Inlägg i kategorin Dagbok

Mer torsdag- i snö

Archie pustar ut med lite snö-snacks efter veterinärbesöket.

Eftersom jag visste att jag skulle till veterinären idag tittade jag på väderleksprognosen på nätet ungefär 50 gånger under gårdagen.

Kliniken ligger på Österlen, bara 6 mil från stallet men känt för att ofta drabbas hårdast när det blir snö i Skåne.

Idag hade jag tur- det började inte snöa ganska ymnigt förrän jag var 5 minuter hemifrån på väg FRÅN kliniken.

När jag körde hem från jobbet- lite senare än vanligt för att jobba in lite förlorad arbetstid- insåg jag hur smart jag är som kommer till jobbet tidigare än de flesta (vid 7) och därför också går lite tidigare (vid 15.30).

Rusningstrafiken bara en timme senare var hemsk och pga snön körde folk i ultrarapid. Jag hade blivit tokig om jag hade behövt sitta i dessa köer dagligen.

Eftersom Archie hade fått trava av sig på kliniken tyckte jag inte att han behövde mer motion för dagen så det blev bara en kort avborstning där jag kunde konstatera att jag kommer att klippa honom till helgen för den här långa pälsen är inget som jag vill befatta mig med längre tid än nödvändigt.

Archie hade svettats en del av Domosedanet (inför tandraspningen) och var helt ”intorkad” under täcket- URK (sa hon som inte har ryktat ordentligt sedan tonårstiden- inget jag prioriterar med andra ord :)).

På tal om tömkörningen på kliniken var det faktiskt kul att få visa Archie för veterinären annat än travandes i grimma mer eller mindre halt (det är ju då vi brukar besöka kliniken- inte när han är frisk).

Veterinären är ju stor Archie-fan sedan innan och då var det extra kul att få visa honom travandes flott och lätt som en ”riktig dressyrhäst” :).

Nu har jag precis kommit in efter en timmes rask promenad i snön med Pippi- snön lyser ju upp så pass att jag vågade gå med henne lös utan att riskera att hon försvinner. Inget ont som inte har något gott med sig med andra ord men annars får snön gärna försvinna fortare än kvickt för min del.

Torsdag- Birgitta aka IDIOT

Blir ni någonsin trötta på er själv?
 
Jag ska ju villigt erkänna att jag kan bli det på mig själv då och då och igår var verkligen en sådan dag.
 
Ville inte skriva något om det på bloggen igårkväll då jag först ville vara säker på ”vissa saker” men nu när jag har facit i hand så är det ”bara” att konstatera att jag är en riktig idiot ibland.
 
För att ta det från början:
 
Som jag ju berättade häromdagen så tyckte jag då att Archie travade ”konstigt” på töm.
 
Han travade som en ”virvelvind” oinspänd men så fort jag spände in honom det minsta så spjärnade han emot i huvud/ hals och började småhoppa och trava mer uppåt än framåt.
 
Jag sa till stallkamrat Liv att jag hade trott att det var en ren olydnadsgrej om jag hade sett någon annan häst göra så men jag känner ju Archie efter att ha ägt honom i mer än 4 år- detta beteende är totalt främmande för honom.
 
Personligen anser jag att Archie är något av det mest lätt-tömkörda som går att finna i hästväg, han är otroligt stadig i formen och man kan med lätthet tömköra honom hållandes tömmarna i ena handen och utan att egentligen behöva ”ta” i honom- en riktig ”maskin” ha ha.
 
Så var det alltså inte när jag tömkörde häromdagen och varningsklockor ringde för fullt för min del.
 
När jag ringde veterinären i tisdags morse så sa jag något i stil med ”man skulle nästan kunna tro att han har ont i munnen eller något” och igår fick jag den eminenta idén att prova att tömköra med hacket på i stället.
 
Och se där- ”gamla tömkörnings-Archie” återkom direkt och travade hur fint som helst.
 
Bytte till tränset och hästen börjar småhoppa.
 
Bytte till ett annat träns (mitt ledträns utan nosgrimma och med ett ihåligt tjockt tränsbett)- åter fin trav.
 
Bytte tillbaka till ordinarie träns- småhopp!
 
