Inlägg i kategorin Dagbok

Intresseklubben antecknar

Idag har jag inget spännande debattämne att skriva om så jag tänkte helt tråkigt berätta lite om dagen och gårdagen, precis som man gör i en ”riktig” blogg, hur ointressant det än må vara.

Ett uttryck från ungdomen slog mig…

”Intresseklubben antecknar” sa man om någon började berätta något fullständig ointressant eller så sa man ”Aj! Jag har fått en intressepil i ögat” ?!?!? (Intresse-pil???? Var får folk allt ifrån???).

Nåja…hoppas ni inte behöver plocka fram vare sig anteckningsböcker eller dra ut pilar ur ögat utan ids läsa ändå…

Morgonen för mig inleddes med att Soya mycket demonstrativt ansåg att vi skulle lägga ytterligare ett väder till listan ”förhållanden under vilka man under inga omständigheter ska lämna hemmet”. På listan fanns redan SNÖ och REGN och nu skulle tydligen även BLÅST läggas till.

Hade jag inte haft kopplet hade jag aldrig lyckats släpa med mig det ovilliga djuret utanför dörren.

Där måste jag säga att Soya har väldigt mycket att lära av den gode Archie för vilken inget dåligt väder existerar. Han har ridits i stormar, piskande regn och snöoväder utan att blinka och det borde Soya ta lite mer intryck av tycker jag. Av hennes krävs dessutom inget arbete som av Archie och ändå måste hon oja sig?!?

När Archie var något yngre och fortfarande kunde bli rädd om vi mötte travekipage i full fart på Jägersros träningsbanor var ridning i orkan mycket mindre nervpåfrestande för oss båda, helt enkelt av den enkla anledningen att inga andra ryttare eller kuskar skulle få för sig att motionera hästar i sådant väder. Så vi var alltid garanterade fullständig ensamhet, läs: ingen travare som plötsligt dök upp från ingenstans med en smattrande vagn bakom sig! Att jag sedan höll på att slitas ur sadeln av de häftiga vindarna drabbade ju inte Archie i alla fall.

Nåväl, för att återgå till morgonens aktiviteter så var jag i stallet och red ett mycket trevligt ridpass efter stormvandringen med hunden. Archie kändes stundom extremt underbar att rida och jag var mycket nöjd med framför allt skänkelvikningarna utmed långsidorna som flöt på mycket bra.

Jag var och tränade för Ebba igår eftermiddag och hon påpekade glädjande att både min sits och våra skänkelvikningar har blivit mycket bättre och det är framför allt dessa två saker vi fokuserat på sedan jag började träna för henne.
Det enda ”mindre bra” som hände på träningen igår var att Archie emellanåt började gå i vad den okunnige skulle kalla ”passage-artad trav” i skänkelvikningarna medan ”vi som vet bättre” skulle kalla detta ”fräck och lat kadenstrav” (fräck = olydig och inte fräck= häftig :=)).

Ebba tyckte att jag skulle försöka att få lite bättre ”fart” i skänkelvikningarna och idag gick det hur bra som helst och utan antydan till denna gungande seg-trav.

På tal om Ebba förresten så kan ni, om ni är intresserade titta på hennes hemsida
http://www.dressyressen.se/
för att se i vilka underbart vackra omgivningar vi rider. Om ni tittar längst ner under fliken VERKSAMHET ser ni dessutom den som JAG, min vana trogen har döpt till NÖFFIS (Nöffis var också med på träningen igår förresten).

Efter träningen hos Ebba igår hade jag lovat att klippa en privatponny i stallet, Shadow (vilken enligt mina omdöpningsidéer borde kallas SKUGGIS men det gör han inte :=)).

Klippningen av Shadow fick mig att muttra till Lena, den lilles ägare, som gick förbi

”I fortsättingen klipper jag bara DEN (pekande på Birk) och DEN (pekande på Arch)”.

