Inlägg i kategorin Dagbok

Måndag- dubbel-vila

Idag överfölls jag av en sådan trötthet när jag kom till stallet att det bara blev 10 minuters promenad i ett tomt ridhus med Archie.

Jag tror inte att han sörjde att han inte fick gå ute i mörkret och de isande vindarna, han såg så nöjd ut när han fick återgå till ätandet i boxen.

Det behandlade benet ser fantastiskt fint ut, fullständigt glasklart, och jag sa lite skämtsamt att jag borde ha låtit veterinären spruta alla 4 så bra effekt som den behandlingen gav.

Nu ska jag vila mig lite innan det är dags att bege sig till en kär hästvän för lite välbehövligt hästsnack!

Söndag- vi går vidare

Under natten till idag var det minusgrader för ovanlighetens skull men det bra med DET är att kyla ofta åtföljs av solsken- så även idag!

Allting var frosttäckt och väldigt vackert när Soya och jag sprang i Dalby på morgonen men det gäller att se sig för var man sätter fötterna bland de våta löven.

Det hade inte varit så kul att vricka en fot eller ännu värre; bryta något och behöva ringa efter maken, försöka förklara i vilken skogsdunge han skulle leta och sedan få hjälp med att ta sig hem.

På eftermiddagen tog Soya och jag en nästan en timme lång promenad med hennes häst och han var nästan lika pigg som igår. Det var knappt att mina små ben kunde hålla jämna steg med honom men det ser jag bara som positivt.

Jag slutade behandla muggen igår och sparar resten av de effektiva dropparna ifall den skulle blossa upp igen. Som det ser ut idag är all mugg borta så den försvann verkligen lika snabbt som den dök upp.

Lördag- FFF

Birgitta 12 år proffs-fotograferar sin jätteponny!

Dagen idag började inte så bra utan inleddes med det alltför bekanta ösregnet som piskade vilt omkring sig när jag kom till stallet för hagutsläpp.

Jag kan inte påstå att det kändes särskilt kul att ställa ut Archie i hans lilla men förhållandevis torra hage men vad ska man göra?

Dels vill jag att han ska vara ute så mycket som möjligt och dels hade han aldrig accepterat att bli lämnad ensam kvar i stallet som en del andra hästar gör utan att blinka.

Nej, Archie gnäggar, skriker och ”far rundor” i boxen så det vill jag verkligen inte utsätta honom för.

Pratade en del med en ny tjej som kommit med 2 hästar till vårt lilla stall som nu är fullt och hon verkar väldigt trevlig och vettig, en dressyrtjej dessutom :).

Jag och en whippetägande vän, Åsa, hade sedan länge bestämt att vi skulle rasta våra hundar tillsammans idag och på ett nytt ställe som hon har ”upptäckt” men vi var verkligen tveksamma på grund av vädret.

Vi tog dock tjuren vid hornen och träffades som avtalat och det behövde vi inte ångra för det slutade regna efter bara någon minuts promenad.

Och även om det för mig tar gott och väl 25 minuter (att jämföra med knappt 15 till Dalby) att köra till detta nya ställe så var det banne mig värt körningen.

Detta är (också, precis som Dalby) ett naturreservat vid namn Järavallen, fast inte det Järavallen där vi brukat gå tidigare utan denna delen ligger på andra sidan motorvägen och består mestadels av kuperad öppen mark som dessutom är inhägnad.

Hur det än är så blir det lite mer fart på min lilla kines när hon är med likasinnade och Åsas 3 hanhundar fick verkligen fart på henne.

Det rusades omkring för allt vad tygen höll och Soya såg överlycklig ut.

Problemet med vissa andra whippet-hanhundar hon träffat har varit att dessa varit otroligt ”på” (läs: velat para sig med henne hela tiden) men ingen av Åsas hundar har någonsin visat sådana tendenser vilket Soya, den totalt sex-ointresserade utan snarare livrädda för ”sådant” uppskattar oerhört.

Senare på eftermiddagen var det Archies tur att bli ”rastad” och Soya fick följa med som sällskap även nu.

Till min stora förvåning och glädje var herr A väldigt pigg och en del av vår promenad taktade han och var riktigt sprallig.

Jag var tvungen att säga till honom för syns skull men gladde mig inombords över denna positiva förändring då herrn ju vissa dagar den senaste tiden sett ut som om han var på väg till sin egen begravning.

Så båda djuren har haft FFF idag precis som rubriken förtäljer: FULL FART FRAMÅT!

Soya med 2 av sina killar, Gandy och Trillik. Det fanns många kaninhål men inga kaniner och jag tror att Soya kände ”så många hålor…så lite tid”.

Corre och Trillik in action. Tyvärr (höll jag på att säga- men det tar jag tillbaka) så sprang hundarna så mycket och så snabbt att jag inte hade en chans att ta några vettiga kort med min lilla telefon.

