Inlägg i kategorin Dagbok

Söndag- snabbt in och snabbt ut!

I morse var det tidig uppstigning som gällde eftersom jag skulle starta prick 10.00 hos Flyinge ryttarförening.

Jag tycker om att ha gott om tid på mig och kan för mitt liv inte förstå mig på de som väljer att sova en halvtimme extra för att sedan stirra omkring, stressa och glömma hälften när de ska åka och tävla. Kan det verkligen vara värt det?

Inte för mig i alla fall för jag mår bäst om jag får förbereda mig i lugn och ro och känna att jag har marginaler OM något oförutsett inträffar (ett vägarbete som sinkar trafiken tex).

Tävlingarna idag skulle hållas inomhus- arrangören valde detta eftersom det varit så ostadigt väder de senaste veckorna och det är ju jätteskönt om man har den valmöjligheten och inte måste ha tävlingarna ute.

Även om jag, som så ofta, var helt ensam på framridningen nästan hela tiden (det var bara 11 startande i klassen) undrar jag om vi inte vann denna :), så fin kändes Archie i alla fall.

Vad det sedan berodde på kan man ju bara spekulera i men han var otroligt spänstig och det var en fröjd att rida.

Tyvärr tog all bensinen slut inne på banan- nåja kanske inte riktigt all men i travprogrammet kändes det som att jag nästan red i en oengagerad passage och bitvis stod stilla.

Himla synd så klart och det drog ju ner på helhetsintrycket (och absolut min tidigare underbara känsla) vilket tillsammans med några småmissar kostade poäng.

Vi slutade i den nedre halvan av resultatlistan på 61 % men jag var ändå väldigt nöjd när jag åkte hem eftersom jag hade fått känna på hur lätt och bra Archie kan gå utan större hjälper- ett av våra största problem man man väl säga (bjudningen som då och då försvinner helt).

Det hade säkert gått bättre om även tävlingen hölls utomhus och på samma fina underlag som framridningen men det är ändå bara spekulationer och dessutom ska hästen givetvis inte ”krokna” av sådana anledningar.

Men…vi kämpar på med det positiva på näthinnan så får vi se vad nästa tävling bjuder på :).

Vad jag gillade bäst med denna tävling var att den låg så nära vårt hemmastall att jag red in på banan 10.00 och släppte ut Archie i hagen 10.55.

Snabbt in och snabbt ut med andra ord- precis som rubriken säger!

Och en viss gosse behövde tydligen lätta på trycket när han släpptes ut för att vila :).

Lördag- S som i Soya eller S som i Sist:)!

I morse red jag i min reparerade sadel och kunde konstatera att fullständig tystnad rådde, dvs inget knirrande och knarrande. DET var skönt men efter att ha provridit i Alton i veckan är jag nu som en bortskämd barnunge som vill ha den nya sadeln nuuuuu!

Det blev hur som helst ett lugnare dressyrpass enligt massörens anvisningar och imorgon är det dags för en LA:4 klass.

Glädjande nog hade stallägarna redan tagit i all halm kvällen innan, planen var annars att vi skulle ha fortsatt med detta under förmiddagen.

Nu är loftet så fullt av halm att man inte skulle få plats med ett löv däruppe (varför man nu skulle vilja förvara löv på ett loft….) och det känns betryggande.

Eftersom det inte blev något halmintag kunde jag ägna förmiddagen åt städning hemma innan det var dags att bege sig till Landskrona och Soyas tredje tävling.

Tyvärr blev det inte ”tredje gången gillt” utan hon kom även denna gång hopplöst sist- lika glad som vanligt!

Det är bara att konstatera att loppet hade behövt vara några kilometer och inte 550 meter för att Soya kaaaanske skulle ha en chans att hinna ifatt någon hund.

Hon är lika snabb ut ur startboxarna som alla andra men redan efter 50 meter sackar hon efter och sedan ligger hon lååångt efter alla hundarna i ungefär 400 meter då hon börjar närma sig liiiite i taget:)!

Ja, den lilla svarta är en komisk figur på banan men vi älskar ju henne vanvettigt ändå :)!

Nu återstår hagintag av Archie och Rigoletto om någon timme på mitt schema- sedan är djurdagen till ända.

Fredag- tömkörning, halm, gräs, äpplen mm

Hyfsat ”ren” gräsmatta :)!

Dagen idag började med ett härligt tömkörningspass i gryningen- nu är det både kallt (+10) och mörkt när jag kommer till stallet :(.

