Inlägg i kategorin Dagbok

Dagens träning- longering

Idag använde tränar-Birgitta och jag en stor del av lektionen till att longera Archie.

Jag ville dels se hur Birgitta gör när HON longerar (så att vi gör på samma sätt/följer samma röda tråd så att säga) och dels visa henne hur Archie fungerar (ffa sidvärts) utan ryttare på ryggen.

Longering (liksom tömkörning) är, rätt utfört ett bra komplement till ridningen och man kan göra mycket bra övningar på lina medan felaktig longering, då man mer eller mindre bara låter hästen rusa runt oinspänd i en lina inte främjar NÅGOT, inte enligt min åsikt i alla fall.

Birgitta tycker att det är tråkigt att så få ryttare idag verkar veta hur man longerar och tömkör på RÄTT sätt och från det JAG har sett så är jag sorgligt nog benägen att hålla med henne.

Idag tyckte jag att Archie jobbade bra i linan men Birgitta tycker att jag kräver för lite och att Archie har för dålig respekt för pisken, framför allt när den ska användas sidförande (man kan knacka med piskskaftet i sidan på hästen- om man gör detta på Archie får man i princip INGEN reaktion, dvs han flyttar sig inte åt sidan som tanken är).

Efter longeringen satt jag upp och red lite sidförande röresler och det märktes att Archie hade blivit mer på ”hugget” av longeringen. Men Birgitta säger att en del i sidvärts-förflyttnings-problematiken (oj vilket långt ord) absolut beror på MIG- dels sitter jag inte helt stilla i sadeln och dels saknar jag styrkan att ”ta hästen med mig” åt sidan. Så skärpning till mig själv!

Vilken härlig dag!

Idag var Archie och jag ute på en över 2 timmar lång skogsritt!

Som guide hade vi en tjej, Petra, som står uppstallad i Yddinge året runt och även den lille (Birk) och Lena följde med.

Lena och jag har inte vetat hur man skulle rida för att komma till den skog där vi var idag utan har ridit ut i de närliggande omgivningarna men med guide så öppnade sig en helt ny värld för oss.

Petra med ”Mufflan” lotsade oss med säker hand genom ängar, snår och vägar tills vi kom till en härlig bokskog där stillheten rådde. Vägarna var många, långa och mycket lämpade för ridning och vi njöt verkligen. Synd att vi inte hade kameran med så att ni kunde få se.

Archie skötte sig exemplariskt i den främmande miljön. Han verkade trygg i att Mufflan tog täten och koncentrerade sig mer på att försöka torka sig om munnen på hennes bakdel (en ovana han ansätter många med och som uppskattas av få) än på att titta sig omkring.

Vi red förbi en kohage (rena ”Bregott-fabriken”) men han lyfte knappt på blicken trots att han aldrig sett kor så länge jag har ägt honom och inte heller något annat skrämde upp honom eller fick honom att titta till. Den lille var mer misstänksam över korna :=)!

Efter lite mer än 2 timmar var vi åter hemma igen och det enda som var ansträngt efter den turen var min rumpa efter så mycket skrittande :=)!

På eftermiddagen fick jag och min man besök av min goda vän A från Stockholm som jag omnämnt i en del blogginlägg.

A är en duktig dressyrryttarinna (tillika tränare) och är väl den person som jag mest diskuterar olika dressyrproblem, lösningar, glädjeämnen, hästbekymmer mm med även om det till 95 % sker via mail.

Nu fick vi chansen att prata på för allt vad vi orkade och det var tur att våra respektive hade ANDRA samtalsämnen att dryfta som intresserade DOM för annars hade de nog somnat av uttråkning av allt vårt dresyrbabbel. Men det gäller att passa på :=), vi träffas så sällan och då finns det ju mycket att avhandla!

Dagens träning eller vädergudarna driver med mig!

Som ni kunde läsa om tidigare i veckan blev tisdagens träning inställd pga dåligt väder, dvs regn i mängd.

Ny träningstid bestämdes till fredag 17.30.

Fredag 14.30: Undertecknad stressar iväg från jobbet (slutar tidigare) för att hinna med matinköp inför helgen osv innan träningen ska börja. Solen skiner.

15.30: Det börjar regna lite lätt.

16.00: Regnet öser ner.

16.30: Jag tar in Archie Lerhög från hagen. Archie är både dyngsur av regnet och har lera över hela kroppen. Grrrrr!!!!

16.35: Jag spolar av Lermonstret i varmvatten utanför stallet i HÄLLANDE ösregn.

16.50: Tränar-Birgitta ringer och avbokar träningen då det öser ner även hemma hos henne.

16.55: Det har slutat att regna och jag ringer Birgitta för att fråga om vi inte ska köra träningen i alla fall. Birgitta tycker inte att detta är en god idé eftersom regnet fortfarande öser ner hemma hos henne (hon bor ca 15 minuters körväg från stallet) och himlen är kolsvart.

