Inlägg i kategorin Dagbok

Fredag- tur med (en skopa) tur

Idag slutade jag lite tidigare för att kunna rida ut med Soyis och Arch innan det blev mörkt.

Rubriken syftar till att vi på vår ridTUR hade TUR så tillvida att jag INTE blev av med Soyas täcke.

För att ta det från början så upptäckte jag när vi hade ridit en stund att Soya inte längre var strax bakom mig och när hon kort därefter kom springande hade hon inte längre sitt regntäcke på sig.

Hur detta extremt välsittande täcke som hon haft på sig ”tusen” gånger på våra uteritter hade kunnat ramla av henne var för mig en gåta men glad var jag då jag red samma väg tillbaka och hittade täcket liggande i gräset.

Det hade varit retligt att bli av med det just för att det sitter så bra och tänk så förvånade andra ryttare eller promenerande människor hade blivit av att hitta ett täcke liggande ”mitt i obygden”.

Nu var det bara till att hoppa av, plocka upp täcket och sedan hitta något att sitta upp på igen.

Att svinga sig upp i hoppsadeln tillhör inte mina starka sidor, visst hade det gått om jag hade ansträngt mig lite men nu låg det en skopa (!) i närheten (alltså en lös skopa tillhörande en grävskopa) som jag kunde ställa mig på och även om Archie från början tyckte ”ska jag verkligen stå bredvid det där monstret” så lät han sig snabbt övertalas, jag kunde hoppa upp och vi kunde rida vidare :).

Torsdag- ljuvliga semester!

Några bilder från….
…..eftermiddagens promenad i närheten av stallet….
…med den ständiga följeslagaren :).

Idag har jag avverkat den första av mina 10 inplanerade semesterdagar de kommande veckorna.

Vilket bra idé och så skönt det har varit!

Jag kan inte påstå att jag har gjort så mycket ”speciellt” utan faktiskt mest varit med mina underbara djur (och det är ju inte så lite det) men det är nog mer psykologiskt att det har känts så otroligt befriande.

Trots att jag trivs oerhört bra med mitt jobb så ska det ändå bli mycket skönt med dessa mikro-ledigheter mitt i den vidriga hösten, skönt att slippa rida i mörker, gå ut med hunden i mörker, komma till jobbet i mörker osv.

Även dagens ridpass avhölls i ridhuset och Archie kändes väldigt mjuk och fin. Fortfarande skulle jag önska ännu mer egen bjudning från hans sida och fortfarande blir jag ganska trött (flåsig) under våra pass men jag tycker ändå att det går åt rätt håll.

Efter ridningen tog jag en långpromenad med Soya och nu ska jag bara kura i soffan med Ridsport som kom i brevlådan och slötitta på tv- härligt!

Onsdag- hej igen termobyxan!

När jag skulle åka till stallet igår morse var det 2 plusgrader, svinkallt och en mycket svår- bortskrapad ishinna täckte min bils vindruta.

Efter ridningen var jag fullständigt stelfrusen och värmefläkten på jobbet fick arbeta på högvarv.

Vis av detta tog jag i morse fram mina termobyxor, slitna och rent ut sagt anskrämliga men jag tänkte inte frysa som igår.

Men hör och häpna: idag var det 3 plusgrader, inte alls speciellt kallt och definitivt isfritt på rutan.

Så med termobyxorna på blev jag tämligen överhettad men hellre det faktiskt.

Nu ska jag bära detta hemska plagg i typ ett halvår eller så- finns inget som man ser så ”bonnig” ut i men vad kan man annat göra om man är så frusen som jag.

”Vill man vara fin får man lida pin” är INTE min melodi i stallet…..

Även idag ville jag knappt sluta rida men fick ju ge mig när jag kände att Archies ork snart skulle tryta.

Fortfarande är det ”runt-runt”-ridning som gäller, dvs tämligen kravlöst med fokus på bjudning, lydnad och lösgjordhet och ingenting annat (som om det inte kan vara mer än nog ibland ha ha).

Nu börjar det skymma så snabbt efter jobbet att det knappt är lönt att släppa ut hästarna en andra gång och så som det har regnat idag (läs: helt förstörda hagar) så tror jag Archie föredrog min lilla pysselstund med honom inomhus i stället.

