Precis som väderleksprognosen lovade/ hotade kom det mängder av regn under natten.

Jag hoppades att min planerade morgonuteritt inte skulle behöva ställas in pga fortsatt nederbörd men när det väl var dags att sätta foten i stigbygeln hade både regn och lite blixtar dragit förbi.

Stubbåkrarna bedömde jag som för blöta för annat än skritt men däremot konstaterade jag att de förbaskade ”koerna” hade bytt hage så att jag nu kunde rida bort och klättra där de tidigare har stått och skrämt Vicke.

Efter klättringen travade och galopperade vi hemåt och efter lite mer än en timme kunde jag hoppa av, ”slänga ut” Vicke i hagen och hasta till jobbet- instämpling 7.47.

Efter jobbet ska jag för ovanlighetens skull (händer en gång av 200 typ….) INTE åka till stallet utan direkt vidare till ett kortare extrajobb som jag i skrivande stund (min lunchrast) inte vet så mycket om men som jag tror kan bli spännande och som jag kan berätta om imorgon.

Ny vecka- nya möjligheter!

Vicke och jag gick ut hårt 🙂  och inledde morgonen med ett dressyrpass i ridhuset.

Försökte som vanligt minnas vad X sagt på de senaste träningarna och rida därefter och det gick bra.

Fokus låg som vanligt på skolor och en bra förvänd och rättvänd galopp samt att tänja ut traven vilket går sådär men förhoppningsvis blir någon millimeter bättre för varje gång 🙂 .

Eftersom jag skulle jobba på mitt extrajobb på eftermiddagen (vilket jag vanligtvis gör en eller båda helgdagarna i veckan) fick jag förlägga Vickes motion på morgonen, dvs som jag också vanligtvis gör. Inga sovmorgnar här inte med andra ord!

Efter harvning av utebanan i strålkastarljusen från min bil blev det ett tömkörningspass i gryningen.

Jag vill gärna passa på att vara ute så mycket det går, vi har fortfarande nästan sommartemperaturer dygnet runt så man behöver inte vara rädd för att frysa i alla fall.

Jag har även haft en massa jouråtaganden i båda stallen både i morse och innan jobbet så det har gått i ett och kommer att göra till 21.00 då jag kan åka hem till soffan höll jag på att säga…fast det lär snarare bli sängen!

En lördag lik väldigt många andra i mitt liv.

Jag antar att jag inte är ensam om att ”passa på” att fixa med sådant som lätt blir eftersatt på vardagarna, i alla fall om man arbetar heltid.

Så jag har både putsat på Vickes saker, tvättat av krubba och boxväggar, plockat fallfrukt (som han och de andra hästarna i stallet äter), tvättat och städat hemma och skrivit ihop en hel del blogginlägg.

Ridningen skedde i ridhuset; jag vill, som jag skrev i ett inlägg nyligen, helst rida på det för dagen bästa underlaget när jag tränar och då väljer jag vår fina ridhusbotten.

Det blev samma upplägg som hos X sist och som vanligt försöker jag minnas och höra hans ord i öronen när jag försöker ”få till det” utan hans hjälp.

Dagens Kines!

Med öronen på vift!

Då var det dags för lite morgonhoppning igen och kanske är det sista gången jag kan göra detta utomhus i år om det ska ske när jag vanligtvis rider (dvs ganska exakt 06.00).

Det hann med nöd och näppe bli tillräckligt ljust och det blir ju bara mörkare för varje dag som går.

Vicke hoppade lika fint och villigt som alltid och jag tänkte som så många gånger förut på hur orättvist det här med att träna hästar ibland kan te sig.

Jag har ju tex inte alls köpt Vicke i ”hopp-syfte” och hade inför köpet inte kunnat bry mig mindre om han inte var kapabel att ta sig över ett 50-centimeters hinder utan att stå på öronen.

Och trots detta och trots att han inte var hoppad på över 1 år när jag började hinder-skutta i somras så leker han sig över hinderna hur lätt som helst. Inte på någon avancerad nivå men ändå…

Samtidigt har jag en ambitiös bekant som har köpt en vuxen häst i hopptävlingssyfte och där hästen fortfarande efter mer än 1 år knappt tar sig runt banor på 90 centimeter och har stannat ut sig på hur många tävlingar som helst.

Jag är tämligen övertygad om att Vicke även med nuvarande klumpeduns på ryggen hade promenerat över en 90-bana även på tävling- det hade kanske inte sett särskilt snyggt ut pga MIG men nog tusan hade han hoppat.

Och det är ju samma med dressyr där jag kämpar med att rida fram en trav som vissa 3-åringar går i efter en vecka med sadel på ryggen. Typ.

Tja..en del säger att det är detta som är tjusningen men ridning….jag vet inte jag….

Det var en aningens halt framför hinderna så vi höll oss på 90-100 cm men hoppar ju inte många centimeter högre ändå i vanliga fall heller.

Snart är det slut på det roliga- här ska odlas ensilage.

Åhhh vilket härligt sommarväder vi har haft idag- varmt och soligt.

Jag red ut med Vicke efter jobbet och det var så skönt; tillräckligt varmt för att skippa jacka och inte en insekt så långt ögat kunde nå.

Det blev väldigt varierad ridning på både stubbåker, gräs och asfalt, lite klättring i alla gångarter och lång avspänd form eftersom vi red så samlat igår.

Min bil har återvänt från sin verkstads-sejour, plånboken är 6000 pix fattigare men så är det med gamla bilar. Och jag lägger hellre pengar på ”sjukvård” till bilen än hästen- det är en sak som är säker.

Har en del ryttare i min bekantskapskrets som just nu har otur med sina hästar och sådant får mig alltid att tänka till ännu mer och vara glad för varje frisk hästdag för egen del.

Min underbara Gullis tyckte INTE att jag skulle åka till jobbet i morse och det är ofta jag har svårt att slita mig från honom på morgnarna.

Ett härligt sällskap i stallet helt klart!

Dagens pass blev delvis ett styrketränings-dito eftersom jag la lite tid på att träna på den samlade galoppen.

Den kändes faktiskt fantastiskt fin; jag kunde samla den mycket i båda varven och också gå ur och in i den bra.

Det var så att jag fick behärska mig för att inte mala på för länge och riskera att Vicke tappade sugen och började galoppera sämre; men med så fin känsla hade jag för egen del kunnat rida runt i en evighet.

Men i stället blev det skolor och skänkelvikningar efter galoppen och när även traven kändes riktigt fin vad gällde både takt, tempo och form så avslutade jag.

Idag fick Vicke en välförtjänt vilodag- det var en tag sedan han vilade helt men idag blev det bara hagen för hans del.

Själv har jag varit och lämnat min bil på verkstad och som det alltid är höll jag på att säga så är den i behov av ett större ingrepp än jag trodde.

Fick en lånebil i alla fall så att jag inte är helt strandsatt- att åka buss funkar definitivt inte i mitt liv…

Det blir mörkare och mörkare för varje dag….