Jaha….då har januari redan passerat. Och jag har länge tyckt att det är just den månaden som går snabbast- ena minuten är det jul och nyår och vips så har vi 1 februari.

Idag har jag haft stalljour eftersom jag bytte med en stallkamrat som hade fått förhinder så det var tidigt besök i stallet för min del, precis som minst 5 andra dagar i veckan.

Efter hagintaget skrittade jag och Emelie ut med Vicks och Flingan- en kvartett som trivs bra ihop.

Idag utgjorde dock mycket kalla vindar och lite snö lite smolk i vår bägare och i ärlighetens namn var i alla fall och Emelie väldigt glada när vi stelfruset nådde stallplanen igen.

Men annars är det skönt att ha hittat detta perfekta sällskap; Vicke och jag rider ju annars i princip alltid ut ensamma och jag tror att jag kan tala för oss båda om jag säger att det är trevligare med kamrater, i alla fall om de är lugna och obråkiga 🙂 .

Hemma lyckades jag tina upp tämligen snabbt genom att ställa mig vid spisen och laga en ny rätt, tacosgratäng. Lagom avancerat (läs: extremt lättlagat) så den kanske jag gör fler gånger.

Lilla Skyggis, en av stallets 3 katter.

Jag brukar skoja om att Gullis är min katt, att Katten med Hatten är en annan hästägares (Marielles) eftersom hon var den som lyckades tämja honom till den gosiga katt han är nu och att Skyggis tillhör stallägarna.

Vi har ingen aning om hur gammal hon är men hon fanns redan i stallet när jag kom för över 5 år sedan.

Och namnet till trots så BÖRJAR även hon att vekna 🙂 så nu kan man klappa henne ganska lätt om man är försiktig.

Ännu en ny erfarenhet idag.

Planen är att Vicke ska tävla  i Flyinge imorgon och detta är en av ytterst få tävlingsplatser som BÅDE ligger nära vår anläggning (tar 25 minuter att köra  dit) och tillåter ridning på tävlingsbanan kvällen innan.

Så det är här jag har ridit i kväll- om det sedan kommer att påverka morgonens ritt på banan, och på vilket sätt, återstår att se.

Men jag ville prova och om inte annat fick det mig att komma ner på jorden lite.

Hemma ”skryter” jag ju om att 99 pass av 100 känns bra, jättebra eller superbra men idag kunde jag inte säga någotdera.

Ovala 10 meters-volter och kantiga hörnpasseringar….inte bra.

Men jag har kvar känslan från igår kring hur jag ska tänka kring tempot- inte rida iväg hästen även om han känns lite seg utan hålla honom på bakbenen och rida ur detta- det kommer tveklöst att bli hur bra som helst med mer träning, det känner jag redan, bara jag är konsekvent och inte ger mig.

Brrr…nu är det åter ruggigt väder med regn och blåst.

Innan det körde igång hann jag rida en kortis i ridhuset där jag bara skrittade samt travade runt fyrkantsspåret i några varv.

Onsdagar är oftast Vickes vilodagar så jag ville bara att han skulle få röra lite på benen och det fick han ju.

Kom mig idag också för att ändra mitt pensionssparande pga de nya beskattningsreglerna- vuxenpoäng till mig!

Någon annan som gjort detta?

Idag kunde jag hämta mitt släp hos verkstaden där jag lämnade det igår- nybesiktigat och klart. Väldigt skönt att ha detta projekt avklarat.

På träningen för Christina avklarades inga projekt- det är i stället en aldrig sinande ström av rörelser som man får jobba med så länge man har häst- idag låg fokus på uppridningar i trav och galopp, halter och förvänd galopp.

Nu är jag fortfarande så stelfrusen så jag knappt kan skriva ordentligt, det är hemskt när kylan går så genom märg och ben att det tar timmar att tina upp.

Om ni är besvikna över att det frusna övergick till plusgrader och en massa regn får ni skylla på mig- eller rättare sagt på att broddarna bankades i Vickes skor igår.

För så är det ju och det slår aldrig fel: har man inga broddar håller hästen på att slå ihjäl sig på isgator och utan snösulor drunknar den i snömassorna.

Därför brukar jag alltid be någon i stallet att sätta på just snösulorna- då brukar vi ha/ få barmark.

