Gissa om jag var glad att jag befann mig i stallet när denna hagelskur med åtföljande störtregn dundrade ner från himlen- min plan var att rida ut 5 minuter senare och jag hade INTE varit glad om jag hade fått allt detta över mig.

Nu lugnade jag mig i ytterligare 20 minuter för att vara säker på att ovädret hade dragit bort (hagel brukar ju tack och lov vara en kortvarig historia) och kunde därefter rida ut utan incidenter.

Men fortfarande 3,5 timme efter hagelskuren såg det ut så här vid ridhuset!

Idag vågade jag inte rida ut där jag ridit tidigare i veckan för det var där det svarta fåret yrade omkring igår kväll och jag hade INTE lust att möta det, om det inte hade hunnit fångas in.

Vicke är ganska skeptisk till får även innanför stängsel och hade ett får sprungit i närheten av honom hade han säkert blivit livrädd.

Nu valde jag i stället att klättra i några små backar åt motsatt håll från anläggningen sett och det gick hur bra som helst.

Idag var det också dags för skoning viket ni har kunnat läsa om i föregående inlägg och efter det en några timmars förlängd hagvistelse för Vickes del.

Eftersom jag var nyfiken på det svarta fåret gick jag på sen-eftermiddagen samma runda med Soya som igår och tror ni inte att jag hörde samma bäande och såg ullisen utanför staketet!

Inte heller idag lyckades jag fånga in djuret men däremot såg jag längre fram på vägen några ensilagebalar på vilka det stod ett telefonnummer om man ville köpa dom.

Jag tog en chansning och ringde numret och frågade om mannen som svarade visste vems fåren var och se där: det var HANS får!

Så förhoppningsvis är det svarta fåret nu infångat och jag slipper ha det på mitt samvete!

I morse blev det ett ridhuspass väldigt likt det föregående (i förrgår) och med samma fina känsla och resultat.

Tränade mest på skolorna, 10 meters-volter i trav och galoppombyten men provade också att samla galoppen rejält och testa några tramp-embryon i skritt.

Jag tycker att jag har stor nytta av träningen för X i tisdags- jag tänker på de tips han gav mig (att tex hålla ihop Vicke mer i bytena, ha honom rund och inte släppa iväg honom) och det är ju så en träning ska vara när den är som bäst, dvs inte bara hjälpa för stunden så att säga.

Eftersom jag gav  Vicke lite extra hagtid i kväll passade jag på att gå en promenad med Soya i närheten av anläggningen innan jag skulle ta in honom.

Och precis som för något år sedan råkade jag idag ut för exakt samma sak: ett får som hade kommit ut från sin gigantiska hage och nu sprang och bäade förtvivlat efter sina vänner.

Förra gången detta hände lyckades jag mirakulöst nog tränga i det fåret i ett hörn och kunde sedan lyfta det i den långa raggen och bokstavligen slänga det över staketet!

Idag hade jag inte samma tur; detta svarta får sprang iväg låååångt utmed staketet och jag bedömde det som lönlöst att försöka fånga in det utan fick tyvärr lämna det åt sitt öde.

Jag kan bara hoppas och tro att dessa får har tillsyn tämligen ofta för jag har ingen aning om vem som äger dom eller hur man skulle komma i kontakt med ägarna.

Sedan tror jag inte att fåret ger sig av från sina artfränder utan det kommer väl att hålla sig i krokarna och där finns ingen trafik eller bebyggelse.

Soya brydde sig i alla fall inte det minsta om den ulliga utbrytaren- tur att det inte vara en hare ha ha ha.

Den lilla backen som jag galopperade upp och ner för några gånger igår. Det kanske inte ens syns att det är en backe på bilden men jag minns ett år då jag gick i den med Archie när det hade snöat jättemycket.

Då märktes (läs: kändes) det minsann och jag var både genomsvettig och högröd i plytet när jag var tillbaka i stallet igen 🙂 !

Idag red jag ungefär samma runda som i förrgår och galopperade en del upp och ner i en liten backe- bra träning tror jag.

