Inlägg i kategorin Dagbok

Lördag- i bilder

Dagen började med att Soya och jag åkte till stallet för att mocka och pyssla lite och jag passade på att försöka ta ett kort på ett av Soyas nya täcken på whippet-Åsas begäran.

Tyvärr blev det inte bättre än så här Åsa- kinesen vägrade att posera i leran så det fick bli ett ”foto i flykten”.

Jag vill ändå be er att notera den lilla polo-kragen- hur sött är inte det på en skala :)?

Som jag har berättat tidigare har några gymnasietjejer, varav en från ”mitt” stall valt att genomföra en pay-and-ride-tävling som ett skolprojekt och detta ägde rum idag.
Livs Ri (16 år), här med medryttaren Ida, representerade vårt 7-hästars stall med den äran och genomförde en klockren felfri ritt.

Vi hade dessförinnan fått beskåda tjusiga och klockrena byten på framridningen vilka både jag och Liv suckade hänfört över- så får gärna också våra långt yngre adepter byta den dagen de börjar tävla medelsvår.

Tänk vad roligt (eller inte…) det hade varit om man i alla fall ibland kunde läsa hästars tankar.

Jag undrar så vad Archie tänkte där han stod i sin hage. Antingen:

”Åhhh…den som fick vara med och visa upp sig. Jag som är så bra på att hoppa” eller

”Fy fan vad skönt att stå här i dyngan och slippa studsa över dom där löjliga träpinnarna- hur kan någon tycka att det är kul”.

Efter stallbesöket hastade Soya och jag vidare till Järavallen där vi skulle träffa Robbans och Åsas whippar och det räckte med att köra de 2-3 milen för att det skulle vara i alla fall lite mer vitt på marken.

När jag och Robban hade promenerat färdigt tog jag och Soya en extra runda och hamnade då i denna täta björkskog. Efter ett tag fick vi dock vända tillbaka samma väg som vi kom, stigen blev plötsligt bara en stor gyttja och jag hade ingen lust att förirra mig i detta lite märkliga landskap.

Det är alltså här vi går- otroligt nära en mycket trafikerad motorväg (den som tar en till Göteborg eller Ullared tex) och jag tror få bilister anar vad som döljer sig bakom träd och buskar- det underbara Järavallen!

Fredag – första ”snön”

Fy vilket väder det har varit!

Jag vaknade flera gånger i natt av att regnet piskade mot rutan och när jag körde till stallet hade detta övergått till en snöblandad sörja.

Sedan har det regnat och snöat om vartannat så gott som hela dagen och gör så fortfarande.

Jag vågar inte ens tänka på hur våra grus (läs: GYTTJE)-hagar ser ut men Archie hade tack och lov gått i gräshage idag så han slapp både ler-drunkningsdöden och att motionera ytterligare.

Jag nöjde mig med en genomborstning av den nu utväxta och något matta pälsen- längtar redan efter att raka bort eländet men vill vänta tills jag i alla fall kan börja trava, dvs om lite mer än 1 vecka.

När jag kom hem berättade maken föga förvånande att 100 vilda hästar knappt hade lyckats få ut sockervadds-Soya i det eländiga vädret och han lyckades inte mycket bättre.

Torsdag- uppåt värre

10 meter från där man parkerar sin bil börjar man den branta klättringen uppför backen- snacka om att INTE ”mjukstarta” :).

Trots ”pinne i ögat” (egentligen en klen liten gren) i söndags så lyckades jag ju hitta en del nya promenad/ joggingstråk kring Dalby/ Torna Hällestad och idag tänkte jag att jag kunde utforska dessa vidare.

Sagt och gjort- det blev en hel timmes jogging och ungefär en halvtimmes promenad med Soya och det finns fortfarande hur många vägar som helst som vi inte har ”provat”. Men det kommer…jag tröttnar snabbt på att springa samma runda så ju fler alternativ jag har desto bättre.

Det bästa är att man knappt träffar på någon under dessa turer, idag mötte vi endast en ekorre som raskt kilade upp i ett träd när Soya kom springande och några stavgående pensionärer som dock inte kilade upp i träden utan bara hejade glatt :).

