nu hade jag definitivt slutat med allt gnäll om densamma utan bara varit tyst och tacksam.

Massagen ja…den unnade jag djuret mest för att ett tillfälle dök upp så att säga och absolut inte för att jag tycker att något känns ”konstigt”. Men alltid bra att få en second opinion eftersom det är lätt att man blir hemmablind även om inget undgår Ninas argusögon 🙂 !

Och som alla andra gånger (inte så många förvisso) som Vicke har fått massage så hittades inget stort, aningen spänd i länd och bogar men inget alarmerande på något vis utan så som arbetande djur kan kännas.

Jag frågade faktiskt massören om hon någon gång hade gått igenom en häst där hon inte hittade något alls och fick svaret ”nej”.

Och det förvånar mig inte. Även jag som anser mig vara fullt arbetsför bla bla bla känner mer eller mindre alltid av ”något”, stort eller smått, snabbt övergående eller sådant som sitter i ett tag.

Medan Vicke alltså har slappat idag har jag varit hyfsat aktiv och gjort lite småsaker.

Dels har jag klippt några kilo gräs till mitt andra lilla djur och plockat x kilo äpplen i trädgården och dels har jag gjort inte mindre än 2 magnifika ostpajer. Plötsligt händer det…. :

Jag inspekterade mina maskar nyss 🙂 och konstaterade att de lever och verkar ha hälsan.

Måhända/ troligen men kanske inte 🙂 så tycker jag jag faktiskt att min gödselstack är….tja….om inte precis mindre i omfånget så i alla fall oförändrad. Dvs det sker ingen tillväxt och skulle det stämma så är det verkligen fantastiskt. Dessutom ska ju maskarna förhoppningsvis bara bli fler och fler.

Onsdag- paradis

Man är så klart olika och en del föredrar storstadens puls och alla ljud medan det för mig känns som paradiset att vakna till denna syn.

Eller vakna och vakna….när jag stiger upp för att släppa ut hästarna (strax innan 6) är det fortfarande mörkt och så lär det ju förbli under många månader till.

Eftersom jag skulle ha medarbetarsamtal på jobbet idag fick jag skynda mig att rida på morgonen vilket gick bra även om jag fick stressa lite.

Det är fortfarande ”rida utomhus i kortärmat”-väder och hästarna har god nytta av sina flugluvor, väldigt härligt!

Igår målade jag mina nyinköpta hinderstöd som färgmässigt såg ganska bedrövliga ut men annars var/ är i utmärkt skick för mina ändamål och ärligt talat la jag inget finessjobb på dom utan blaskade på lite vit färg som vi hade över från förrådsmålningen i somras.

Nu ska jag bara köpa 6-8 bommar så vet ni någon som säljer dylika, skick ganska ointressant, så kan ni hojta till!

Måndag- hinder

Gammal bild, ny gryta

Vilodag för både Vicke och mig idag skulle man kunna säga; jag har inte varit särskilt aktiv utan mest sovit idag.

Har i alla fall gjort en köttfärsgryta och planerar att åka och köpa några hinderstöd i kväll.

Jag har ju inga hinder alls här på Ryhus och även om jag i princip har slutat att hoppa sedan jag skadade min nacke så tänker jag att det kan vara bra att ha lite hindermaterial i alla fall, om inte annat så till löshoppning som jag tycker är ett bra sätt att variera hästmotionen under förutsättning att hästen inte är totalt obegåvad 🙂 .

Lördag- snabbklipp

Redan när jag tog in Vicke från hagen för att rida kände jag att han var nästan svettig i sin nysatta mammutpäls och i 20-gradig värme.

Fast det inte var planerat och jag egentligen inte hade tid slet jag fram min gamla skördetröska, Aesculapen från 1700-talet och satte igång att klippa som den värsta australiensiska fårklipparen 🙂 !

Jag har nog aldrig helklippt en häst på 35 minuter men idag så…och det såg dessutom bra ut, i alla fall i min ganska skumma stallbelysning.

Jag kanske hittar världens tofsar när jag gör en noggrann kontroll imorgon, det skulle inte vara första gången! Ibland undrar jag hur jag har kunnat missa rejäla pälsstycken men man blir nog lite ”blind” när man har stått och klippt länge.