Shadow uppskattade nämligen inte klippning under magen och hytte med bakbenen vid några tillfällen och känner man inte hästen vet i alla fall inte jag vad jag ska tro om detta. Ska hästen sparka eller är det bara ett sätt att visa obehag?
Mina egna gossar skulle inte drömma om att lyfta bakbenen och skulle de mot förmodan göra det ändå så skulle jag…ja, ni vet…slå ihjäl dom :=). Nä..skämt å sido, skulle de lyfta benen så VET jag att detta inte betyder något och att det bara är att fortsätta klippningen.

Så bakbens-hotandet, att min jacka blev fullständigt nerhårad och fick tvättas vid hemkomst samt att jag fick jätteont i ryggen av att luta mig under en så liten häst fick mig att inse att min tid som ”klippare av allt och alla” definitivt är förbi.

Nu var ju Shadow ändå väldigt snäll och lättklippt men tex ponnybarnet Sallys odjur skulle jag inte klippa för alla pengar i världen (ja, du läste rätt Sally :=)).

Där är det Domosedan och ”Spanska ridskolan” på stallgången som gäller och jag tror att det skulle ha tagit mig lika lång tid att helklippa Arch som att jaga lille Mulle för att kanske lyckas klippa några tag på halsen. Så detta överlåter jag till andra, tålmodigare klippare och suckar tacksamt var gång jag ser levaderna, stegringarna och andra konststycken över att det inte MIN häst :=) !

Ja, detta var lite om det senaste dygnet, inte riktigt så karakteristiskt för vanemänniskan Birgitta.

I kväll ska maken och jag äntligen åka och titta på gården som jag redan nämnt och det ska bli extremt spännande. Om inte annat efter visningen så får jag väl vara glad åt den veckas fullständigt grandiosa dagdrömmar som totalt absorberat mig och sakta återvända till den faktiskt inte alls så tokiga VERKLIGHETEN!

Dagens träning och halv vilodag för mig

Dagens träning bestod som så ofta av sidvärtsövningar åt alla håll och kanter samt bakdelsvändningsträning och övergångar mellan skritt och galopp.
Som avslutning red jag förvänd galopp på en så liten volt som jag kunde hålla galoppen i och detta gick mycket bra tills Archie tröttnade och började bryta av till trav hela tiden i stället. I dessa lägen får man gå på honom och inte ge upp övningen för han orkar ofta mer än vad han ger sken av men blir lätt bekväm om han får.

Våra svårigheter och akilleshälar avslöjas obarmhärtigt på träningarna men det är ju därför man tränar; för att försöka förbättra det man har svårt för och/ eller få tips och råd om hur man kan stärka hästen för att lättare klara av det svåra.

Sidvärtsrörelserna har vi ju haft svårt för hela tiden, det blir lätt dels så att tempot mattas av och dels är tvärningen aldeles för liten.
Birgitta tipsade mig här om att inte bara träna på detta uppsuttet utan även då jag longerar och/eller tömkör liksom att trava över lite högre bommar för att få större rörlighet i bog/framparti.

Bakdelsvändningarna kan bli seeeega och ibland står Archie något steg med bak i stället för att lyfta benen. Här var tipset att rida sluta på liten volt för att hela tiden hålla igång hästen/bakbenen.

Vad gäller avbrotten från galopp till skritt har jag framför allt problem med vänster galopp där Archie inte tar yttertygeln tillräckligt i avbrottet. Birgittas tips är att korta den tygeln rejält och ställa utåt om det behövs men att verkligen se till att förhållningen blir lyssnad på och inte sitta och segdra på halvlånga tyglar.

När vi gjorde några travökningar fick jag skäll för att jag sjunker ihop som en säck över hästen och kutar med ryggen och det har jag själv sett på några förfärliga stillbilder som tagits på tävling. FY och FULT och hjälper givetvis inte hästen.

I eftermiddag blir det hage för Archie och själv är jag hästledig resten av dagen!

