Inlägg i kategorin Dagbok

Tisdag- mer semester

Även idag blev jag visad nya promenad och rastningsställen- otroligt vackert var det vilket inte riktigt syns på bilden. Järavallen och dessa omgivningar bjuder på enorma ytor för hundarna att rasa omkring på- underbart!

Idag blev det relativt tidig uppstigning trots att jag har haft semester, Archie skulle vara hos ”sin” veterinär på återbesök 09.30.

Väl på plats och efter longering och böjprov konstaterade veterinären att Archie var mycket bättre men han ville ändå spruta om kotan vilket också gjordes.

Jag passade på att fråga med VAD (eftersom en bloggläsare undrade om detta efter föregående besök och jag så tvärsäkert svarade tuppkam + cortison) och det visade sig att det endast var cortison i sprutan och ingenting annat- liksom förra gången. My mistake.

Jag passade även på att få Archie vaccinerad mot A2 och botulism, lika bra eftersom han ändå ska vila ytterligare en tid resonerade jag.

Nu ska herr Svart gå i hagen i en vecka, därefter skrittas uppsuttet i en vecka och sedan kan jag börja trava. Efter 4 veckor ska jag kunna rida ”för fullt”. Något återbesök tyckte veterinären inte behövdes och jag litar som vanligt på honom till 100 %.

Under detta besöket hade kliniken besök av 3 praktikanter (jag antar att de går på naturbruksgymnasiet där) och på veterinärens fråga vad de tyckte om Archie så blev det samstämmiga svaret ”fiiiiin” och ”snäll” *SKRATT*

”Ja, ni vågar väl inte svara annat nu när jag är här” sa jag men samtidigt så förstår jag flickorna för vad annat kan man tycka om min mönsterpatient :)?

Efter klinikbesöket lämpades Archie av i en gräshage till sin stora belåtenhet och Soya och jag begav oss till Järavallen där Soya hade sedvanlig date med sina killar, 3 whippetpojkar och en dito sloughi.

Hundarnas ägare Åsa är fortfarande indisponibel pga en benbrott men hennes sambo Robban sköter djuren med den äran och vi gick en 2 timmar lång promenad i de jättefina omgivningarna, först med Soya och whippetpojkarna och därefter med Soya och sloughin Bubben.

Alla whipparna fångade på samma bild.

En nöjd gräsätare (tror det är grannens tupp som skymtar i bakgrunden, ungefär bakom Archies svans).

Skönt med ännu lite mer semester, eller?

Måndag- cool på jobbet

Som ni kanske förstår var det mer än ett ögonbryn som höjdes vid morgonens möte på jobbet då undertecknad dök upp iklädd dessa:


Gårdagkvällen fördrevs med ett rinnande öga som gjorde ont, ont och under natten vaknade jag x antal gånger av att jag var öm i hela vänstra delen av ansiktet.

När jag åkte till stallet i morse hade jag fortfarande den lapp man hade satt på på sjukhuset för ögat och jag kände mig ganska ämlig måste jag säga.

Att köra vidare till jobbet gick hyfsat och när jag väl dristade mig till att ta bort lappen märkte jag att jag faktiskt hade långt mindre besvär av ögat utan den; det enda problemet var att jag kände mig enormt ljusskygg och helst hade velat sitta i ett nersläckt kontorslandskap.

Eftersom detta inte låter sig göras då jag delar rum med flera kollegor samt givetvis även själv måste kunna SE min dataskärm tex ringde jag till en kollega och frågade om hon inte kunde ta med sig några solglasögon (jag kunde inte hitta mina egna) eller någon baseball-keps som skulle avskärma lysrören.

Och så fort de lånade solbrillorna satt på näsan kände jag mig så gott som vanligt!

Efter jobbet hämtade jag Soya och vi gick därefter en riktig powerwalk med Archie som av och till taktade iväg, for omkring och var allmänt ”störig” (är det ett skånskt uttryck tro?).

Han brukar aldrig bry sig om Soya i vanliga fall men idag for han i luften flera gånger när hon kom springande bakom och jag bad en bön att han inte skulle få för sig att sparka bakut samtidigt- något han aldrig gjort men någon gång kan ju vara den första -och förs Soyas del i så fall den sista :(.

Nu känner jag mig faktiskt i princip till 100 % återställd i ögat och funderar över hur smart naturen är.

