Nu har jag precis kommit hem, klockan är kvart över fem och man kan tro att det är mitt i natten! Kolsvart ute är det och när jag mötte en av stallägarna för en stund sedan höll jag på att säga ”godmorgon” mer van vid mörkret på morgonen som jag är 🙂 .

Vickes motion klarades av i morse- en härlig start på morgonen och veckan.

Idag la jag lite tid på en av våra akilleshälar: travökningarna.

Dom HAR faktiskt blivit bättre (betyg 6,5 på senaste tävlingen) och nu har man lite ”Totilas-känsla”- i alla fall tills man tittar i speglarna ha ha ha!

Skämt å sido men från att ha varit max 5,5-mässiga, springiga och extremt skumpiga för ryttaren finns det nu faktiskt en form av kadens och svävmoment och man sitter obehindrat i sadeln- nåja….nästan 🙂 .

Idag fick Vicke resten av sina hovar skodda 🙂 , framhovarna fixades ju i torsdags och idag var det dags för bakbenen.

Jag brukar vanligtvis inte träffa hovslagaren som dels brukar sko alla 4 hovarna på en gång 🙂  och dels göra det på vardagförmiddagarna men idag fick jag chansen att prata lite om skoningen.

Det var väldigt skönt att höra att jag inte bara inbillar mig att framhovarna ser bättre ut- de HAR blivit bättre och Vicke står mer ”rätt” nu än för några månader sedan då han nästan satt bakåtlutad på trakterna. Nåja…kanske inte riktigt 🙂 .

Ett dressyrpass hanns också med, lite städning hemma, den årliga ljungplanteringen i utekrukorna och så en massa slappande så klart!

Eftersom jag var ledig igår har nästan hela dagen känts som söndag och då är det en extra härlig känsla när man inser att det bara är lördag!

Höstvädret fortsätter att gäcka oss- hörde att det var snöblask i tex Stockholm i torsdags medan det här är fortsatt sol och sådana temperaturer att jag även idag red ut i väst och utan täcke på Vicke.

Vi inledde turen med ett långt skrittpass för att sedan trava och galoppera minst lika länge i lång och låg form med fint stöd i handen och bra swing i traven.

Det fanns en sträcka där Vicke helst inte ville galoppera och när jag insisterade spände ryggen så att jag mindes hur han KAN kännas i detta läge- verkligen skönt att detta är borta till 99 %, till och med på tävling där han mer eller mindre aldrig är helt avslappnad.

Precis som några tidigare höstar har jag i år ansökt om att vara ledig en dag i veckan under några mörka månader och idag var det dags för den första semesterdagen.

Vädret har varit bokstavligen strålande och jag har tillbringat några utomhustimmar med att promenera med Soya, plocka äpplen hos grannen, gräsklippa löv, harva utebanan och sist men inte minst; rida på densamma.

Idag tränade jag på allt möjligt höll jag på att säga; skolor, skänkelvikningar, enkla byten och galoppombyten bland annat.

Det mesta kan (så klart) förfinas och förbättras mycket (eller lite)- det är väl det som är dressyrryttarens lott i livet; att alltid sträva efter att göra allting ännu bättre.

När jag kom till stallet efter jobbet möttes jag av en ljuvlig syn- 2 nyskodda framhovar 🙂 .

Ja…det är väl bara en knäpp hästägare (med en häst med kassa hovar) som kan yvas av sådana syner men det bjuder jag på 🙂 .

Det blev ett pass i ridhuset där jag fokuserade på en lägre form men med näsan så långt fram jag kunde få den och jag fick ett väldigt fint sug i tyglarna och swing i gången innan jag avslutade.

Den skolöse Vicke fick en  ridfri dag just pga detta, dvs avsaknaden av skon.

Jag fick nöja mig med en kortare promenad i ridhuset innan Vicke fick gå in i boxen igen.

Tja, detta var väl allt på stallfronten för idag!

