Inlägg i kategorin Dagbok

Fredag- lagt hår ligger!

När jag äntrade stallet i morse kunde jag nöjt konstatera att gårdagskvällens hårtvagning och avslitning hade gett önskad effekt- manen kändes ren och låg nästan helt på rätt sida om halsen.

På eftermiddagen blev det ett dressyrpass i ridhuset som kändes helt ok- det blev mest lösgörande arbete och då framför allt i galopp.

Som synes är nu alla otäcka hårtestar borta från denna sidan av halsen.

Notera den rejäla halsen- den som den veterinär som behandlade Archie för fång så ofint men fullständigt sanningsenligt benämnde som ”späckhals” :).

Archie har alltid haft en rejäl hals, redan som mycket ung, och den lär han aldrig bli av med.

Allt hår ligger numera på denna sidan- än så länge ska tilläggas.

Torsdag- hårvård på hög nivå

Idag fick Archie en vilodag men dock inte hans ägare.

Jag använde stalltiden till ett projekt jag länge retat mig på; Archies enormt tjocka och vildvuxna man som verkligen har börjat leva sitt eget liv.

Archies hårväxt skulle få en ardenner att avundas honom och exempelvis svansen skulle säkert hävda sig i vilken skönhetstävling för sådana som helst om de bara existerade. Mycket tjock, svagt självlockig och kolsvart med röd-bruna slingor- MAGNIFIK!

Manen skulle man kunna beskriva på samma vis bortsett från att det som är snyggt i rumpan inte är lika tilltalande på halsen- inte om jag får säga min mening i alla fall.

En för tjock man vill gärna vika sig åt lite alla möjliga håll och kanter och det tycker jag är fult så idag var det alltså dags att försöka åtgärda eländet.

Som vanligt resulterade dock en jättehög hår på marken främst i att jag nu har 2 blåsor på fingrarna, det som sitter kvar på halsen ser ute ut att ha krympt i motsvarande mängd.

En ytterligare försvårande omständighet var idag att manen kändes urläbbig att ta på; ”fettig” och skitig rent ut sagt och min ursäkt och förklaring till detta är att Archie inte har ”svettats ut” eller för den delen duschats på över 2 månader.

Jag har inte velat tvätta manen den senaste tiden trots att jag redan innan dagens friserande så klart har noterat dess tillstånd; att stå och blaska med vatten, om än varmt sådant i många minusgrader har inte känts lockande.

Idag (plusgrader) insåg jag dock att det inte fanns annan råd, manen gick helt enkelt inte att få ren annat än genom att schamponera den och sedan spola av med varmvatten.

Vi får väl se hur slutresultat blev imorgon när manen har torkat och håret lagt sig där det tycker att det ska ligga (inte nödvändigtvis där jag tycker- dvs allt hår på samma sida om mankammen).

Pust!

Onsdag- på rutin

Inget nytt under solen idag- det mesta har gått sin gilla gång.

Red ett normalt dressyrpass i ridhuset med de sedvanliga övningarna, skolor, vanlig och förvänd galopp, övergångar osv.

Nu sitter jag i bilen på väg till Skrylle där resten av familjen ska rastas!

Har flera inlägg på gång så det blir nog en del att läsa de kommande dagarna.

Tack till er som skickar olika bidrag och frågor- alltid lika uppskattat!

Tisdag- (för) hård snö

Idag fick jag revidera planen att snölongera Archie- när jag inspekterade snön kunde jag konstatera att den var så hård att jag knappt kunde trampa igenom den- resultatet av regn som fallit och sedan frusit i snön antar jag.

Hur som helst vågade jag inte longera på så ogenomträngligt underlag så vi tillbringade en god stund i ridhuset i stället.

Började med att trava över 4 höga cavalettin och arbetade därefter ganska mycket i galopp.

Jag varierade mellan mycket små volter i samlad galopp och stora dito i ökad galopp och tyckte att jag fick till det riktigt bra.

Traven var inte alls lika flott som när vi varit i den djupa snön men det tyckte jag i ärlighetens namn inte var så konstigt (bara lite nedslående :)).

Själv har jag motionerat mig i Skrylle- väldigt halt var det trots att spåret var sandat så det gällde att se sig för.

Läste idag att halkolyckor är otroligt vanliga just nu och den statistiken vill jag inte bygga på.

Måndag- asfaltvandring

Tack och lov var det långt bättre förutsättningar än när jag skrittade ut på isgator förra söndagen- idag var den största delen av min rutt väl framkomlig och isfri.

Soya sprang med i en lång lina och verkade nöjd över att få nosa omkring.

Efter 45 minuter, bara på asfalt, var vi hemma igen och då var det dags att motionera nästa karl i familjen: maken:)!

Vi åkte till Skrylle och power-walkade medan Soya fick en koppelfri runda denna gången.

Söndag- mot ljusare tider

Vår isgata utanför huset.

Det gällde att borra ner broddarna rejält!