Archie jobbade på fint och jag har alltid varit förtjust i att tömköra både honom och mina andra hästar eftersom de haft så lätt för det och varit så snälla.

”Ordinationen” från massören igår var ”djup och rund” så det var så det fick bli.

Efter jobbet åkte jag som vanligt till stallet och kunde glädjande konstatera att man lyckats köra in en hel del halm- min oro kring detta har varit stor (och befogad) de senaste veckorna.

Så mycket som det har regnat har vi riskerat att stå utan tillräcklig och tjänlig halm- inget roligt scenario för mig som dels skulle ruinera mig om jag ställde Arch på spån och dels helt klart föredrar halm ur alla aspekter- mer lättmockat och skönare för hästen- den både ligger mjukare och har något att äta. Visst kan man göra mjuka bäddar av spån också men då blir man som sagt ruinerad och många jag sett använda detta strömedel genom åren snålar så det knappt täcker golvytan- huuuu!

Jag hjälpte till med halmstaplingen på loftet ett tag och fortsättning följer imorgon bitti dvs då ska resten in i stallet.

Väl hemma tog jag en cykeltur med lilla Pippi som ska tävla imorgon och klippte därefter hennes klor så att hon är riktig tjusig inför sitt event.

Insåg att jag också behövde plocka upp en enorm mängd fallfrukt och klippa gräset som nu har frodats i regnet (det fanns trots allt någon fördel med torkan i somras- gräsklipparen behövde inte göra många knop) så det var bara att sätta igång.

Vi går ju nu mot tider då man har att ”se fram emot” (stöööön) både nedfallande frukt och dito löv och jag avskyr det!

Egentligen borde man bara låta allting ligga orört på marken tills alla träd var helt kala men vem hade uthärdat en sådan slarvig syn? Inte jag i alla fall så det blir till att jobba med räfsan vare sig jag gillar det eller inte….(och ja…maken hjälper vanligtvis till men just idag är han bortrest, lyckosten :)).

Torsdag- massage (och mina åsikter om detta)!

Idag blir det ingen ridning, främst beroende på att det blev 2 pass igår, både tidigt på morgonen och på kvällen även om kvällspasset mest gick ut på att ”rida runt runt” och känna efter hur vi båda trivdes i de olika sadlarna jag provade.

Men i och med att jag för stunden inte har någon sadel som jag vill sitta och ”nöta i” så tycker jag att det är bättre med en liten vila. Archie tillhör ju inte de hästar som måste ridas dagligen för att inte bli ”dum” på olika vis och det är en fördel helt klart.

På dagens schema står däremot massage och jag har tagit ledig från jobbet i några timmar för att kunna hänga på en stallkamrats inbokade massagetid för hennes häst, väldigt skönt att slippa vänta i veckor som man ibland kan få göra om man inte ringer efter ”vem som helst”.

Jag skulle vilja beteckna mig själv som ”sunt skeptisk” till alla former av massage, kiropraktik och dylikt vad gäller hästar, jag sväljer verkligen inte allt med hull och hår även om många av utövarna har en munsvada som inte går av för hackor.

När både jag själv och andra anlitat dessa yrkesmän (???- en del personers kompetens ifrågasätter jag verkligen) är det enligt min erfarenhet så att 9 av 10 hittar ”trettioelva” grejer som de tycker att hästen sääääkert har haft ont av och som givetvis måste åtgärdas av just dom och med en hel del besök för dyra pengar.

Vet inte hur många gånger jag hört ”det kan säkert ha hänt när den har gått omkull i hagen” och utifrån det resonemanget så borde hela häst-Sverige vara fullt av drumliga hästar som raglar omkring när de släpps ut i frihet.

Nu raljerar jag lite för givetvis är det fullt möjligt men hur ofta ser man egentligen en häst gå omkull i hagen?

På mina mer än 20 år med egen häst kan jag på rak arm inte säga att jag sett det ens en enda gång, i alla fall vad gäller mina egna hästar.

Nå…hur som helst så har jag alltså själv haft en handfull massörer och ”kotknackare” till mina hästar genom åren och ska jag vara ärlig kan jag inte påstå att jag känt någon större skillnad efteråt.

Kanske för att jag alltid anlitar veterinär om jag misstänker någon skada eller så är jag för okunnig för att märka eventuella förändringar? Eller så har mina hästar helt enkelt varit hyfsat ok i sina kroppar när de inte varit synligt halta och då blir det kanske ingen direkt skillnad?