Först när jag hade ”roat” mig med dessa huvudlagsbyten en lång stund tittade jag på det ordinarie tränset ORDENTLIGT och VAD SER JAG????
 
Idioten Birgitta har satt bettet BAK OCH FRAM?!?!?!?!
 
Detta är en form av tredelat ”specialbett” (Pessoa Magic System) som inte ska kunna knipa hästen i munnen RÄTT använt men nu satt det ju alltså inte rätt.
 
Otroligt slarvigt av mig att inte titta på en sådan enkel sak i stället för att kasta mig på telefonen och ringa veterinär men men…gjort är gjort…..
 
Jag valde faktiskt att åka till kliniken idag i alla fall- tiden var ändå bokad och jag ville bli försäkrad om att hästen nu verkligen ÄR ohalt.
 
Och efter tömkörning oinspänd, tömkörning inspänd och böjprov runt om så konstaterade veterinären just att det inte finns några reaktioner någonstans och det var så klart oerhört skönt.
 
Vi passade också på att titta igenom Archies mun där vi mycket riktigt kunde hitta ett litet sår och dessutom så slipades några hakar bort.
 
Nu får jag ju låta det vara osagt hur Archie hade känts att RIDA med det felvända bettet och frågan är när jag hade upptäckt att det var just felvänt (jag bytte nyligen till detta bett så jag minns inte ens om jag har hunnit använda det innan Archie blev halt)  men det är nog dumt att fundera vidare på detta utan bara konstatera att historien slutade lyckligt trots allt.     

Onsdag- snö:(

Igår kväll började det snöa och det fortsatte under ganska många timmar idag.

Tack och lov har det varit ”mikroflingor” så det har inte samlats så mycket på marken, inne i varma och saltade Malmö är det mesta borta faktiskt men inte heller på landet dvs där stallet ligger och vi bor är det särskilt mycket snö.

Halt på vägarna är det hur som helst och det gäller att undvika tvära inbromsningar så man inte åker av vägen.

Själv hoppas jag att vi får barmark så fort som möjligt igen och avundas inte de delar av Sverige där det tydligen råder snökaos.

För Archies del blev det tömkörning för 5:e dagen i rad och när det lilla projektet var avklarat kom Liv och jag fick se några av hennes hästskulpturer live.

Jag har tidigare lovordat dessa alster på bloggen trots att jag bara sett bilder av dom och jag kan säga att jag inte blev besviken idag.
Sååå fina!

Tisdag- plus och minus

Vaknade strax innan 8- hade väl undermedvetet ställt in kroppen på den tiden eftersom ”min” veterinärs telefontid börjar då.

Om man är en god ”mellanrads-läsare” har man kanske förstått att jag inte är helt övertygad om att jag kommer att kunna börja rida om en vecka och det var detta jag ville diskutera med veterinären.

När jag tömkörde Archie igår passade jag på att låta honom trava lite och jag tyckte inte om det jag såg- oinspänd travar han på i fint tempo och ser fullständigt ohalt ut, inspänd (ej särskilt hårt) travar han mer uppåt än framåt och ser enkelt uttryckt ut inte ut som han brukar efter en viloperiod och under igångsättning.

Vi bestämde att jag ska komma med Archie till kliniken redan på torsdag- jag ser ingen anledning att dra ut på tiden utan vill så klart försöka få utrett vad detta konstiga tömkörningsspringande betyder.

Efter telefonsamtalet med kliniken tog jag med mig Soya och körde till det ställe vi var på förra torsdagen för att jogga.

Även om det regnade lite så tänkte jag att det var lika bra att ha löpningen avklarad om vädret kanske skulle bli ännu sämre och min tanke visade sig vara helt rätt.

Medan vi sprang hann det sluta regna ganska omgående men när vi väl var färdiga så regnade det ganska mycket och Soyas regntäcke var genomvått.

Idag sprang jag i 70 minuter utan avbrott och kände mig inte speciellt trött när jag var klar- det är verkligen roligt att märka hur snabbt man kan öka på sin ork / kondis.

Så om Archies ”tillstånd” får betraktas som ett minus så är i alla fall löpträningen ett plus även om jag tycker att det väldigt tråkigt egentligen och ”bara” gör det för att hålla mig själv och Soya i trim.