17.00: Jag beslutar mig för att rida på egen hand på vinst och förlust och i värsta fall avbryta ridpasset om det åter börjar vräka ner.
Den icke-disciplinerade delen av mig vill bara hoppa in i bilen och köra hem till soffan; jag är ingen fan av eftermiddags/kvällsridning någonsin och absolut inte på en fredag efter en lång arbetsvecka.
Men Archie gick så fint så det var faktiskt värt ”ansträngningen”.

Behöver jag nämna att det inte kom ens en halv regndroppe från det att vi bestämde att träningen skulle avbokas?!?!?! Nädå….tvärtom började solen att skina!

Retligt som bara den så klart; jag behöver Birgittas vakande öga ännu mer då jag varit utan mina älskade ridhusspeglar i snart 2 månader.

Nåja; förutom att ha sparat 350:– har jag kommit på ännu en positiv grej med den inställda träningen. Nu har jag något att skylla på om det skulle gå dåligt på tävlingen på lördag :=).

Ingen träning = inga bra prestationer!

Kvadrat blir rektangel, opålitligt väder och ank-kaka

Jag tror att jag ska mynta ett nytt uttryck!

När någon verkligen inte är att lita på ska jag i fortsättningen säga ”han är lika opålitlig som VÄDRET”.

Igår morse vräkte regnet ner, det hade stormat, ridbanan var full av jätte-vattenpölar. På jobbet gick jag klädd i en långärmad tröja med kofta utanpå, så ruggigt var det.

I morse sken solen, klockan 06.00 red jag i ett tunnt linne (men blev ändå svettig) och av vattenpölarna syntes inte ett spår!

Snacka om väderomslag!

Redan på eftermiddagen igår hade vädret dämpat sig så pass att jag kunde rida ut.

Innan ritten stärkte jag mig med stallägarnas nybakade sockerkaka gjord på Ankis ägg! Stall-ankan har alltså börjat värpa ägg efter en tids uppehåll och kan nu bidra med annat än sitt kvackande till hushållet.

Vi har för övrigt blivit riktigt goda vänner Ankis och jag, kanske för att jag ger henne lite havre varje gång hon kommer rullande.
Tidigare kunde jag endast med mycket tur och lite undanmanövrerande rörelser klappa henne på ryggen men nu är hon så medgörlig att jag både kan klappa henne och lyfta upp henne när jag vill.

Annars kunde jag i morse konstatera att Archie sedan inköpet för 2 år sedan sakta men säkert har förvandlats från en ”liten kvadrat” till en tämligen ”stor rektangel”. Kroppen har alltså växt både på längden och tvären :=)!

En god vän har upplevt samma sak med sin häst, denna var från början också en tämligen liten kvadrat men är numera en rejäl rektangel. Jag tror ingen av oss hade räknat med en sådan utveckling (dvs att hästarnas kroppar skulle ändras så pass mycket) men vi är lika glada och nöjda ändå :=)!

Heron och Décima var redan från början rektanglar, rektanglar som sedan bara växte på höjden.
Heron var i vissas ögon tydligen så pass mycket rektangel (= lång i ryggen) att en stallkompis vid ett tillfälle skämtsamt (hmmmm…..) sa:

”Vi kan ha Heron i luciatåget i år! Då kan hela tåget sitta på hans rygg”!

Skratta inte tack!

Imorgon ska jag som utlovat berätta om mina förebilder vilket en läsare efterlyste!

Dagens träning (NOT)

Efter att noga ha rannsakat minnet kan jag tämligen säkert konstatera att jag ALDRIG har ställt in en träning, inte förrän idag vill säga.

Eller…egentligen var det inte jag som ställde in träningen i morse heller om man ska vara petig för när jag ringde tränar-Birgitta 40 minuter innan träningen skulle ha börjat och frågade ”du hade inte tänkt komma va?” så svarade hon ett bestämt NEJ.

För att ta det från början så har det alltså spöregnat mer eller mindre konstant i mina trakter sedan ca 18.00 igår. Som lök på laxen har det dessutom blåst otroligt häftligt nästan lika länge och jag har vaknat flera gånger i natt och kunnat konstatera ”jaha…det håller på fortfarande”.

När jag körde ut till stallet i morse strax innan 06.00 (träningen skulle ha börjat 07.30) så närde jag fortfarande ett naivt hopp om någon form av vädermirakel men även om blåsten var nästan obefintlig så kom det otroliga regnskurar hela tiden.

Ridbanan, som jag har hävdat verkar kunna tåla hur mycket vatten som helst, var full av stora vattenpölar vilket bidrog till mitt beslut att INTE träna.

Jag körde till jobbet i stället och då var det GIVETVIS uppehåll men nu regnar det faktiskt igen.

