Brrr…4 grader i morse när Vicke famlade ut i hagen i mörkret- tur att det blev myyyyycket varmare under resten av den soliga dagen.

Jag önskade faktiskt att jag hade haft vantar vid utsläppet och var tacksam över min jacka i alla fall.

Efter jobbet begav vi oss till X som idag bestämde sig för att hjälpa till lite från marken, med ett spö.

Och som jag anade fick lite pisk-pet på Vickes bakkärra fantastiskt bra effekt- han tog i väldigt bra och tog också jobbet på rätt sätt.

Vi jobbade mest i galopp på en liten volt runt X men avslutade i trav utmed långsidorna där jag hade en riktig ”wow-känsla”!

Vi kom överens om att jobba lite på detta vis under kommande träningar och jag ska också se om inte en stallkamrat som också är en riktig dressyrnörd kan peta lite på Vicke då och då.

Efter träningen kunde jag konstatera att Vickes päls tydligen hade blivit (för) lång över natten typ och det var tacksamt att kunna duscha av honom i varmvatten hos X innan vi körde hem.

Men nu blir det klippning när som helst…

Ja, dagen idag började på bästa sätt; med träning för X!

Vicke kändes redan mer ”på bakbenen” än i förrgår då vi också tränade för X och hela passet förflöt på ett bra sätt.

Vi jobbar ganska mycket med galoppen på våra träningar över lag och så blev det också idag.

När den känns som bäst kan jag ”ta med mig” mycket av samlingen och bärigheten till traven där Vicke idag visade upp väldigt fina skolor med våra mått mätt.

Påmindes om det som egentligen är en självklarhet men som i alla fall jag ”glömmer” ibland; att man kan göra det som är svårt i trav lite lättare om man övergår till SKRITT.

SÅ det blev den del slutor i skritt där jag verkligen fick möjlighet att ”känna in” hur det SKA kännas när rörelsen utförs korrekt.

Fick till mycket bättre böjning på detta vis och det är ju det som annars är den stående kommentaren när jag tävlar: ”för rak”.

Travlängningarna är också något vi kämpar på med- en millimeter i taget så om några år kanske vi får till det riktigt bra ha ha ha.

Skämt å sido men Vicke var duktig och det var som vanligt kul att träna- synd att jag inte kan göra det ännu oftare 🙂 !

Idag har Vicke och jag avverkat ännu en nyttig träning för X.

Jag beklagade mig i början av passet över att Vicke, mest i vänster galopp, ”vevar” med huvudet då och då eller ”nickar” som domarna har kallat det när han har gjort så på tävling.

Med ett rejält stöd i tyglarna blir det bättre men som X så sant förklarade för mig får man inte frestas att ta till denna kortsiktiga lösning för den sopar bara problemet med otillräcklig självbärighet under mattan i stället för stt dra fram det i ljuset.

Och även om det är något som man först löser på lång sikt och det kanske inte känns så ”kul” medan man jobbar med ett guppande huvud så är det den rätta vägen att slutligen komma till styrka och att bära mer vikt på bak blir ”automatiserat” hos hästen.

I dagsläget väljer Vicke enklare vägar, som att, om han får, ”ge sig av”- inte med någon stor fart men genom att lämna ramen och hamna på bogarna.

Det gäller för mig att stänga alla vägar som möjliggör detta och i stället, i alla fall i inlärningsfasen försätta Vicke i en sådan ”obalans” att han måste välja att sätta sig mer bak för att inte ramla över sig själv.

Så idag blev det massor av samling ”i botten”, dvs så att jag nästan fick travavbrott och i dessa lägen fick jag snabbt lätta av i handen= stödhjulen borta och Vicke fick ta hand om sig själv = fler och fler självbärande steg ju längre vi höll på.

Som sagt ett långsiktigt arbete men som måste till om vi ska komma vidare!