Min teori är att ögat gjorts så smärtkänsligt just för att man verkligen ska akta det men om man väl skadar ögat så läker det väldigt fort eftersom man behöver det för sin överlevnad (kanske inte i dagens samhälle men ”i tidernas begymmelse”).

Vad tror ni om den teorin :)?

Söndag- pinne i ögat!

Efter en längre promenad kom jag fram till detta naturreservat. Kort därefter mötte jag 2 hundägare och ställde den måhända lite märkliga frågan ”Ursäkta men var är jag egentligen” på vilken de svarade ”Torna Hällestad” – en håla i närheten av Dalby varifrån jag utgått.

De nya stigar och vägar jag hittade var väldigt kuperade och inbjudande.
Eftersom jag börjat tröttna på att jogga eller gå samma runda i Dalby (tar 1 timme att gå och ca 35-40 minuter att springa) var planen för idag att försöka hitta lite alternativa vägar och därmed förändra och utöka slingan.

Redan efter typ 2 minuters promenad (!) råkade jag gå emot en liten gren som stack mig rakt i vänsterögat och jag anade direkt vad som skulle kunna hända.

Jag har vid två tidigare tillfällen råkat ta hål på hornhinnan och vet att det för det första gör djävulskt ont och att man för det andra har att ”se fram emot” ett rinnande öga och ett stort obehag i någon dag.

Första gången det hände var då jag bodde i lägenhet och hade brevlåda i ytterdörren.

När jag hörde att jag hade fått veckans reklamskörd gick jag ut i hallen, böjde mig ner för att ta upp reklamen och råkade sticka hörnet av ett papper rätt i ögat! Otroligt att man kan skada sig själv på detta vis men så var det.

Idag var det alltså dags för samma typ av skada men otroligt nog kom inte smärtan direkt utan jag lyckades gå med Soya i 2 timmar utan större besvär.

Förvisso högg det till i ögat emellanåt och då gjorde det fruktansvärt ont en stund men sedan kunde jag fortsätta att gå mer eller mindre obehindrat.

Mitt mål att hitta nya vägar fullföljdes med råge, jag hade kunnat gå hur länge som helst om jag inte hade varit rädd för att gå vilse.

Till skillnad från min man som kan köra till ett ställe en gång i mörker, snöstorm och dimma och sedan lätt som en plätt hitta dit igen skulle jag knappt kunna förklara vägen från vår hall till sovrummet så mig ska man aldrig välja som vägvisare eller orienteringspartner.

Hur som helst, efter alltså 2 timmar var Soya och jag tillbaka i bilen och körde till stallet för mockning och foderfix.

Jag hade nu ganska ont i ögat men eftersom mitt motto vid egen sjukdom är ” det går över” (när HÄSTEN är sjuk planerar jag hans begravning omedelbart) så åkte jag hem och hjälpte maken att kratta upp den enorma mängd löv som samlats i vår trädgård.

När detta trista arbete var avslutat hade jag rejält ont i ögat och då slutade jag också att ignorera makens vädjande om att köra mig till sjukhuset.

Sagt och gjort; maken körde i piskande regn till Malmö och ögonkliniken på UMAS och eftersom det bara var en person före mig som ansåg sig behöva hjälp av kliniken blev jag snabbt undersökt och man kunde konstatera ett rejält skavsår på hornhinnan.

Bedövningsdropparna som jag fick i ögat var underbara men tyvärr släppte deras effekt alltför snabbt och nu ska jag ”bara” smeta på pencillin-salva i ögat 4 gånger om dagen i en vecka samt ha en ögonlapp i alla fall idag och eventuellt imorgon också beroende på hur jag känner mig.

Och just nu känner jag mig allt annat än ”fit for fight”.

Har nyss kommit hem från stallet där jag under kisande och ett öga som rinner som en flod försökte att fixa till Archie så snabbt som möjligt.

Det blev bara täckesbyte och en 20 minuter lång promenad i mörkret och hästen gick som ett ljus bredvid mig då jag med största sannolikhet med hela kroppen signalerade att det idag inte var läge för varken ”släpa benen i marken” eller ”dansa omkring och låtsas vara uppspelt i mörkret”.

Hur det ska gå att köra till jobbet imorgon och dessutom jobba– ja, det återstår att se och jag är mycket tacksam över att jag inte ska vara hos Archies veterinär (en körning på styvt en timme) förrän på tisdagen.

Tacksam är jag också över att det var vänsterögat som fick denna skada- på detta ögat har jag sedan födseln otroligt dålig syn (läs 30%) och hade något hänt med det andra ögat hade jag varit att betrakta som näst intill halv-blind.