Jag får hoppas att regnet ger upp under dagen så att jag i alla fall kan rida ut en sväng i eftermiddag men annars tror jag knappast att Archie dör av ytterligare en vilodag (han vilade igår också). I dessa lägen är det skönt att ha en häst som inte lagrar överskottsenergi och dessutom så har jag sett att både han och Birk tar sig små ”repor” i sin jättehage så helt utan motion blir han inte.

Ny träningstid är bestämd till fredag eftermiddag/ kväll, då ska vädret förhoppningsvis ha stabiliserat sig och banan torkat upp.

Proppmätt!

Idag har Arch och den lille bytt hage från en där de kunde gå och ”noppa” gräs till en där de kan välja att SLUKA detsamma om de vill.

Och det märks!

Båda hästarna måste ha VRÄKT i sig gräs under dagen för i kväll när vi hade tagit in dom så stod de bara och glodde världsfrånvarande, båda två, dvs till och med Birk, alias Mr Glupsk.

Hade Archie uppvisat ett sådant beteende på ridskolan hade jag starkt misstänkt att han var sjuk på något sätt för han brukar aldrig rata stråfodret men eftersom nu båda gossarna uppvisar samma dästa beteende så tror jag att det är så enkelt att de är proppmätta!

Och när jag kom med borsten så fanns det ork kvar att stå och gnaga på den i en evighet så det är nog ingen större fara med min svarte gosse (som btw snart är bjusbrun/ black….helt otroligt vilken färgförändring!).

Mer från Yddinge

I morse 07.30 träffades Birks ägare Lena och jag för det första motionspasset på Yddinge; ridning för Birks del och chambon-longering över bommar för Archies.

Vi kunde nöjda konstatera att gossarna tillbringat natten utan problem med sina nya boxgrannar.

I stallavdelningen där hästarna står finns ytterligare 5 hästar och en liten ponny uppstallade, 8 hästar totalt således.
Boxarna är långt större än de på ridskolan, mer yta att mocka tyckte Lena vars Birk hade kunnat nöja sig med hälften men för mitt ganska mycket större exemplar känns det säkert skönt att kunna sträcka ut sig åt alla håll och kanter.

En fördel med att stå uppstallad hos någon som själv handlar med foder (det är från Yddinge Farm som vår ridskola köper sitt ensilage) är att kvalitén är av yppersta klass. Det ensilage som hästarna äter nu skulle jag nästan själv kunna tänka mig att sätta tänderna i och även halmen är något av de bästa jag sett.

Oaktat bra foder, enorm gräshage, funktionellt stall med all service vi behöver med mera så skulle jag aldrig flytta Archie till ett ställe där man inte kan rida ordentligt. Jag har sett allt för många stall, såväl stora som små där underlagen i ridhus och/ eller utebana lämnar mycket övrigt att önska, vår egen ridskolas utebana tex som jag endast anser går att använda under extremt optimala förhållanden, dvs ca 5 dagar om året. Övrig tid är den ojämn, vattensjuk, stum eller fullständigt igendammad- lika oanvändbar oavsett orsak.

Däremot har vi 2 ridhus med UTMÄRKT underlag och dessutom enorma uteridningsmöjligheter så avsaknaden av en utebana KAN kompenseras även om det så klart är tråkigt att inte kunna dressyrträna mer utomhus.

På Yddinge Farm finns en superbra, stor utebana med någon form av gummiflisunderlag som verkar kunna stå emot alla typer av väder, både torka och mycket regn.

Jag kunde i morse konstatera att banan var precis så fin som jag mindes den från förra året.

Efter avslutad motion vandrade gossarna i sakta mak ut mot det väntade gräset där de nu får tillbringa resten av dagen. Ytterligare en fördel med deras nya semester-hem är att det i denna hage finns lite skydd av träd dit hästarna kan gå om de vill och om de tycker att det regnar för mycket. Inte för att hästar brukar VILJA skydda sig särskilt mycket men bara vetskapen om att möjligheten FINNS känns bra tycker jag.

Imorgon blir det vilodag och extra lång tid att tugga gräs :=)!

Vilodag

Idag har Archie sin sedvanliga vilodag. Måndagar och fredagar är numera vilodagar och då gör Archie inget annat än går i hagen.

När Archie var 3 år gammal hade han 3 vilodagar i veckan och när han var 4 hade han 2. Jag tänker fortsätta med 2 vilodagar i veckan så länge jag tycker att detta fungerar så bra som det gör.

Vanligtvis brukar jag ge den vuxna hästen 1 vilodag i veckan men jag tycker dels inte att Archie är att betrakta som fullvuxen ännu och dels så fungerar det som sagt bra med 2 dagars vila per vecka.

Archie är tack och lov en sådan häst som kan vila i 14 dagar och sedan ändå kännas precis lika lösgjord och lydig som innan vilan. Denna egenskap värderar jag mycket högt då tex Décima var en häst som behövde ridas igenom 6 dagar i veckan för att inte kännas styv och jobbig.