För ett tag sedan insåg kontroll-Birgitta att det faktiskt är fullständigt onödigt att åka ut till stallet även på eftermiddagen (jag är ju där annars alltid morgon och eftermiddag) på tisdagarna eftersom Lina sköter Archie den dagen och givetvis är fullständigt kapabel till att både ta in honom från hagen, mocka och hänga upp hönätet med kvällsfoder.

Så en vardag i veckan kan jag numera åka direkt hem från jobbet och det känns oerhört lyxigt. Vi har även börjat tillämpa detta vissa lördagar, dvs jag rider bara på morgonen och släpper sedan ut hästarna så fixar Lina resten under eftermiddagen och det känns som att jag därigenom får hur mycket tid som helst över till annat. Otroligt hur så lite kan göra så mycket!

Den bloggläsare som ställt en fråga om vad man kan göra åt ordningspoliser i stallet kommer jag att svara imorgon eller på torsdag. DET kan bli en intressant diskussion :=)!

Såg ni ”Uppdrag granskning” i onsdags?

Jag upphör aldrig att förvånas över människors förslagenhet och ondska!

Denna veckas ”Uppdrag granskning” handlade om en tjej, Veronica (i 20-års åldern) som lurat flera hästägare att ge bort sina hästar till henne i tron att de därmed gav bort sin häst som sällskapshäst åt Veronicas häst Rollex.

I Uppdrag granskning kunde man visa att Veronica fått minst 5 hästar på detta vis trots att det också uppdagades att Veronicas Rollex inte haft sällskap av någon av hästarna.

Vad som också uppdagades och som ingen av dom som skänkt bort sin häst till Veronica visste var att Veronica är ägare till….ETT SLAKTERI!!!!

Tja…var tror NI att hästarna som Veronica fick tagit vägen?

2 hästar kunde man bevisa var slaktade men jag och säkert många med mig är övertygade om att givetvis alla hästarna gått detta öde till mötes för att Veronica därigenom skulle tjäna pengar (ca 7000:– per häst enligt uppgift i tv-programmet).

Det som gör mig så beklämd är att en så ung tjej redan är så förslagen att hon uppnyttjat andra hästägares välvilja för att tjäna förhållandevis ”små” pengar. Det var ju knappast så att Veronica blev miljonär på kuppen, däremot lär hon vara stämplad för lång tid framöver i olika kretsar för sådant här glöms inte bort precis.

Sedan kan man ju tycka att hästägare är väl godtrogna som skänker bort sin häst utan att kontrollera det stall dit hästen påstås ska bo osv men det finns säkert också förklaringar till varför man ibland gör på detta viset också.

Ett bra program hur som helst och jag hoppas verkligen att denna Veronica bittert får ångra vad hon gjort även om det inte är STRAFFBART att slakta en häst som någon skänkt bort till en.

Det glömda kandaret

Idag kom jag äntligen ihåg att använda mitt kandar igen!

Jag provade Décimas kandar på Archie vid en uteridning för ungefär ett halvår sedan bara för att se hur han skulle reagera på denna, lite annorlunda, typ av betsling. Och Archie reagerade inte nämnvärt (pust….Décimas tungfel blev ungefär dubbelt så påtagligt med kandaret).

Sedan dess vet jag inte hur många gånger jag har TÄNKT att jag skulle rida med kandaret igen men hur otroligt (senilt) det än kan låta så har jag glömt det gång på gång.

Jag packade till och med ner kandaret och tog med det till Yddinge men det hängde oanvänt på en krok i 2 månader. Hur kan man vara så vimsig?

Jag får ursäkta mig med att jag bara har velat prova kandaret vid en kortare uteridning eller om jag bara skulle skritta ut och det händer liksom inte så ofta.

Jag har alltså tänkt några dagar innan att ”på onsdag när jag skrittar ut så tar jag på kandaret” men sedan har jag ändå redan suttit i sadeln innan jag har kommit på ”javisst ja, jag skulle ju ha kandaret”….

