Inlägg i kategorin Dagbok

Lördag- mer vind i seglen

Dagen inleddes med en dressyrpass tidigt på morgonen där jag fortsatte med de övningar vi ägnat oss åt hos Ebba i torsdags.

Att galoppera på små volter och i samlat tempo verkar ganska lösgörande på min gosse och de 15 sista minuterna av passet undrade jag faktiskt var han tog vägen för då satt jag plötsligt på en häst som dansade fram i en mäktig trav- det KAN inte ha varit Archie som åstadkom detta ”bara sådar” :)!

Skämt å sido men jag var väldigt nöjd och vill gärna ha mycket mer av detta, och oftare!

När alla pojkar var utsläppta i var sin gräshage och jag hade fixat med min utrustning, foder och lite annat åkte jag hem för mer ”fix”- denna gången i trädgården.

Maken och jag ägnade 2 timmar åt att försöka få fason på gräs, löv och annat och med tanke på den mycket hårda vinden var det närmast att betrakta som ett Sisyfos-arbete att ägna sig åt just lövkrattning.

Jag brukar säga att 2 sysselsättningar lämpar sig väl för livstidsdömda; mockning av spånboxar och lövkrattning för i båda fallen tar arbetet i princip aldrig slut- det finns alltid fler löv som singlar ner precis när man tror att man är färdig och fler bajsbollar som gömmer sig i spånet!

På eftermiddagen belönade maken oss med hämtmiddag från Staffanstorps enda (tror jag) restaurang och därefter körde jag till stallet för att släppa ut Arch och Ri i hagen en andra gång.

Visserligen blåste det fortfarande otroligt mycket men varken Arche eller den mer än dubbelt så gamle (16) Ri bryr sig om sådana petitesser som lite vind i håret och både Liv och jag är av uppfattningen att hästar (oftast) står och hänger bättre i en hage än i en box.

En vän till mig brukar säga att varje meter som hästen går i hagen är att föredra framför att stå i en rörelsebegränsande (vilket långt ord…) box och jag kan inte annat än instämma.

Efter att ha sagt Adios till gossarna åkte jag och Soya till Dalbys naturreservat som med tanke på vädret (läs: blåsten) kändes som det bästa alternativet för promenad eftersom man där kan gå en hel del i skog.

Som vanligt och säkert en del på grund av de hårda vindarna mötte vi nästan inte en människa på vår timmeslånga promenad, de enda vi såg var några människor på håll som såg ut att leta efter svamp (eller möjligen några kvarvarande björnbär) och en kossa som hade kommit lite ifrån sin flock.

Vad gällde kon verkade Soya snarare lite rädd för den än att hon ville jaga den, det var inte som då vi gick samma runda när hennes syster Zahra var på besök och hon (Zahra) plötsligt for iväg efter just en ko. Zahra hann inte springa långt innan ägaren Görel kallade tillbaka henne men sedan dess har jag funderat över vad Soya skulle göra om hon mötte en kossa på nära håll- nu vet jag :)!

Några mogna björnbär finns knappt längre och med min närsynthet skulle jag väl inte se en svamp om den så hoppade upp i pannan och bet mig. Och skulle jag hitta någon skulle jag ändå inte våga äta den – sååå uppmärksam var jag inte på biologilektionerna!

Av dagen återstår att ligga och läsa i soffan tänker jag. Liv har precis sms:at att ”öken” (vår ton gentemot varandra och våra djur får nog folk som inte känner oss att titta lite konstigt) är inom lås och bom, dvs återbördade till sina boxar utan att ha blåst ut från hagen, så dom behöver jag inte tänka mer på förrän i morgon bitti.

Detta är nog en av mina sista ”skördar” för i år.
I Dalbys naturreservat var det nästan vindstilla tack vare skogen.
Mimmi ”går på plankan”.
Både jag och Soya tycker mycket om att gå i skog. Jag för att luften är så skön och Soya för att det finns så mycket att lukta på.

Under en timme hinner hon stanna och ”kissa” säkert 10 gånger- värre än den mest revir-märkande hanhund och visste man inte bättre skulle man tro att hon led av värsta urinvägsinfektionen.

Jag klättrar över och Soya kryper under staketet :).
Många björnbär såg vi men de flesta var röda.

Fredag- i regn och storm

Idag hade jag planerat en skön skritt-tur med djuren och skritt-tur blev det men allt annat än skön.

Redan när vi gav oss ut blåste det otroligt och jag var mycket glad att jag hade satt på Soya ett regntäcke.

Misstänker att hon annars hade gnagt loss sig från sele och lina för att springa tillbaka till bilen allt vad hon hade orkat!

Efter en halvtimme övergick den hårda blåsten i regn och det skulle en disciplinerad knäppgök som undertecknad till för att fortsätta ritten (i skritt dessutom) i stället för att tokgaloppera hem.

Väl i stallet efter en timme var vi genomblöta och Soya njöt nog av att rulla ihop sig i bilen medan jag fick ställa mig och ill-putsa sadeln innan allt regnvatten hann märka den för livet.

Hemma var det underbart att dra av de vid benen ihopklistrade ridbyxorna och krypa ner i soffan med Soya som en värmekälla och min kära värmefläkt som den andra!