Till och med lilla Soya kanade omkring ganska friskt emellanåt.
Idag var det jag som hade stalltjänst i vårt stall och jag passade på att även rida direkt på morgonen innan hagutsläpp.

Det blev av naturliga skäl ett dressyrpass i ridhuset- det var både för mörkt och framför allt för isigt för att jag skulle våga mig ut.

På tal om mörker eller snarare dess motsats upptäckte jag förresten för första gången igår att vi faktiskt, precis som rubriken säger, går mot ljusare tider.

Klockan halv fem kunde man fortfarande se hjälpligt utomhus- med andra ord kan man nu även rida ut i vart fall fram till detta klockslag- i alla fall om man som jag- vägrar att rida i mörker.

Dagen har förutom stalltjänst och ridning även bland annat innehållit en lång promenad med Soya kines samt lite matlagning (kors i taket- det är inte ofta det händer….). Pannbiffar i braspanna blev det- långt mindre grisigt och mer lättlagat än i stekpanna- där har ni dagens matlagningstips!
Och så till dagens hundgåta:

Hur får man en i vanliga fall helt kanin-tokig whippet att vandra till synes helt oberörd vid ens sida trots att fälten drällde av kaniner/ harar (svårt att se på håll) som verkade ha väckts ur sin dvala av solen?

Svar: man går på en så isig väg att hunden inte kan springa iväg- ens om den skulle vilja :).

Lördag- long time no see

Morgonen inleddes med dressyr i ridhuset, utsläpp av alla hästar i ”mitt” stall och allmänt stallfix innan jag och Soya körde direkt till Järavallen för att träffa Robbans och Åsas djur.

Vi har inte träffats på ett tag nu, vädret har varit minst sagt olämpligt vid något tillfälle och nu misstänker jag att det kommer att dröja till nästa träff igen fast av andra skäl.

Två av Åsas och Robbans hundar visade idag nämligen osedvanligt stort intresse för Soya eller snarare sagt för en specifik kroppsdel hos henne och detta får mig att misstänka mycket starkt att hon kommer att börja löpa när som helst.

Dels är det dags rent tidsmässigt så att säga och dels har ingen av just dessa hundar någonsin varit intresserade av Soya ”på det sättet” så när nu två stycken är det så borde det betyda något.

Vi gick i nästan 1½ timme, mestadels i ganska djup snö och hundarna fick emellanåt ta i rejält för att ta sig fram, liksom vi för den delen.

Jag föreslog för Robban att vi skulle prova med 4-spann nästa år- sätta en kanin längst fram och sedan hundarna bakom- så hade det nog blivit åka av 🙂

Kanske vi skulle investera i något liknande denna:

Efter denna snö-kampsstrapats sov både Soya och jag gott i soffan och på eftermiddagen åkte vi till hennes häst för lite borstning (ej rykt ha ha).

Jag tror att jag ska försöka ha Archie stående utan täcke kortare stunder i stallet- det kan inte vara bra att vara insvept i typ mer eller mindre dygnet runt tänker jag?

Ibland blir det säkert också ganska varmt under tygen- temperaturerna skiftar ju så otroligt och idag var det tex plusgrader hela dagen.

Fredag- ekonomihund

Jobbdag för mig men fortsatt ledighet för många verkar det som- vägarna var helt öde när jag körde till jobbet idag.

Ingen mer snö men däremot plusgrader och med dessa följde ett blask på Malmös gator utan dess like.

Vi får väl se om detta är slutet på snöperioden innan våren eller om vi har mer att vänta.

Om det är något jag kommer att sakna med snön så kommer det att vara min snölongering- Archie fick ett nytt pass idag, denna gången i 30 minuter och inte bara i trav utan även i galopp.

Snön är inte så djup överallt men han får ändå ta i på ett helt annat sätt än om jag skulle longera i ridhuset- därav den ökade longeringsfrekvensen de senaste veckorna.

Annars är jag inte sååå förtjust i just longering som arbete och använder mig av det ganska sällan.

Efter stallgöromålen åkte jag och köpte mat till Soya- det är en flicka som inte är dyr i drift kan ni tro.

Ett säck torrfoder för 479 kronor varar i flera månader och drygas ut med lite skinka, grisknorrar och en del av annat som Pippi lyckas tigga till sig- av maken ska tilläggas, mig vet hon att det inte ens är lönt att fråga :).

Mera torsdag- tacknämligt väderomslag och utförda stordåd

Jag hann inte mer än sända iväg föregående blogginlägg där jag påstod att det fortfarande snöade förrän all nederbörd upphörde som genom ett trollslag.

Jag har varit iväg en tur till stallet nyss och man kan knappt tro att det varit snöstorm under dagen- nästan all snö är bortskrapad från vägarna och eftersom det redan låg massor av snö på åkrar, i hagar osv så syns det ingen skillnad där.

Hästarna har varit ute som vanligt- skönt med stallägare som liksom jag tycker att djuren ska ut i alla väder (med få undantag).

Jag minns hur det var i början av mitt hästägande på ridskolan. Då var alla andra så jäkla sjåpiga med sina hästar (trots att de flesta gick ute typ 2 timmar om dagen) att det knappt fanns det väder som passade för utsläpp.