Fick idag också veta att en planerad träning för Jeanna i nästa vecka skjutits på framtiden- nu hoppas jag att det är slut på inställda projekt på ett tag och att jag i stället kan ”köra på”.

Så här fint hade jag paketerat in Vickes hov i morse- säker på att det skulle hålla jättebra.

Tji fick jag: skoskyddet hade gått sönder under hagvistelsen och det var bara att förpassa det till papperskorgen.

Jag kan inte påstå att jag blev så där jätteförvånad då jag idag på eftermiddagen fick ett sms om att Vicke hade trampat av sig en sko i hagen- detta har jag ”väntat” på i typ 2 veckor (pga lösa skor) men inte kunnat göra något åt eftersom min hovslagare har varit bortrest.

Det positiva är att skon är väldigt ”bra” avtrampad med noll hornförlust och att hoven kommer att bli omskodd på torsdag- det negativa är ju att dagens träning blev inställd.

Men som jag sa till en annan hästägare i stallet: har man inte större bekymmer än så får man kanske vara tacksam.

Eftersom det inte blev någon ridning idag har jag i stället gått med Vicke i ridhuset i 20 minuter- med hans usla hovställning och med tanke på vårens hovledsskada vågar jag inte ens skritta honom uppsuttet vilket jag inte hade tvekat att göra med mina tidigare hästar (Archie har tom tävlat dressyr utan en baksko- helt utan problem).

Innan jag körde hem passade jag också på att lyfta alla Sams hovar- jag tänker att det är lika bra att börja med detta tidigt så att det inte blir någon ”grej” av det senare, när han är en enorm och stark hingst.

Skulle jag sammanfatta Sam med ett ord idag skulle jag nog säga GOD, han är så totalt tillitsfull och det gäller att utnyttja detta så mycket man kan tänker jag.

Han är inte alls ”mammig” utan går att leda fint både framför och bakom henne, att sätta på grimman är en baggis och hovlyftandet idag gick också hur lätt som helst.

Nu var det av olika anledningar ett tag sedan jag red på morgonen men idag var det dags igen- till undertecknads glädje.

Jag har verkligen inget emot att börja mina dagar med dressyr och därefter bege mig till jobbet.

Vi har på min arbetsplats börjat med en mycket trevlig måndagsmorgonvana som jag gärna vill tipsa er om: vi inleder denna vardag med gemensam frukost.

För mig som oftast precis har avverkat ett svettigt dressyrpass smakar det extra gott med goda frallor och pålägg men man behöver verkligen inte vara ryttare för att uppskatta denna start på dagen!

Efter jobbet blev det bara snabbt pyssel med Vicke (byte av täcke, bootsavtag, lite extramockning) och en lika snabb avborstning av Messy.

Hennes tålamod på stallgången vill jag inte fresta för mycket men hon får ”stå ut med” att bli borstad över hela kroppen och få benen lyfta.

Nu har jag också börjat ”hovslagarträna” henne genom att ”slå” på hovarnas insida, ungefär som om jag verkade dom- detta gör jag än så länge bara med framhovarna som hon orkar hålla upp längre och lättare än bakhovarna.

När jag körde hem var klockan bara fem men det var redan mörkt- det är ganska deprimerande tycker jag.

Tänk att det är den 2 november idag och att det fortfarande är runt 12-14 grader mitt på dagen!

Sådant ”udda” höstväder är i alla fall jag väldigt tacksam över och det var skönt att kunna skritta ut i täckväst utan att frysa.

Vicke fick förbli täckeslös under turen även om täckesnarkomanin är i full blom hos andra- det såg jag både på tävlingen igår och kring vår anläggning.

På tal om täcken invigde jag idag ett termotäcke jag köpte i Ullared i mars för ynka 199 kronor, se bild nedan.

Satt som en smäck gjorde det och då lyckades jag förmå mig att slänga det termotäcke jag köpte för samma summa för massor av år sedan och som har vägrat att gå sönder så pass att en avyttring hade känts befogad.

Men nu åkte det i soporna- fullt fungerande men urtvättat och trist!