Efter ett stallbesök med mockning och foderfix åkte jag hem och beklagade mig i föregående blogginlägg över att de täcken jag beställt till Soya ännu inte kommit (det var sagt att de skulle komma i slutet av förra veckan eller början på denna) och se där; mitt gnällande gav genast resultat för 2 timmar senare kom brevbäraren med det efterlängtade paketet.

Och täckena är sååå fina! Till skillnad från tex bloggläsaren Görels ena hund som hellre skulle förfrysa rumpan än iklä sig ett täcke så har Soya inget emot att agera fotomodell så hon stod tåligt medan jag bytte från det ena täcket till det andra under mina förtjusta ”oooo”-ande och ”aaaa”-ande.

Ska försöka komma ihåg att ta bilder till helgen när det är lite ljusare så att ni får se skönheten :).

Senare på dagen passade vi på att inviga det ena täcket när vi åkte till stallet där jag tvingade alla att säga att Soya var sååå fin :).

Vi tog en kort promenad med Archie i ridhuset och begav oss därefter hemåt igen.

Onsdag- mörklagd fotgängare, ohalt hund och en gräsätande häst

I morse såg jag åter den reflexlösa golden retriever-rastaren när jag körde till stallet.

Jag måste göra bloggläsaren Prick besviken; din förhoppning om att denna i dubbel bemärkelse oupplysta person skulle ha insett att reflexer är något bra kom fullständigt på skam: människan var lika osynlig som vanligt men hoppade till min glädje nästan ner i diket utmed vägen när jag kom körande. Helt rätt tycker jag: bara VÄCK från vägen!

Väl på jobbet emotsåg jag mycket spänt rapport från maken gällande Soyas hälsotillstånd.

Igår kväll blev doggy oförklarligt halt hemma, hon började hoppa på 3 ben och ville knappt stödja på det ena bakbenet.

Jag klämde så klart igenom hela benet och tassen utan minsta reaktion men något måste det ha varit eftersom hon gick som hon gjorde.

Förmodligen har Soya bara sträckt sig för efter ett tag gick hon nästan normalt och lättnaden var stor då maken ringde och avgav rapport: ingen som helst hälta i morse!

Archie har tydligen fördrivit även denna dag i gräshage så det fick räcka som dagens motion.

Jag tog av bandaget som sattes på igår efter injektionen och det såg jättebra ut och nu får han gå olindad.

Annars inget nytt under solen…..

Tisdag- mer semester

Även idag blev jag visad nya promenad och rastningsställen- otroligt vackert var det vilket inte riktigt syns på bilden. Järavallen och dessa omgivningar bjuder på enorma ytor för hundarna att rasa omkring på- underbart!

Idag blev det relativt tidig uppstigning trots att jag har haft semester, Archie skulle vara hos ”sin” veterinär på återbesök 09.30.

Väl på plats och efter longering och böjprov konstaterade veterinären att Archie var mycket bättre men han ville ändå spruta om kotan vilket också gjordes.

Jag passade på att fråga med VAD (eftersom en bloggläsare undrade om detta efter föregående besök och jag så tvärsäkert svarade tuppkam + cortison) och det visade sig att det endast var cortison i sprutan och ingenting annat- liksom förra gången. My mistake.

Jag passade även på att få Archie vaccinerad mot A2 och botulism, lika bra eftersom han ändå ska vila ytterligare en tid resonerade jag.

Nu ska herr Svart gå i hagen i en vecka, därefter skrittas uppsuttet i en vecka och sedan kan jag börja trava. Efter 4 veckor ska jag kunna rida ”för fullt”. Något återbesök tyckte veterinären inte behövdes och jag litar som vanligt på honom till 100 %.

Under detta besöket hade kliniken besök av 3 praktikanter (jag antar att de går på naturbruksgymnasiet där) och på veterinärens fråga vad de tyckte om Archie så blev det samstämmiga svaret ”fiiiiin” och ”snäll” *SKRATT*

”Ja, ni vågar väl inte svara annat nu när jag är här” sa jag men samtidigt så förstår jag flickorna för vad annat kan man tycka om min mönsterpatient :)?