Soya Sockervadd fick givetvis släpas ut med våld av maken- det förstår ju alla att hon var rädd att smälta bort i regnet.

Tisdag- basicarbetet fortsätter

Ett litet experiment :). Så här blir korten om man joggar och fotograferar med en I-phone samtidigt. Soya in action för ungefär 1 timme sedan.

Som rubriken förtäljer så fortsätter mitt basicarbete med Archie. När jag hade ridit ungefär halva passet var han helt underbart härlig i både trav och galopp men började också bli trött efter ett tag annars hade jag gärna ridit hur länge som helst.

Sådana dagar längtar jag redan till nästa dags ridning då jag kommer att fortsätta detta arbete och förhoppningsvis infinner sig då den rätta känslan mycket tidigare. (Vågar man skriva så utan att få världens bakslag undrar den skrockfulla? Morgondagen får ge oss facit….).

Min rygg är ”sig själv” till så gott som 100 % igen och även ena knät (!) som jag drämde in i en dörrpost igår (!) gör inte längre ont.

Annars inget nytt under solen så over and out!

Måndag- jag börjar bli gammal

Pust, pust…

Redan när jag vaknade igår morse kände jag att jag hade väldigt ont i nedre delen av ryggen, så som jag kan få om jag har stått böjd länge över någon häst som jag har klippt.

Fast nu hade jag inte ens närmat mig någon häst med klippmaskinen och jag har heller inga andra teorier om varför jag fått ont i ryggen men ont hade jag, och ont har jag fortfarande!

Det är bara att konstatera att man börjar få sina krämpor, nu är det ont i ryggen, för ett tag sedan var det nacken osv.

Sådant som aldrig hände när man var 20. Trist…..buhu….

Som tur är brukar diverse smärtor försvinna så fort jag sätter mig i sadeln och så var det även igår. Kände inte av ryggen det minsta när jag red tack och lov.

Idag har Archie vilodag men annars hade jag inte tvekat att rida trots att jag har fått resa mig upp ur alla stolar i ultrarapid på jobbet.

Men men…ny dag imorgon och förhoppningsvis utan ryggbesvär!

Söndag- höstrusk

Idag har det varit riktigt tråkigt väder nästan hela dagen- skurarna har avlöst varandra.

Till och med jag som betraktar mig som en riktig ”hag-ivrare” som anser att hästar ska gå ute så mycket som möjligt och i nästan vilket väder som helst fick nästan lust att ta in Archie efter bara någon timme utomhus.

Att stå blickstilla med lera till kotorna i en pyttehage utan mat och med regnet strilande kan inte vara kul för någon häst, eller?

På eftermiddagen efter hagintag blev det tack och lov uppehåll och jag kunde rida ut som planerat.

Det blev lite intervallträning i galopp och jag fick upp riktigt bra fart på den lille gossen efter ett tag.

Jag tror inte det är konditionen som saknas utan mer viljan att springa fort eller så förstod inte Archie direkt vad jag ville.

Själv sprang jag inte alls fort under dagens joggingrunda med Soya, jag var mer fokuserad på att ta mig runt hela rundan utan att stanna för att hämta andan och det klarade jag av om än något darrbent.

Soya verkar älska att springa med mig i Dalby, det ser ut som om hon verkligen njuter över att behärska sin kropp så fulländat.

När hon lekande lätt hoppar över omkullvälta stockar ser hon ut att säga ”titta här så skicklig jag är” och det är hon onekligen.

När det gäller längdhinder skulle vilken hopphäst som helst avundas henne, det är jag tämligen säker på :)!

Lördag- alla färdigmotionerade

I morse var det verkligen höstruggigt- regn och blåst för fullt!

Jag och Archie höll oss till ridhuset och fortsatte enligt gårdagens plan och strategi.

Longeringen hjälper faktiskt väldigt bra, när jag sedan sitter upp är Archie redan uppvärmd men jag är inte det minsta trött- mycket bra! Annars upplever jag honom som nästan mest seg i början av ett ridpass så det är skönt att slippa detta.