På denna runda blir vägarna lätt på tok för slippriga när det är lerigt ute men nu har det ju torkat upp så att det nästan är för hårt i marken.

Vanligtvis rider jag en helt annan runda som känns väldigt uttjatad för stunden så det är skönt att kunna variera sig lite i alla fall när årstiderna tillåter.

I morse var det dags att repetera det vi tränade på hos X i förrgår, medan det är färskt i minnet höll jag på att säga 🙂 .

Det jag framför allt ska minnas är känslan jag hade då och vilka instruktioner X gav mig så att jag verkligen utnyttjar träningen även efteråt så att säga.

Idag tyckte jag att jag fick till både skolor och byten ganska bra och jag tycker också att jag blir bättre och bättre på att behålla mitt fokus trots att det ibland känns som att det är…tja om inte TUSEN…så väldigt många saker jag måste hålla reda på samtidigt (händer, skänklar, hållning, tempo, bjudning, tygellängd, böjning, tvärning, spårning bla bla bla 🙂 ).

På dagens schema stod uteritt och för min del kan det innebära 2 saker:

Antingen ett tämligen kravlöst pass där jag mer eller mindre ”bara” rider rakt fram i alla gångarter (ren ”rastning”) eller ett dito där jag försöker att få till lite mer jobb genom att rida i mer kuperad terräng, galoppera längre sträckor för att bygga kondition och kanske också galoppera på i ett friskare tempo.

Det sistnämnda kräver tyvärr lite eftertanke och planering eftersom merparten av vägarna runt anläggningen är helt plana grus eller asfaltvägar.

Det finns inga direkta backar att träna i (mycket synd) men dock en del kuperade stigar om man som nämnts planerar sin rutt så att man kommer till dessa.

Och det var det jag gjorde idag; travade och galopperade en hel del i små upp och nerförsbackar- det gäller att försöka göra det bästa av situationen.

Om man inte är bekväm (och också lite försiktig av sig) kan man absolut lasta in hästen och köra en kvart till bättre ridvägar men eftersom jag oftast rider ensam känns det inte helt säkert faktiskt.

Vicke är förvisso snäll men alla hästar KAN ju kasta av sina ryttare och jag ramlar ärligt talat hellre av i närheten av anläggningen än någonstans där Vicke dels inte känner igen sig och dels dit jag har kört med bil och släp.

Ni som har läst bloggen i några år vet att jag inte är någon älskare av vilodagar i tid och otid men givetvis behövs dom också, fast enligt mig som en form av återhämtning, inte för att man vill åka hem och glo på tv eller för att det regnar ute.

Idag tyckte jag att det kunde räcka med 11 timmars hagvistelse som ”motion” så det blev ingen ridning med andra ord.

Vicke inledde sin hagvistelse genom att säga god morgon till sina tjejer, anläggningens egna uppfödningar.

Längst till vänster den ”förstfödda”, Balett som är 5 år, därefter halvsyster Lisa som är 3 och så Vickes ”lillasyster” Messy  (Make a Mess e. Messenger) som ju är 2 och som har en annan mamma. Balett och Lisa är för övrigt halvsyskon till lille Sam, fuxpojken som föddes förra året.

Kanske är jag partisk som fostermoster men jag tycker nog att Messy artar sig riktigt bra, 2-åringar brukar ju annars sällan vara några skönheter.

Men både hals och rumpa är fina och är det bara snyggt fram och bak brukar det bli bra på mitten också ha ha ha.

Åhhh vilket härligt väder det var i morse!

Precis lagom varmt för ett pass på vår utebana och det var också där Vicke och jag tillbringade 45 träningsminuter.

Jag fortsatte arbetet med skolorna, först i skritt och därefter i trav och avslutade med några varvs galopp innan jag tyckte att vi kunde anses färdigmotionerade.

Dessa roliga tuppar och höns möter jag nästan dagligen, både när jag cyklar med Soya och rider ut med Vicke.