Hoppsan…då var visst ännu en arbetsvecka avverkad…bara sådär!

Vädret har varit strålande alla dagarna så de som valde en senare semester har verkligen dragit en vinstlott.

Vårt ridhus brukar vara ”sommarstängt” i några veckor denna tiden på året så det är verkligen skönt att kunna rida utomhus i både vackert och varmt väder även tidigt på morgonen och det var precis var jag gjorde i morse.

Idag red jag linjerna ur LA:3-programmet med fokus på noggrannhet, dvs samma sak som jag tränade på hos X sist.

Och det är något jag slarvar med hemma, att verkligen rida stora delar av olika program NOGA- så har det varit i ”alla” år.

Det är som att jag tänker ”det löser sig nog när jag väl är på tävling” vilket verkligen är ett korkat resonemang, det inser jag själv rent logiskt så nu ska det bli skärpning på den fronten!

Ingredienser:

– en lydig dressyrhäst

– superbra underlag

– hårda vindar som gör hästen lite extra på tårna

Ja, om man rör ihop detta till en smet så får man en vääääldigt god kaka- det kan jag intyga efter dagens tömkörningspass ute på en av våra stubbåkrar.

Även Kreon minns jag gav mig några av sina bästa dressyrpass där så nu gäller det bara att sabotera stallägares maskiner så att han inte plöjer upp åkern på länge 🙂 .

Vid närmare eftertanke lär jag bli uppsagd från min stallplats då så det kanske inte är en så bra idé…

Skämt å sido men jag hoppas verkligen att mina stallkamrater passar på att rida på denna utmärkta jättebana medan det finns möjlighet- den gjorde i alla fall så att Vicke dansade fram och jag har sällan önskat en filmkamera så mycket så att jag kunde visa er hur fin han var.

Den dagen han travar så med klumpeduns-matte på ryggen på tävling lär vår lycka vara gjord…..

Om man ser på svansen så förstår man att det blåste rejält.

Så har man inte verkligt ”håll” på sin häst skulle jag inte rekommendera tömkörning på ett jättefält- faktiskt varken i storm eller annars.

Men det här vackra djuret höll sig fint på mattan och fick bara den där extra spänsten som gör så stor skillnad.

Även om jag tycker att det är jättekul att rida på stubbåkrarna just nu så kände jag att 3 dagar i rad kan bli lite väl ensidigt ur underlagssynpunkt så idag blev det ett dressyrpass på grusbanan.

Förhoppningsvis plöjs inte alla åkrar ner i rekordfart även om en del faktiskt redan har fått känna på plogen.

Och det är ju inte vi ryttare som äger denna fråga utan det är bara att rätta sig efter bönderna och njuta så länge det varar.

Dagens Vicke!

I morse återvände jag till gårdagens brottsplats- denna gången för lite konditions/ intervallträning.

Delar av stubbåkern sluttar vagt och efter att ha travat i lång och låg form som uppvärmning så galopperade jag långa sträckor uppåt och neråt i denna mini-backe 3 gånger med skrittpauser emellan.

Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket som är precis lagom träning för att få en konditionshöjande effekt utan att ”skada” hästen- jag vill ju inte att Vicke ska kännas helt utmattad efteråt men det ska ju inte heller vara ”a walk in the park”.

Jag får väl lita till min känsla helt enkelt och när jag travade av i lika lång och låg form som i början så kändes han i alla fall jättefin.

En målmetveten man på väg till jobbet!

Så kom då äntligen dagen som jag sett fram emot länge: dagen då jag kunde rida på våra stubbåkrar!

Vi är ju inte så bortskämda med fina ridvägar men när det är ”stubbåkerdags” kan man å andra sidan rida på massor, massor av ställen där man annars inte kan sätta en hästhov.

Idag blev det ett dressyrpass  på en av åkrarna med många byten och minst lika många slutor och sedan var jag nöjd 🙂 .

Älskar mina nya (köpta begagnade) bruna lindor! Kan ju säga att de inte var så här rena efter passet utan tvärtom fulla av micro-halm.

Paketering pågår. Storbalarna används i det stora stallet medan vi i lilla stallet kör med småbalshalm.

Möttes av en ljuvlig syn på min kvällscykelrunda med Soya!

Nu är det bara att hoppas på många härliga ritter på denna nya jätteridbana innan den plöjs!

Åhhh vilken vacker morgon det var i morse när jag red på utebanan.

Solen sken, det var lite smådimmigt och jag önskade att jag hade haft en riktig kamera för att föreviga den fantastiska vyn.

Dessutom var det precis lagom temperatur, varmt nog att rida i t-shirt men med fläktande vindar som om man hade en mega-air-condition 🙂 !

Som bäddat för ett lyckat dressyrpass med andra ord och så blev det också.

Jag filade på den förvända galoppen, gjorde några byten som flyter på bättre och bättre och la lite tid på slutor och skänkelvikningar.

Jag tycker ofta att skänkelvikningarna känns bättre på tävling än vad de är (kritiken är då ”släpande ben”) så jag ska be X att titta lite extra på detta framöver.

Det enda jag saknade idag var SPEGLAR så man kan se lite vad man sysslar med men man kan ju inte få allt 🙂 !

Förresten: har era hästar börjat fälla? Det har min.

Världens längsta hästben 🙂 ?