Fredag- inget nytt under solen

Eller solen och solen….regnet snarare för solen har ”lyst med sin frånvaro” skulle man kunna säga lite vitsigt.

Däremot har det regnat mer eller mindre mycket hur många dagar som helst och det är ju så klart urtrist.

På Archie-fronten inget nytt.

Det behandlade benet ser jättefint ut, ingen svullnad eller värme alls längre och muggen är i princip borta.

Torsdag- snabbare än snabbt

Jag skulle kunna raljera och säga att om alla hästars småkrämpor läkte lika snabbt som Archies så skulle många veterinärer gå i konkurs eller så skulle jag kunna göra en jämförelse och konstatera att om Archie hade samma FART när man rider som den hastighet med vilken muggen och strålrötan läkt så skulle han skena fram men eftersom det är dumt att reta högre makter nämner jag bara att läkningsprocessen går ”framåt”.

Veterinären ringde om det blodprov som togs igår (snacka om snabbt svar) och detta visade absolut ingenting.

Så nu fortsätter vi som planerat- vila och lite skritt- och sedan vill jag RIDA!!!!

Onsdag- hos veterinären

Idag har Archie varit hos ”sin” veterinär och även om i alla fall jag helst vill slippa dessa besök över huvudtaget så är jag oerhört tacksam över den eminenta service som just denna klinik ger oss.

Bara att jag fick tid till idag när jag ringde i måndags är för mig värt GULD, jag minns med fasa hur det var i början av min hästägarkarriär då ingen veterinär kunde ta emot en förrän om 2-3 veckor!

Egentligen fattar jag inte ens att vi hästägare accepterade detta fast å andra sidan- vad skulle vi göra?

Nä, det var bara att tiga och lida, tacka och ta emot och ibland valde man veterinär snarare efter just väntetiden än kompetensen för vem orkade stå och titta på sin halta häst i veckovis- inte jag i alla fall.

Hur som helst, Archies veterinär tar inte bara emot oss snabbt utan har även de övriga kvalitéer som jag kräver av någon med den proffessionen; bra bemötande och en förmåga att ställa korrekta diagnoser.

Att Archie sedan är oerhört populär på kliniken med sitt godmodiga sätt gör ju inte saken sämre :)!

Nå, om jag ska komma till saken så longerades Archie ua och därefter gjordes böjprov på alla 4 benen.

Då jag såg Archie luta huvudet mot veterinärens rygg på sitt vänligaste vis förstod jag att han inte kunde vara speciellt illa däran, har han ont blir han jättestörd när man böjer hans ben och det syns lång väg att något är fel.

Nu hade han faktiskt en liten reaktion i kotan vänster fram och dessutom var han störd när veterinären började peta i hans mugg på samma ben.

Muggen är ytterst lindrig och har kommit de senaste dagarna men Archie har tidigare visat att han är rätt så känslig för sår i karleden (min ”hårding”, jo pyttsan….).

Såret han blev halt av i somras (på det andra frambenet) satt också i karleden (ett ärr finns fortfarande kvar som ett minne) och jag minns hur förvånad jag var att ett sådant förhållandevis litet sår kunde göra att Archie var halt i över 2 veckor.

Då hade han också rejäl puls i benet, idag är han bara liiite varm och lika lite svullen kring kota/ hovled.

Eftersom mitt största bekymmer är att jag tycker att Archie har gett ett trött och ämligt intryck den senaste tiden togs ett blodprov som jag får svar på om några dagar.

Direktiv från veterinären är nu en veckas hagvistelse samt att jag kan gå med Archie om jag är rädd för kolik pga för mycket stillastående i hagen samt därefter en veckas uppsutten skritt och återbesök därefter.

Muggen ska stävjas genom insmörjningar med ett bakteriedödande medel 2 gånger om dagen.

Jag är mycket nyfiken på vad blodprovet visar (ingenting gissar jag) och så får jag se om Archie kvicknar till av att vila sig lite.

Tisdag- uppåt!

The only way is up….

Ja, uppåt kände jag mig minst sagt när jag vaknade med vetskapen om att jag hade semester idag! Alltid lika härligt med en liten ledighet även om dagen gått allt för fort.

Uppåt gick det också i Dalby där Soya och jag efter sedvanlig joggingrunda klättrade lite i den på sina håll extremt backiga skogen.

Ibland undrar jag om Soya nästan inte ”posar” lite, dvs inbillar sig att hon springer inför publik för hon ser så mallig ut där hon rusar upp och ner i de brantaste backarna till synes utan minsta ansträngning.

”Titta på mig”, ”Flott va´” ser hon ut att säga med hela kroppen och hade jag haft hennes kondis och uthållighet….tja…då hade jag nog kunnat rida 20 hästar om dagen utan att ens höja på ögonbrynet.

Någon ridning blev det av förklarliga skäl inte idag (jag har redan abstinens) utan en promenad med lös hund men kopplad häst 🙂 i omgivningarna kring stallet.