Så…man får vara tacksam för det lilla och bara försöka uthärda tills detta går över.

Lördag- sex i stan

Idag var det dags att inviga de nya joggingskorna från Lidl (199:–).

Jag är, som ni nog har förstått, ingen ”märkes-bög” utan kan mycket väl köpa väldigt billigt om det passar.

De nu pensionerade (läs: slängda) skorna som var dessas företrädare inköptes på Skopunkten för ca 200:– de med och de höll i ca 7 år har jag räknat ut.

Vädret visade upp sig från sin allra bästa sida- det var både soligt och vindstilla medan vi sprang.

Annars har vädret verkligen skiftat precis hur som helst de senaste veckorna. Jag har för det mesta haft en otrolig tur på mina lediga dagar faktiskt medan arbetsdagarna ofta innehållit både regn och blåst i massor.

Den lilla kinesen hittade något att slicka på ute i skogen (rötter, något godis som tappats, ett kadaver?- bäst att inte veta kanske?).

Att hon tydligen även hittat något att rulla halsen i blev jag varse när hon hoppade in i bilen och lukten indikerade mest BAJS faktiskt!

Då var det skönt att kunna ställa in äckel-majan i hästarnas spolspilta när vi kom fram till stallet- det tyckte jag i alla fall (men säkert inte lilla Mimmi som darrade demonstrativt trots det varma vattnet).

Archie har till min stora glädje fördrivit dagen i gräshage och därmed rört sig mer än några milimeter åt gången så det fick räcka som motion för hans del.

Jag hoppas att han njuter av sina sadelfria dagar- tids nog får han jobba för stallhyran igen.

Efter en (för ovanlighetens skull) hemlagad middag (fläskfilé i champinjonsås- en av mina ”paradrätter”) är det nu dags att avnjuta ”Sex and the city, del 2), en film som fick ett svalt kritikermottagande men som jag tror att jag kommer att gilla.

Fredag- fortsatt slappt

Inte heller idag lockades jag av att rida (läs: skritta), det blåste så jag fick grabba tag i mössan flera gånger och att snurra runt inne i ridhuset hade jag inte heller lust med.

Sedan vill jag faktiskt gärna att Archie också känner att han får en paus från ridningen och att komma dragandes med sadeln titt som tätt känns inte så juste.

Muggen håller sig fortsatt borta och nu nöjer jag mig med att torka ur karlederna med en handduk om benen är torra och i annat fall tvätta av dom med varmvatten och därefter handdukstorka dom.

Efter borstning, täckesbyte och lite godis i krubban körde jag hem för att hålla helg- sköööönt!

Torsdag- till häst!

Ännu en härlig semesterdag lider mot sitt slut och som vanligt har jag ägnat den åt mina djur.

Soya har sprungit lös i ca 2 1/2 timme idag så hon lär sova gott och även Archie stod och gäspade på stallgången efter sin ”motion” (hmmm…).

Började dagen med att åka till stallet för mockning och foderfix och när detta var avklarat körde jag snabbt förbi för att titta på ett hus som jag via hemnet hade sett var till salu i Staffanstorp.

En blick på huset och omgivningen (ett minst sagt tättbebyggt villaområde) sa mig att jag gärna hade köpt huset om det låg på en egen tomt i Grevie men att jag aldrig hade stått ut att ha trettioeleva grannar ända inne häcken (och då menar jag inte bara trädgårdshäcken) som här.

Efter denna (föga förvånande) besvikelse körde jag för att träffa Åsas whippar i Järavallen, denna gång utan själva Åsa som sällskap dock.

Åsa har haft den makalösa oturen att bryta foten så hennes sambo fick agera hundrastare tillsammans med mig och det gick hur bra som helst.

Hundarna kommer ju så väl överens att det aldrig är några problem och vi hade det lika trevligt som alltid då våra fyrfotingar träffas.

På eftermiddagen var det dags att ”rasta” Archie och jag ska väl inte påstå att jag kände en enorm lust att sadla på för att skritta omkring utomhus.

Men ut kom vi och i sådana lägen är det underbart skönt att ha en ”klippa” som Arch som man kan låta vara oriden hur länge som helst för att därefter bara sadla på och rida ut, utan en tanke på att han ska vara sprallig eller rent av ”dum”.