Jag tror däremot absolut att det för de flesta hästar är skönt att få massage, det tycker jag själv också, men om det är ”objektivt värt” att lägga de summor det kostar på att förbättra hästen rent ridmässigt är jag som sagt tveksam till.

Att jag nu än en gång väljer att anlita en massör beror på att jag ändå vill ha Archie genomgången på grund av allt sadelstrul som varit.

Jag har oavsett vilket ridit i en skadad sadel under några ridpass och har sedan dess också lånat en sadel som inte var utprovad efter Archie och jag vill ge denna, av andra lovordade massör, chansen att visa om hon hittar något på Archie som hon tycker behöver åtgärdas och om jag märker någon skillnad efteråt.

Jag vill ju inte påstå att jag tycker att Archie sedan min ”sadelskada” blivit en till det sämre häst men han var ju inte på topp förra veckan och bet sig fast i ena tygeln vilket han inte har för vana så man vet ju aldrig hur han känner sig i kroppen.

Jag inbillar mig att Archie är en rätt så tålig häst så det vore ju synd om han går och har lite småont utan att direkt visa det och därför chansar jag alltså på denna massör.

Jag är villig att ge det mesta som jag inte tror är skadligt i alla fall ett försök så dagens besök får helt klart anses falla inom den kategorin.

Rapport kommer som vanligt under dagen!

Onsdag- lååång dag

Nu är klockan nio på kvällen och jag har precis kommit innanför dörren efter att ha varit hemifrån sedan halv fem i morse.

Dagen inleddes med ett DRESSYR-pass i min HOPP-sadel, de’ ni!

Mirakulöst nog gick det över förväntan, (jag red förvisso hela passet utan stigbyglar vilket jag räknar som ”fusk” eftersom jag tycker att det är mycket lättare) för med tanke på sadel”valet” (vilket i ärlighetens namn inte var ett VAL eftersom jag inte har någon annan sadel just nu) så trodde jag knappt att jag skulle kunna få något vettigt gjort alls.

Efter jobbet blev det för ovanlighetens skull inget hagutsläpp, det rådde halv storm så det kändes inte det minsta motiverat att släpa ut djuren.

Däremot ”släpade” (nåja….TOG är nog ett bättre ord) jag ut en stallkamrats Amerigo för att prova på Archie, det var den stallkamrat jag skrev om igår som befinner sig utomlands.

Och trots att hon befinner sig på andra sidan jordklotet så svarade hon på min SMS-fråga om jag fick låna hennes sadel- det var väl att betrakta som TUR?

Tyvärr tog turen slut där för sadeln passade för dåligt för att jag ska våga använda den, Archie var för ”ruggig” under sadeln redan efter några minuters ridning.

Sist men verkligen inte minst stod en sadelutprovning av en Amerigo-representant på schemat och eftersom allting finns ”nästgårds” i Skåne var utprovningen i grannstallets ridhus dit det tar 5 minuter att skritta.

Utprovningen var omfattande, själv red jag i 4 olika sadlar och fler fanns att tillgå.

Jag fastnade för en Alto (har nu en Classic och har lånat en Vega i några dagar).

Utprovaren tyckte att Archie verkade vara en förnöjsam häst som inte reagerade speciellt mycket vilken sadel vi än provade, det var marginella skillnader men inte desto mindre så tyckte jag att det VAR skillnad.

Jag har en ganska dålig och ful sits i mig själv och allt som kan hjälpa mig att sitta bättre hjälper givetvis hästen också.

Archie fick beröm för sin osedvanligt fina rygg (oöm) för att vara dressyrhäst och så har faktiskt alla mina hästar varit: man skulle kunna slå dom med en slägga över ryggen 🙂 utan reaktion.

Nu ska jakten på en begagnad Alto påbörjas och min egen sadel ska lagas och säljas- det är planen i alla fall.

Vi får se vad och framför allt hur snabbt detta händer- jag rapporterar givetvis fortlöpande.

Och känner ni någon som vill sälja en Alto 2+ (17 eller 17,5 tum) så hojta genast till!

Tisdag- i blåsväder

När jag åkte till stallet i morse såg det ut som om världens regnoväder var i antågande och jag kände mig sååå tacksam över att jag kunde preparera Archie inför hagutsläppet med ett skyddande regntäcke.

”Givetvis” kom det inte en droppe regn på hela dagen- däremot var det mycket solsken men faktiskt även häftiga vindar under större delen av dagen. Man blir helt enkelt inte klok på vädret som är hur opålitligt som helst.

Efter jobbet var det Ebba-träning och just idag gick det inte så bra.

