Då var det dags för en liten vilodag för Vicke- den innebar för hans del en 20-minuters promenad i ridhuset efter jobbet.

Turligt nog blev det inget av det snöblandade regn som höll mig sällskap till jobbet i morse- efter en timme var det över och strax därpå syntes inga som helst spår av något vitt.

Skåne i ett nötskal….

En katt….

utan….

hatt 🙂 !

Jaha, idag har det för min del varit en arbetsdag mellan nya lediga dagar så jag såg till att rida innan jag begav mig till jobbet eftersom jag visste att det där väntade ett fullspäckat schema.

Jag tycker inte om att ha ridningen ”hängande över mig” om jag har för mycket inplanerat under dagen och riskerar att bli väldigt trött; då börjar jag hellre dagen med ett ridhuspass.

Vicke kändes fin även idag och jag red lite skolor, 10 meter-volter i trav, enkla byten och galoppombyten i språnget innan jag avslutade med travökningar i en längre och lägre form.

Jag försöker verkligen att tänka på att rida med korta tyglar och näsan väl framme och log lite när jag läste att även Carl Hester förespråkar detta 🙂 .

Efter jobbet blev det bara en kort promenad, åter i ridhuset, det fick räcka med att jag dristade mig till att cykla med Soya i mörker vilket kändes sådär risky.

Bortsett från dagens fotosession klockan 6.30 har jag hunnit med massor och det mesta har som vanligt involverat djuren.

Jag har haft jour i vårt stall (detta faller på allas vår lott var 7:e söndag), gått en långpromenad med Soya och skrittat ut med en ny stallkamrat, Emelie.

Min tanke var att visa Emelie lite nya ridvägar och det gjorde jag också även om man som utifrånbetraktare nog hade kunnat tro att det var Vicke och jag som var ”de nya”.

Emelies häst, som jag tyvärr har glömt namnet på, tog raskt täten, behöll den under hela rundan och gick så världsvant som bara en 22 årig dam kan 🙂 .

Vicke fick hänga med bäst han ville och det ville han, till och med så villigt att han traskade förbi det ”hemska huset” som jag berättade om i ett tidigare inlägg i veckan.

Nu verkade förvisso invånarna inte vara hemma och tuppen och hönsen syntes inte heller till men jag tyckte ändå att det var duktigt av honom.

Nu får jag sluta och titta till min citron-kladdkaka- den jag gjorde för några dagar sedan blev så god att min mage krävde en repris 🙂 !

Idag skulle jag, efter tips från bloggläsaren Sara P, prova att släppa lös Vicke en stund i ridhuset.

Jag var lite nervös för eventuellt ”vettlöst spring” men hade inte behövt att oroa mig.

Det första som hände var att Vicke gick fram till vår julgran och VÄLTE  den….

Herr Oskyldig… My ass….

Jag fick jaga bort honom från granen hur många gånger som helst för plötsligt ÄLSKADE han grannbarr till skillnad från då jag tidigare fått slänga orörda kvistar ur boxen.

Det var plötsligt också väldigt intressant att utforska ”Mördardelen” av ridhuset, fast i ärlighetens namn mest bajstunnan som syns under magen på honom i bild.

Lite ”förskräckt spring” blev det trots allt….

….men mest lugnt……

….skrittande och framför allt….

”poserande” 🙂 !

Jag försökte ta några bilder som visar i vilket fint hull jag tycker att Vicke är just nu….

…..och lyckades väl sådär?

Så här söt blev han på ett av 10 kort, på de andra är öronen bakåt, åt sidan och jag vet inte vad.

Nu får det räcka matte….vi avslutar med en galen bild tycker jag!

Efter en hel natts rejält stormande och regnande begav jag mig till stallet för att rida efter att jag hade morgonfodrat.

Det visade sig att jag hade ”ropat hej” lite för tidigt vad gällde väderförbättringen- när jag kom upp i ridhuset var det vindstilla och uppehåll, medan jag red började regnet att vräka ner med sådan intensitet att jag valde att sadla av Vicke innan jag ledde tillbaka honom till stallet efter avslutat pass.

Jag insåg att min klen-skinnade sadel annars skulle bli helt dränkt så det fick räcka med att jag och Vicke blev det.

Tack och lov slutade det faktiskt att regna helt ganska snabbt precis innan hästarna skulle släppas ut så de fick en ganska fin och ibland nästan solig dag ute.

Dagens pass bekräftade för mig att jag verkligen längtar efter ”organiserad” träning nu- jag tycker jag står lite och stampar och blir osäker på om det är så bra som jag tror eller inte.

