Inlägg i kategorin Dagbok

Måndag- ny BFF

När jag skulle köra till stallet i morse var hela bilen frosttäckt- inte kul med kylan men oftast ett ganska säkert tecken på en annalkande vacker dag.

Och precis så blev det: när jag och Vicke red ut med Annelie och Leon var det nästan så man blev religiös: så helt fantastiskt vackert var det.

Vicke och Leon gick precis som förra veckan så bra ihop och det känns som att min lille häst har fått en ny ”bestie”.

Nedan lite fina bilder som Annelie tog:

image

image

image

Söndag- ner som en pannkaka, upp som en sol

mistake

Om jag var såååå missnöjd med förra helgens tävling är jag desto mer nöjd med dagens.

Jag red 2 klasser (LA:3 och MSV C:1) utan en antydan till dålig bjudning medan detta ju var ett jätteproblem förra helgen då det kändes som att rida i sirap.

Förändringen kallas rullsporrar och nu ska de inte lämna mina fötter på tävling.

Jag hade överlag en jättefin känsla i båda klasserna, kunde rida ordentliga vägar och hann liksom reflektera över vad jag gjorde under programmets gång- det var verkligen en enorm skillnad mot förra veckan.

Vid den avslutande uppridningen då gav jag ju Vicke en rejäl skänkelhjälp i ren ilska eftersom han stod emot mer än någonsin men idag flög han fram över samma linje.

Jag hann innan dess tänka ”börja bromsa du..så ska du få se vad som händer” (läs: sporrarna ska genomborra dig) men hästen gjorde som sagt inte en antydan till att ens minska tempot och än mindre försöka stanna.

Bortsett från förra helgens katastroftävling har jag också haft nytta av Minis ord på träningen dagen efter; jag måste se till att Vicke är mer alert och svarar snabbare på hjälperna för hans periodvisa gloende påverkas i alla fall delvis också av om han inte lyder hjälperna direkt.

Han letar ibland efter saker att låtsas vara rädd för är vår teori och detta för att slippa jobba eftersom det liksom blir en form av avbrott varje gång han ska titta på ”farliga” saker som människor (!!!) i närheten av banan.

Nej, ju mer fokus han har på MIG desto mindre/ mildare är gloendet- det har jag märkt flera gånger nu.

Och detta är en i mångt stencool häst så det där gloendet är nog som sagt mycket rent trams som det nu får vara slut på.

Lördag- fortsatt sporrad

Idag blev det ett dressyrpass i ridhuset och jag tränade på ”det gamla vanliga”; skolor, skänkelvikningar, förvänd galopp och enkla byten bland annat.

Det känns som att återinförandet av sporrar på hemmaplan var/ är ett klokt val- bjudningen är utmärkt och reaktionerna snabbare- om jag även kommer att märka skillnad på tävling återstår att se.

Förresten och på tal om något heeelt annat:

Idag börjar en ny säsong av den fantastiskt välgjorda serien Downton Abbey- missa in den!

Fredag- hopp i topp

Åhhh vilket bra ridpass jag har haft idag!

Vicke kändes jättefin från första travsteget och när det var dags att börja hoppa satt den fina känslan i.

I mitt fall, måhända för att jag är en så pass utpräglad dressyrryttare, är en av utmaningarna när vi hoppar att hålla ett enligt mig mycket friskt tempo (läs: helt normal galopprytm om man frågar en hoppryttare).

Så har det faktiskt alltid varit, även då jag tävlade i hoppning-  ibland satt nog folk och smackade på läktaren för att jsg red så samlat 🙂 .

Om det är 5 normala galoppsprång mellan 2 hinder hoppar jag alltid på 6 om jag inte, enligt mig själv, gasar på rejält och jag skulle också ganska lätt kunna hoppa på 7 men aldrig i livet på 4.

Idag var jag mycket stolt då jag hoppade en linje på 5 galoppsprång på just 5 språng och där det andra hindret    var en bit över en meter (säkert 1,02 minst….) och hade stöden inte varit markerade hade jag varit övertygad om att det var närmare 1,20 🙂 .

Eftersom mina hopp- pass brukar vara avverkade på 35-40 minuter hann jag även med att skritta ut en runda, mestadels på asfalt, sedan kunde jag hoppa av, mycket nöjd.

Torsdag- på egen hand

Idag har Vicke och jag tillbringat en gemensam timme i ridhuset och det kändes som en evighet sedan vi dressyrade på egen hand.

Det har ju varit tränarledda pass, tävling, uteritter och Gud vet allt höll jag på att säga men idag kunde vi alltså hålla oss till dressyr.

Som vanligt försökte jag tänka på vad både X och Mini sagt och haft synpunkter på och idag fokuserade jag bland annat på reaktionssnabbhet för hjälperna där jag fick väldigt bra effekt av de sporrar jag numera rider med (ett tag hade jag bara sporrar på tävling).

Jag red en del linjer ur de 2 program jag brukar tävla och eftersom jag också  la mig vinn om att verkligen vara fokuserad i varje steg blev det riktigt bra tycker jag!

Onsdag- mys

Efter gårdagens styrketräningspass för Vicke men även för att det passade in i mitt eget livsschema fick han en vilodag idag- tack och lov med bättre väder än igår då det regnade mest hela dagen.

Som så ofta på morgnarna….

image

….ägnade jag en stund åt min katt.

image

Här gör han sitt bästa för att få plats i mitt knä….

image

….den ”lilla” tjockisen!

image

Tisdag- ingen dramaking

Idag har Vicke och jag varit hos X och det var lika roligt och givande som vanligt!