Nej, våra 45 minuter utomhus förflöt utan minsta incident förutom att vi såg 2 rådjur på mycket nära håll men min allra skarpaste röst fick Soya att inte ens överväga om dessa djur var lekkamrater, potentiell föda eller bara något att jaga utan hon stannade vi vår sida.

”Stallets vackraste häst” som jag retsamt brukar säga till stallägaren. I sanning menar jag det och jag misstänker att även stallägaren har ett gott öga till ”herr Inställsam” som vet hur man charmar alla.

Och så en ”close up” på den vackre…

”Bildbeviset” på att jag faktiskt red idag (nej, jag sadlade inte bara på, tog kortet och sadlade av igen :)).
Måste säga att jag är mycket nöjd med mitt ridtäcke från Ullared för 99:–, det passade precis så bra i färg till mitt svarta djur som jag trodde att det skulle göra.

Onsdag- totalt förslappad

I morse när jag körde till stallet vid sex-tiden mötte jag min vana trogen en mörkklädd kvinna som gick med sin golden retriever på vägen.

Denna gången kunde jag inte hålla mig utan vevade ner rutan och frågade med min mildaste röst:

”Varför har du inga reflexer? Förstår du inte att du kan bli påkörd?”.

Antingen förstod hon inte vad jag sa (osannolikt) eller så ”passade” inte budskapet för hon bara stirrade på mig innan hon gick vidare, utan ett ord.

Ja, ja….kanske fick hon sig en tankställare trots allt- man kan ju hoppas.

Trots att jag gick från jobbet redan vid halv fyra hade det redan börjat skymma när jag kom tillbaka till stallet och med regn som ”lök på laxen” valde jag att bara gå en kortare promenad med Archie.

Så roligt är det inte att skritta och eftersom Archie hade gått i gräshage idag så antar jag att han har rört tillräckligt på sig för att inte riskera kolik.

Jag passar medvetet på att ”slappa” lite med hästeriet just nu- det kan jag gott unna mig tycker jag och Archie misstycker säkert inte.

Tisdag- hos frisören

Idag hade Archie gått i en av de större hagarna så i förhoppning att han rört sig mer än en meter i timmen avstod jag dagens promenad (det är såååå tråkigt att gå i mörker).

I stället ägnade jag en stund åt att frisera gossens vid det här laget rätt så vildvuxna kalufs, den tjocka manen behövde både tunnas ut och kapas av en bra bit.

Jag tillhör de regelvidriga som med berått mod kan sätta en SAX i manen även om jag alltså tunnar ut den för hand först.

Men tabut att inte klippa i manen har jag aldrig förstått eller anammat; spelar roll liksom?!?! Huvudsaken är väl att det blir bra, sedan HUR man gör det kan väl kvitta?

Imorgon väntar uppsutten skritt och jag kan knappt fatta att det då redan gått en vecka sedan veterinärbesöket. Jag som alltid tycker att tiden går sååå sakta när hästen vilar…..

Måndag- dubbel-vila

Idag överfölls jag av en sådan trötthet när jag kom till stallet att det bara blev 10 minuters promenad i ett tomt ridhus med Archie.

Jag tror inte att han sörjde att han inte fick gå ute i mörkret och de isande vindarna, han såg så nöjd ut när han fick återgå till ätandet i boxen.

Det behandlade benet ser fantastiskt fint ut, fullständigt glasklart, och jag sa lite skämtsamt att jag borde ha låtit veterinären spruta alla 4 så bra effekt som den behandlingen gav.

Nu ska jag vila mig lite innan det är dags att bege sig till en kär hästvän för lite välbehövligt hästsnack!

Söndag- vi går vidare

Under natten till idag var det minusgrader för ovanlighetens skull men det bra med DET är att kyla ofta åtföljs av solsken- så även idag!

Allting var frosttäckt och väldigt vackert när Soya och jag sprang i Dalby på morgonen men det gäller att se sig för var man sätter fötterna bland de våta löven.

Det hade inte varit så kul att vricka en fot eller ännu värre; bryta något och behöva ringa efter maken, försöka förklara i vilken skogsdunge han skulle leta och sedan få hjälp med att ta sig hem.

På eftermiddagen tog Soya och jag en nästan en timme lång promenad med hennes häst och han var nästan lika pigg som igår. Det var knappt att mina små ben kunde hålla jämna steg med honom men det ser jag bara som positivt.

Jag slutade behandla muggen igår och sparar resten av de effektiva dropparna ifall den skulle blossa upp igen. Som det ser ut idag är all mugg borta så den försvann verkligen lika snabbt som den dök upp.