Nu fick jag dessutom möjlighet att göra en ordentlig hullbedömning och den utföll till belåtenhet tack och lov.

Det kan ju vara lite lurigt att se hur smal/ tjock en häst egentligen är när vinterpälsen frodas och man dessutom bara ser hästen stillastående i hagen/ på stallgången och Vicke kräver rätt mycket mat för att hålla sig fin.

Den lille har ännu tjockare päls än Vicke och satte den också tidigare och även om det kliar i klipp-fingrarna så kommer jag ”så klart” inte att klippa honom.

Än så länge ser han bara ut som en välskött nalle med glänsande svart hårrem= fint men jag kan ju tänka mig hur han kommer att förvandlas om han fortsätter med sina dagliga rullningar när det är lerigt ute 🙂 .

Nåja…han får med ålderns rätt behålla allt hår på kroppen och i stället klara sig med bara ett regntäcke när det är som ruggigast ute.

Fredag- 1/3-del

Idag är det 4 månader sedan, dvs en tredjedel av ett år sedan jag tog hem hästarna! Jag kan nästan bli rädd över hur fort tiden går ibland!

I morse var det ännu kallare än igår, 4,5 grader när jag släppte ut hästarna strax innan 6. Frost på gödselstacken så det var ju ännu någon grad mindre i natt.

Eftersom solen har strålat hela dagen blev det snabbt varmare och när jag och min bergsget utforskade lite nya stigar senare på dagen var det riktigt behagligt.

Den här mysiga stigen går precis utmed min ena hage och efter ett tag kom jag in i ett skogsparti där jag hittade både flera stigar och helt plötsligt en till synes övergiven stuga:

Jag är ju väldigt långt ifrån en ”skogsmulle” 🙂 men det är onekligen mycket tacksamt att ha en häst som man utan rädsla kan rida ”överallt” helt ensam. Och något annat hade blivit väldigt svårt här eftersom det inte precis kryllar av ridsällskap och framför allt inte på förmiddagen när jag helst vill rida.

Glömde att berätta att Baltis igår ”från ingenstans” hade en del styngflugeägg på benen, blä!

Han hade dom inte vid utsläppet men när jag skulle åka och träna 2 timmar senare såg jag dom.

Och jag tänkte först vänta med att skrapa hans ben tills jag kom tillbaka från Nina men jag klarade inte av att vänta utan sprang in i hagen och började dra av dom äckliga äggen så att jag fick ro i sinnet.

Nu är det annars mycket mindre insekter över lag och inga alls i skogen så det är i alla fall en bra grej med hösten!

Torsdag- provkörning

Vaknade till 6 grader i morse- en rejäl temperatursänkning med andra ord. Men fortsatt soligt och det tackar jag för!

Vi var hos Nina i morse och idag red hon en liten stund- detta för att visa mig hennes ”signalsystem” som helt klart fungerar bättre än mitt just nu.

Jag har ju nu ett tag klagat på bjudningen på tävling men har insett att anledningen till att jag har bjudning hemma och på framridningarna mycket (helt?) beror på en enda sak: mitt spö!

Jag rider ju alltid med spö och Vicke svarar fantastiskt bra på denna hjälp; man behöver för det mesta inte ens använda det eller möjligen bara peta på honom. Skänklarna kan han ignorera på ett helt annat sätt och det beror på att jag är väldigt klämmig med benen, något Nina inte är (och som man så klart inte ska vara).

Long story short; jag kommer nu att rida helt utan spö och måste, måste, måste komma ifrån mitt klämmande.

Detta är så klart lättare sagt än gjort eftersom det är väldigt befäst hos mig, liksom jag tyvärr har befäst hos Vicke att han inte behöver bry sig om mina ben.

Men eftersom kraven är mycket högre nu på både samling och allt möjligt annat så måste bjudningen finnas där annars kommer vi aldrig att uppnå den känsla jag vill ha och som jag får när jag rider med spö.