Efter lite matlagning begav jag mig senare på eftermiddagen till stallet med lilla Mimmi, jag valde att tömköra som jag tycker är långt roligare än att skritta uppsuttet.

När jag tänker efter så har jag alltid tyckt att det är roligt med tömkörningen, kanske för att mina hästar haft så lätt för det? Ännu en anledning till att jag vill kolla upp Archie- inte heller idag såg han så spänstig ut som han vanligtvis gör på töm och det oroar mig…..

Måndag- deppvarning

Usch- nu är det verkligen inte kul att vara Birgitta, hästägare.

Ingen ridning, mörkt ute innan man lämnar jobbet och som lök på laxen regnar det- IGEN!

Förhoppningsvis blir det bättre imorgon; då har jag i alla fall semester och får börja skritta på hästen.

Idag blev det tömkörning i ridhuset och det är också något att vara tacksam över- ridhuset.

Hur folk kan klara sig utan ridhus övergår mitt förstånd men så brukar de inte heller rida ”seriöst” i ur och skur utan kan lika gärna skippa ridningen då och då. Man gör ju som man vill….

Idag har mina tankar ganska ofta gått till den stackars 17-åriga flicka som avled i ridhuset på Hvuderups gods igår.

Än vet man inte hur olyckan har gått till men för i alla fall hennes närmaste spelar det kanske inte så stor roll- bara det faktum att flickan inte längre lever måste vara fullständigt förödande.

Så bräckligt är livet ibland och i DET sammanhanget kanske en halt häst och lite regn inte är något att oja sig över….

Söndag- same procedure as yesterday


Dagen idag gick i ungefär samma fotspår som gårdagen och inleddes med stallbesök där jag släppte ut Archie i hagen, mockade och fixade med hans foder.

Strax innan utsatt tid 09.30 anlände jag till Järavallen och tog en liten promenad med Soya på egen hand innan Robban dök upp.

När vi sedermera körde hemåt hade jag och Soya gått konstant i 2 1/2 timme och då var i alla fall jag ganska ”mätt” på att vandra omkring.

Soya är ju outtröttlig så det är inte ens lönt att tro att man kan gå henne trött även om det idag även blev både en kortare kaninjakt och en del spring med Åsas whippar.

Hemma passade jag på att vara lite huslig (ovanligt) och till-lagade hela 8 portioner av mat som jag tänkte ha med mig på luncherna på jobbet.

Förutom pasta och köttfärssås blev det även pasta med lax och spenat-röra.

Senare på eftermiddagen blev det en ny tömkörningssväng med Archie i ridhuset även om den suddiga bilden ovan är från igår.

Lite mer lördag

I kväll brukade jag lite allvar 🙂 med Archie för första gången på länge och det blev ett tömkörningspass i skritt i ridhuset under överseende av coach Soya.

Hade lovat att kvällsfodra i båda stallen och när detta var avklarat åkte jag och maken och köpte lite lördagsgodis.

Soya har under vårt mumsande sprungit som en skottspole mellan oss, sitt godis (läs: ett halvt paket kokt skinka) slök hon i en tugga och när varken maken eller jag ville dela med oss sprang hon demonstrativt upp på övervåningen- fyyy vilka grymma ägare hon har stackarn!

Lördag- i bilder

Dagen började med att Soya och jag åkte till stallet för att mocka och pyssla lite och jag passade på att försöka ta ett kort på ett av Soyas nya täcken på whippet-Åsas begäran.

Tyvärr blev det inte bättre än så här Åsa- kinesen vägrade att posera i leran så det fick bli ett ”foto i flykten”.

Jag vill ändå be er att notera den lilla polo-kragen- hur sött är inte det på en skala :)?

Som jag har berättat tidigare har några gymnasietjejer, varav en från ”mitt” stall valt att genomföra en pay-and-ride-tävling som ett skolprojekt och detta ägde rum idag.
Livs Ri (16 år), här med medryttaren Ida, representerade vårt 7-hästars stall med den äran och genomförde en klockren felfri ritt.

Vi hade dessförinnan fått beskåda tjusiga och klockrena byten på framridningen vilka både jag och Liv suckade hänfört över- så får gärna också våra långt yngre adepter byta den dagen de börjar tävla medelsvår.