Tillbaka på stallgången blev det lite pyssel med Archies ben, han har fått början till mugg på det vita frambenet och lite strålröta på det andra (har aldrig hänt förut) och detta får mig också att misstänka att han är lite ”nersatt” i immunförsvaret.

Om man redan är dålig av något drar man mycket lättare på sig även annat ”skit”, det är min erfarenhet i alla fall så det ska bli intressant vad morgondagens veterinärbesök ger.

Måndag- paus på obestämd tid

Idag har Archie tillbringat dagen i gräshage så jag tyckte att han kunde slippa att skritt-motionera också vilket han kommer att få göra de dagar han går i de mindre grushagarna.

Jag har inlett hans vila nu och hur länge den ska pågå beror på vad onsdagens veterinärbesök ger för besked.

Många rekommenderar att man kollar upp sin häst inför en viloperiod och jag har ju dessutom tyckt att Archie har känts seg en längre tid så det är lika bra att kolla hur det står till med honom- egentligen!

Jag har alltid uppfattat Archie som en ”hårding” som inte ”piper” i första taget men nu vill jag alltså kolla hur han mår och om inte annat ta ett blodprov och kolla hans värden.

Annars är det bara att konstatera att mörkret nu börjar anfalla allt för tidigt för min smak.

När jag körde från stallet vid halv sju var det nattsvart ute och det är väl det man har att ”se fram emot” (bah…) under lång tid framöver.

Söndag- nya tider

Ja, idag hade man ju chansen att sova en timme längre pga tidsomställningen men det slår sällan fel; när man väl kan sova så vaknar man pigg som en lärka medan man i vanliga fall, dvs när man måste stiga upp samma tid är dödstrött.

Morgonen inleddes med en extra lång promenad i Dalby med Soya och sedan åkte vi till stallet för att mocka och fixa lite med Archies foder.

Efter hagintag strax efter klockan två tog jag med både hund och häst på en tömkörningsrunda och som vanligt gick det hur bra som helst att motionera i naturen.

Jag travade lite efter Archie men i ärlighetens namn är det en enorm skillnad på att springa ”för sig själv” mot att försöka hålla Archies takt och med tömmar i händerna så jag kan inte påstå att det blev några längre sträckor i taget. Genomsvettig och röd som en tomat blev jag i alla fall :).

Herr A skrittar på med raska steg.

Skopan som jag skrev om i fredagens inlägg. Archie tittade lika misstänksamt på den idag och ärlig talat känns den lite malplacerad där den ligger ”in the middle of nowhere”.

Lördag- kolikstopp gav nästan halt häst

Bara lugn…den konstiga rubriken ska strax förklaras :).

Morgonens dressyrpass avverkades i ottan och sedan tog jag en ovanligt lång sovmorgon.

Soya var med i ridhuset och övervakade oss så hon hade inte heller något emot att tillbringa några timmar i sängen därefter.

Efter uppstigning och lite internet-ande åkte vi till Dalby där vi motionerade och mötte Fantomen i dubbel upplaga (se separat inlägg om detta).

På eftermiddagen insåg jag att det inte skulle vara lönt att släppa ut Arch och Ri i hagen igen, dels är hagarna rena lervällingen just nu och framför allt så blir det mörkt otroligt snabbt så jag hade knappt hunnit hem innan jag hade fått åka tillbaka för intag.

Eftersom jag vet hur Archie beter sig i leriga hagar (läs: står som en staty rakt upp och ner och ”motionerar” lika mycket som i sin box typ) så ansåg jag att det var bäst att ta det säkra före det osäkra och gå lite med honom så att han inte skulle få ont i sin mage av allt stillastående.

Inte för att just Archie någonsin visat några koliktendenser (gud…vågar man ens skriva detta utan att genast drabbas av Murphy?) men Décima hade ju små magonts-attacker så att det räckte och blev över för resten av min livstid och sådant sätter sina mentala spår.

Så Archie fick traska några minuter i ridhuset för att förebygga kolik men i stället höll han på att bli halt den klumpedunsen (därav rubriken).

Precis när vi hade gått ut från ridhuset, samtidigt som en annan häst, så var Archie (antar jag?) så koncentrerad på den andra hästen att han snubblade till lite lätt men i stället för att återfå balansen så gick han ner på bägge framknäna!

Huuu…jag hann faktiskt bli rädd innan han kom på fötter igen men när jag sprang med honom direkt därefter så såg han hur fin ut som helst trots att ”ramlingen” måste ha motsvarat ett rejält böjprov på båda knäna samtidigt (på tal om diskussionen om böjprov härom dagen) ha ha. Eller så blev han dubbelsidigt halt direkt vilket gjorde att jag inte såg något (får man skämta om sådant- tveksamt?)

Denna lilla vurpa får mig att fundera över hur klumpig gossen är när jag inte är i närheten och när han är i frihet men det vill jag kanske inte ens veta?