Ja, det kan man säga var ledordet under dagens lektion för Mini: variation.

Minis recept för att få igång Vicke i både kropp och knopp är att jag inte får fasta i någon rörelse, gångart eller tempo utan att det hela tiden ska variera så mycket att han aldrig ska veta vad som ska komma härnäst.

Så det var vad vi ägnade lektionen åt + lite tramp utmed långsidorna.

Både jag och Mini var nöjda när lektionen var slut och förhoppningsvis var Vicke också nöjd med sig själv 🙂 .

Jag är ingen höst eller vinter-älskare men måste erkänna att naturen är vacker nu.

Soya och jag fick en skön promenad i det fina vädret.

Hatten var på lekhumör idag!

Det var ganska länge sedan nu men idag blev det ett dressyrpass i ottan.

Och det var värt att stiga upp för- Vicke skötte sig så fint under Soyas överinseende (i ärlighetens namn gick hon mest runt och letade efter hästbajs att stoppa i gapet….).

Senare på dagen ägnade jag en stund åt mitt fosterbarn Messy och valde då att longera henne med sadel.

Ägaren har suttit på henne på stallgången utan bekymmer men hon är inte så mycket ”rörd på” med sadel så jag tyckte att hon var superduktig där hon sprang runt mig så fint med stigbyglarna dinglande utmed sadeln.

Insåg när vi var klara med detta lilla arbete att jag oftast blir på väldigt bra humör av att hantera Messy- hon är ju så ung och då kommer framstegen hela tiden och man blir stolt och glad.

Inget ont om min älskade Vicke som också är en ständig källa till glädje men i hans ålder 🙂 blir det inte lika påtagliga förbättringar lika ofta.

Vicke lånade ut sin sadel till Loppan 🙂 !

Av olika anledningar var jag tvungen att släppa ut Vicke i hagen redan strax innan 7 och när vi vandrade dit i beckmörker och rejäl blåst hoppades jag att varken hans ensilage eller han själv 🙂 skulle blåsa bort av de kraftiga vindarna.

Hur det gick med maten får jag låta vara osagt men Vicks stod i alla fall fast förankrad i boxen när jag kom till stallet på eftermiddagen.

Detta fick bli dagens enda motion- det var över en vecka sedan min lille häst fick en vilodag och eftersom även återhämtning är en del i träningen tyckte jag att det kunde vara dags.

Efter en gråmulen dag som mestadels spenderats sovande med lilla Soya vid min sida blev det ett dressyrpass i ridhuset.

Jag tycker att Vicke går mycket mer energiskt nu (hej rullsporrar…) och det ska bli intressant att höra vad Mini tycker nästa gång hon ser honom.

Det blev mycket övergångar mellan trav och galopp och det flöt på fint med den där ”gummibandskänslan” som jag vill ha.

Förr kunde ju Vicke ibland släppa bettet helt och bara fälla in huvudet och både detta och ”två ton i handen” är en känsla jag inte vill ha.

När jag skulle köra till stallet i morse var hela bilen frosttäckt- inte kul med kylan men oftast ett ganska säkert tecken på en annalkande vacker dag.

Och precis så blev det: när jag och Vicke red ut med Annelie och Leon var det nästan så man blev religiös: så helt fantastiskt vackert var det.

Vicke och Leon gick precis som förra veckan så bra ihop och det känns som att min lille häst har fått en ny ”bestie”.

Nedan lite fina bilder som Annelie tog:

Idag blev det ett dressyrpass i ridhuset och jag tränade på ”det gamla vanliga”; skolor, skänkelvikningar, förvänd galopp och enkla byten bland annat.

Det känns som att återinförandet av sporrar på hemmaplan var/ är ett klokt val- bjudningen är utmärkt och reaktionerna snabbare- om jag även kommer att märka skillnad på tävling återstår att se.

Förresten och på tal om något heeelt annat:

Idag börjar en ny säsong av den fantastiskt välgjorda serien Downton Abbey- missa in den!