Blåste det inte för mycket så regnade det eller snöade det för mycket eller så sken solen för starkt eller vad som helst. Jag trodde jag skulle bli knäpp för JAG kunde inte ha min dåvarande häst (Heron) ute ensam utan fick alltid försöka hitta någon likasinnad hästägare som inte trodde att hästen skulle smälta bort/ falla i bitar/ whatever av lite dåligt väder.

Numera är även folket på ridskolan tuffare 🙂 men jag minns att så länge jag stod där så sa ”man” ofta att ”om inte Birgitta släpper ut sin häst då gör ingen annan det heller för då är det i princip livsfarligt” :).

Under eftermiddagen har jag utfört ett stordåd i klass med ”bestigning av Kilimanjaro” eller något- jag har, med viss styrkehjälp från maken lyckats byta koppjärnet på min luftstoppade Wintec hoppsadel.

Att jag betraktar detta som ett stordåd är för att jag är så otroligt oteknisk och trögfattad när det kommer till allt som ens andas ”hantverk” och även om Wintec påstår att man kan byta koppjärnet själv så har jag läst om andra som tyckt att detta har varit jättekrångligt och jag har också sett att det finns ridsportbutiker som erbjuder denna service mot betalning.

Själv hade jag gärna betalat för att få detta elände fixat men sadeln är köpt flera mil från Staffanstorp att att ge sig ut och köra på vägarna i dessa tider med snö och elände känns ju inte sååå lockande.

När jag köpte sadeln (begagnad men i nyskick) påstods den vara medium/ wide och jag tyckte att den passade men allt eftersom jag har ridit i den så tycker jag att den kasar mer och mer trots en tjock padd under.

Eftersom jag fick med ett koppjärn i storlek medium så vill jag prova om ett byte hjälper och nu när jag plockade ut befintligt järn visade det sig att detta var ett wide, dvs ännu vidare än jag trott och Archie är inte så bredryggad att han skulle behöva en så vid sadel.

Vi får se om koppjärnsbytet hjälper och jag är som sagt otroligt stolt över att jag både vågade mig på och lyckades med bytet.

Torsdag- smart planering och några kattbilder

I går kväll tänkte jag att det kunde vara skönt att ha ridningen avklarad redan på morgonen liksom evetuellt även löpträningen- så att resten av dagen kunde tillbringas i förslappat tillstånd om andan föll på.

Det kanske var mitt undermedvetna som smidde dessa kloka planer för med facit i hand var det tur att det blev som jag planerat.

Redan när jag åkte till stallet vid 05.20 så snöade det lite lätt och nu, strax efter 11 snöar det fortfarande fast tyvärr inte alls lika ”lätt”.

Snarare har det hunnit komma en hel del av det vita och i kombination med friska vindar är jag i ärlighetens namn förvånat tacksam att jag hann hem från stallet utan att fastna i snön.

Archie och jag fortsatte gårdagens övningar med bra resultat och när timmen var över fick han gå in och äta lite innan det var dags att blåsa ner till hagarna.

Väl hemma fick jag för mig att gå ut och springa innan vädret blev för jäkligt och jag hade först tänkt lämna Soya hemma eftersom planen var att delvis springa på bilvägarna häromkring.

Dock kom doggy farande precis när jag skulle ge mig av och dels hade jag inte hjärta att lämna henne och bryta vår gemensamma löpartradition (hon är ju alltid med) och dels insåg jag att det kanske var lika bra att rasta henne rejält eftersom vädret kanske blir ännu värre vad dagen lider.

Så vi sprang i 75 minuter- mest i ett villakvarter inne i Staffanstorp men även delvis på vägar där det vanligtvis kör bilar men som idag var väääldigt ödsliga av naturliga skäl.

Nu är dagens alla måsten således avklarade och vill jag så behöver jag knappt lyfta ett finger mer idag.

Om jag åker till stallet sent i eftermiddag kommer jag troligen att dit- jag tar inga risker och blir fast i snön- det vore förfärligt förargligt och är verkligen inget jag har lust med.

Härom dagen tog jag några bilder på en av våra stallkatter- den jag anser vara sin ras världens fulaste och därför av mig omdöpt till ”FUL-KATTEN”.

Ungarna i stallet kallar den för ”Ulla-Stina” ”Ebba-Klara” eller något liknande men jag har alltid tyckt att man ska kalla saker vid dess rätta namn :).

Ful-Katten är enligt stallägarna en seglivad rackare och dessutom en skicklig jägare- precis som en stallkatt ska vara.

Till skillnad från de andra människo-misstänksamma stallkatterna är Ful-Katten dessutom väldigt tillgiven och går att både klappa och bära omkring på- synd bara att den är så rackarns ful :).

Själv tycker jag mycket om katter och hade gärna haft en men deras klor och vad som kan åstadkommas med dessa (läs: diverse oönskade möbel-inskriptioner) har hittills avskräckt mig från ett eget exemplar.