Torsdag- med mjuka bakben

Det var nog tur att jag hann rida ut i tid igår för på kvällen blåste det upp något enormt.

Även maken hann gå en promenad med Soya och det var en ännu större tur för jag tror aldrig att vi hade fått ut henne i den stormen.

Till skillnad från Archie som är tämligen obekymrad över vilken väderlek som än må råda så har Soya en mycket bestämd uppfattning om vilket väder som inte lämpar sig för utgång och däri ingår regn, blåst och snöfall.

Även idag har det blåst, regnar och varit solsken om vartannat- det är inte lätt att veta hur man ska klä varken sig själv eller hästen.

Efter jobbet åkte vi till Ebba som tyckte att Archie såg piggare ut redan från start.

Vi ägnade en del av passet åt att galopparbeta Archie på en liten volt runt Ebba där hon hjälpte mig att få hans bakben inunder sig genom en långpisk som hon drev på Archie med när han tappade fart.

”Mjuka bakben” ville vi ha och det fick vi också- Archie jobbade på riktigt fint.

Efter de små volterna skulle jag gå ut på en stor volt och öka så mycket jag kunde- detta var inte helt lätt men till slut fick vi till några ganska rejäla ökningar.

Skänkelvikning och öppnor stod också på programmet och det flöt på bra.

När passet var slut återstod endast tvätt i medhavt varmvatten innan vi kunde köra hem- åter i spöregn till att börja med och därefter strålande sol.

Onsdag- trippelritt

Dagens pass var som ett Kinder-ägg, 3 önskningar i ett eller nåt :).

Skämt å sido men planen att börja ridpasset på gräsbanan fick snabbt revideras eftersom det började ösregna när jag hade sadlat klart.

I stället fick det bli 20 minuters ridhusridning, 10 minuter på gräsbanan därefter (då hade det slutat regna) och som avslutning en uteritt med Soyis.

Archie gick väldigt bra även idag- det är fortfarande lite lägre form som gäller men imorgon blir det lite mer ”traditionell” ridning igen.

Inga myggbett idag- TACK för det- förhoppningsvis är eländet över för dem här gången.

Tisdag- världsmästare!

Efter en hel dags regnande var det skönt att solen tittade fram efter jobbet och att jag därför kunde rida på vår gräsbana (fast den är numera snarare en grusbana- nästan allt gräs har nötts bort).

Myggen höll sig borta och underlaget var inte alls geggigt eller halt som jag befarat och det bästa av allt: Archie gick som en dröm och då talar jag inte om de gångna veckornas ibland mardröms-pass :).

Massören hade ordinerat ridning i låg och djup form idag och till den sortens ridning passade det lika bra med ponnyhacket så den betslingen fick det bli.

Vi red runt i både trav och galopp och gjorde allt möjligt både lätt och med bjudning och jag tänkte lite skämtsamt att hade det funnits ett världsmästerskap i ridning i låg och djup form hade jag inte tvekat att åka *SKRATT*.

Passade på att öva på min sits (Läs: försök till staty-skänklar) och det gick helt ok tycker jag.

Allt kändes så bra att jag ville sluta rida efter typ 10 minuter men jag ”stod ut” i 45 innan Soya fick hoppa in i bilen igen och Archie gå ut i hagen tillsammans med sin vän Ri.

Måndag- nackspärr?

Idag var det dags för Archies vilodag och denna toppades av en (vill jag tro i alla fall) skön massage av massören EC som klämt igenom Archie vid ett tidigare tillfälle.
 
Anledningen till dagens besök var att jag ville försäkra mig om att Archie var helt ok i hals och nacke och anledningen till detta var i sin tur en sak som jag upptäckte för ett tag sedan.
 
När jag kom till stallet för några dagar sedan stod Archie väldigt konstigt i boxen, det är otroligt svårt att förklara men han var liksom styv i hela halsen och såg fullständigt borta ut i blicken. Inte som om han sov/ slumrade utan mer som om han var hjärndöd faktiskt.
 
Jag förstår om detta låter lite konstigt men om man är van vid att se sin häst flera gånger om dagen så märker man ju om något ser konstigt ut och detta gjorde det definitivt.
 
Jag hann faktiskt bli riktigt rädd av hans (icke)blick men efter att ha borstat, sadlat på och hoppat upp i sadeln kunde jag konstatera att Archie kändes som vanligt.
 
Däremot tyckte jag de därpå följande dagarna att Archie kändes styv i halsen, ”svår att få på tygeln” enkelt uttryckt och eftersom detta inte är likt honom ville jag kolla upp det hela.
 
Nu hann styvheten försvinna innan massören hade tid att komma men jag valde ändå att ta det säkra före det osäkra och kolla upp Archie och tack och lov instämde hon i att allt kändes hur mjukt och följsamt som helst.
 
Vad Archie hade hittat på, om det nu VAR något och inte bara inbillning från min sida (Ebba märkte inget de gånger hon red) lär aldrig bli utrett men huvudsaken är att jag själv tycker att Archie känns som vanligt igen!
 