Av förra veckans dramaqueen-ojande syntes nästan inte ett spår trots att vi övade på samma saker som då.

Men idag gick det bra att galoppera runt X som agerade piskförare och det var otroligt effektivt.

När Vicke är både rejält samlad OCH går med energi får han en fantastiskt flott siluett- han är ju även ”naturligt” ett vackert djur.

Vi trampade honom även utmed spåret och det har han fina anlag för så vi kom till mycket bra styrketränande arbete.

”Så klart” kan/ bör man inte rida med ”piskhjälp” från marken jämnt och ständigt men för att visa hästen vägen till att ta i mer med kroppen och utveckla sina gångarter tror jag att det kan vara en mycket god hjälp.

Annars har jag haft en härligt ledig dag och gått 2 långpromenader med Soya (tyvärr i regn) .

Märker att det faktum att jag numera är ledig på dagtid gör att jag ibland glömmer vilken dag det är men det är ju inte så svårt att kolla upp ha ha!

Måndag- perfect match

I morse red Vicke och jag ut i sällskap av en på anläggningen ganska ny häst: Leon och hans medryttare.

Medryttaren ville få guidning i omgivningarna och jag tänkte att lite sällskap aldrig är fel för mig och Vicke, eremiter som vi är eftersom vi oftast rider på lite udda tider (typ då folk sover ha ha).

Och ritten blev mycket lyckad eftersom det visade sig att Vicks och Leon är väldigt ”kompatibla”.

Jag har ridit ut ned andra i så många år så jag vet precis vad som kan hända och som jag verkligen inte gillar:

– Den andra hästen såsar sig fram och jag får sitta och bromsa Vicke hela tiden.

–  Den andra hästen skrittar som ett jehu och jag måste sitta och driva Vicke hela tiden alternativt trava ikapp.

–  Den andra hästen slängtravar och skengalopperar vilket jag inte är det minsta intresserad av att utsätta min häst (eller mig) för.

–  Den andra hästen glor på allt, ryttaren tycker det är obehagligt och vill rida hem så fort som möjligt och det blir en allmänt spänd stämning.

Men inget av detta inträffade idag utan våra hästar gick tvärtom i precis samma takt, i alla gångarter och överallt.

Leon var dessutom så trygg att han ville ta täten hela tiden och det passade Vicke bra- att få gå avspänd och glo på någon annans rumpa!

Så det kan absolut bli fler uteritter med denna hästklippa som jag ger högsta betyg 🙂 .

leon

An ass to harass- Vicke trivs där bak!

Söndag- sporrad

Idag var Mini på besök på vår anläggning och höll några träningar och Vicke, som inte förtog sig igår precis, fick vara med och träna på sin ”elektricitet” eller snarare brist på densamma.

Nina önskade snabbare reantioner från den gode herren som gärna stannar kvar i sin komfortzon och ”stänger av” lite.

Och i ärligheten namn handlar det också om att jag LÅTER honom göra det och inte själv är tillräckligt kvick och krävande när jag ger mina hjälper.

Eftersom självgående och reaktionssnabbhet går hand i hand måste jag förbättra båda om det ska gå bättre när jag både tränar och framför allt tävlar så detta är något som jag helt klart måste lägga fokus på framöver.

Och idag red jag utan spö men med de sporrar jag ska ha när jag tävlar- dom är av rostfritt stål he he he….

Lördag- bedrövligt

Ja, till dagens inlägg hade jag många rubriker som förslag:

Sämsta ritten ever

Djävla sporrar

När snålheten bedrar visheten

osv osv…

Var och tävlade en MSV C:1 med Vicke och allt kändes bra tills jag skulle rida in på banan.

Jag känner då hur det ”dinglar” runt den ena foten: sporren har gått av och hänger i 2 delar.

Hade det varit mer än dessa 2 minuter innan jag skulle in i ridhuset hade jsg hunnit ta reservsporrarna som låg i bilen men nu var det bara att hoppas på det bästa vilket visade sig vara att hoppas på för mycket 🙁 .

Vicke stod emot som f…n där inne och även med elsporrar hade vi säkert inte fått till en optimal ritt men nu blev den katastrofal.

Jag kan inte minnas när jag hade så många missar i ett och samma program (aldrig?), jag kanade runt i sadeln, Vicke bromsade flera gånger och eftersom ritten ändå var helt förstörd drämde jag benen i honom inför den avslutande halten efter att han hade gått och velat stanna hela uppridninen igenom.

”Onödigt brysk hjälp” skrev domaren men jag kände bara att nu fick det vara nog- dessa inbromsningar har Vicke gjort några gånger tidigare också (men bara på tävling)- inte ok!

Men som sagt hade vi massor av andra missar också, högeröppnan var tex obefintlig och vi raglade bara runt på spåret, i högerslutan ville Vicke bryta av till skritt, den ena enkla bytet föregicks av tusen travsteg osv osv….

Det märktes idag tydligt att det är en bedömningssport jag ägnar mig åt för sett till de andra gångerna jag ridit på 59 % hade JAG gett dagens ritt max 50 %.

”Så klart” gick Vicke som en virvelvind när jag travade några minuter efter avslutad ritt och så tycker jag alltid att det är om det går dåligt inne på banan.

Nu blir det sporrar i rostfritt stål i fortsättningen (hemma rider jag utan)- aluminium är vad det är, billigt men inte hållbart material för detta ändamål- DET har jag i alla fall lärt mig idag…suck!