Hur som helst så fick jag alltså till ett nytt provtillfälle idag när jag var ute och klättrade och det var inga konstigheter.

Även om man numera kan tävla högre upp i klasserna på träns än när jag hade Décima (så himla typiskt…..DÅ hade jag jublat över denna ändring i TR) så tycker jag att det är lika bra att introducera kandaret under lite mer lättsamma förhållanden.

Har förresten en internet-bekant vars häst heter KANDAR. HON lär inte glömma att använda sitt kandar :=)!

Dagens träning- longering

Idag använde tränar-Birgitta och jag en stor del av lektionen till att longera Archie.

Jag ville dels se hur Birgitta gör när HON longerar (så att vi gör på samma sätt/följer samma röda tråd så att säga) och dels visa henne hur Archie fungerar (ffa sidvärts) utan ryttare på ryggen.

Longering (liksom tömkörning) är, rätt utfört ett bra komplement till ridningen och man kan göra mycket bra övningar på lina medan felaktig longering, då man mer eller mindre bara låter hästen rusa runt oinspänd i en lina inte främjar NÅGOT, inte enligt min åsikt i alla fall.

Birgitta tycker att det är tråkigt att så få ryttare idag verkar veta hur man longerar och tömkör på RÄTT sätt och från det JAG har sett så är jag sorgligt nog benägen att hålla med henne.

Idag tyckte jag att Archie jobbade bra i linan men Birgitta tycker att jag kräver för lite och att Archie har för dålig respekt för pisken, framför allt när den ska användas sidförande (man kan knacka med piskskaftet i sidan på hästen- om man gör detta på Archie får man i princip INGEN reaktion, dvs han flyttar sig inte åt sidan som tanken är).

Efter longeringen satt jag upp och red lite sidförande röresler och det märktes att Archie hade blivit mer på ”hugget” av longeringen. Men Birgitta säger att en del i sidvärts-förflyttnings-problematiken (oj vilket långt ord) absolut beror på MIG- dels sitter jag inte helt stilla i sadeln och dels saknar jag styrkan att ”ta hästen med mig” åt sidan. Så skärpning till mig själv!

Vilken härlig dag!

Idag var Archie och jag ute på en över 2 timmar lång skogsritt!

Som guide hade vi en tjej, Petra, som står uppstallad i Yddinge året runt och även den lille (Birk) och Lena följde med.

Lena och jag har inte vetat hur man skulle rida för att komma till den skog där vi var idag utan har ridit ut i de närliggande omgivningarna men med guide så öppnade sig en helt ny värld för oss.

Petra med ”Mufflan” lotsade oss med säker hand genom ängar, snår och vägar tills vi kom till en härlig bokskog där stillheten rådde. Vägarna var många, långa och mycket lämpade för ridning och vi njöt verkligen. Synd att vi inte hade kameran med så att ni kunde få se.

Archie skötte sig exemplariskt i den främmande miljön. Han verkade trygg i att Mufflan tog täten och koncentrerade sig mer på att försöka torka sig om munnen på hennes bakdel (en ovana han ansätter många med och som uppskattas av få) än på att titta sig omkring.

Vi red förbi en kohage (rena ”Bregott-fabriken”) men han lyfte knappt på blicken trots att han aldrig sett kor så länge jag har ägt honom och inte heller något annat skrämde upp honom eller fick honom att titta till. Den lille var mer misstänksam över korna :=)!

Efter lite mer än 2 timmar var vi åter hemma igen och det enda som var ansträngt efter den turen var min rumpa efter så mycket skrittande :=)!

På eftermiddagen fick jag och min man besök av min goda vän A från Stockholm som jag omnämnt i en del blogginlägg.

A är en duktig dressyrryttarinna (tillika tränare) och är väl den person som jag mest diskuterar olika dressyrproblem, lösningar, glädjeämnen, hästbekymmer mm med även om det till 95 % sker via mail.