I morse i ridhuset blev det mest linjer ur LA:3 och MSV C:1-programmen och eftersom Vicke inte alls är ”av och på” i tempot hemma är min strategi att i alla fall liksom nöta in en del linjer så att han ska kunna gå dom i sömnen; läs. tex inte byta galopp bara för att han blir skrämd/ spänd av något på tävling.

Samma sak med uppridningarna där det kan sackas en hel del på tävling; idag gjorde jag massor UTAN halter/ avbrott utan bara lät Vicke marschera på framåt.

En annan måhända viktig ändring var att jag inte red med spö idag.

Jag rider ju utan sporrar hemma men ”hjälper till” en del med spöt och kanske gör jag det oftare än jag är medveten om? Det finns ju folk som smackar helt frenetiskt på träning och tycks helt omedvetna om att de gör det och jag vill inte riskera att jag kanske gör samma sak med spöt- liksom petar till Vicke automatiskt och omedvetet.

På tävling har man ju inget spö så det är lika bra att träna utan, ibland i alla fal,l och ärligt talat saknade jag det inte så det kanske också bara blir en sådan där psykologisk grej?

Ja inte vet jag men jag får väl prova mig fram lite.

Efter morgonens skoning och därpå följande hagvistelse begav jag, Emelie, Vicke och Flingan oss ut på en härlig skritt-tur.

Det var helt vindstilla, solen visade sig och den lilla is som hade funnits på vägarna var helt borta; läs: mina broddar var fullständigt onödiga 🙂 .

Flingan och Vicke verkar trivas bra ihop och kunde skritta sida vid sida utan ”kvinnliga mupperier” som vi ibland har råkat ut för med andra damer som velat visa var skåpet ska stå om Vicke har råkat titta till en gång extra eller gjort något annat ”opassande” 🙂 .

Min egen brunis är själv väldigt snäll och jag skulle inte tveka att tex agera draghjälp åt någon som fick trycka upp sin häst i häcken på Vicke- han har hittills inte visat några tendenser till att varken sparkas eller bitas.

Vi var ute i över en timme som gick långt snabbare när man har sällskap och allt gick så städat till som bara tänkas kan.

Idag var det dags för Vicke att få nya skor; han skos ju med kilskor i aluminium fram sedan i somras och vanliga järnskor med sidokappor bak var 6:e vecka.

Här står han och väntar på hovslagaren i anläggningens stora (och nyare) stall och som sällskap har han en av sina tjejer, Flingan.

Lite gemensam höätning och jag noterade att Vicke är en sann kamrat som delar med sig utan att tjura.

Så här ok ser hovarna ut efter 6 veckor och…ta i trä…jag är mycket nöjd.

Det ska sägas att hovarna såg ut ungefär så här också när jag köpte Vicke i augusti 2013 men i februari förra året, kanske pga det myckna regnandet och vätan eller inte så blev hovarnas kvalité mycket sämre och de gick sönder både här och där.

De 2 senaste skoperioderna har skorna suttit ”som berget” men innan dess så kunde de, när det var som värst, kännas lösa redan efter 3 veckor då även vinkeln gjorde att han såg ut som Kalle Anka i fötterna.

Kan vi hålla det så här får jag vara mer än nöjd och att slippa kilsulor hade varit otroligt skönt av flera anledningar.

Idag vågade vi oss faktiskt också på att slå i broddar (2 per sko) runt om.

Hovslagaren har provat på en annan häst med aluminiumskor och där sitter broddarna kvar än så länge och skulle Vicke tappa sina är det inte hela världen.

Dessa broddar har jag visat er förr, de slås alltså in i skon och sitter i tills man skor om.

Polishästarna i Malmö har dom året runt så de är inte speciellt höga utan lägre än vanliga broddar men ändå så pass ”good enough” att jag anser att de hjälper bra på isiga underlag.

Och nu fick vi faktiskt lite frusen mark och snö i någon dag och även om jag är ganska övertygad om att eländet försvinner lika snabbt som det kom så ÄR det ju inte fel att ha hästen ”skyddad” om det isiga inte ger med sig eller återkommer.

Kostnad för broddarna är 100 kronor, en billig livförsäkring.