Efter klinikbesöket lämpades Archie av i en gräshage till sin stora belåtenhet och Soya och jag begav oss till Järavallen där Soya hade sedvanlig date med sina killar, 3 whippetpojkar och en dito sloughi.

Hundarnas ägare Åsa är fortfarande indisponibel pga en benbrott men hennes sambo Robban sköter djuren med den äran och vi gick en 2 timmar lång promenad i de jättefina omgivningarna, först med Soya och whippetpojkarna och därefter med Soya och sloughin Bubben.

Alla whipparna fångade på samma bild.

En nöjd gräsätare (tror det är grannens tupp som skymtar i bakgrunden, ungefär bakom Archies svans).

Skönt med ännu lite mer semester, eller?

Måndag- cool på jobbet

Som ni kanske förstår var det mer än ett ögonbryn som höjdes vid morgonens möte på jobbet då undertecknad dök upp iklädd dessa:


Gårdagkvällen fördrevs med ett rinnande öga som gjorde ont, ont och under natten vaknade jag x antal gånger av att jag var öm i hela vänstra delen av ansiktet.

När jag åkte till stallet i morse hade jag fortfarande den lapp man hade satt på på sjukhuset för ögat och jag kände mig ganska ämlig måste jag säga.

Att köra vidare till jobbet gick hyfsat och när jag väl dristade mig till att ta bort lappen märkte jag att jag faktiskt hade långt mindre besvär av ögat utan den; det enda problemet var att jag kände mig enormt ljusskygg och helst hade velat sitta i ett nersläckt kontorslandskap.

Eftersom detta inte låter sig göras då jag delar rum med flera kollegor samt givetvis även själv måste kunna SE min dataskärm tex ringde jag till en kollega och frågade om hon inte kunde ta med sig några solglasögon (jag kunde inte hitta mina egna) eller någon baseball-keps som skulle avskärma lysrören.

Och så fort de lånade solbrillorna satt på näsan kände jag mig så gott som vanligt!

Efter jobbet hämtade jag Soya och vi gick därefter en riktig powerwalk med Archie som av och till taktade iväg, for omkring och var allmänt ”störig” (är det ett skånskt uttryck tro?).

Han brukar aldrig bry sig om Soya i vanliga fall men idag for han i luften flera gånger när hon kom springande bakom och jag bad en bön att han inte skulle få för sig att sparka bakut samtidigt- något han aldrig gjort men någon gång kan ju vara den första -och förs Soyas del i så fall den sista :(.

Nu känner jag mig faktiskt i princip till 100 % återställd i ögat och funderar över hur smart naturen är.

Min teori är att ögat gjorts så smärtkänsligt just för att man verkligen ska akta det men om man väl skadar ögat så läker det väldigt fort eftersom man behöver det för sin överlevnad (kanske inte i dagens samhälle men ”i tidernas begymmelse”).

Vad tror ni om den teorin :)?

Söndag- pinne i ögat!

Efter en längre promenad kom jag fram till detta naturreservat. Kort därefter mötte jag 2 hundägare och ställde den måhända lite märkliga frågan ”Ursäkta men var är jag egentligen” på vilken de svarade ”Torna Hällestad” – en håla i närheten av Dalby varifrån jag utgått.

De nya stigar och vägar jag hittade var väldigt kuperade och inbjudande.
Eftersom jag börjat tröttna på att jogga eller gå samma runda i Dalby (tar 1 timme att gå och ca 35-40 minuter att springa) var planen för idag att försöka hitta lite alternativa vägar och därmed förändra och utöka slingan.

Redan efter typ 2 minuters promenad (!) råkade jag gå emot en liten gren som stack mig rakt i vänsterögat och jag anade direkt vad som skulle kunna hända.

Jag har vid två tidigare tillfällen råkat ta hål på hornhinnan och vet att det för det första gör djävulskt ont och att man för det andra har att ”se fram emot” ett rinnande öga och ett stort obehag i någon dag.

Första gången det hände var då jag bodde i lägenhet och hade brevlåda i ytterdörren.

