Inlägg i kategorin Dagbok

Tisdag- världsmästare!

Efter en hel dags regnande var det skönt att solen tittade fram efter jobbet och att jag därför kunde rida på vår gräsbana (fast den är numera snarare en grusbana- nästan allt gräs har nötts bort).

Myggen höll sig borta och underlaget var inte alls geggigt eller halt som jag befarat och det bästa av allt: Archie gick som en dröm och då talar jag inte om de gångna veckornas ibland mardröms-pass :).

Massören hade ordinerat ridning i låg och djup form idag och till den sortens ridning passade det lika bra med ponnyhacket så den betslingen fick det bli.

Vi red runt i både trav och galopp och gjorde allt möjligt både lätt och med bjudning och jag tänkte lite skämtsamt att hade det funnits ett världsmästerskap i ridning i låg och djup form hade jag inte tvekat att åka *SKRATT*.

Passade på att öva på min sits (Läs: försök till staty-skänklar) och det gick helt ok tycker jag.

Allt kändes så bra att jag ville sluta rida efter typ 10 minuter men jag ”stod ut” i 45 innan Soya fick hoppa in i bilen igen och Archie gå ut i hagen tillsammans med sin vän Ri.

Måndag- nackspärr?

Idag var det dags för Archies vilodag och denna toppades av en (vill jag tro i alla fall) skön massage av massören EC som klämt igenom Archie vid ett tidigare tillfälle.
 
Anledningen till dagens besök var att jag ville försäkra mig om att Archie var helt ok i hals och nacke och anledningen till detta var i sin tur en sak som jag upptäckte för ett tag sedan.
 
När jag kom till stallet för några dagar sedan stod Archie väldigt konstigt i boxen, det är otroligt svårt att förklara men han var liksom styv i hela halsen och såg fullständigt borta ut i blicken. Inte som om han sov/ slumrade utan mer som om han var hjärndöd faktiskt.
 
Jag förstår om detta låter lite konstigt men om man är van vid att se sin häst flera gånger om dagen så märker man ju om något ser konstigt ut och detta gjorde det definitivt.
 
Jag hann faktiskt bli riktigt rädd av hans (icke)blick men efter att ha borstat, sadlat på och hoppat upp i sadeln kunde jag konstatera att Archie kändes som vanligt.
 
Däremot tyckte jag de därpå följande dagarna att Archie kändes styv i halsen, ”svår att få på tygeln” enkelt uttryckt och eftersom detta inte är likt honom ville jag kolla upp det hela.
 
Nu hann styvheten försvinna innan massören hade tid att komma men jag valde ändå att ta det säkra före det osäkra och kolla upp Archie och tack och lov instämde hon i att allt kändes hur mjukt och följsamt som helst.
 
Vad Archie hade hittat på, om det nu VAR något och inte bara inbillning från min sida (Ebba märkte inget de gånger hon red) lär aldrig bli utrett men huvudsaken är att jag själv tycker att Archie känns som vanligt igen!
 
Och i sådana här fall känns det faktiskt bättre att kolla en gång för mycket än att ångra sig veckor/ månader efteråt när hästen kanske har dragit på sig felbelastningsskador för att kompensera något ont.
 
Jag känner dessutom tyvärr till mer än en häst som på grund av knappt märkbara ”konstigheter” kollats upp och där just skador på halskotpelaren har avslutat hästens liv mer eller mindre omgående efter uppkollning.   
 

Söndag- skön morgon

Steg upp 05.10 för ett dressyrpass i ridhuset vis av gårdagsmorgonens mygginvasion som varken gillades av mig eller Archie.

I ridhuset fick vi vara i fred men det känns onekligen tråkigt att bli så begränsad pga små flygfän.

Vädret är soligt och fint- som gjort för att rida ute och tids nog, när regn och blask hör till vardagen, blir det gott om tid att vara inomhus och rida.

Archie gick i alla fall riktigt bra idag och jag var väldigt nöjd när jag avslutade passet efter 45 minuter.

När jag gick ner med alla gossarna till hagen (vi har just nu bara valacker i stallet) kunde jag konstatera att mygg-mängden var något reducerad så förhoppningsvis går det åt rätt håll.