Att inte rida med spö var inte så svårt som jag trodde men ibland får jag för dåligt gensvar på även en ganska rejäl skänkelhjälp vilket jag inte tycker om.

Fast som helhet är bjudningen faktiskt helt ok även utan spö och jag tycker att jag sitter långt mer stilla och utan av inverka hela tiden nu- bra!

Efter någon timme i den sköna sängen tvingade jag mig att stiga upp och ytterligare en stund senare åkte Soya och jag till naturreservatet vid Dalby för att jogga vår sedvanliga runda.

Soya hade dessförinnan tagit en promenad med maken på HANS sedvanliga promenad men eftersom hon tycks omöjlig att trötta ut sprang hon omkring i full fart i Dalby.

Skogen är nu full av löv på marken och det var bitvis lite halt efter allt regn men vi lyckades ta oss runt helskinnade men svettiga (jag) och leriga (Soya).

Nu är hela familjen således färdigmotionerad och nu ska det bara slappas resten av dagen.

Fredag: back to basics och nya strategier

För att försöka komma till rätta med de seghetsattacker som Archie drabbas av med ojämna mellanrum och när man minst önskar det (på tävling och på träningarna hos Ebba framför allt) har jag insett att jag måste backa några steg och även ändra min ridning.

De flaxande benen jobbar jag ju redan med, dvs att få dom stilla, och jag måste också få Archie att gå för lättare hjälper och utan att man ska vifta till honom med spöt.

Att sitta och jobba med olika rörelser innan detta fungerar får bara till följd att de inte utförs korrekt, att tempot inte det önskvärda och att jag inte inverkar som jag ska, lätt och enkelt.

Det kan inte heller vara så att jag ska behöva vara fullständigt slut av att rida (läs:driva).

Så; ny strategi ska provas med start idag och den ser ut som så här:

– Börja ridpassen med att longera Archie inspänd. Fördel för Archie: han har ingen på ryggen. Fördel för Birgitta: hon kan få fart på hästen utan att svimma av trötthet.

– Rida utan spö. Fördel för Archie: han slipper få ont i baken (OBS! Skämt, han bryr sig inte nämnvärt om spöt oavsett). Fördel för Birgitta: det är så man rider på tävling så det måste fungera hemma.

– Arbeta mer med grundläggande ridning och inga rörelser innan detta fungerar. Dvs se till att Archie hela tiden går med önskvärd bjudning, att övergångar görs med 100 % eftergift, att det går att byta varv, byta från volt till fyrkantsspår och tillbaka utan att varken tempo eller eftergift förändras det minsta. Fördel för Archie: han slipper pressas till mer än han i dagsläget klarar av att utföra KORREKT. Fördel för Birgitta: hon slipper irritera sig över att det som hon försöker hetsa fram ändå inte görs korrekt.

Morgonens pass avverkades enligt ovan och det kändes mycket bra. Nu får vi bara se om det hjälper i förlängningen men det får ju tiden utvisa. Man kan inte heller förvänta sig världsrevolutionerande förändringar över en natt utan detta får väl ta sin lilla tid (sa den otåliga….)

Torsdag- i solsken

Idag smet jag från jobbet lite tidigare, jag ville utnyttja det soliga vädret till att rida ut i.

Med facit i hand hade jag tur eller vad man ska kalla det, medan jag red och när jag därefter tog en joggingrunda med Soya var det vackert och relativt behagligt men så fort (och fort går det) mörkret faller blir det mycket kallare och idag började det även att regna.

Under uteritten blev det lite träning på skolor, övergångar mellan skritt och trav, galopp i lite friskare tempo osv.

Jag hade gärna förlagt mer av träningen utomhus men känner tyvärr att vädret snart kommer att sätta käppar i hjulen.

Onsdag- skritt, skritt, skritt

Dagens ridpass får väl betraktas som ett av de inte så ansträngande.

Jag övade på ”allt möjligt” , skolor, skänkelvikningar, bakdelsvändningar och ryggning men allt skedde i skritt.

Fick till det mesta riktigt bra och hann tänka efter hur jag inverkar osv.

Nya skor blev det också för gossen, den som kunde unna sig det var sjunde vecka för tusen spänn!