När jag hörde att jag hade fått veckans reklamskörd gick jag ut i hallen, böjde mig ner för att ta upp reklamen och råkade sticka hörnet av ett papper rätt i ögat! Otroligt att man kan skada sig själv på detta vis men så var det.

Idag var det alltså dags för samma typ av skada men otroligt nog kom inte smärtan direkt utan jag lyckades gå med Soya i 2 timmar utan större besvär.

Förvisso högg det till i ögat emellanåt och då gjorde det fruktansvärt ont en stund men sedan kunde jag fortsätta att gå mer eller mindre obehindrat.

Mitt mål att hitta nya vägar fullföljdes med råge, jag hade kunnat gå hur länge som helst om jag inte hade varit rädd för att gå vilse.

Till skillnad från min man som kan köra till ett ställe en gång i mörker, snöstorm och dimma och sedan lätt som en plätt hitta dit igen skulle jag knappt kunna förklara vägen från vår hall till sovrummet så mig ska man aldrig välja som vägvisare eller orienteringspartner.

Hur som helst, efter alltså 2 timmar var Soya och jag tillbaka i bilen och körde till stallet för mockning och foderfix.

Jag hade nu ganska ont i ögat men eftersom mitt motto vid egen sjukdom är ” det går över” (när HÄSTEN är sjuk planerar jag hans begravning omedelbart) så åkte jag hem och hjälpte maken att kratta upp den enorma mängd löv som samlats i vår trädgård.

När detta trista arbete var avslutat hade jag rejält ont i ögat och då slutade jag också att ignorera makens vädjande om att köra mig till sjukhuset.

Sagt och gjort; maken körde i piskande regn till Malmö och ögonkliniken på UMAS och eftersom det bara var en person före mig som ansåg sig behöva hjälp av kliniken blev jag snabbt undersökt och man kunde konstatera ett rejält skavsår på hornhinnan.

Bedövningsdropparna som jag fick i ögat var underbara men tyvärr släppte deras effekt alltför snabbt och nu ska jag ”bara” smeta på pencillin-salva i ögat 4 gånger om dagen i en vecka samt ha en ögonlapp i alla fall idag och eventuellt imorgon också beroende på hur jag känner mig.

Och just nu känner jag mig allt annat än ”fit for fight”.

Har nyss kommit hem från stallet där jag under kisande och ett öga som rinner som en flod försökte att fixa till Archie så snabbt som möjligt.

Det blev bara täckesbyte och en 20 minuter lång promenad i mörkret och hästen gick som ett ljus bredvid mig då jag med största sannolikhet med hela kroppen signalerade att det idag inte var läge för varken ”släpa benen i marken” eller ”dansa omkring och låtsas vara uppspelt i mörkret”.

Hur det ska gå att köra till jobbet imorgon och dessutom jobba– ja, det återstår att se och jag är mycket tacksam över att jag inte ska vara hos Archies veterinär (en körning på styvt en timme) förrän på tisdagen.

Tacksam är jag också över att det var vänsterögat som fick denna skada- på detta ögat har jag sedan födseln otroligt dålig syn (läs 30%) och hade något hänt med det andra ögat hade jag varit att betrakta som näst intill halv-blind.

Så…man får vara tacksam för det lilla och bara försöka uthärda tills detta går över.

Lördag- sex i stan

Idag var det dags att inviga de nya joggingskorna från Lidl (199:–).

Jag är, som ni nog har förstått, ingen ”märkes-bög” utan kan mycket väl köpa väldigt billigt om det passar.

De nu pensionerade (läs: slängda) skorna som var dessas företrädare inköptes på Skopunkten för ca 200:– de med och de höll i ca 7 år har jag räknat ut.

Vädret visade upp sig från sin allra bästa sida- det var både soligt och vindstilla medan vi sprang.

Annars har vädret verkligen skiftat precis hur som helst de senaste veckorna. Jag har för det mesta haft en otrolig tur på mina lediga dagar faktiskt medan arbetsdagarna ofta innehållit både regn och blåst i massor.

Den lilla kinesen hittade något att slicka på ute i skogen (rötter, något godis som tappats, ett kadaver?- bäst att inte veta kanske?).