Archie har i princip inte ett märke på kroppen medan jag har blivit biten på de mest jobbiga ställen; på fingrar, knoge, i huvudet, på halsen, örat osv.

Efter stallpyssel med foder-fix, persedelvård och mockning åkte jag hem för att ta cykeln och motionera djur nummer 2, Pippi.

Vi cyklade (JAG cyklade, Soya sprang lös) ungefär där jag annars brukar rida, på gräs och grusvägarna i vårt närområde.

Något myggbett senare kom vi hem, frukost serverades (kebab-kött till Mimmi och 2 chokladbollar till undertecknad:)) och efter dusch och hårtvätt (det var svettigt att cykla i ”terräng”) tänker jag lägga mig till ro och läsa den senaste Björn Hellberg- deckaren.

Det är en skön söndagmorgon för mig!

Lördag- mycket mera mygg


En bråkdel av de äckel-mygg som ville käka Archie till frukost 🙁

I morse fick jag erfara att mygginvasionen som hållit i sig i över en vecka på inget sätt håller på att avta- snarare tvärtom känns det som.

När jag hoppade upp i sadeln för att rida ut satt det genast hur många mygg som helst på Archie och detta trots att jag precis hade dränkt in honom i Renons.

Ridturen blev av förklarliga skäl rekordkort, knappt 40 minuter och i alla fall jag hann få några bett under tiden.

Archie kändes i alla fall fin men var säkert tacksam över att få komma in i stallet och skydda sig lite.

I hagen är det nu regntäcke, flugmössa och 20 liter Renons som gäller- men det känns INTE kul!

Med tanke på hur otroligt många myggen är verkar i alla fall Archie förvånadsvärt lugn- kanske distraherar gräset en del och täcket mm hjälper en del men som sagt; jag är INTE glad!

Fredag- lite hjälp på traven

Som rubriken antyder fick jag idag hjälp, om inte PÅ traven så I traven.

Ebba klatschade med en långpisk bakom Mr Långsam och plötsligt som om pisken var ett trollspö försvann denne sin kos och ersattes av Herr Alert.

Jag kunde sitta blickstilla och i princip ”åka” häst och det var precis det vi ville få fram.

Som jag har nämnt har vi fastnat i en ond cirkel på träningarna, ibland är det precis som om Archie tänker ”åhå….nu kan jag passa på och sova” medan jag bara blir sur och trött av att försöka väcka honom.

Tack och lov håller ju Archie inte på så här alltid och överallt men på de senaste träningarna har det låst sig lite för oss och dagens metod var ett utmärkt sätt att bryta detta mönster.

Torsdag- ändrade planer

Min tanke i morse var att rida ut, myggförföljd eller inte, men när jag var färdig att rida var det fortfarande för mörkt!

Det fick bli ännu ett sitsträningspass i ridhuset och det gick bättre än igår om inte annat.

Det har blåst väldigt mycket de senaste dagarna vilket gör att jag tycker att det är ännu konstigare att inte alla myggen blåst bort men eftersom hästarna inte verkar bry sig om vindarna släppte jag ur både Arch, Ri och Rocky efter jobbet.

Själv begav jag mig till Svenska Foder för att handla lucern-pellets, det foder jag inbillar mig passar mitt fång-djur bäst om man behöver öka proteingivan.

Kraftfoder med grönmjöl innehåller minst lika mycket allt möjligt annat (läs: ofta lika mycket havre) som jag kan fodra med gratis och sojamjöl som är billigast tyckte jag Archie fick lite utslag av efter flera veckors användning i våras.

Jag vet inte säkert om det var på grund av sojamjölet men utslagen försvann en tid efter att jag slutat med sojan så jag vill inte chansa igen.

Nu ska jag se om jag hittar det utställningkoppel jag bestämt har för mig att jag köpte första gången Soya ställdes ut, på lördag är det dags igen- för sista gången- har jag lovat mig själv om inte heller denna domare begriper att världens vackraste hund står framför henne/honom :)!

Onsdag- mera mygg

Mygginvasionen håller tyvärr i sig och jag har förstått att det inte bara är mitt närområde som drabbats. Flera bloggläsare vittnar om samma sak-mycket trist!

Sedan Archie klipptes är han en tacksammare måltavla- idag såg jag några ”blaffor” på hans hals och själv har jag också bett både här och där.

