På dagens ridschema stod att verkligen försöka få till skolorna utifrån den senaste träningen för X.

På tävling brukar kritiken vara att de är för raka så när jag skulle göra öppnorna i morse var jag verkligen noga med att försöka få in bogarna tillräckligt och inte bara rida ”halsböjning”.

Vicke blev lite sur när jag både krävde detta OCH vägrade att ge honom längre och slappare tyglar som han blivit van vid men jag stod på mig och höll kvar dom i korrekt längd och till slut så fick vi till rörelsen mycket bättre än på länge.

Som jag sa till X sist så kommer detta med skolorna att behöva jobbas med mycket under ”bevakning” för risken är att det känns på ett sätt (bra?) men ser ut på ett helt annat (dåligt!).

Vänsterslutan kändes riktigt bra och högerslutan, den supersvåra, lite bättre men där tror jag att jag får nöja mig med små, små framsteg och bara några få steg i taget annars är risken att rörelsen börjar bra men ”urartar” ganska snabbt om jag framhärdar. Så hellre 2-3 bra steg och sedan avslut innan det blir pannkaka av allt.

Denna sköna och soliga eftermiddag blev det en uteritt med Vicke och förutom skritt i början och slutet av rundan så blev det bara en massa galopp i låg och rund form.

På hemvägen mötte vi en annan skönhet förutom den jag satt på:

….min Gullis!

Även under dagens ridhusarbete fortsatte jag att fokusera på min sits och att Vicke ska vara självgående och det kändes bra.

Det gäller nu att fortsätta att träna på detta och varken glömma bort sig under passet eller över tid.

Läste att en bloggläsare hade en tanke kring sin egen träning; hon funderade på att spela in sin tränares olika förmaningar och sedan sitta och lyssna på dom i hörlurar medan hon red och det är nog ingen dum idé 🙂 !

Jag sitter just nu och liksom upprepar tyst för mig själv ”sänk axlarna och stilla skänklar” och att höra det genom små öronsnäckor hade nog varit ännu effektivare?

Dagen började för min del med stalljour i ”mitt” stall så jag passade på att släppa ut Vicke redan klockan 6.

Som sällskap hade han Messy och Lisa, anläggningens ston som har gått ute dygnet runt i över en vecka så han behövde inte känna sig ensam.

Efter intaget red jag ut- glad att slippa det utlovade regnet men med rejäl blåst i ryggen vilket jag gärna hade varit utan.

Det blev mycket trav och galopp i en låg och rund form så att ryggen verkligen kom upp och känslan var jättefin.

Det ska bli spännande att se vilket väder Åsa och jag får när vi strax ska gå en långpromenad i skogen med hundarna- jag har upplevt både sol, regn, hagel och friska vindar under dagen.

Äppelträdet blommar….

…..liksom syrenerna. Så vackert!

Idag har det varit en sådan där lördag då jag känner mig nöjd med hur mycket jag har hunnit med även om mycket har varit småsaker som dock blivit lite eftersatta.

Vicke gick ett jättefint ridhuspass där jag behöll fokus precis hela tiden och det måste jag klara av om jag ska kunna rätta till tex min sits.

Insåg idag att jag förutom att släppa ner skänklarna och hålla dom stilla måste göra samma sak med axlarna, dvs låta dom hänga NER, inte dra UPP dom som jag gärna vill göra.

Att rida med korta tyglar känns numera helrätt, innan kunde det ta emot och ett tu tre så var tyglarna långa igen men nu håller jag i dom och har dom så korta som de bör vara hela tiden.

Medan Vicke fick ta igen sig i en gräshage ägnade jag någon timme åt att putsa alla saker, skura lite boxväggar och krubban- sådant som snabbt tenderar att ”gro igen” om man inte håller efter och dessutom har en häst som äter ganska ”slafsigt”.

Även hemma blev det en hel del fix och dessutom en cykeltur med Soya.

Nu ska jag skriva lite blogginlägg och bara slöa tänkte jag- det passar mig bra!

Idag var det många som hade valt att ta ledigt från jobbet vilket märktes på tex trafiken till och från mitt arbete.

Jag var således på plats som vanligt medan Vicke fick en ledig dag från SITT jobb som dressyrhäst.

Han fick en rejält förlängd hagvistelse och det fick räcka som ”motion” för hans del.

Idag i ridhuset fortsatte jag mitt arbete med sitsen och självgåendet hos Vicke och hade en väldigt fin känsla.

Jag har ju alltid tyckt att Vicke har en bra bjudning men när jag nu liksom ”håller koll” på den inser jag att det går att få honom att gå ÄNNU ”snärtigare”.

Även här handlar det så klart delvis om styrka- efter att ha fått bättre kontroll på bakbenen och formen så KAN jag kräva annat än den långsammare trav som jag red i för några månader sedan.

Det ska bli intressant att se hur mycket av denna energiska trav som jag kan bibehålla nästa gång tävlingsbanan äntras- jag måste nog acceptera att jag inte kan bygga Rom på en dag utan att det kanske blir lite bakslag.

Där handlar det också om att jag själv inte får fasta i att bli klämmig utan i alla fall försöka att hellre dänga till en eventuellt såsig häst med skänklarna.

Lätt i teorin men när man väl sitter där så vet jag av erfarenhet att man plötsligt kan bli helt paralyserad.

Idag styrde jag med ovanligt bestämda steg kosan mot ridhuset med Vicke- jag hade en plan hi hi!

Efter att ha sett bilder och film på min sits samt efter kommentaren från den ena domaren under helgens tävling (och den kommentaren har jag läst flera gånger tidigare så det var inget nytt i sak) var min tanke att idag träna på att

räta upp mig

sitta så stilla med skänklarna som jag kan i traven

verkligen förvissa mig om att Vicke går fram- energiskt och utan stora eller ständiga hjälper från mig

Jag insåg att jag måste kunna rida utan spö även när jag tränar eftersom jag gärna ”duttar” med detta (och får bra effekt) men jag ju inte kan ha detta hjälpmedel på tävlingsbanan.

Så idag var det på med sporrarna i stället (jag rider annars alltid utan) och bort med spöt och sedan red jag väldigt fokuserat.

Jag tycker nog att jag ”fick till” det jag ville bra- tyvärr red jag väl så intensivt att speglarna immade igen totalt (!) så jag kunde inte SE hur det såg ut men det kändes bra och Vicke marscherade på fint.

Formen dippade eventuellt liiiite i traven men det viktigaste idag var som sagt ”självgåendet” och jag är glad att jag lyckades hålla fokus på detta hela tiden och inte glömma bort mig efter ett tag.

Att hästar ”tappar fart” när de kommer in på en tävlingsbana är nog ett av de vanligaste bekymmer man kan ha som dressyrtävlande ryttare (och anledningen till att jag sålde Archie om jag ska dra det till sin spets) så det vill nog till att man har en häst som hemma VERKLIGEN bjuder till 100 % (och gärna 120) och inte bara känns ”good enough”-framme eftersom det som sagt är stor risk att man tappar en del av denna bjudning på banan.

Efter jobbet blev det en hästpromenad på mestadels asfalt och därefter hem för en powernap innan det var dags för en cykeltur med Soya i det fina vädret.

Älskar verkligen denna årstiden!