Tänk vad roligt (eller inte…) det hade varit om man i alla fall ibland kunde läsa hästars tankar.

Jag undrar så vad Archie tänkte där han stod i sin hage. Antingen:

”Åhhh…den som fick vara med och visa upp sig. Jag som är så bra på att hoppa” eller

”Fy fan vad skönt att stå här i dyngan och slippa studsa över dom där löjliga träpinnarna- hur kan någon tycka att det är kul”.

Efter stallbesöket hastade Soya och jag vidare till Järavallen där vi skulle träffa Robbans och Åsas whippar och det räckte med att köra de 2-3 milen för att det skulle vara i alla fall lite mer vitt på marken.

När jag och Robban hade promenerat färdigt tog jag och Soya en extra runda och hamnade då i denna täta björkskog. Efter ett tag fick vi dock vända tillbaka samma väg som vi kom, stigen blev plötsligt bara en stor gyttja och jag hade ingen lust att förirra mig i detta lite märkliga landskap.

Det är alltså här vi går- otroligt nära en mycket trafikerad motorväg (den som tar en till Göteborg eller Ullared tex) och jag tror få bilister anar vad som döljer sig bakom träd och buskar- det underbara Järavallen!

Fredag – första ”snön”

Fy vilket väder det har varit!

Jag vaknade flera gånger i natt av att regnet piskade mot rutan och när jag körde till stallet hade detta övergått till en snöblandad sörja.

Sedan har det regnat och snöat om vartannat så gott som hela dagen och gör så fortfarande.

Jag vågar inte ens tänka på hur våra grus (läs: GYTTJE)-hagar ser ut men Archie hade tack och lov gått i gräshage idag så han slapp både ler-drunkningsdöden och att motionera ytterligare.

Jag nöjde mig med en genomborstning av den nu utväxta och något matta pälsen- längtar redan efter att raka bort eländet men vill vänta tills jag i alla fall kan börja trava, dvs om lite mer än 1 vecka.

När jag kom hem berättade maken föga förvånande att 100 vilda hästar knappt hade lyckats få ut sockervadds-Soya i det eländiga vädret och han lyckades inte mycket bättre.

Torsdag- uppåt värre

10 meter från där man parkerar sin bil börjar man den branta klättringen uppför backen- snacka om att INTE ”mjukstarta” :).

Trots ”pinne i ögat” (egentligen en klen liten gren) i söndags så lyckades jag ju hitta en del nya promenad/ joggingstråk kring Dalby/ Torna Hällestad och idag tänkte jag att jag kunde utforska dessa vidare.

Sagt och gjort- det blev en hel timmes jogging och ungefär en halvtimmes promenad med Soya och det finns fortfarande hur många vägar som helst som vi inte har ”provat”. Men det kommer…jag tröttnar snabbt på att springa samma runda så ju fler alternativ jag har desto bättre.

Det bästa är att man knappt träffar på någon under dessa turer, idag mötte vi endast en ekorre som raskt kilade upp i ett träd när Soya kom springande och några stavgående pensionärer som dock inte kilade upp i träden utan bara hejade glatt :).

Efter ett stallbesök med mockning och foderfix åkte jag hem och beklagade mig i föregående blogginlägg över att de täcken jag beställt till Soya ännu inte kommit (det var sagt att de skulle komma i slutet av förra veckan eller början på denna) och se där; mitt gnällande gav genast resultat för 2 timmar senare kom brevbäraren med det efterlängtade paketet.

Och täckena är sååå fina! Till skillnad från tex bloggläsaren Görels ena hund som hellre skulle förfrysa rumpan än iklä sig ett täcke så har Soya inget emot att agera fotomodell så hon stod tåligt medan jag bytte från det ena täcket till det andra under mina förtjusta ”oooo”-ande och ”aaaa”-ande.

Ska försöka komma ihåg att ta bilder till helgen när det är lite ljusare så att ni får se skönheten :).

Senare på dagen passade vi på att inviga det ena täcket när vi åkte till stallet där jag tvingade alla att säga att Soya var sååå fin :).

Vi tog en kort promenad med Archie i ridhuset och begav oss därefter hemåt igen.