Med tanke på myggen känns det inte så frestande att rida ut så det blev ett ganska kravlöst pass i ridhuset i stället.

Om det var träningsvärk efter att Ebba ridit 2 dagar i rad vet jag inte men Archie kändes styv som en planka i halsen när jag började passet.

I slutet mjuknade han men det var inte ett pass i min smak precis. Får hoppas att han känns bättre imorgon.

Tisdag- hos Ebba igen

Även idag var vi hos Ebba och trots att säkert halva passet genomfördes i skritt så innebar det ingen vila för Archie precis.

Ebba fortsatte med bakdelsvändningsträningen sedan gårdagen och tränade också på att speeda upp Archies känslighet för hjälperna genom att ständigt växla mellan höger sluta och vänster sluta, framdelsvändningar för höger och sedan vänster skänkel osv. Kvickt skulle det gå- några steg åt sidan för den ena skänkeln och sedan direkt åt andra sidan för motsatt skänkel.

Vi måste försöka bryta mönstret med att jag sitter och ”klämmer” på Archie och driver mest hela tiden och jag ser ju också från marken att det går att få väldigt bra fart på honom utan ett ständigt jagande.

Galoppen är väl den som har förbättrats mest tycker jag, Archie formligen flyger fram emellanåt och det ser, som jag redan nämnt, väldigt trevligt ut.

Jag måste förutom att inte sitta och driva hela tiden också rida/ hålla ihop Archie bättre- ju längre han blir desto långsammare går det- men samtidigt akta mig för att dra tyglarna bakåt utan bara ge ett mjukt stöd med hästen kort framför mig.

Inte helt lätt att hålla ordning på allt men vi tränar på!

Måndag- flott!

Idag var det dags för ett nytt besök hos Ebba och en ridtur för henne på min lille häst.

Det såg minst lika trevligt ut som i fredags och Archie fick jobba så att svetten lackade.

Jag var mycket tacksam över klippningen igår och det medhavda vattnet så att jag kunde tvätta bort all svett efter lektionen.

Eftersom jag fått 5:or på flera bakdelsvändningar de 2 senaste tävlingarna bad jag Ebba att kontrollera dessa.

Archie kan vända hur bra som helst men kan ibland lika gärna låta ett ben somna mitt i en vändning och det vill man ju inte :).

Det som imponerade mest även idag var galoppökningarna- otroligt flotta och med en helt annan gest än vad jag själv lyckas rida fram.

Överhuvud taget lyckas Ebba få bättre fart på min ibland väl långsamma häst och det är så som hon rider honom- lättare för hjälperna och utan att jobba så mycket själv som jag strävar efter.

Söndag- som klippt och skuren!

Idag har Archie fått tillbringa dagen i gräshage, springa runt lite i longeringslina i 5 minuter utomhus och sist men inte minst bli klippt.

En riktig slappardag för honom men knappast för mig.

Just klippningen rev jag av tämligen snabbt, ljuset i stallet var inte det bästa så jag misstänker att jag hittar en del tussar som jag får efterklippa imorgon men det var skönt att få av pälsen.

Det är inte lätt att bestämma sig hur man ska göra med täcken just nu- morgnarna (och nätterna) är mycket kalla, dagarna varma men fulla av bitande mygg.

Jag ser gärna att Archie är utan täcke så mycket som möjligt- det tror jag hästar föredrar- men nu har jag faktiskt haft honom täckad med ett fleecetäcke i stallet och ett tunt utetäcke i hagen.

Annars har dagen ägnats åt gräsklippning, fallfruktsplockning, in och utvändig tvätt av min bil samt en långpromenad med hästskötar-Lina och hennes hund Zvante i naturreservatet i Dalby.

Zvante är lika ”allvarsam” som Soya och inte mycket för att busa så de går väldigt bra ihop.

Jag har förresten kunnat konstatera att Soya INTE blivit förkyld- något vi misstänkte eftersom hon hostade och nös när maken var ute med henne i fredags.

Men hela helgen har förflutit utan ett enda host så förmodligen fick hon bara något i halsen som retade henne.

Nu ligger hon och vilar i soffan och jag tror jag gör henne sällskap faktiskt!