Nu fick vi chansen att prata på för allt vad vi orkade och det var tur att våra respektive hade ANDRA samtalsämnen att dryfta som intresserade DOM för annars hade de nog somnat av uttråkning av allt vårt dresyrbabbel. Men det gäller att passa på :=), vi träffas så sällan och då finns det ju mycket att avhandla!

Dagens träning eller vädergudarna driver med mig!

Som ni kunde läsa om tidigare i veckan blev tisdagens träning inställd pga dåligt väder, dvs regn i mängd.

Ny träningstid bestämdes till fredag 17.30.

Fredag 14.30: Undertecknad stressar iväg från jobbet (slutar tidigare) för att hinna med matinköp inför helgen osv innan träningen ska börja. Solen skiner.

15.30: Det börjar regna lite lätt.

16.00: Regnet öser ner.

16.30: Jag tar in Archie Lerhög från hagen. Archie är både dyngsur av regnet och har lera över hela kroppen. Grrrrr!!!!

16.35: Jag spolar av Lermonstret i varmvatten utanför stallet i HÄLLANDE ösregn.

16.50: Tränar-Birgitta ringer och avbokar träningen då det öser ner även hemma hos henne.

16.55: Det har slutat att regna och jag ringer Birgitta för att fråga om vi inte ska köra träningen i alla fall. Birgitta tycker inte att detta är en god idé eftersom regnet fortfarande öser ner hemma hos henne (hon bor ca 15 minuters körväg från stallet) och himlen är kolsvart.

17.00: Jag beslutar mig för att rida på egen hand på vinst och förlust och i värsta fall avbryta ridpasset om det åter börjar vräka ner.
Den icke-disciplinerade delen av mig vill bara hoppa in i bilen och köra hem till soffan; jag är ingen fan av eftermiddags/kvällsridning någonsin och absolut inte på en fredag efter en lång arbetsvecka.
Men Archie gick så fint så det var faktiskt värt ”ansträngningen”.

Behöver jag nämna att det inte kom ens en halv regndroppe från det att vi bestämde att träningen skulle avbokas?!?!?! Nädå….tvärtom började solen att skina!

Retligt som bara den så klart; jag behöver Birgittas vakande öga ännu mer då jag varit utan mina älskade ridhusspeglar i snart 2 månader.

Nåja; förutom att ha sparat 350:– har jag kommit på ännu en positiv grej med den inställda träningen. Nu har jag något att skylla på om det skulle gå dåligt på tävlingen på lördag :=).

Ingen träning = inga bra prestationer!

Kvadrat blir rektangel, opålitligt väder och ank-kaka

Jag tror att jag ska mynta ett nytt uttryck!

När någon verkligen inte är att lita på ska jag i fortsättningen säga ”han är lika opålitlig som VÄDRET”.

Igår morse vräkte regnet ner, det hade stormat, ridbanan var full av jätte-vattenpölar. På jobbet gick jag klädd i en långärmad tröja med kofta utanpå, så ruggigt var det.

I morse sken solen, klockan 06.00 red jag i ett tunnt linne (men blev ändå svettig) och av vattenpölarna syntes inte ett spår!

Snacka om väderomslag!

Redan på eftermiddagen igår hade vädret dämpat sig så pass att jag kunde rida ut.

Innan ritten stärkte jag mig med stallägarnas nybakade sockerkaka gjord på Ankis ägg! Stall-ankan har alltså börjat värpa ägg efter en tids uppehåll och kan nu bidra med annat än sitt kvackande till hushållet.

Vi har för övrigt blivit riktigt goda vänner Ankis och jag, kanske för att jag ger henne lite havre varje gång hon kommer rullande.
Tidigare kunde jag endast med mycket tur och lite undanmanövrerande rörelser klappa henne på ryggen men nu är hon så medgörlig att jag både kan klappa henne och lyfta upp henne när jag vill.