Så detta blir vårt stora fokus de kommande månaderna; hästen kan i princip ”allt” men han måste göra det med en bättre bjudning och det KAN han, om ryttaren gör rätt. Skillnaden mellan min och Ninas ridning just nu om man ska hårddra det och därför ska hon också få rida lite framöver.

Annars har jag ägnat en del av dagen åt att träna mig i att köra med vår nya åkgräsklippare så nu är allt gräs mer eller mindre välklippt här hemma. Otroligt skönt att ha detta hjälpmedel och när jag ändå höll på blev det även harvning av utebanan som ser väldigt bra ut just nu.

Onsdag- blå tå och giftsvamp

Idag har jag ont i min ena stortå!

Vicke ställde sig helt ogenerat på den igår vid hagintaget och oturligt nog hade jag bara gummistövlar utan strumpor på mig.

”Har du inga skor med stålhätta” frågade Henrik försynt medan jag såg stjärnor och trodde jag skulle svimma och nej….det har jag inte…

Idag är tån helt blå på baksidan och jag är några grader halt.

Om ni undrar över bilden plockade jag dessa svampar på gräsmattan utanför stallet och frågade min vän och tillika svampexpert Ann om de var ätliga.

Hon konstaterade att svampen är Pluggskivling; giftig och således inte lämplig att äta ha ha!

Annars är vädret fortsatt underbart och jag hade ett lika bra pass på utebanan som igår.

Hästarna ser så nöjda ut i sina hagar och jag är lika nöjd bara av att titta på dom!

Måndag- överlevnad

Dagens väderleksprognos stämde perfekt och vi har således haft både soligt och sommarvarmt väder i mina trakter sedan i morse. Nu är varje sådan dag en bonus känns det som och jag håller tummarna att även kommande prognos som i princip säger ”inte en regndroppe på minst en vecka” stämmer.

Vickster har haft en vilodag och själv har jag gjort lite småärenden.

Jag har bland annat varit och plockat mer äpplen till mina hästar och besökt en foderproducent för att bekräfta höstens ensilageleverans.

Bilden ovan förställer delar av de majsfält som vi har väldigt nära Ryhus och jag skojade med Henrik och sa att vi lär överleva om det blir någon form av matkris. Hästarna skulle klara sig på gräs, pileträd och björklöv och Henke och jag hade fått äta äpplen, björnbär och majs.

Molly hade väl fått jaga ikapp en hare när jag tänker efter….

Majsen är tyvärr inte sockermajs utan någon form av matmajs men även denna är ätlig faktiskt.

Men medan man kokar sockermajs i ett fåtal minuter behöver matmajsen koka i runt en timme och den smakar lite annorlunda och är mer ”fast i kornen”. Jag tycker den är god men så är jag också uppväxt med något liknande som vi åt hos min mormor i Serbien när jag var barn.

Lördag- trädgårdsfix

Idag har jag ridit på gräset bakom ridhuset. Det har växt en del men är fortfarande ”ridbart” så jag passar på, det lär bli på tok för slipprigt och geggigt när höstregnen börjar.

Efter hästaktiviteterna har det blivit lite annat utomhusjobb.

Varken jag eller Henrik har något enormt intresse för trädgårdsskötsel och vår målsättning är därför att ”keep it simple” så mycket det bara går.

Inga odlingar eller rabatter som kräver en massa ogräsrensning med andra ord men det som redan finns här ska vi försöka snygga till.

Så här såg det ut i januari, dvs innan vi flyttade in:

Det rangliga staketet rev vi direkt och i juli såg det ut så här:

Nu har vi ansat lite allt möjligt ännu mer och än är vi inte klara:

Kommer ni ihåg hur obarmhärtigt dovisarna malde ner mina penséer:

Nu återstår det att se om ljungen kommer att få leva längre eller om den också kommer att hamna i dovhjortarnas gap?

Fredag- öppen bana

Gammal bild från Granelund

Idag hade ridhuset där jag vanligtvis tränar för Nina, Granelundshallen, öppen bana så jag passade på att köra dit och rida en liten stund.

Tänk vilken tur att jag fick lika långt till detta utmärkta ridhus även efter flytten (tar ca 25 minuter att köra dit) och numera har jag ju även deras gamla underlag i mitt eget ridhus ha ha!