Orkar inte orda mer om det men känner mig rätt så deppig över att jag var tvungen att lämna tillbaka lånesadeln efteråt och just nu inte har någon bra sadel att rida i.
   
En tjej i stallet har faktiskt en Amerigo-sadel som nog skulle passa och som jag gärna hade betalat en slant för att få låna men oturligt nog är hon utomlands på semester och går inte att tillfråga.

Sadelprovning med en Amerigo-människa är imorgon kväll- den ska bli otroligt spännande i alla fall!

Måndag- mer regn

I morse var det åter dags att stiga upp i ett kompakt mörker vid 04.15 för att bege sig till stallet för en dressyrritt.

Idag var Archie åter mer lik sig själv och vi tragglade med det som vi brukar: skolor, skänkelvikningar, galopparbete och några byten.

Skolorna är fortfarande för raka och jag tänkte prata med Ebba om detta imorgon, dvs om hon kan tipsa mig om andra/ bättre sätt att träna dom.

Nu rider jag dom så som de görs i LA:6 programmet, dvs utmed långsidorna.

Efter jobbet åkte jag till stallet och funderade över om jag skulle lägga på Archie ett regntäcke innan jag släppte ut honom och Alfresco i hagen igen.

Synen av en redan lerig Archie gav mig svaret- han fick gå utan täcke och det verkade han inte ha det minsta emot för trots att han har ett träd i hagen som han lätt kan skydda sig under så valde han så länge jag var i stallet i alla fall att stå mitt i regnet.

Fast det är klart- det är nästan 20 grader varmt fortfarande så hästar störs nog inte tillnärmelsevis så mycket av lite vatten som vi människor.

Söndag- 2 världssensationer på en och samma dag

Idag har jag haft fullt upp med mina djuraktiviteter och har också som rubriken meddelar fått uppleva 2 världssensationer.

Den första inträffade på hundkappbanan i Landskrona där Soya inte varit på ett par veckor pga löp.

Idag fick hon springa ett träningslopp på 480 meter med sin jämngamla väninna Lisa och undernas under: Soya vann loppet överlägset efter en ledning från start till mål.

Nu ska man inte dra för stora växlar på segern, båda hundarna är nog de i särklass långsammaste som beträtt en rundbana. Tyvärr….

Efter träningen var vi några stycken som åkte till Järavallen för att hundarna skulle få springa lösa och Soya hade som vanligt fullt upp med att kolla igenom ”sina” kaninhålor.

Var dess invånare håller hus kan man verkligen undra för jag har aldrig sett en enda kanin på Järavallen trots att flera ton bajs och så hålorna då vittnar om motsatsen.

När hundarna var rastade körde jag i ilfart hem för att lämna av Soya, leriga hästar stod och väntade på mat och intag.

När detta var avklart fick jag själv stå och vänta på Lena, Birks ägare, med vilken jag hade avtalat en uteridning.

Lagom till att Lena med häst kom kom även ett jätte-ösregn och detta i kombination med ganska mycket åskmuller gjorde världssensation nummer 2 till ett faktum:

Jag, Birgitta som aldrig ändrar uppgjorda uteridningsplaner om så himlen håller på att rämna fick instämma i att det nog var bättre att skjuta upp guidningen av ”Grevie till häst” till ett annat tillfälle.

Archie såg inte aldeles förtvivlad ut över en oväntad vilodag och precis som man hade kunnat räkna ur med….. så slutade det regna i samma sekund som jag körde hem från stallet!

Lördag- tack Archie!

Som ni kanske har förstått kommer denna veckas ridpass inte att gå till historien som sensationella, det skulle i så fall vara som i ”sensation att så många pass på en och samma vecka bara har känts halvbra” – tack och lov väldigt ovanligt.

Inte för att alla pass jag rider känns superbra på alla sätt och vis men det brukar vara en mer blandad kompott mellan jättebra pass och mindre bra diton, inte mindre bra diton i nästan en hel vecka.

Mot bakgrund av detta samt att jag inte ens har min egen sadel utan en lånesadel kan man ju undra varför jag dristade mig till att åka och tävla idag, särskilt som det bara var totalt 6 (!!!) anmälda i ”min” klass (LA:4).

Jag brukar aldrig åka till så små klasser då det nästan alltid finns några ryttare med ”superhästar” som lätt kniper de 1-3 placeringarna, det känns liksom inte sååå kul att agera ”klassutfyllnad”.