Att hon tydligen även hittat något att rulla halsen i blev jag varse när hon hoppade in i bilen och lukten indikerade mest BAJS faktiskt!

Då var det skönt att kunna ställa in äckel-majan i hästarnas spolspilta när vi kom fram till stallet- det tyckte jag i alla fall (men säkert inte lilla Mimmi som darrade demonstrativt trots det varma vattnet).

Archie har till min stora glädje fördrivit dagen i gräshage och därmed rört sig mer än några milimeter åt gången så det fick räcka som motion för hans del.

Jag hoppas att han njuter av sina sadelfria dagar- tids nog får han jobba för stallhyran igen.

Efter en (för ovanlighetens skull) hemlagad middag (fläskfilé i champinjonsås- en av mina ”paradrätter”) är det nu dags att avnjuta ”Sex and the city, del 2), en film som fick ett svalt kritikermottagande men som jag tror att jag kommer att gilla.

Fredag- fortsatt slappt

Inte heller idag lockades jag av att rida (läs: skritta), det blåste så jag fick grabba tag i mössan flera gånger och att snurra runt inne i ridhuset hade jag inte heller lust med.

Sedan vill jag faktiskt gärna att Archie också känner att han får en paus från ridningen och att komma dragandes med sadeln titt som tätt känns inte så juste.

Muggen håller sig fortsatt borta och nu nöjer jag mig med att torka ur karlederna med en handduk om benen är torra och i annat fall tvätta av dom med varmvatten och därefter handdukstorka dom.

Efter borstning, täckesbyte och lite godis i krubban körde jag hem för att hålla helg- sköööönt!

Torsdag- till häst!

Ännu en härlig semesterdag lider mot sitt slut och som vanligt har jag ägnat den åt mina djur.

Soya har sprungit lös i ca 2 1/2 timme idag så hon lär sova gott och även Archie stod och gäspade på stallgången efter sin ”motion” (hmmm…).

Började dagen med att åka till stallet för mockning och foderfix och när detta var avklarat körde jag snabbt förbi för att titta på ett hus som jag via hemnet hade sett var till salu i Staffanstorp.

En blick på huset och omgivningen (ett minst sagt tättbebyggt villaområde) sa mig att jag gärna hade köpt huset om det låg på en egen tomt i Grevie men att jag aldrig hade stått ut att ha trettioeleva grannar ända inne häcken (och då menar jag inte bara trädgårdshäcken) som här.

Efter denna (föga förvånande) besvikelse körde jag för att träffa Åsas whippar i Järavallen, denna gång utan själva Åsa som sällskap dock.

Åsa har haft den makalösa oturen att bryta foten så hennes sambo fick agera hundrastare tillsammans med mig och det gick hur bra som helst.

Hundarna kommer ju så väl överens att det aldrig är några problem och vi hade det lika trevligt som alltid då våra fyrfotingar träffas.

På eftermiddagen var det dags att ”rasta” Archie och jag ska väl inte påstå att jag kände en enorm lust att sadla på för att skritta omkring utomhus.

Men ut kom vi och i sådana lägen är det underbart skönt att ha en ”klippa” som Arch som man kan låta vara oriden hur länge som helst för att därefter bara sadla på och rida ut, utan en tanke på att han ska vara sprallig eller rent av ”dum”.

Nej, våra 45 minuter utomhus förflöt utan minsta incident förutom att vi såg 2 rådjur på mycket nära håll men min allra skarpaste röst fick Soya att inte ens överväga om dessa djur var lekkamrater, potentiell föda eller bara något att jaga utan hon stannade vi vår sida.

”Stallets vackraste häst” som jag retsamt brukar säga till stallägaren. I sanning menar jag det och jag misstänker att även stallägaren har ett gott öga till ”herr Inställsam” som vet hur man charmar alla.

Och så en ”close up” på den vackre…

”Bildbeviset” på att jag faktiskt red idag (nej, jag sadlade inte bara på, tog kortet och sadlade av igen :)).
Måste säga att jag är mycket nöjd med mitt ridtäcke från Ullared för 99:–, det passade precis så bra i färg till mitt svarta djur som jag trodde att det skulle göra.