Eftersom jag ridit lite mer framåt i några dagar fokuserade jag på mer samling i dag och fortsatte även både arbetet med den högre formen och bytena.

Men jag ser som sagt fram emot att träna för Christina nu- det är inte bra att sitta för länge i ensamhet, inte för mig i alla fall.

Eftersom det blev ett lugnt nyårsfirande för min del var det inga problem att infinna sig i stallet strax innan 06.00 och infria mitt nyårslöfte till stallägarna; att fodra alla hästarna så att de fick en liten sovmorgon.

Själv avverkade jag ett fint ridhuspass med Vicke- den bästa början på det nya året för min del.

Idag red jag bara i låg form, skolor under lättridning, fick till flera bra byten och kunde också rida fram i en bra mellangalopp.

Numera kan jag samla galoppen nästan hur mycket som helst men mellangaloppen kan kännas ”kantig” eller hur jag ska uttrycka mig.

Det blir inte så mjuk övergång mellan arbetsgalopp och mellangalopp men när jag nu red i en lägre form och galopperade på ganska länge fick jag till det bättre. För övrigt ännu en sak som jag måste förbättra inför kommande tävlingar.

Medan jag alltså hade en helt vanlig stalldag idag gissar jag att många andra hästägare valde att ge sina hästar en vilodag eller möjligen ta fram longeringslinan.

Stallet var väldigt tomt hela dagen i alla fall och hästarna ganska vilda vid intaget- gissningsvis i alla fall delvis på grund av att många inte ridit ”för fullt” under julen samtidigt som man inte dragit ner på kraftfodret.

Själv är jag väldigt rädd för kombinationen vila och vinter vad gäller ökad kolikrisk- jag ser ju hur mycket (läs INGET) hästarna rör sig i hagarna samtidigt som de kanske dricker mindre eftersom vi inte har frostfritt vatten ute.

Är detta något ni tänker på också eller har ni samma rutiner för foder och vila året runt?

Ja, om kommande års ridpass blir som årets sista så kommer jag att vara mer än nöjd- det kan jag säga utan tvekan 🙂 !

Morgonens övningar i ridhuset gjorde mig således inte besviken, tvärtom.

Jag arbetade vidare med samma saker som jag gjort den senaste tiden och nu känns det som att jag behöver ge Vicke en ”reminder” om formen mer och mer sällan.

Och hur gör jag då detta, dvs för att få honom att arbeta i en högre form än han naturligt vill gå i?

Med uppresande yttertygeltag, förstärkt skänkelhjälp (jag rider dock utan sporrar) och med en lätt touchering med mitt dressyrspö, ibland med bara en av hjälperna, ibland med alla 3- det får man liksom känna av.

Jag gör numera också några byten i språnget varje pass och nu börjar äntligen de från vänster till höger att kännas bättre, dvs jag kan sitta kvar och ändå få ett byte på hjälpen, inte ett galoppsprång efter och inte genom att kasta mig framåt i sadeln på ett gräsligt vis 🙂 .

Jag hoppas att jag verkligen snart får till bytena HELT säkert, dvs alltid på hjälpen men dit är det ännu en bit och beror säkert mycket på min egen oskicklighet vad gäller 100 %-ig tajming.

Dagens cavallettis

Som någon påpekade i kommentarerna till ett tidigare inlägg idag har leran åter kommit till Skåne, dvs vi har plusgrader sedan igår och därmed också töande.

Eftersom den hage som Vicke vanligtvis går i just nu ser ut som ovan får han gå kvar i sjukhagen som är helt torr och slät- denna sörja lockar föga faktiskt.

Som jag skrev på Facebook; det kan bara hända i Skåne: ena dagen runt 10 minusgrader och nästa morgon vid samma tid flera plusgrader.

Jag sörjde inte, tvärtom!

Vår ridhusbotten som var otäckt halvfrusen igår hade idag återgått till sitt normaltillstånd vilket gjorde att jag drog en suck av lättnad.

Nu vill jag sätta igång och rida normalt och det blir ju lite svårt på stenhårt underlag.

Idag blev det ett kortare pass där jag påminde Vicke om vad vi pysslade med innan vilan; ridning över cavallettis, fokus på en högre form med korta tyglar- inte motsatsen; en häst som går lång och låg och en ryttare som sitter med halvlånga, ”slarviga” tyglar.

Nu väntar 2 nya lediga dagar och inte mig emot- tvärtom. Väldigt skönt med all denna ledighet årets tristaste tid!