Men eftersom det verkar ha gott troll i mitt tävlande och jag aldrig tycks komma igång så som jag är van vid (läs: tävlande var och varannan helg) tänkte jag att det får bära eller brista och att jag får ta dagens tävling som en träning- det blev ju ingen Ebba-träning heller i veckan.

Så jag åkte iväg och det ångrar jag inte!

Äntligen kändes Archie som sig själv igen och jag fick till en både bra framridning och ritt inne på banan.

Framför allt övergångarna kändes osedvanligt fina och distinkta- det ska jag verkligen eftersträva framöver också för det tjänar man nog en hel del poäng på.

Domaren som dömde min klass dömde även en annan klass (LB) och jag hörde flera ryttare beklaga sig över att hon var så ”hård”, dvs att vissas poäng inte blev de av ryttarna förväntade.

Därför blev jag extra glad när jag såg att jag hade ridit ihop 65 % och att jag dessutom lyckades knipa andraplaceringen!

Det skilde ganska många poäng mellan både mig och vinnaren och mig och trean så jag behöver inte gräma mig och tänka ”om jag bara inte hade gjort den lilla pyttemissen så hade jag vunnit” och dessutom tyckte jag att jag red så bra jag kunde så oavsett vilket hade jag nog inte kunnat skrapa ihop så många fler poäng.

Ska kanske nämna något om tävlingsplatsen också; Tågarportens ryttarförening.

Från denna tävlingsplats har jag så många minnen att jag skulle kunna skriva en bok men så har jag också åkt dit massor av gånger under min ryttarkarriär.

Och man kan ju faktiskt undra varför jag envisas med att tävla där, det måste beror på att jag haft en hel del framgångar genom åren och att detta lockar till fortsatt tävlande för det beror då inte på tex framridningen som jag tycker är under all kritik.

Jag undrar om jag inte gnällde över den redan i förra årets blogginlägg efter att jag hade varit där?

Och det är klart; eftersom folk fortsätter att åka dit och tävla trots den dåliga framridningen så ser väl arrangören ingen anledning att åtgärda den? Eller så finns det inga pengar för det kan absolut inte bero på att någon skulle komma på idén att tycka att den är bra?

Är det en torr sommar ryker det så att man kvävs och annars är underlaget ”bara” djupt, ojämnt och fullt av stenar.

Själv valde jag att rida fram på ett större gräsområde med en del fälttävlanshinder och förstår ärligt talat inte att inte fler gjorde detsamma.

Men antingen är jag kinkig eller så är folk lite ”tafatta” för så är det ofta när jag tävlar på ställen där jag tycker att underlaget är diskutabelt (läs: i främsta hand djupt och ojämnt).

I princip alla gånger har jag lyckats hitta alternativa framridningsmöjligheter lite längre bort men jag är alltid ensam där?

Är de andra ryttarna flata eller tycker de att det är ok att riskera senor och dylikt genom att låta hästarna gräva sig igenom djupa sand/ grupbottnar?

Ja, inte vet jag och egentligen ska jag väl inte bry mig heller för det drabbar ju inte mig, tvärtom, det är väldigt skönt att ha en hel framridning för sig själv :)!

Den här sötnosen gick och betade i närheten av tävlingsplatsen. Det slog mig att Archie kunde se ut ungefär så här om man körde honom i en 90-graders tvätt.

Bild på det icke-optimala underlaget på framridningen fast det slapp Archie att känna på.

Fredag- det gick fort

Sådär- då var arbetsveckan till ända och det gick lika fort som vanligt.

Med Archie blev det ett ”sådär” pass i lånesadeln i morse, inte pga själva sadeln utan för att Archie nu vid ett par tillfällen börjat bita sig fast i den ena tygeln vilket dels är ovanligt och dels i dagsläget svårt att arbeta bort.

Det kan vara en tillfällighet eller bero på att jag bytt träns (denna nosgrimman ser inte riktigt ut som den jag haft i flera år) eller att Archie fått något ”problem ” pga min, som det visade sig, trasiga sadel eller…..I don’t know.

Får se om det ger sig och har beställt tid hos massör i nästa vecka för säkerhets skull.

Vad gäller lånesadeln upplevde jag inte den av många omvittnade euforiska känslan av att ha hittat hem och fått en ny häst.

Troligen beror det på att min egen sadel passar så pass bra som den gör och dessutom har Archie inte ens på töm/ i lina varit någon supergångartshäst så det skulle ju vara konstigt om just ett sadelbyte skulle framkalla ett aldrig tidigare skådat rörelsemönster :)!