Och i sådana här fall känns det faktiskt bättre att kolla en gång för mycket än att ångra sig veckor/ månader efteråt när hästen kanske har dragit på sig felbelastningsskador för att kompensera något ont.
 
Jag känner dessutom tyvärr till mer än en häst som på grund av knappt märkbara ”konstigheter” kollats upp och där just skador på halskotpelaren har avslutat hästens liv mer eller mindre omgående efter uppkollning.   
 

Söndag- skön morgon

Steg upp 05.10 för ett dressyrpass i ridhuset vis av gårdagsmorgonens mygginvasion som varken gillades av mig eller Archie.

I ridhuset fick vi vara i fred men det känns onekligen tråkigt att bli så begränsad pga små flygfän.

Vädret är soligt och fint- som gjort för att rida ute och tids nog, när regn och blask hör till vardagen, blir det gott om tid att vara inomhus och rida.

Archie gick i alla fall riktigt bra idag och jag var väldigt nöjd när jag avslutade passet efter 45 minuter.

När jag gick ner med alla gossarna till hagen (vi har just nu bara valacker i stallet) kunde jag konstatera att mygg-mängden var något reducerad så förhoppningsvis går det åt rätt håll.

Archie har i princip inte ett märke på kroppen medan jag har blivit biten på de mest jobbiga ställen; på fingrar, knoge, i huvudet, på halsen, örat osv.

Efter stallpyssel med foder-fix, persedelvård och mockning åkte jag hem för att ta cykeln och motionera djur nummer 2, Pippi.

Vi cyklade (JAG cyklade, Soya sprang lös) ungefär där jag annars brukar rida, på gräs och grusvägarna i vårt närområde.

Något myggbett senare kom vi hem, frukost serverades (kebab-kött till Mimmi och 2 chokladbollar till undertecknad:)) och efter dusch och hårtvätt (det var svettigt att cykla i ”terräng”) tänker jag lägga mig till ro och läsa den senaste Björn Hellberg- deckaren.

Det är en skön söndagmorgon för mig!

Lördag- mycket mera mygg


En bråkdel av de äckel-mygg som ville käka Archie till frukost 🙁

I morse fick jag erfara att mygginvasionen som hållit i sig i över en vecka på inget sätt håller på att avta- snarare tvärtom känns det som.

När jag hoppade upp i sadeln för att rida ut satt det genast hur många mygg som helst på Archie och detta trots att jag precis hade dränkt in honom i Renons.

Ridturen blev av förklarliga skäl rekordkort, knappt 40 minuter och i alla fall jag hann få några bett under tiden.

Archie kändes i alla fall fin men var säkert tacksam över att få komma in i stallet och skydda sig lite.

I hagen är det nu regntäcke, flugmössa och 20 liter Renons som gäller- men det känns INTE kul!

Med tanke på hur otroligt många myggen är verkar i alla fall Archie förvånadsvärt lugn- kanske distraherar gräset en del och täcket mm hjälper en del men som sagt; jag är INTE glad!

Fredag- lite hjälp på traven

Som rubriken antyder fick jag idag hjälp, om inte PÅ traven så I traven.

Ebba klatschade med en långpisk bakom Mr Långsam och plötsligt som om pisken var ett trollspö försvann denne sin kos och ersattes av Herr Alert.

Jag kunde sitta blickstilla och i princip ”åka” häst och det var precis det vi ville få fram.

Som jag har nämnt har vi fastnat i en ond cirkel på träningarna, ibland är det precis som om Archie tänker ”åhå….nu kan jag passa på och sova” medan jag bara blir sur och trött av att försöka väcka honom.

Tack och lov håller ju Archie inte på så här alltid och överallt men på de senaste träningarna har det låst sig lite för oss och dagens metod var ett utmärkt sätt att bryta detta mönster.

Torsdag- ändrade planer

Min tanke i morse var att rida ut, myggförföljd eller inte, men när jag var färdig att rida var det fortfarande för mörkt!

Det fick bli ännu ett sitsträningspass i ridhuset och det gick bättre än igår om inte annat.

Det har blåst väldigt mycket de senaste dagarna vilket gör att jag tycker att det är ännu konstigare att inte alla myggen blåst bort men eftersom hästarna inte verkar bry sig om vindarna släppte jag ur både Arch, Ri och Rocky efter jobbet.

Själv begav jag mig till Svenska Foder för att handla lucern-pellets, det foder jag inbillar mig passar mitt fång-djur bäst om man behöver öka proteingivan.

Kraftfoder med grönmjöl innehåller minst lika mycket allt möjligt annat (läs: ofta lika mycket havre) som jag kan fodra med gratis och sojamjöl som är billigast tyckte jag Archie fick lite utslag av efter flera veckors användning i våras.

Jag vet inte säkert om det var på grund av sojamjölet men utslagen försvann en tid efter att jag slutat med sojan så jag vill inte chansa igen.

Nu ska jag se om jag hittar det utställningkoppel jag bestämt har för mig att jag köpte första gången Soya ställdes ut, på lördag är det dags igen- för sista gången- har jag lovat mig själv om inte heller denna domare begriper att världens vackraste hund står framför henne/honom :)!