Annars kunde jag i morse konstatera att Archie sedan inköpet för 2 år sedan sakta men säkert har förvandlats från en ”liten kvadrat” till en tämligen ”stor rektangel”. Kroppen har alltså växt både på längden och tvären :=)!

En god vän har upplevt samma sak med sin häst, denna var från början också en tämligen liten kvadrat men är numera en rejäl rektangel. Jag tror ingen av oss hade räknat med en sådan utveckling (dvs att hästarnas kroppar skulle ändras så pass mycket) men vi är lika glada och nöjda ändå :=)!

Heron och Décima var redan från början rektanglar, rektanglar som sedan bara växte på höjden.
Heron var i vissas ögon tydligen så pass mycket rektangel (= lång i ryggen) att en stallkompis vid ett tillfälle skämtsamt (hmmmm…..) sa:

”Vi kan ha Heron i luciatåget i år! Då kan hela tåget sitta på hans rygg”!

Skratta inte tack!

Imorgon ska jag som utlovat berätta om mina förebilder vilket en läsare efterlyste!

Dagens träning (NOT)

Efter att noga ha rannsakat minnet kan jag tämligen säkert konstatera att jag ALDRIG har ställt in en träning, inte förrän idag vill säga.

Eller…egentligen var det inte jag som ställde in träningen i morse heller om man ska vara petig för när jag ringde tränar-Birgitta 40 minuter innan träningen skulle ha börjat och frågade ”du hade inte tänkt komma va?” så svarade hon ett bestämt NEJ.

För att ta det från början så har det alltså spöregnat mer eller mindre konstant i mina trakter sedan ca 18.00 igår. Som lök på laxen har det dessutom blåst otroligt häftligt nästan lika länge och jag har vaknat flera gånger i natt och kunnat konstatera ”jaha…det håller på fortfarande”.

När jag körde ut till stallet i morse strax innan 06.00 (träningen skulle ha börjat 07.30) så närde jag fortfarande ett naivt hopp om någon form av vädermirakel men även om blåsten var nästan obefintlig så kom det otroliga regnskurar hela tiden.

Ridbanan, som jag har hävdat verkar kunna tåla hur mycket vatten som helst, var full av stora vattenpölar vilket bidrog till mitt beslut att INTE träna.

Jag körde till jobbet i stället och då var det GIVETVIS uppehåll men nu regnar det faktiskt igen.

Jag får hoppas att regnet ger upp under dagen så att jag i alla fall kan rida ut en sväng i eftermiddag men annars tror jag knappast att Archie dör av ytterligare en vilodag (han vilade igår också). I dessa lägen är det skönt att ha en häst som inte lagrar överskottsenergi och dessutom så har jag sett att både han och Birk tar sig små ”repor” i sin jättehage så helt utan motion blir han inte.

Ny träningstid är bestämd till fredag eftermiddag/ kväll, då ska vädret förhoppningsvis ha stabiliserat sig och banan torkat upp.

Proppmätt!

Idag har Arch och den lille bytt hage från en där de kunde gå och ”noppa” gräs till en där de kan välja att SLUKA detsamma om de vill.

Och det märks!

Båda hästarna måste ha VRÄKT i sig gräs under dagen för i kväll när vi hade tagit in dom så stod de bara och glodde världsfrånvarande, båda två, dvs till och med Birk, alias Mr Glupsk.

Hade Archie uppvisat ett sådant beteende på ridskolan hade jag starkt misstänkt att han var sjuk på något sätt för han brukar aldrig rata stråfodret men eftersom nu båda gossarna uppvisar samma dästa beteende så tror jag att det är så enkelt att de är proppmätta!

Och när jag kom med borsten så fanns det ork kvar att stå och gnaga på den i en evighet så det är nog ingen större fara med min svarte gosse (som btw snart är bjusbrun/ black….helt otroligt vilken färgförändring!).